Caroline King lämnade Sverige för 15 månader sedan tillsammans med sin man och sina två söner. Familjen har gjort en otroligt spännande resa och besökt över 20 länder i flera olika världsdelar, medan de lever som ”digitala nomader” och alltså försörjer sig via internet medan de är på resande fot.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaFamiljen har inga planer på att komma tillbaka till Sverige för närvarande, men har för tillfället slagit sig ner i Prag där de praktiserar hemskolning eller ”unschooling” för sina barn. Vi har ställt ett antal nyfikna frågor till Caroline, och om du vill läsa ännu mer kan du följa familjens liv och resor på bloggen Den andra resan.
Innehållsförteckning
Kan du berätta lite om dig själv och din familj?
Jag är uppväxt i Stockholm och började egentligen min rese-karriär när jag var 17 år och volontärarbetade som dykare i ett marinbiologiskt projekt i Belize en sommar. Jag återvände med en grupp vänner efter gymnasiet och stannade kvar i Centralamerika ett år.
Efter det träffade jag min blivande man som kommer från England under en resa till den indiska delen av Kashmir. Vi lärde känna varandra då vägen var blockerad för att båda sidors militärer kastade lite granater på varandra. Vi köpte en åsna och vandrade i Ladakh och då blev vi kära i varann. Jag struntade i hembiljetten och följde med på en 4 månader lång resa med tåg och buss genom Asien tillbaka till Europa istället.
Både jag och min man är kreativa personer som tillsammans driver 3 företag på nätet. Vi har två barn nu som är 4 och 6 år gamla som är resvana sedan födseln nästan. Det kändes inte helt onaturligt för oss att ta beslutet att sälja huset för och nästan alla ägodelar i Sverige för 15 månader sedan när skolplikten för våra barn började närma sig.
Kan du berätta om er resa?
Vi har besökt 24 länder sedan vi lämnade Sverige för 15 månader sedan: Tyskland, Holland, Belgien, UK, Rumänien, Förenade Arabemiraten, Indien, Maldiverna, Malaysia, Singapore, Thailand, Laos, Indonesen, Spanien, Colombia, USA, Frankrike, Italien, Egypten, Palestina, Israel, Vatikanstaten, Luxemburg, Tjeckien och Polen.
Det är blandat hur vi reser och valet av länder. Ofta reser vi på grund av företaget. I höstas var vi i Colombia för att vi övervakade produktionen av en stor order av hängmattor där. Trots att jag är lite nojig över att flyga ibland blir det allt som oftast flyg för oss eftersom det är billigare, enklare och snabbare. När tillfälle fås väljer vi helst att åka med tåg då det är både spännande med utsikten och hela familjen gillar att åka tåg. Den senaste tågresan var för lite över en vecka sedan från Prag till norra Polen.
Vad är det bästa med att resa så som ni gör?
Det absolut bästa är friheten att kunna befinna sig var man vill och att kunna ordna sina barns utbildning på ett sätt som vi behöver för vår familj, vilket inte går att göra i Sverige eftersom det är skolplikt där. Vi kan verkligen inte tänka oss ett bättre sätt att få utbilda sina barn än att låta dem uppleva på riktigt snarare än att läsa om det i böcker i ett klassrum.
De senaste månaderna har vi avverkat det gamla Egypten och romarriket vilket för oss innebär att klättra ner i pyramider, se den fantastiska samlingen av mumier, sarkofager, statyer och annat på det egyptiska museet i Kairo, vandra i tunnlarna i den underjordiska staden i Neapel och häpna över den bevarade konsten och gipsavgjutningarna i Pompeji.
Det är olika hur vi bestämmer vart vi ska åka och vad vi ska uppleva men vi försöker absolut få en balans mellan jobb, utbildning och barnens och de vuxnas viljor. Vi har klättrat upp på 3 aktiva vulkaner ganska nyligen. Det är barnen helt och hållet som föreslagit att göra det eftersom de är fascinerade av vulkaner.
Oftast vill vi göra samma saker allihop och då har vi åkt airboat bland alligatorer i Florida, paddlat kanot i en vild flod i Laos, och slappat i poolen bland risfälten på Bali. Men själva huvudidén med resandet för oss är upptäckandet och att lära oss hur världen fungerar och att man kan leva och göra på så många olika sätt.
Kan du berätta om några oväntade utmaningar under resan?
