Silvia Avallones debutroman skildrar ett helt annat Italien än det vi ser på semestrarna. Här är det varken vinrankor eller stränder med färgglada parasoller som utgör berättelsens fond. Istället pulserar världen kring stålverket, där det slamras i den intensiva hettan, och där någon då och då blir av med en hand.
Knark, men inte snö
Barnen kissar i hyreshusens trappuppgångar, männen drygar ut kassan med kriminalitet och kvinnorna knaprar tabletter och blir gamla i förtid. Berättelsens unga huvudpersoner, Anna och Francesca, konstaterar att de aldrig sett snö men däremot knark.
Får man välja ett annat liv?
Boken kretsar kring tjejernas plötsliga upptäckt av sig själva som sexuella varelser, och som centrum för männens blickar. Men boken rymmer också en svidande samhällskritik: varför har denna delen av Italien lämnats åt sitt öde när de glimmande turiststränderna skymtar på andra sidan vattnet?
Tillvaron är strikt heterosexuell och kvinnan är av naturen undergiven mannen. Frågan följer en mellan raderna genom hela boken: om man är född här, får man bryta upp och välja ett annat liv då?
Resedrömmen säger:
Håller med, jättebra bok! Hon har ett bra språk, den är definitivt läsvärd. Att hon är född 1984 och skriver en sådan bok är imponerande.
26 juli 2013 — 10:48
admin säger:
Resedrömmen, kul att du också gillade boken! Håller med om att det är en bra debut av en ung författare.
26 juli 2013 — 17:03