Idag ska vi ta dig med till Irkutsk i Sibirien, som vi besökte sommaren 2006. Vi fortsätter idag att berätta om vår resa med den transmongoliska järnvägen som startade i Moskva och fortsatte hela vägen till Beijing. Men vi ska som sagt berätta om det första stoppet, det som inträffade efter sisådär fyra dagar ombord på tåget.
Innehållsförteckning
Ombord på den transsibiriska järnvägen
Den transsibiriska järnvägen är inte ett hop on hop off-tåg, utan man köper de biljetter man ska ha helt enkelt. Vi köpte tre etapper, via Bas International, och den första etappen var Moskva – Irkutsk. Och det är ju en ganska lång etapp om man säger så! Vi minns inte exakt hur lång tid resan tog, men gissar på mellan tre och fyra dygn.
Vad vi gjorde på tåget? Vi tittade på utsikten, läste, lyssnade på musik, hämtade varmt vatten i samovaren till kaffe, gick till restaurangvagnen, drack öl med kupévärdinnorna … Den här tågresan var en riktigt avslappnad upplevelse!
Genom Sibirien
Hur såg det då ut där utanför fönstren när vi reste genom Ryssland och Sibirien, på vår väg mot Irkutsk? Oändligt, måste vi säga! Det mest fascinerande var avstånden. Att man kan resa genom skog och berg och städer som man aldrig hört talas om, dag efter dag. Som om det liksom inte fanns något slut på det här landet.
Ibland stannade vi en stund vid en perrong och då kunde man handla av babusjkorna som sålde bröd och bakverk och grönsaker ur sina barnvagnar. Sedan fortsatte vi igen!
Den turkosblå färgen
Det som fascinerade oss mest i Sibirien var den turkosblå färgen. Precis allting var målat i den här kulörten – stationshus, stugor, lador, stolpar. Vi hade inte så mycket att göra ombord på tåget så till slut började vi fantisera om att de kanske haft en massa militärfärg över som de fått blanda ut med vitt. Eller så gillade de bara turkosblått helt enkelt. I precis hela Ryssland.
Irkutsk – Sibiriens Paris
Så var vi då till slut framme i Irkutsk! Klimatet i Sibirien är hårt och den geografiska placeringen är otillgänglig, och kanske var det därför man förr i tiden tyckte att det var praktiskt att deportera ”obekväma” människor hit. På 1800-talet skickades många ryska konstnärer, officerare och adelsmän i exil till Sibirien under upproret 1825 mot tsar Nikolaj I.
Irkutsk fick en befolkning som till stor del bestod av intellektuella. Dessa människor kunde inte lämna Sibirien, men de skickade efter franska guvernanter, målade, skrev poesi och lät bygga vackra dekorerade trähus. Några av dessa trähus är idag öppnade som museum, och vi gick runt här med en guide. Fascinerande!
När vi besökte staden mitt i sommaren var det 30 grader varmt och kvinnorna gick uppklädda i vackra klänningar. Vi shoppade själva coola kläder här, och den kändes helt rätt att staden ibland kallats för Sibiriens Paris!
Hotell i Irkutsk – och samma matta
Var bodde vi i Irkutsk då? Ärligt talat så minns vi inte namnet på hotellet, men vi minns den knarrande sängen som sviktade ner i golvet … och vi minns mattan i korridoren! Vad var det för speciellt med den då?
Egentligen ingenting, förutom att samma matta dök upp något dygn senare på ett historiskt museum i Mongoliet. Hur långa var de där mattrullarna från början egentligen? Vi såg framför oss hur man målade världen i turkosblått och rullade ut den här mattan, i mil efter mil …
Bajkalsjön – världens djupaste sjö
När man besöker Irkutsk ska man förstås passa på att se Bajkalsjön, och så gjorde vi också. Vi älskade den lugna och avslappnande stämningen här. Den djupa sjön gav också någon slags svalkande friskhet i den annars dallrande hettan. Läs gärna mer om vårt besök vid Bajkalsjön – världens djupaste sjö.
Efter vårt stopp i Irkutsk och vid Bajkalsjön fortsatte vi vår resa med den transmongoliska järnvägen. Nu var det dags att lämna Ryssland och vi tuffade så småningom in i Mongoliet.
Fakta om Irkutsk
- Land: Ryssland
- Distrikt: Sibiriska federala distriktet
- Oblast: Irkutsk oblast
- Folkmängd: 620 000 (2015)
- Läge: Vid Bajkalsjöns strand i södra Sibirien
4000mil säger:
Åh jag blir så sugen! Nästa sommar måste det bli om inte denna så i alla fall någon annan längre tågresa för oss.
07 februari 2018 — 7:18
Helena säger:
Kul att ni är sugna på transsibiriska! Riktigt cool resa! Och visst, det finns ju många andra intressanta tågresor man kan göra oxå!
07 februari 2018 — 13:47
Britt-Marie Lundgren säger:
I många år stod den här tågresan nästan högst upp på reseönskelistan, men av någon anledning har männen i mitt liv sparkat bakut vid blotta tanken. För kanske 15 år sedan fick jag frågan från en arbetskamrat, som sedan åkte själv eftersom vi inte kunde få till det med ledigheter.
Nu är det jättekul att få följa med er på resan. Ser fram emot Mongoliet, som fortfarande lockar mig.
Tågresor är speciella och några har gett mig oförglömliga minnen från bl a Indien och Vietnam.
