Tack för alla kloka kommentarer på inlägget om Risker med att resa. Många verkar överens om att det finns risker, men att vi kanske överdriver dem och oroar oss i onödan. Det är farligt att leva, visst, men det otäcka kan lika gärna drabba en hemma eller när man minst anar det. Varför ska man må dåligt av sin oro och vad är livet värt om man inte vågar leva det?
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaI trygghets-narkomanernas land
Psykiatrikern David Eberhard skriver i boken ”I trygghets-narkomanernas land” (2006) att vi svenskar har ett överdrivet behov av trygghet och kontroll. Han menar att vi måste inse att det är farligt att leva och lära våra barn att hantera och värdera rimliga faror istället för att förbjuda situationer där de kan uppstå.
Trygghet föder rädsla på samma sätt som paniksyndrom och ger överdriven vilja att undvika faror. Enligt Eberhard lider hela det svenska samhället av ett nationellt paniksyndrom som leder till handlingsförlamning, förbud och rädsla.
Men kan man inte skydda sig då?
Det ligger nog något i det Eberhard skriver. Men om man vet att en viss vägsträcka är olycksdrabbad och ett vägräcke kan rädda liv, ska man inte sätta upp det då? Kan man upprätthålla ett visst mått av kontroll och säkerhet, utan att det ska drabba oss i form av överdriven oro och kollektivt paniksyndrom?
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Lena & Jan säger:
Stämmer, vet inget annat folk som oroar sig så till den milda grad att dom får följdsjukdomar av det…viktigt att tvinga sig att ta dagen som den kommer… då får man facit på det mesta o släpper oro/kontrollbehov/ rädsla/habegär etc och kan man börja ”leva på riktigt”.
/Lena
04 december 2010 — 19:27
Karin säger:
Jo, visst kan man väl skydda sig när det går.
Risken med för mycket säkerhet är väl att man till sist tror att allt är ofarligt förstås. – Och det kan det ju aldrig bli.
Men visst är det väl skönt ändå med mycket av de säkerhetsgrejer som finns idag.
Tänk bara om vi skulle färdas på slingriga bergsvägar utan sidoräcken ens. :O
Om inget säkerhetstänk någonsin funnits så skulle vi ju leva helt andra (kortare) liv även nuförtiden.
04 december 2010 — 21:01
diana säger:
Vi är nog rätt så mycket trygghetsnarkomaner ja.
05 december 2010 — 23:01