Svenskar, var inte så snåla!

Maken som ju är från England feagerade precis som du mär han kom hit. Är det du skriver typiskt svenskt kanske!??? Jag vet faktiskt inte.
Personligen tycker jag att det är betydligt roligare att bli bjuden och att bjuda in själv. Vi bjuder varandra på fika t o m på jobbet och turas om. Betydligt roligare än att betala var för dig.
Undantag: mär det är ett uttalat knytkalas där alla bidrar med något.
Å oxfile skulle jag aldrig bjuda på heller, fingrejer är inget för oss.

Jag håller SÅÅÅ med er!

Hade en vän (fd vän) som var precis sån. Hon blev gärna bjuden men när man skulle till henne så räknade hon på minsta lilla kostnad. Frågade om hon om man ville komma dit och äta lunch så hade hon räknat ut vad det skulle kosta – och ibland så delade vi på kostnaderna när vi handlade och sen om hon hade lite hemma i kylen så räknade hon ut vad vi skulle betala för det som vi tog där.
Nääää, sånt går FETBORT! 😉

Intressant att du tar upp detta, och det är en av många anledningar att jag trivs bättre utanför Sveriges gränser. Svenskar i allmänhet (grav gereralisering såklart) är ofta rätt snåla med både mat, underhållning och social tid jämfört med andra kulturer. Här i Australien så kan man sitta en hel dag och grilla och snacka utan någon särskild anledning utan bara för att man trivs ihop. Ju mer man delar med sig (efter egen möjlighet såklart) ju mer får man tillbaka. På alla sätt! Snålt takesätt ger absolut ett mer torftigt liv. Sv: Visst är det samma husbil som varit med i bloggen innan hos mig, men jag tycker att den är så cool att jag gärna ville ha med den igen!

Under alla de âr jag fortfarande bodde i sverige sâ fanns inte middagsbjudningkulturen i mina kretsar. Man fikade högt och lâgt. Det var först när jag kom till frankrike som den frâgan kom pâ tapeten. Här kan man knappt träffas utan att äta nâgot ihop. Mat är ett sâ otroligt viktigt socialt fenomen. När man blir bjuden sâ tar man i princip alltid med sig en flaska vin (som man sällan korkar upp eftersom värdparet redan har funderat ut vilket vin som hör ihop med deras matkreation). Vid födelsedagar och andra finare tillfällen kan man ta med sig en flaska champagne. Blommor är inte helt fel det heller. Jag brukar alltid ta med mig godis till barnen. Jag tror att sverige inte har kommit sâ lângt ännu, det är fortfarande fikakulturen och fredagsmyset som styr.

Min opfattelse er, efter at have boet mange år i Sverige, at man gerne tager, men har ufatteligt svært ved at give. Endsige at takke, gør man ikke. Generelt, i de kredse, vi er kommeti, går man i ”små sko”.

Som eksempel kan jeg sige, at vi gennem årene har haft alle børnenes legekammerater og venner på kost. Næsten hver dag har vi kunnet være sikker på at mindst en spiste med, så det har der været mad til. Det er de samme børn som er kommet…. men hvis vores børn har været hos kompiserne, så kommer de hjem, når familien skal spise. Altid. Lidt underligt, men vi har holdt på, at VI vil gerne – vi synes det er hyggeligt at også kunne være sammen, under måltider.

Känner verkligen igen din beskrivning. Speciellt då jag levt i en mångkulturell familj med familjemedlemmar från världens alla hörn. De är betydligt generösare än vad svenskar är! Håller med många av blogg inläggen.

Det har under flera år ”gått utför med bjudkulturen” i Sv. Tror det är dags o inse att träffas o bjuda enkelt är det viktigaste! Det var bättre förr då det verkligen var knapert för många, men så skolades vi på våra arbetsplatser att ”allt måste vara lönsamt” o nu ser vi resultatet, tror en glad pensionär!

Spännande inlägg och diskussion! Jag håller verkligen med på många punkter. Men jag vet inte om svenskar är särskilt snåla? Jag upplever snarare att många ”skäms” lite för att ”bli bjudna”, liksom känner att de ”blir skyldiga något tillbaka” då? Eller ”rätt ska vara rätt” (vad det nu är?!). Kanske är vi snarare präktiga på ett slags ”inte ska väl jag ta för mig”-vis? Detta hänger säkert ihop mkt med svenskars kulturellt dåliga sociala kompetens, precis som påpekas i kommentarerna ovan, svårigheterna med att umgås uppsluppet med nya bekantskaper. Ett stort kulturellt handikapp som producerat många nya utlandssvenskar genom åren! Kram!

Att i efterhand dela på kostnaden för köttet låter förfärligt! Vi umgås mycket, har många matglada vänner. Och det blir olika varianter. När vi gör nåt här hemma så bjuder vi på allt, det känns självklart. Men ofta umgås vi utomhus på någon sten vid sjön eller vid någon grillplats där och då föreslår vi ofta knyte. Men det kanske är typiskt svenskt, känns dock inte som något snålande.

Jag tycker också att bjuder man så bjuder man. Däremot brukar jag rekomendera mina vänner att ta med sig eget vin om de vill dricka det eftersom varken jag eller maken dricker vin och inte har en den blekaste aning om vad som är gott.