Vi hade inte förväntat oss att internetuppkopplingen skulle vara så illa i de områden vi besökt i så många länder. Det har varit fruktansvärt frustrerande när man behöver utföra sitt jobb men inte kan för att vinden blåser åt fel håll (!) eller man råkar besöka en fantastisk plats där det inte finns något internet alls.
Då får man helt enkelt lägga arbetet åt sidan tills man kommer till ett ställe med bra uppkopplingen. Livet har varit så mycket enklare när vi har haft bra uppkoppling. Nu har vi lärt oss att planera och ta reda på om uppkopplingen först.
Ni kallar er “digitala nomader” – vad betyder det och hur försörjer ni er under resan?
Vi försörjer oss genom våra webbshoppar -vi designar och tillverkar hängmattor, pashminasjalar och mattor i olika länder som Nepal, Indien och Colombia. Det började med att min man sålde pashminasjalar från en låda under sängen 2001 och har utvecklats till ett företag som har ca 40-50 anställda i tillverkningen i Nepal, och ger jobb till 100-tals personer i Indien och Colombia.
Vi har ett rättvisetänk och miljötänk som genomsyrar företaget så därför besöker vi tillverkningarna ofta för att vara säkra på att de som jobbar fortsätter att trivas och att tillverkningarna fortsätter att hålla hög standard.
När vi tog beslutet att lämna Sverige för att hemskola våra barn blev det en mycket stor omstrukturering i företaget. Nu fick vi ju leta efter personer som kunde sköta de bitar som höll oss fastkedjade på kontoret så vi har till exempel hittat andra företag som skickar ut samt kundservice och admin i olika länder.
Det kanske låter som att det inte finns något kvar att göra för oss men sanningen är att om man inte håller företaget på topp kommer någon annan bli bättre så det gäller att ständigt förbättra. Det är ett ständigt pusslande med tid att hinna få det viktigaste gjort.
Era barn går inte i traditionell skola utan ni praktiserar hemskolning. Hur fungerar det?
Vi praktiserar ”peaceful parenting” så gott vi kan – det vill säga fredligt föräldraskap. Det innebär att man följer icke-aggressionsprincipen och inte använder våld och tvång mot barnen vilket kanske inte låter så konstigt men om man går in på detaljer som till exempel skola och dagis kan man se att det bryter mot icke-aggressionsprincipen att lämna ett skrikande barn på dagis eller att tvinga ett barn som inte vill att gå i skolan.
Att följa icke-aggressionsprincipen innebär inte att man låter barnen göra vad de vill helt och hållet för då kan det såklart aggressera mot någon annan så vi har regler och principer som alla ska följa och om någon bryter mot det diskuterar vi det.
Det blir en väldigt massa argumenterande och förhandlande, vilket vi ser som en investering för framtiden. Dels tvånget att gå i skolan och dels det att alla barn är olika med olika behov och det att vi inte tror på det svenska systemet i sig gör att vi inte vill ha våra barn i svensk skola.
Vi praktiserar något som kallas unschooling som kort och gott innebär att man inte följer en skolplan utan snarare utformar utbildningen helt efter barnet. En del familjer ger barnen helt fria tyglar att göra vad de vill. Vi tänker att vi har ansvar för att våra barn får med sig rätt verktyg i vuxenlivet så vi har en del ramar för hur vi gör.
Matematik och att kunna läsa och skriva anser vi är viktigt så vi har intresserat barnen för det och försöker lägga undan ungefär 2 timmar om dagen för det. Vi lärde vårt äldsta barn att läsa med ordbildsmetoden när han var 1. Det betyder att man håller upp stora ordkort och att det blir som en slags lek. Efter ett tag lär sig bebisen att känna igen orden och därefter att dechiffrera vilka bokstäverna är.
Vi följer barnens intressen och märker att ju äldre de är ju mer olika blir de. 5-åringen gillar programmering så vi lär oss med Codeacademy och ofta sitter han tillsammans med pappan när han jobbar med Magento. Vår 4-åring är mer artistisk lagd, mycket kreativ med lego och gillar matlagning så lägger undan en del av dagen så att barnen får egentid med föräldrarna och hinner med det.
En del frågar mig om hur jag ska lyckas lära ut mina barn saker som jag inte är utbildad för. Då får man fråga sig vad som är viktigt att lära sig och om barnet verkligen är intresserat för om barnet inte vill lära sig är det ju ingen idé.
Och om barnet vill lära sig avancerad fysik/kemi eller något annat som jag inte är expert på – Ja, antingen lär jag mig hur jag lär ut det eller så hyr jag in en lärare för det eller skriver in dem på en kurs. Nu är de bara 4 och 5 år så vi kommer ta det när det blir aktuellt och hitta den bästa lösningen då.
