Ofta vill man hinna se och uppleva så mycket som möjligt under en semesterresa. Men nu kommer en motreaktion, där det istället propageras för långsamt resande. Det handlar om att stanna upp och gör mindre – och på så sätt uppleva mer.
Att resa långsamt
Jag läste precis en artikel i SvD som diskuterar detta med att resa långsamt, och kände igen mig lite i tankarna. Varje gång vi gör en semesterresa har vi begränsat med tid. Oavsett om man har en, två eller fyra veckor, så känner man ofta att man måste skynda lite lätt. Man vill ju hinna se både Rom och Paris. Och man har bestämt att man ska bada, åka på båttur och äta på den där omtalade restaurangen.
Längtan efter långresa
Vi har hela tiden gillat idén med husbil eftersom vi vill uppleva det som finns på vägen, mellan de utstakade destinationerna. Eiffeltornet och Colosseum i all ära, men i efterhand är det kanske mötet med de trevliga människorna på det lokala caféet som man minns bäst. Husbilen hjälper oss med detta, men tiden begränsar oss fortfarande. Och kanske är det därför vi vill ge oss ut på en riktig långresa …
Tid är mer exklusivt än pengar
Vi föreställer oss att det blir lättare att uppleva det som händer i nuet när man har tiden för sig. Man kan vara öppen för oväntade möten, stanna längre än tänkt och hinna med att reflektera. Det långsamma resandet ger också bättre möjligheter att ta hänsyn till miljön.
Men även om många gillar idén blir det långsamma resandet knappast en stor trend, enligt artikeln. Det är helt enkelt för svårt att få tid att omsätta det i praktiken. Tid är för många mer exklusivt än pengar.
Znogge säger:
Det är vägen som är mödan värd 😉 Min resa till Brasilien var nog den bästa resan jag gjort. Dels för att jag fick träffa sonen, dels för att jag levde ett helt vardagsliv. Turistattraktioner i alla ära men vardagen är också fin!
11 maj 2014 — 11:24
Lennart säger:
Pensionärslivet innebär mer tid, underbart att inte behöva passa tid eller ha några måsten!
Man skulle bara ha lite mer tid!
En vacker dag blir det er tur!
11 maj 2014 — 11:52
BP säger:
Säg som så – om du väntar tills du blir pensionär så är långsamt resande definitivt ett mål – eller kan vara.
Jag menar om man har ett heltidsjobb är ju långresor en lyx om man inte har några miljoner på banken vill säga. Då kan man tar ledigt ett år eller så. Men du är ju fortfarande begränsat att kommer tillbaka och jobba igen…
11 maj 2014 — 12:38
Veiken säger:
Vi gillar båda sorters resande. Ibland blir det upplev mycket på kort tid, andra gånger gräver man lite djupare i tillvaron där man är! För oss utesluter inte det ena det andra. Usch vilken svenska med du förstår nog ändå! 😉
11 maj 2014 — 16:30
Ditte säger:
En blandning av båda sätten att resa känns bäst för oss. Skall jag göra en långresa utanför Europa vill jag gärna ha tid på mig. Är ofta mycket ”nya saker”att ta in. Och avstånen är också långa. Men det ena utesluter ju inte det andra.
Dock skulle jag inte ”göra USA,; från väst till öst på ett par veckor eller ta mig genom KIna på den tiden. Då tror jag absolut att jag skulle missa själva upplevelsen och bara transportera mig fram.
11 maj 2014 — 18:17
admin säger:
Znogge, förstår att den resan var speciell! Jag tycker att de bästa resorna är när man får uppleva lite vardagsliv. Alltid bäst att ha en ”guide” i nån man känner!
🙂
Lennart, det är väl sant. Vi ska inte stressa dit, men man hoppas ju få en pensionärstid då man är frisk och kan resa!
BP, visst är det så. Nu när man jobbar är tiden det svåraste att få till.
Veiken, jag förstår precis. Och vi håller nog precis med, det ena utesluter inte det andra!
Ditte, som jag precis skrev till Veiken, så utesluter ju inte det ena det andra. Och jag kan hålla med om att det beror på var man är, och vilket syfte man har med resan.
11 maj 2014 — 18:36
scottish moments säger:
Åh… jag läste också den! Gillade verkligen exemplet me han som åkte fraktfartyg till skottland istf att flyga hihi. Tog honom 26 tim enkel väg. Kanske jag måste prova nästa gång jag ska t sverige hihi.
13 maj 2014 — 20:57
admin säger:
Scottish Moments, om man inte har bråttom är det ju perfekt att resa så! Man kommer in i en annan takt när man reser långsamt tycker jag. Jag fick den upplevelsen när vi åkte med transsibiriska järnvägen till Beijing (7 dygn) och när jag åkte båt till Island (40 timmar från Norge).
14 maj 2014 — 6:55