En gång, för flera år sedan, besökte vi en plats i Tanzania som heter Tanga. Det var ett misstag att vi hamnade där, men vi kommer aldrig att glömma det. Det började med oroligheterna vid valet i Kenya 2007. Vi flydde i taxi och gick till fots över gränsen. Sedan hoppade vi på en lokalbuss.
Innehållsförteckning
Med lokalbuss genom Tanzania
Det var skumpigt och kroppen var slut efter allt adrenalinpåslag. När bussen stannade hoppade vi helt enkelt av. Ingen guidebok, ingen karta … Var vi var? På en plats i norra Tanzania som heter Tanga. Första natten sov vi på ett pensionat i stan. Vi skulle fira sa vi, men vi somnade direkt.
Tält vid havet
Andra natten tog vi en taxi ut till stranden. En lång gropig väg var det. Och när vi till slut kom fram fanns det ett ställe med små bungalows som drevs av ett engelskt par. Bungalowerna var slut i och för sig. Men ett tält kunde de erbjuda! Tält med den vackraste utsikt man någonsin kunde föreställa sig …!
Overlanders, hjälparbetare och forskare
Jag minns fortfarande dagarna där, som om det var igår. Det var vi och några ”overlanders”, människor som korsar Afrika i jeep. Och så några hjälparbetare, som hade semester från sin stationering i Sudan. Och en grodforskare från Irland och hans fru, hjärnforskaren. Oj, vilka sånger hon sjöng här på kvällarna! Och oj vad kul de hade åt att Peter varje morgon kravlade ut ur tältet i en nystruken skjorta. ”How do you do that…?”
Båttur vid Tanga i Tanzania
Vi tog en båttur ut till en ö. Killarna kom inte på avsatt tid direkt. Jag tror att vi väntade många timmar där i sanden. Men vem bryr sig om tid egentligen? Sanden och havet gör att allting smälter samman. Bara vi, bara havet …
De här killarna seglade båten. De kunde ingen engelska, men de visste precis hur de skulle hantera sin båt. Skickligt snurrade de seglet åt alla håll, fast allt bara var fastsurrat i rep, i plankor. Här finns ingen tid, inga timmar. Så åkte vi till den här sandön … Vi badade och åt en picknick.
Buss från Tanga till Dar es Salaam
Några dagar senare lämnade vi Tanga. Jag vet inte varför. Jag tror att våra kroppar fortfarande var fyllda av adrenalin efter flykten. Vi tog en lokalbuss till Dar es Salaam. Vi var de enda vita på bussen. Allt vi hade var en papperslapp med en adress. Vi trodde att det var ett hotell, men det var ett hem för hjälparbetare. Vi sov där en natt, och sedan tog vi båten till Zanzibar…
Steel City Anna säger:
Vilket äventyr!
21 oktober 2013 — 21:00
BP säger:
WOW! Vilket äventyr! Förstår att n var vettskrämda ena sekunden för att älska läget nästa.
Just sådana äventyr som börjar illa etsar sig fast i minnetoch är oförglömliga.
Himla kul att du delar med dig.
Å hur gjorde Peter då med sina nystrukna skjortor – vill veta;-)
21 oktober 2013 — 21:15
Steve säger:
Härliga minnen att plocka fram.
21 oktober 2013 — 21:28
Ditte säger:
Vilket äventyr! Och vilka minnen ni har med er! Fantastiskt! Undrar om Peter sov på skjortan, eller …Jättefina foton! Tack för att ni delade med er av den här resan också. För jag älskar ju att resa.
21 oktober 2013 — 21:29
annelie säger:
Men WOW vilken grej!! Jag fick gåshud när jag läste. WOW!
21 oktober 2013 — 21:56
Sara - lifeinsingapore säger:
Oj ett sådant äventyr! Det är då man känner att man lever 🙂
22 oktober 2013 — 3:17
admin säger:
BP, hehe…. helt nystrukna var de väl inte. Han plockade upp dem ur ryggsäcken och bredde ut dem över den, inne i tältet. Tillsammans med lite luftfuktighet räckte det väl för att de skulle se nystrukna ut…
😉
22 oktober 2013 — 6:07
Pia säger:
Vilket aventyr och det ar sadan man minns bast!!!
22 oktober 2013 — 6:32