Hur ser era framtidsplaner ut?
Vi ska testa att vara bofasta i Prag i ett år. Det längsta vi har bott på en plats är 3 månader så jag tror det kommer bli en utmaning för oss! Men Prag ligger strategiskt bra med närhet till många centraleuropeiska städer och den adriatiska kusten så när det väl kliar i fötterna igen så är det iallafall lätt att ta sig på lite kortare resor.
Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål?
Antarktis! Det skulle vara så otroligt häftigt att få åka med biologer och träffa nykläckta kejsarpingviner! Vi hade faktiskt planerat resan men precis när jag skulle komma till skott blev jag gravid så vi skjuter upp det några år tills att yngsta blir 7.
Tack Caroline King för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar!
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Åsa säger:
Låter skönt att vara fri att resa, att kunna jobba där man är, men hemskolning tror inte på, eller rättare sagt tror jag det passar väldigt få. I för sig kan jag hålla med om att skolan inte heller passar alla,
30 april 2016 — 10:23
Ruth i Virginia säger:
Låter intressant – för ett viss tid – men att vara mer eller
mindre rotlös skulle inte passa mej. Betr. barnen undrar jag
hur dom kan forma relationer med andra barn och lära sej
ungås och dela med sej o.dyl. som ju är viktigt i livet. Än så
länge är ni, föräldrarna, hela deras liv. Tycks att dom skulle
behöva lekkamrater. Vad har ni för uppfattning betr. detta?
30 april 2016 — 10:53
Elisabeth säger:
Som den lärare jag är blir jag en aning provocerad. Visst går det att hemskola under en period men skolan är också sociala sammanhang, andra förebilder och möjligheten att upptäcka sådant du inte hade en aning om att du gillade. Som fysik, till exempel! Nomadlivet låter härligt men tufft för ett barn om det blir för länge.
30 april 2016 — 10:56
Paul säger:
I have to disagree about kids discovering things in school that they might not be interested in otherwise. I think it is the opposite. For example, if a child in Sweden is interested in studying economics ( I don’t mean basic home budgeting), they will not find any lessons in school until they are 15 years old. As for the opportunity to become interested in physics, look how efficient these videos are compared to the incredible amount of time wasted in schools. TED-Ed (Physics): http://www.youtube.com/playlist?list=PLhDvDlD3b85zmvERO_rSSUj3FVWScEA_X . Also as the Swedish curriculum is about 90% centrally planned, many or most kids spend most of the time at school doing things they are not interested in and that they will therefore forget very quickly after the exam.
30 april 2016 — 11:29
Denandraresan.com säger:
Hej Ruth i Virginia, angående din kommentar ”Betr. barnen undrar jag
hur dom kan forma relationer med andra barn och lära sej
ungås och dela med sej o.dyl. som ju är viktigt i livet. Än så
länge är ni, föräldrarna, hela deras liv. Tycks att dom skulle
behöva lekkamrater. Vad har ni för uppfattning betr. detta?” Jag förstår inte riktigt frågan. Hur menar du att barn ska forma relationer när de i det svenska skolsystemet begränsas till en åldersgrupp och sorteras in i klasser utan att ta hänsyn till intressen och olika grader av mognad? Jag skulle säga att det är tvärtom för barn som hemskolas. De får vänner i alla åldrar och efter sina intressen och får vänner i många länder. Det är ett dilemma för oss att de saknar sina bästa vänner i England och att vi träffar dem under perioder istället för att vara där men de har lätt för att få nya vänner och det är lätt att hålla kontakt med den teknik som finns idag, genom Skype och att brevväxla genom e-mail. Barn som är vana vid att träffa nya människor blir utåtriktade och tar kontakt. När vi kommer till en ny plats är det inte direkt brist på lekkamrater. Det finns ett nätverk också för resande familjer som hemskolar och det innebär att vi föräldrar ska vara framåt också – vi vill ju också lära känna nya människor som delar våra intressen 🙂 För min del har jag ytterst få vänner från skoltiden utan de långvariga relationer kommer utav gemensamma intressen.
30 april 2016 — 11:32
Denandraresan.com säger:
Hej Elisabeth,
Angående din kommentar ”Som den lärare jag är blir jag en aning provocerad. Visst går det att hemskola under en period men skolan är också sociala sammanhang, andra förebilder och möjligheten att upptäcka sådant du inte hade en aning om att du gillade. Som fysik, till exempel! Nomadlivet låter härligt men tufft för ett barn om det blir för länge.”
