Vi är säkert inte ensamma om att ha följt den fascinerande bloggen Mary af Rövarhamn. Linda, Ludvig och deras barn lämnade Sverige i sin segelbåt för fyra år sedan och sedan har de varit … precis överallt! Man har kunnat följa dem i Söderhavet likväl som på Grönland.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaTillbaka i Malmö
Själva hade vi turen att träffa familjen i Malaysia förra vintern, då vi bland annat firade Nyår tillsammans!Nu är familjen tillbaka i Malmö, vilket Kvällsposten skrev om för några dagar sedan. Vi måste säga att det har varit fantastiskt att ha fått ”följa med” runt jorden via bloggen.
Den resa som den här familjen har gjort är inspirerande på så många sätt. De har inte haft några exceptionella förutsättningar, men de har vågat offra saker och kämpa för något – för att sedan kunna genomföra det som andra bara drömmer om. Oavsett om det man själv drömmer om är stort eller litet är den här familjen en fantastisk inspirationskälla! Kika gärna in på bloggen Mary af Rövarhamn.
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Katarina Wohlfart säger:
Min spontana tanke är, hur gör man med skolan för barnen i så lång tid. Men gud vad spännande det har varit att följa 🙂
02 september 2014 — 21:02
Rkuth i Virginia säger:
Äventyrslust tar sej många uttryck. Själv skulle jag känna mej som i ett fängelse, om jag inte kunde stänga dörren efter mej och gå ut och promenera eller ta en biltur, gå till biblioteket, klappa grannens hund, äta lunch med vänner, plantera lite blommor och kryddväxter, etc. etc. etc. Kunde inte tänka mej att bo på en båt.
Efter att ha sagt det, måste jag erkänna att det oerhört roligt att läsa om andras äventyr, även om jag anser det en aning dumdristigt att ta riktigt små barn med sej ut på haven;
tänker då på sjukdomar.
Undrar hur det känns för Ludvig att börja jobba så där omedelbart kvickt?
02 september 2014 — 21:02
BP säger:
Å den bloggen tipsar du om NU… det kunde du har gjort tidigare;-)
02 september 2014 — 21:12
admin säger:
Katarina, yngste killen är ju inte i skolålder ännu. När det gäller tjejen så har de skjutit upp skolstarten ett år. Så hon börjar nu, när hon är åtta.
Ruth, visst är det olika hur man känner! För mig skulle det vara totalt omöjligt, eftersom jag inte kan segla. Men deras resa fascinerar mig! Och ja, jag undrar också hur det känns att gå till jobbet… och hur man vänjer sig vid ett liv i Sverige igen…
BP, haha, ja så kan man ju se det… Jag har nog nämnt dem nån gång förut, men det kanske var ett tag sen… Men tydligen kommer deras resa på TV i vinter!
02 september 2014 — 21:23
Ditte säger:
Jag har följt deras blogg och resa med stort intresse. Tänk att våga ge sig ut! Jag är alldeles för feg och rädd för havet för att ens tänka tanken. Men att ha en dröm och att försöka få den uppfylld är imponerande.
Och allt har inte varit enkelt under resans gång…
Men vilken resa! Och vilka upplevelser!
02 september 2014 — 22:10
Marina säger:
En fantastisk resa! Det är så underbart när någon törs och lyckas genomföra sina drömmar oavsett vad det handlar om.
02 september 2014 — 22:16
Johanna säger:
Ja visst är det häftigt! Känns nästan konstigt stt de är hemma igen 🙂
02 september 2014 — 22:41
Ulla & Torgny säger:
Jag har också följt deras resa runt jorden, en fantastisk resa…..deras berättande i bloggen ang barnen har varit otrolig. Hur bra som helst……..
Skall bli intressant att se serien som kommer på TV i vinter, det ser vi fram emot….
02 september 2014 — 23:39
Steve säger:
Vilka underbara gemensamma upplevelser för en familj att ha med sig genom livet. Jag beundrar människor som inte bara drömmer och pratar om sina drömmar utan också ser till att drömmarna blir verklighet.
03 september 2014 — 6:42
admin säger:
Ditte, jag har nog också för mycket respekt för havet. Men det har varit fascinerande att följa på lite distans!
Marina, det är det jag tycker är inspirerande! Om de kunde genomföra ett sånt stort projekt så kan väl vi andra också genomföra saker, även om det inte behöver vara lika stort!?