07 februari 2018 — 7:45
Helena säger:
Vad trist att du inte fått med dig någon av männen på den här resan! Tåg i Indien och Vietnam låter oxå spännande! 🙂
07 februari 2018 — 13:48
Kenneth Risberg säger:
Jag gillar verkligen deras stiliga byggnader med tinnar och torn i guld och andra kulörer.
Mina långa tågresor har varit Hallsberg-Åre/Duved 2014 när de fick byta en tågvagn i Stockholm C mitt i natten pga lös?
2015 åkte jag nattåget från Kiruna till Stockholm där tåget körde in på centralen endast 2 minuter efter utsatt tid, bra gjort på den långa sträckan.
07 februari 2018 — 9:12
Helena säger:
Man kan ju åka tåg en bra bit i Sverige oxå. Jag åkte till Kiruna en gång för längesen när jag reste med en grupp till Nordkap (därefter hyrde vi minibussar).
07 februari 2018 — 13:59
Steve säger:
När jag läser om er resa börjar jag se Sibirien med andra ögon.
07 februari 2018 — 9:55
Helena säger:
Det är nog lätt att ha förutfattade meningar om Sibirien som inte stämmer 😉
07 februari 2018 — 13:59
Johnny Friskilä säger:
Och jag som för några dagar tänkte att jag borde skriva om transsibiriska, eller transmongoliska då… Ja du, har ingen aning om vart färgen kommer ifrån, det kanske blev en nolla för mycket i centralplaneringen?
07 februari 2018 — 11:06
Helena säger:
Alltså, vi har ju inte patent på att skriva om detta ämne, så skriv! 😉 Vore kul att läsa! 🙂 Och haha, ja kanske blev det en nolla för mycket … ! 😉
07 februari 2018 — 14:01
Nils-Åke Hansson säger:
Har åk mycket tåg i Sverige. Norrköping Kiruna 1963 och till Mora från Norrköping 1964. Men tiden i Uppsala var det tåg som gällde
Vist finns det sådant som lockar men en får husbilen vara vårat färdmedel.
07 februari 2018 — 17:43
Helena säger:
Sverige är också ett långt land att åka tåg i! Även om Ryssland är ännu längre 😉
07 februari 2018 — 20:07
Ruth i Virginia säger:
Vilka vackra, storslagna byggnader! Oväntat – men bara för att
jag inte läst mycket of Sibirien.
Min längsta tågresa gick från Providence, Rhode Island till
Tampa, Florida. Tog nästan 30 timmar. Jag var sällskap åt en
äldre dam; vi delade en sovkupé. Sov igenom första delen och
fick se (baksidan av) Södern i dagsljus. En ögonöppnare för en
ung svenska.
Populärt på den här sidan är ”the Trans-Canadian Railway”.
07 februari 2018 — 19:14
Helena säger:
USA och Kanada är ju också till ytan väldigt stora länder! Vi har pratat om tåg i Kanada ibland, låter som en häftig upplevelse!
07 februari 2018 — 20:08
BP säger:
Ja, alltså vi har ju våra faluröda stugor med vita knutar, så Sibirien har den turkosblå färgen som kännetecken. Googlade färger och tror att den har något med Bajkalsjön att göra. Den fryser nämligen till turkos is under vintern.
Fantastiska byggnader som är i förvånansvärt fint skick och bra underhållna. Ja, inte hade jag förknippat så stiliga byggnader med Sibirien.
Härligt att (för en gångs skull) inte få mina förutfattade meningar bekräftade;-)
PS. Såg att du ändrat transmongolisk järnväg till transsibirisk dito. Hade nämligen precis tänkt att fråga om det fanns två järnvägar eller om de ändrar namn någonstans på vägen. DS.
07 februari 2018 — 19:25
Helena säger:
Men waow, vad coolt att du provade att googla detta med färgen! Intressant om det har med Bajkalsjön att göra! Alltså … jag har nog varit lite otydlig när det gäller transsibiriska och transmongoliska järnvägen. Det är samma järnväg fram tills den delar sig. Den transsibiriska linjen går till Vladivostok i Ryssland. Den transmongoliska linjen går till Kina. Vi tog ju den linjen som går till Kina och då bör det heta transmongoliska järnvägen. Samtidigt är ju ordet transsibiriska järnvägen mycket mer känt, och den längsta sträckan är det samma linje …
07 februari 2018 — 20:11
Johanna i Skåne säger:
2004 åkte vi tåg Lund-Stockholm och sedan båt till Helsingfors. Därifrån tåg till Moskva och sedan vidare till Irkutsk och Ulan Bator. Det blev många nätter på tåg och jag minns också den turkosa färgen? Ett annat minne är matinköpen vi gjorde när tåget stannade på stationerna. Bröd, korv, inlagd gurka. Vårt tåg hade en bra restaurangvagn så tiden vi inte läste eller tittade ut tillbringade vi med att äta.
07 februari 2018 — 19:34
Helena säger:
Så kul att ni också gjort den här resan! Hade ni restaurangvagn hela vägen? Det hade inte vi … Berättar om det nästa gång (lördag) 😉
07 februari 2018 — 20:12
Ann-Louise säger:
Vad spännande att läsa om Sibirien och vilka vackra byggnader!
07 februari 2018 — 22:09
Lena - gott för själen säger:
Vilken intressant upplevelse det verkar ha varit! Hehe, kul tanke med färgen och mattorna 🙂
Kram Lena
08 februari 2018 — 6:08
Rune Karlsson säger:
Jag har varit i Lömsk, också en fin stad intill järnvägen
14 februari 2018 — 8:41
Rune Karlsson säger:
Omsk ska det stå
14 februari 2018 — 8:41