En kompis brukar säga att vissa resor är bäst efteråt, eller åtminstone vissa etapper av vissa resor. Ni vet sånt där som är ganska kul att minnas och berätta om. Men som inte är riktigt lika kul just då … Några såna resminnen nedan. Har du några resminnen som gör sig bäst efteråt?
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaSjukdom och kyla i Trosa
Ibland går allt fel! Som helt nya husbilsägare åker vi till Trosa. Vi fattar absolut ingenting av hur bilen fungerar. Det är kallt inomhus, säkringen går och vatten läcker ut på hela golvet. Jag har migrän och Peter lagar middag. Jag hinner bara ta en tugga innan jag kräks på soffan …
I Sibirien utan mat
Tåget från Irkutsk (Sibirien) till Ulan Bataar (Mongoliet) tar ungefär ett dygn, men vi struntar i att packa mat för det finns ju restaurangvagn på Transsibiriska järnvägen … trodde vi ja. Tur att vi lärde känna några norrmän som bjöd på sprit, hårt bröd och Kallen kaviar.
Flykt undan oroligheter i Kenya
Och så var det ju Kenya då: Det är oroligheter i landet under valet 2007 och vi lyckas till slut fly med en taxi mellan brinnande bilvrak i slummen. Tar oss över gränser till fots, hoppar på en lokalbuss i Tanzania och går av … nånstans. Det finns inga lediga hotell, men det finns ett ledigt … tält.
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Pumita säger:
Haha, hur många som helst! T.ex. den jag länkar till, lite kul efteråt men just då kunde jag hålla mig för skratt. Din norska diet är ju helt underbar. 😉
06 december 2010 — 21:46
Annelie säger:
Kalles är verkligen en räddare i nöden ;)!
Kram från Singapore!
07 december 2010 — 1:34
Ninni säger:
Hahaha ja låter inte som de helt roligaste stunderna – just då…
Ja när vi åkte efter Rulla-Bärra så åkte vi med båt och skulle släpa väskor med det nödvändigaste bara… för det skulle ju inte ta länge att åka hem igen… Helt säkra på att också hitta nån liten affär eller åtminstone en mack med lite frukt, yoghurt osv men hmmm glömde att det var allahelgona helgen och tydligen var tom bemannade mackarna stängda – så vi var hungriga och grymt törstiga innan vi gick och lade oss på kvällen, hade inte ens vatten att borsta tänderna i …
Åt chips och saltlakrits till frukost… i väntan på en skärgårdsfärja som var inställd för att det var helg… kallt då värmen inte funkade – inte kul då – nu skrattar man åt det och sin dumhet!
07 december 2010 — 9:48
Ama de casa säger:
Visst är det många saker som är roligare att tänka tillbaka på än just då när man är där…
Främst är det när det krånglar såklart, men (hittills, peppar, peppar) har det ju alltid ordnat sig och då blir det ju ett ”roligt” minne 🙂
07 december 2010 — 10:09
helga säger:
När jag o väninnan låg i tält och frös på St Thomas var inte allt rosenrött. De flesta varma plaggen hade vi skickat hem för att ryggan skulle bli lättare…
07 december 2010 — 13:56
Anders och Birgitta säger:
När vi var på väg in i den för låga tunneln i Marseille med husbilen kunde vi hålla oss för skratt, speciellt när tv-antennen rullade iväg på vägen och dom fick stänga av hela nedfarten till tunneln för att vi skulle kunna köra därifrån mot trafiken. Vi återkommer ofta till det minnet och kan nu skratta åt det. Det gick ju trots allt ganska bra, ny antenn införskaffades och parabolen gick att laga genom att byta ut en plastdetalj och takluckorna gick att polera fina igen. Händelsen gjorde dock att jag har skräck att åka in i tunnlar som jag tycker ”ser” lite låga ut fast dom inte är det.
07 december 2010 — 15:41
admin säger:
Pumita, läste storyn du länkar till! Låter som en otäck upplevelse. Man känner sig liten och hjälplös när man får problem och är långt från civilisationen. Skönt med tur i oturen och att det löste sig!
