Meny Stäng

Veckans Gäst: Ole Lundberg, sjöfarare och husbåtsägare

Ole Lundberg är ålänning, men har tillbringat en stor del av sitt liv till havs. Redan som 13-åring tog han värvning på en båt och sedan dess har han hunnit arbeta på otaliga fartyg, utbilda sig till sjökapten och besöka alla världsdelar. Idag lever Ole ett lite lugnare liv tillsammans med sin fru på Åland, men havet lockar fortfarande!

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

Ole har byggt en egen husbåt, och under den isfria tiden på året spenderar paret en hel del tid genom att åka runt i denna. Om livet på husbåten och om diverse sjömansminnen kan du läsa på bloggen (B)loggboken, där Ole skriver under sitt alias ”Kapten Haddock”. Vi vill förstås veta mer, och har ställt åtta nyfikna frågor till Ole om husbåten och om livet till havs.

Kan du berätta lite om dig själv? Vem är du och var bor du?

Mitt namn är Ole Lundberg. Jag bor på Åland, ca en kilometer från Kastelholms slott, vid stranden av Slottsundet som leder från havsfjärden Lumparn norrut till slottsruinen. Min hustru, livs– och reskamrat heter Birgitta och vi är båda 73.

Hur kom det sig att du blev sjöman och hur var livet som sjöman när du var ung?

Nästan alla åländska pojkar från arbetarklassen for till sjöss i tidiga tonåren. På femtiotalet fanns inget annat att välja på. Ville man inte bli bonddräng eller skogshuggare var det bara att gå till sjöss eller flytta till Sverige och söka jobb, vilket många gjorde, främst flickor.

Ålänningarna har alltid varit ett sjöfarande folk. “Havet är vår väg”, brukar vi säga och vår store skeppsredare Gustaf Erikson, vars segelfartygsflotta var den stoltaste och största i världen fostrade många berömda kaptener och inspirerade unga pojkar att välja sjölivet. Sjöfarten har gjort Åland till ett välmående samhälle.

Jag for till sjöss som femtonåring. Härmed menar jag att jag då for till sjöss på de stora haven och till främmande länder. Egentligen började jag min sjömansbana som trettonåring då jag på sommarlovet tjänstgjorde som däcks– och kockpojke på en galeas med vilken vi fraktade ved från Åland till Åbo. Livet som ung sjöman var tufft ibland men man lärde sig renlighet och disciplin.

Efter några år på åländska fartyg for jag till Norge. Äventyret lockade. Norges handelsflotta var en av världens största på den tiden. Båtarna gick över hela jordklotet. På sjömansförmedlingen i Oslo var det bara att välja vilken del av världen man ville se. På norska båtar seglade (vi säger “segla”, även om vi numera “seglar” med dieselmotorer), jag i många år samtidigt som jag mellan passen till sjöss läste till sjökapten.

Vilken sorts båtar har du jobbat på och vart har du rest som sjöman? Berätta!

Jag har jobbat på många slags båtar, stora och små, Bulkcarriers, styckegodsbåtar, passagerarfartyg. tankfartyg och alla världsdelar har jag besökt, utom Antarktis. Jag har till och med jobbat som överstyrman på en båt med vilken vi fraktade levande får från Australien till Iran. Frakt av levande djur på det här sättet kritiseras hårt idag. Skeppare på en åländsk bogserbåt var jag också på nittiotalet.

Vad är det bästa med att jobba till havs?

Det bästa med att jobba på långfart var att jag fick se världen. Samt de långa ledigheterna då hustrun och jag med bil utforskade Europa. Många bilfärder, allt mellan Nordkap och den italienska stövelklacken gjorde vi. Vi hade aldrig någon husbil, bara en vanlig skåpbil som kunde skarvas i med ett tält baktill eller vid sidodörren.

Vad är det värsta du varit med om under dina år som sjöman?

Det värsta som hänt på båtarna, tycker jag, är när en skeppskamrat förolyckas och dör. Det har jag varit med om tre gånger.

Kan du berätta lite om er husbåt? Vad har den för historia och hur fungerar det att bo i den?

Av en kompis fick jag, nästan gratis, en risig husvagn. Jag hade många gånger muttrat argt över husvagnar på vägarna under våra bilfärder så jag sa åt frun att aldrig att vi far på vägen med den där. Vi sätter den på vattnet. Varpå jag byggde ett stort däck på två pontoner, hängde en 15 hästars utombordsmotor i ena änden, lyfte ombord husvagnen och vips hade vi en komfortabel husbåt med vilken vi surrade fram i 3,5 knop.

Den flytande husvagnen använde vi som fritidsfarkost i 13 år. Vi tyckte så mycket om det livet så vi beslöt att bygga en större husbåt som gick något fortare. Och när jag år 2000 tog ett jobb på en åländsk landsvägsfärja för att i lugn och ro fördriva tiden fram till pensioneringen började jag bygga på fritiden. Det tog två år att färdigställa vår nya farande fritidsbostad. Den blev lyckad.

Ombord finns allt man kan begära av en bekväm fritidsbostad: gasdriven spis och kylskåp, en minibastu som rymmer två personer, mulltoalett, solpanel med batterier som ger rikligt med ström till belysning, dator, hårtork, laddning av elektroniska apparater och liknande.

Hustrun Birgitta och katten blickar ut över relingen på husbåten
Hustrun Birgitta och katten blickar ut över relingen på husbåten

Hur funkar det att resa omkring med en farande husbåt och vart har ni åkt med husbåten?

Att färdas med en flytande sommarstuga är den bästa formen av båtliv.  Träflyte (hon heter så) är väl inget underverk när det gäller att klara hårt väder på sjön men i dagens värld har vi ju ständigt goda väderrapporter i telefoner och surfplattor. Vi väljer våra rutter efter vad vindarna tillåter och i Skärgårdshavet, skärgården mellan Åland och Finland, finns tiotusentals öar vilka alla har en läsida då det blåser. Farvattnen är som skapta för husbåt. Här finns alltid en lugn vik att ankra i.

I den åländska skärgården har vi många favoritvikar dit vi brukar fara, ankra upp och stanna några nätter. Vi bor på landet men varje sensommar brukar vi bo någon vecka i vår husbåt i staden Mariehamn, i en gästhamn där. Genom åren har vi med husbåten besökt de flesta orter och gästhamnar av betydelse i Skärgårdshavet mellan Hangö i öster och Nystad i nordväst. Vår marschfart är 5 knop.

Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål?

Sedan pensioneringen har vi åkt charter till Thailand och i många år har vi varit några veckor på Gran Canaria men charterresandet har vi dragit ner på. Jag har sett så mycket av världen så turistorterna lockar inte mycket.

Till sist: Ole Lundbergs egen film om en dag på husbåten ”Träflyte”

Tack Ole Lundberg för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev