En vårdare inom palliativ vård har frågat döende patienter vad de ångrar i livet, och delar med sig av erfarenheterna. Det vanligaste svaret var: ”Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv ärligt mot mig själv, inte det liv andra förväntade sig av mig”.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaFörväntningar att leva upp till
Visst kan det finnas många förväntningar att leva upp till. Författaren Lena Andersson skriver, i en kolumn i DN, om den norm och det sociala tryck som säger att ”barn är meningen med livet” och inte ger utrymme för andra sätt att leva.
Många har reagerat på kolumnen och en del, som Linda Skugge, har svårt att acceptera att alla inte vill leva samma (småbarns)liv som hon. Skugge skriver: ”De som medvetet avstår barn kommer ångra sig så bittert”.
Att vara ärlig mot sig själv
Men var det så de döende patienterna sa? Nej, de sa att de ångrade att de inte levt ett liv ”ärligt mot sig själv”. Och det måste ju kunna vara miljarder olika saker: 10 barn, inga barn, en stuga på landet, resa jorden runt, satsa på karriären/kärleken/ ideologin … Så frågan är, hur vill DU leva ditt liv? Och lever du efter det?
Du kanske också gillar:
Julklappar – julklappstips och 15 intressanta fakta
Varför firar vi Lucia? – Luciafirandets historia
15 fakta om semlor + semmeltrender och semmeltest
9 exotiska ställen där vi firat nyårsafton
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Katarina på Filippinerna säger:
Mycket intressant!
Lena Andersson verkar tro att det bara är fattiga människor som ”måste sälja sig” för att få pengar.. Jag skulle nog vilja säga att internet försäljningen är de rikas prostitution, man köper över internet, webben och telefonen, vilket de fattiga inte kan..
Linda Skugge,, jag orkar inte ens yttra mig, mer fördömande människa, finns det?
Cit ” Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv ärligt mot mig själv, inte det liv andra förväntade sig av mig” . Så bra uttryckt!
Jag har blivit mer observant att man ska ha svar på saker ibland som man själv inte ens gör en reflektion över. Det har blivit mer påtagligt sedan jag lämnat Sverige. Jag har börjat inse att mina prioriteringar och värderingar har förändrats. En ny värdegrund håller kanske på att formas.
01 september 2010 — 3:06
sara ♥ säger:
Åh, jag håller med. det är synd att det finns så många ”regler” om hur man bör leva. tror att det är svårare att hitta sin egen önskan/väg nånstans bland alla ”krav” och förväntingar.
01 september 2010 — 4:32
peter olofsson säger:
Hej Oumberlige Peter igen….ni vet han med The Loove Machine! 😉
Ja till saken, jag brukar ju skämta och skoja om det mesta, men jag tror de som läser min blogg kanske ser igenom fasaden många gånger.
Antingen tar man livet grav allvarligt eller så ser man det som ett stort ”skämt” och att någon eventuell Gud är den totala cynikern som skapat eländet! För visst finns det mycket elände det gör det och så mycket fantastiskt också, som ni bl a viar på i Er alltid läsvärda och fina blogg!
Att vara ”ärlig mot sig själv” är väl egentligen själva kärnpunkten med att leva, ja även att vara ärlig emot andra. Men hur många lyckas verkligen med det?
Som du vet så är min Fru svårt sjuk sedan 17 år tillbaka, inte döende, men förövrigt så har hon ett tufft liv, inderkt så innebär det ju att även jag har/haft det, nu är barnen stora så det ”värsta kaotoiska tiden” ligger bakom oss.
Inte så lätt alla gånger när ena förälder blir svårt sjuk när barnen är små och måste bo största delen på sjukhus.
Hur ”överlevde” vi då? Enkelt genom att verkligen njuta över det ”lilla” här i livet och de få stunder då allt var som det borde vara. Sedan återanvända sig av dessa ”små stunder”, genom fotografier och att prata mycket om dem och planera för nya ”trevligheter”….även fast just dessa ”små trevligheter” kunde vara något så enkelt som ”att nästa Lördag när Mamma kommer hem så äter vi gott och ser på TV tillsammans hela kvällen!”
