Med jämna mellanrum blossar varningar upp kring skrämmande faror på semesterdestinationerna. Nu senast: kubmaneter i Thailand och hajar i Egypten. Läskigt, javisst. Men fokuserar vi egentligen på rätt risker?
Det är klokt att vidta vissa försiktighetsåtgärder, men riskerna och oron får inte ta över. Och om vi nu ska skydda oss, vad är det vi ska tänka på? Nedan lite av våra funderingar. Hur tänker du?
Innehållsförteckning
Farliga djur
Giftiga ormar, läskiga hajar och dödliga maneter skapar gärna stora rubriker. Men hur stor är risken för farliga djur … egentligen? Det kan vara klokt att läsa på om landet man ska till så man vet om det är något man ska se upp med, men många gånger är man ju inte ens ute i bushen.
Sjukdomar
Förutom alla vanliga sjukdomar så finns det ju en massa smittbärande myggor, tropiska febrar och parasiter. Riskerna kan minimeras med vaccination. Om man ändå blir sjuk finns det bra sjukvård på många håll i världen. Och förresten kan man ju bli sjuk i Sverige också …
Rån, våld och överfall
Risken för överfall ökar ju när man reser. Dels för att kriminalitet är vanligare i vissa länder, och dels för att man har sämre lokalkännedom. Genom att läsa på om resmålet, fråga lokalbefolkningen om råd, förvara värdesaker klokt och kopiera viktiga värdehandlingar klarar man sig långt, även om man aldrig kan skydda sig 100-procentigt.
Upplopp och oroligheter
Vi hamnade själva i oroligheter när vi var i Kenya under valet 2007, så vi vet att det kan hända. Många gånger kan man ju dock undvika val, demonstrationer och andra risksituationer.
Naturkatastrofer
Jordbävningar, vulkanutbrott och tsunamis. I ordet ”katastrof” ligger något väldigt dramatiskt. Det kanske inträffar sällan, men när det händer drabbas å andra sidan många människor samtidigt. En del naturkatastrofer har kommit helt utan förvarning, men det händer ju trots allt sällan och hjälper ju knappast att spekulera i.
Trafiken
Har någon sett trafiken i Hanoi? Till exempel … Personligen tror jag att trafiken utgör en av de största riskerna när man reser. Dessutom tummar man lätta på säkerhetstänket på semestern. Säkerhetsbälte och hjälm, det är väl inte så viktigt?
Karin säger:
Först tänkte jag att ”Herregud! Man törs ju inte åka någonstans med alla de där riskerna!”
Men sen kom jag på att allt ju kan hända även på hemmaplan…
Det är farligt att leva. – Man kan dö…
Men att INTE leva är ju helt meningslöst.
03 december 2010 — 21:02
anne säger:
Visst kan det hända skit utrikes men det kan det göra här hemma också. Försiktighet och sunt förnuft tar en nog en god bit på vägen.
Med undantag för ormar då förstås…
03 december 2010 — 21:45
Leena säger:
Visst tänker man ibland på faror och risker när vi är ute och åker men men ska man stanna hemma och inte uppleva allt man gör när man är ute, ja det är ju upp till var och en.
Visst har vi varit med om ett par otäcka situationer men det har gjort att vi blivit lite mer observanta. Ett rån som inte blev av för att maken såg vad som var på gång, på en rastplats utanför Milano eller som när maken fick ett ljumskbråck som gav sig till känna långt ner i Italien, då kände jag mig liten fast jag är sjuksköterska.
Just nu har jag mycket tankar på allt som skrivs om maneter, såg skyltat vid Medelhavet…..Jellyfisch are swimming whit you today…kändes inte så kul.
Ha dé i snömassorna;)
03 december 2010 — 23:01
Krister i Beijing säger:
Visst varierar ”farligheten” över världen i många avseenden, men överlag tycker jag att allt för många blir oproportionerligt rädda och nervösa bara för att man är utomlands.
Någon form av generalisering att det finns ”Trygga Sverige” och ”Farliga Utomlands” vilket naturligtvis inte är sant.
Lita sunt förnuft både i Sverige och andra länder så klarar man sig äverlag bra.
Farligast är kanske när man trött och bakfull kör bilen hem från flygplatsen när man återvänt till Sverige. 😉
04 december 2010 — 3:44
veiken säger:
Tack för det här inlägget!
Uppföljningen kommer väl?
Jag menar om hur farligt det är att leva och vistas i Sverige! 😉
Vi såg i Kapstaden att Sverige är farligt och att men skjuter hejdlöst i landet långt uppe i norr.
Andra ser inte alltid på oss som vi tror!
04 december 2010 — 8:34
Anders och Birgitta säger:
Vi har åkt i Europa vartenda år sedan 1982, några smärre incidenter har inträffat men inget allvarligt som inte gått att åtgärda. Jag är lite av den oroliga typen men har lärt mig den hårda vägen att faran kan inträffa när helst du minst anar det. Det blev vi varse när våra flickor omkom i en båtkollision ute på öppet vatten, hur sannolikt är det att sådant sker? Därför försöker jag intala mig att inte oroa mig så mycket för det hemskaste kan hända när som helst. Naturligtvis måste man vara observant och försöka att inte utsätta sig för onödiga risker.
04 december 2010 — 9:45
admin säger:
Karin, så sant!
Anne, håller med! Så du gillar inte ormar? Inte jag heller… Vi ska till Marrakech över jul och jag har hört att de ibland slänger ormar runt halsen på turister, för att man ska vilja ta ett foto och ge dem pengar…. Huh!! (Men ormarna ska vara ofarliga dock…)
Leena, vissa gånger kan det nog hjälpa att man är observant. Men vad blir det för liv om man bara sitter hemma och inte upplever det man vill? Och förresten så kan ju saker hända hemma också…
Veiken, en kollega till mig fick besök av sin handledare från England. Han hade aldrig varit här förut, och första kvällen, när han tog tunnelbanan, blev han rånad…
Krister, visst kan största riskerna inträffa när man kommer hem och slappnar av! Jag höll jättehårt i mina pengar när jag var ute på min första tågluff. När vi kom hem och tåget stannade på Stockholms central glömde jag pengarna i kupén…
Stattinskan, jag kanske är det värre ibland att sitta hemma och oroa sig dessutom!
Anders och Birgitta, tack för att ni delar med er av det här! Man önskar att ingen ska behöva uppleva nåt sånt, men jag tror verkligen att ni har rätt! Det värsta kan hända när man minst anar det, och det går inte att skydda sig mot världen och livet. En del onödiga risker kanske man kan eliminera, men sedan händer det som händer. Kanske mår vi bättre om vi försöker att inte oroa oss så mycket.
04 december 2010 — 10:07
Stattinskan säger:
Sonen hamnade mitt i demonstrationerna när han var på långsemester i Thailand. Kulorna ven runt deras hotell och han stirrade döden i vitögat när personer sköts ihjäl utanför hotellets entré. Gissa om mamsen satt hemma i Svea och vred händerna nervöst!
Faror lurar överallt och varje dag – man får försöka använda förståndet 🙂
04 december 2010 — 9:15
Ama de casa säger:
Visst kan det hända saker (och har gjort det också) men som du säger – allt kan ju hända här också.
Vi brukar däremot kolla det ”allmänna läget” i landet innan vi åker och undvika länder där man exempelvis ”jagar turister”.
Hittills har vi klarat oss från alltför otäcka överraskningar 🙂
04 december 2010 — 18:07
Johanna säger:
Glömde du pengarna på tåget? Jag kom bara ihåg att vi höll hårt i pengarna (och förvarade dem nära kroppen) när vi befann oss på diverse övernattningsställen. Obehagligast den resan tyckte jag det var när en av sprit- och cigarettsmugglarna försökte gömma diverse gods i din bädd på tåget mellan Litauen och Polen och jag argumenterade emot och fösökte hålla ställningarna tills du kom tillbaka från toaletten. Men det gick ju bra, trots att vi rent juridiskt smugglade in 250 gram för mycket kaffe utan att vare sig veta om det eller dricka kaffe…
05 december 2010 — 0:03
Pumita säger:
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste om hur man bäst undviker hajattacker. Hört talas om haj på torra land nån gång?
06 december 2010 — 21:49