Ulla & Torgny, vill gärna se TV-serien också!
Steve, det måste ha svetsat dem samman! Håller med. Många pratar bara, men det är beundransvärt när folk har drivkraften att genomföra drömmarna också.
03 september 2014 — 7:19
Lena i Wales säger:
Har läst deras blogg då och då. Verkligen ett äventyr!
03 september 2014 — 10:36
joy säger:
Jag har också följt deras blogg och delat ut länken till flera vänner som tycker det varit såå kul att läsa den.
Kram
04 september 2014 — 17:30
admin säger:
Lena i Wales, verkligen!
JoY, ja hoppas att de fortsätter blogga! Blir intressant att se hur e upplever att leva och bo i Sverige nu!
04 september 2014 — 20:31
Mary af Rövarhamn säger:
Hej Helena,
Tack för det fina inlägget. Vi är väldigt glada att vi gjorde den här resan nu, när barnen var små. För om det är en sak alla ångrar på dödsbädden så är det att de inte tillbringade mer tid tillsammans med sina barn. Det är också vid den tiden folk verkar ha som svårast att få ihop vardagspusslet.
När det gäller skolan så har vi undervisat barnen själva. Båda kan läsa/skriva/räkna och prata engelska utan större besvär. Lovis har nu börjat andra klass utan problem, och lillebror Otto har blivit förstaklickare.
Och till Rkuth i Virgina som tycker vi är lite dumdristiga så är det en vanlig reaktion. Det som är okänt och lite annorlunda upplevs otäckt och dumt. Vi ser det lite annorlunda. På havet är farorna begränsade, vi vet vilka de är och har en plan för hur vi ska undvika dem och hur vi ska agera om olyckan ändå skulle vara framme. På landbacken däremot, är farorna betydligt fler. Och frågar man försäkringsbolagen så är risken för skador betydligt större på vägarna än på havet. Hur som helst, vi är hemma nu. Allt gick bra.
Kram,
Linda
08 september 2014 — 0:38
Rkuth i Virginia säger:
Jag tänkte inte på olyckor precis, för dom händer ju varsomhelst. Tänkte mer på allvarliga sjukdomar, där
hög feber eller ”dehydration” efter magsjuka t.ex. sätter
in. Om EN av de vuxna bleve sjuk, vore det ju svårt för den andre att ta hand om både båt och barn.
Det är ju inte som om ni alltid seglar nära land, där hjälp
kan komma med helikopter.
Glad att ni är tillbaka utan att ha haft några problem.
Gissar att barnen är glada att få nya vänner i skolan.
08 september 2014 — 3:35
admin säger:
Mary af Rövarhamn, roligt att du skriver Linda! Och tack för att du redde ut det där med barnen och skolgången. Kanske skulle det vara intressant om du, så här i efterhand, skrev något om det här med sjukdomar och att vara till havs, runt omkring i världen. Ni har säkert många erfarenheter som kan vara intressant att läsa om!
08 september 2014 — 7:31
Mary af Rövarhamn säger:
Ett sent svar till Rkuth i Virgina
Man råkar inte ut för så många sjukdomar om man tillagar all mat ombord, renar sitt vatten och tillbringar nästan alla kvällar och nätter ombord långt bortom malariamyggen i land. Och det har vi gjort. Det värsta vi råkat ut för än någon enstaka förkylning, men knappt det eftersom de flesta virus brukar trivas bäst i lite större samhällen och de brukar vi i regel undvika av helt andra anledningar än sjukdomar.
Men visst, jag förstår hur du tänker. Till sjöss är hjälpen långt borta. Men där finns inga virus eller smittsamma sjukdomar. Det mest akuta man kan råka ut för i sjukdomsväg på havet är nog blindtarmsinflammation, och för den har vi bromsmediciner och morfin ombord. Ja, faktum är att vi har medicin och utrustning för att behandla betydligt mycket mer än så. Och vi har under hela resan haft två läkare standby på satellittelefon om vi skulle behöva rådgivning.
Skulle man mot förmodan råka ut för något akut till sjöss som inte kan vänta är den vanligaste lösningen att man förflyttas till något större fartyg med läkare ombord. Men vi har aldrig ens varit i närheten. Så här med facit i hand så har vi aldrig varit så friska som under den här resan.
/Linda
21 april 2015 — 9:04