Fast att vara ärlig mot sig själv handlar ju om mycket annat också, egna tankar, arbetsliv, vänner mm
Nu är jag en ganska kvalificerad skitstövel i många sammanhang och umgås bara med människor som jag gillar och det säger jag också!
Ur arbetslivssynpunkt så ”får jag nog krypa en hel del” som många av os andra……känns inte alltid bra men som så mycket annat här i livet så får man kompromissa ibland! (ler)
Igår begick jag ”Hårt våld emot mig själv och mina värderingar”……jag fällde 7 ekar…ja, hör själva, sju vackra, visserligen unga ekar som skulle ha fått växa till sig och bli ståtliga och sprida ”skönhet” och ”kraft” i minst 400 år till.
Alltför att en människa med alldeles för mycket pengar skulle tjäna ännu mer pengar…ja, jag kan ju säga att den människan var inte jag! (ler)
Vill tillägga att denna ”skogmassaker” var helt juridiskt riktig!
Svårt ämne det här…ja, inte att fälla träd….men att leva sitt liv riktigt som man vill…man får göra så gott man kan!
Något som jag tycker är viktigt i livet det är det enkla i att se att ”delad glädje är dubbel glädje”……som idag då jag ännu en gång länkar ifrån min blogg till din/Er blogg, sådant är viktigt!
Ha det Bäst!
Kram ifrån Oumberlige Peter…eller var det Omöjlige…?
01 september 2010 — 7:40
admin säger:
Katarina, att förändras och ändra prioriteringar och värderingar tror jag är en del i att utvecklas. Det innebär ju att man fortfarande är öppen och tar in nya intryck och reflekterar över situationer, egna och andras, och utvecklas ur det. Om man inte är öppen för förändring är det ju lätt att fastna i rutiner och att tycka ”så som man alltid har tyckt”.
Peter, tack för din kommentar, för länkningen och för inlägget på din blogg! I mitt inlägg tog jag ju upp det här med att leva sitt liv ärligt mot sig själv, vilket ju bland annat handlar om att göra de val man själv vill, och inte de som andra förväntar sig av en.
Du bidrog med perspektiv på hur viktigt, men svårt, det kan vara när man har en svår livssituation. Och det är förstås ett viktigt perspektiv!
Jag tror att det är viktigt att försöka vara ärlig mot sig själv och göra de val som känns rätt, i alla situationer, men alla val står naturligtvis inte öppna… Livet är djupt orättvist och man kan drabbas av sjukdom, olycka, fattigdom osv.
De som drabbas hårdast av denna orättvisa är ju framför allt människor i andra länder än Sverige, men naturligtvis kan inte heller vi styra över allt som händer i livet… Man har (nästan) alltid ett val i hur man ska handla och vara, även i situationer där valmöjligheterna är begränsade. Så även då kan man ju välja hur man vill hantera och möta situationen. Även om valen man har ibland kanske är små.
Men i Sverige är det ju ändå så att många människor har stora möjligheter. Och trots det är det lätt att man lever efter andras förväntningar, eller? Plötsligt fastnar man i förväntningar på karriär, hus, barn och fondtapeter? Och vad vill jag själv?
Vad kommer jag att ångra på dödsbädden att jag inte gjorde? Hmmm, tål att fundera lite på…
😉
01 september 2010 — 8:09
Elin Damberg säger:
Kom hit via Oumberlige Peter, och blir inte besviken. Tack för att du skriver om detta.
Allt gott,
Elin
01 september 2010 — 9:37
Viola säger:
Även jag kom hit via Oumberliga Peter. Jag läser allting han skriver men kommenterar sällan, vi har en annan kommunikationskanal.
Hur vill du leva dit liv? För min del har jag levt det mesta av mitt liv. Ska jag se framåt så lever jag mitt liv så som jag önskar. Jag har några gånger valt att leva efter min övertygelse – vilket inte alltid har varit populärt hos min omgivning. Vissst måste man ta hänsyn till människor och deras tyckande men då bara om mitt handlande inkräktar på deras liv, och till det behövs det värre handlingar än mina. Det känns skönt att inte ha så mycket som jag vill ändra på. Något finns och du har med ditt inlägg fått mig att tänka – och förhoppningsvis, handla.