Ninni, typiskt en sån där story som är roligare efteråt! Inte kul att vara hungriga och törstiga och allt är stängt. Men såhär i efterhand går det ju bra att skratta åt eländet…
Helga, ja definitivt roligare efteråt än just då! Frysa är inte kul…
Anders och Birgitta, visst är det kul att man återkommer till just de här minnena och skrattar åt dem! Gissar att det var mer av stress och oro just då… Kommer också att tänka på när vi skulle till Sopot i Polen i somras (i en lång bilkö) och plötsligt ser att tunneln bara är 3 m hög. Vi måste stanna mitt i bilkön och alla tutar och skriker… Också roligare efteråt
😉
07 december 2010 — 16:54
Alexandra säger:
Kalles kaviar kan rädda många stunder! 🙂
07 december 2010 — 17:28
June säger:
Ett av mina sjukaste minnen på annan ort var när vi firade nyår långt ute i vildmarken i fjällen och en kompis till mig halkade och skar upp armen klockan halv två på natten … Det var riktigt illa, hon hade lyckats skära upp som ett v alldeles under armhålan och det var en riktigt stor bit av armen som bara hängde. Man såg alla lager av hud, kött och fett, och så muskeln alldeles innanför. Eew! Eftersom vi var mitt i ingenstans blev det ambulanshelikopter för hennes del. Sjukvårdarna var dock så knäppa och roliga så redan en timme efter händelsen var vi medvetna om att det skulle komma att bli ett av de bästa minnena någonsin 😀
Sv: Tack! Det är i Tunisien 🙂 Åh vad roligt att åka till Marocko, det är ett resemål som står på listan. Men när jag åkte till Tunisien i somras var det alldeles för varmt i Marocko, annars hade jag kanske betat av det redan. Hoppas du får det grymt kul!
07 december 2010 — 18:01
LeiaMia säger:
Hu ja, många sådana minnen har man ju! Det första jag kommer att tänka var i Uganda för två år sedan, när det hade regnat och vi fastnade med jeepen i ett träsk i beckmörkret med två vettskrämda ugandiska barn i baksätet som åkte bil för första gången i sina liv… Då var vi inte så kaxiga, men efteråt kan man skratta åt det. Ja, vi kom ju loss tillslut!
07 december 2010 — 20:40
admin säger:
June, låter läskigt! Men skönt med ambulanshelikopter och avslappnad personal. Det är otroligt att sånt här, som verkligen inte är kul precis när det inträffar, ändå kan bli ett bra minne efteråt!
LeiaMia, fy låter inte kul att fastna med bilen sådär, och i mörkret! Och de stackars barnen fock ju en dramatisk första biltur… Men visst, sånt här är alltid skönt och kul att skratta åt efteråt, när man vet att det gick bra
😉
07 december 2010 — 21:01
Marie säger:
Men oj vad ni vart med om skumma grejer! Men det är ju de minnena som sitter kvar sen. Härligt!
09 december 2010 — 23:05
Diana säger:
Oj jösses! Man upplever mycket när man är modig och vågar testa grejer. Själv är jag så feg att jag nästan inte ens vågar ta lokalbussen utomlands. Haha! Hur var Ulan Bataar? Jag såg det namnet när vi flög hemifrån Kina och blev så nyfiken på det att jag var tvungen att googla.
10 december 2010 — 9:07
admin säger:
Diana, vi var bara ca en dag i Ulan Bataar och ca 2 dagar på den mongoliska stäppen. Fast jag hade gärna stannat längre.
Ulan Bataar var en asiatisk stad med blandning av modernt och gammalt: nya köpcentrum, gamla kinesiska byggnader, tanter som satt i varje gathörn med en telefon som man kunde ringa från om man betalade henne några mynt.
Om man åker dit bör man ju också göra ett besök på den vackra stäppen. Härligt att ge sig ut på ridtur där och att bo en natt i jurta.
10 december 2010 — 9:18