Kram och på återseende.
Viola
01 september 2010 — 11:00
Helly på Sicilien säger:
Oj, det var en tankeställare, men samtidigt känner jag nog faktiskt att det är lite så jag försöker leva just nu. Försöker vara lite mer egoistisk och inte bara göra saker för att vara andra till lags. Nu menar jag inte att jag struntar i mina medmänniskor, men jag försöker ge tid åt mig själv oxå för de saker som jag gillar. Tror faktiskt det gör mig till en bättre medmänniska oxå eftersom jag blir så mycket gladare av det.
Kram och bra inlägg!
01 september 2010 — 15:03
Lena & Jan säger:
Att jag inte avstod köpen av såå mycket ”onödiga grejor”. Skulle köpt husbil dagen efter jag tog mitt körkort, inser nu (vid 67 år) att jag aldrig kommer att hinna med alla husbils utflyktsmål det finns att uppleva i världen!
01 september 2010 — 19:25
Johanna säger:
Hej Helena,
jag håller med dig i allt!
Kramar från Johanna
01 september 2010 — 20:14
Johanna i Skåne säger:
Har de senaste åren funderat en del på det här. Som att jag inte måste jobba med det som jag har utbildat mig till bara för att jag har utbildat mig till just det. Hade ett annat jobb ett tag och trivdes bra med det också, men kände att folk förväntade sig att det var ett mellansteg, något som jag var tvungen att förklara och försvara… Kändes konstigt att vara inplacerad i ett fack när jag själv var öppen för många olika saker. Det året kommer jag iallafall inte att ångra. Ses imorgon!
01 september 2010 — 23:37
eva säger:
ja,dels bör man ju VETA HUR man VILL leva,Har nog mest snurrat omkring hittils..älkat att resa hela livet och GJORT det,Rastlös-söker nya resmål.olika resmål till olika åldrar i livet osv..=fortfarande rastlös..mEN har iallefall ”upptäckt” äventyrspedagogiken med början på Camp Change 2005,2006,2007..www.campchange.org..fast då låg de i RAMSELE=nu sålt till Dalarna..MEN det fd CC finns levande i form av nytt namn i Ramsele vid namn camp ramsele..www.campramsele.se Ska dit på kurs 13-16 sept+EFTER det dian Forsknäckare…skulle till knäckarna imorrn me ligger i en KRAFTIG förkylning tyvärr så INTE läge o simma i vindelnälven..:)Men Lennart var go och ändrade datum för min praktik…thanks..!!Sen stundar väl AFRIKA i Dec/Jan…leva,jobba,resa..leva/jobba/resa…samma spår..men lite vidare och lite bredare blandat med äventyrspedagogik…YES!! TROR et är vad jag vill och nu kör jag i vind!! ha det bäst! Eva
01 september 2010 — 23:45
admin säger:
Elin, roligt att du hittade hit!
Viola, roligt att du också hittade hit! Naturligtvis måste man ta hänsyn till andra människor. Men däremot kanske inte glömma bort vad man själv vill… Men det verkar ju inte du har gjort!
Helly, precis så! Hela livet är ju ett samspel med andra, men jag håller med dig. Jag tror att man blir en bättre och mer generös människa om man också gör saker för sig själv. Och att man lever sitt liv på det sätt man själv önskar, behöver väl knappast vara detsamma som att man är egoistisk?
Johanna i Skåne, det där känner jag igen! Omgivningen har förväntningar om vilken typ av jobb man ska ha… Jag har också kompisar som haft drömmar om att t.ex. ”öppna ett penisonat” eller liknande, medan alla förväntar sig att man t.ex. ska läsa på högskolan. Intressant! Det ska bli kul att ses ikväll!
Eva, du verkar ju verkligen har vågat prova allt möjligt som du velat! En del vill hitta vad som är ”rätt” i livet, men jag tror att olika saker kan vara ”rätt” under olika perioder. Hellre våga sig på en massa olika saker man är nyfiken på, än att ånga sig sen…
02 september 2010 — 8:40