Jag förstår inte hur du kan känna dig provocerad men jag misstänker starkt att du inte vet något om hemundervisning så jag kan rekommendera lite läsning här om socialisering. https://www.hslda.org/docs/nche/000000/00000068.asp Precis som det står i artikeln befinner sig barnet i den verkliga världen istället för att begränsas till ett klassrum. Jag känner inte till något hemundervisat barn som har brist på kamrater och intressen. Tvärtom får barnet möjlighet att följa intressena. De hemundervisande familjer som vi umgås med har fullt upp med aktiviteter och lek. Jag skrev ett inlägg om det sociala umgänget för digitala nomad-familjer när vi bodde på Bali – där det kryllar av sådana. Du kan läsa här http://www.denandraresan.com/2015/06/hur-man-hittar-det-sociala-sammanhanget.html
Om du är intresserad av hur barn lär sig kan du fördjupa dig lite – jag rekommenderar att läsa ”how children fail” av John Holt.
Det vi tvingas lära oss glöms snabbt bort – hjärnan prioriterar sånt som vi är intresserade och har nytta av – därför är det viktigt att följa barnens intressen. Om våra barn vill lära oss något som vi inte kan – tex avancerad fysik – så hyr vi in lärare för det som jag skrev i blogginlägget. Barnen är delaktiga i vårt företag också och lär sig mycket därifrån. Om de vill driva sina egna företag om några år ser jag inga hinder – i Sverige skulle skolan och åldersgränsen på 18 år förhindra det vilket är märkligt eftersom målet med skolan är att man ska kunna få jobb så det säger emot sig självt. Vi kommer bo i Prag ett år framöver. Där finns ett stort community av familjer som hemskolar och ett mycket brett utbud av aktiviteter och kurser. Fast våra barn gillar liksom oss att resa – vi åkte till de 3 aktiva vulkanerna i Italien för någon månad sedan till exempel för att de just är så intresserade av dem, och vi gillar att utforska och följer intressena, så resor kommer vi givetvis ge oss iväg ändå trots att vi blir lite bofasta nu.
30 april 2016 — 11:55
Mirjam säger:
En lärare är ovärderlig, i skolan. En vanlig förälder lyckas nog sällan att undervisa i en klass. Men att hemundervisa sina egna barn är ju en helt annan sak.
Gällande relationer så är de ju knappast ensamma om att hemundervisa, bara för att hemundervisning är relativt ovanligt i norden, så ser det inte ut så i hela världen. På många platser finns hemundervisningscenter där man kan umgås och knyta kontakter med människor i olika åldrar, gå självvalda kurser eller vad man nu vill.
Jag kan inte förstå att bilden av skolan som överlägsen för sociala samspel är så stark. För mig var det precis tvärtom, jag hade mycket svårt att utvecklas socialt i det ”flugornas herre” samhälle som rådde.
Varför skulle inte barn kunna upptäcka nya saker som hur roligt det är med fysik, som hemundervisad nomad? Jag tror de förutsättningarna är ypperliga för det.
30 april 2016 — 12:02
Hanna säger:
Når en er ute og reiser kan en jo også oppdage nye ting som en ikke ante at en likte, fysikk feks. 🙂 Når det gjelder det sosiale er barn veldig kjappe til å få gode venner. De blir kjent i løpet av en time, og bestevenner etter to dager. Tre måneder er en evighet. Jeg mener ikke å si at det ikke er verdi i vennskapsforhold som går over flere år, det er det absolutt, men det er ikke nødvendig at alle vennskap går over så lang tid. Vi er mest bofast, men reiser av og til på lengre reiser. Da drar vi også tilbake til samme sted og barna kan ta opp vennskap fra tidligere. Jeg tenker også at det er godt for dem å savne. Det er godt å bli kjent med alle slags følelser i trygge omgivelser som en familie kan være.
30 april 2016 — 12:07
Veiken säger:
Jag tror att hemskolning kan vara alldeles ypperligt! Det ställer oerhörda krav på att föräldrarna tar sitt fulla ansvar i den biten och lämnar ”låtgåmentaliteten” i en påse långt bort. Ett barn som är nyfiket i sitt lärande och som stimuleras till att veta mer, ställer stora krav på de vuxna.
Det blir erfarenheter och ett kunnande som är få förunnat! Lycka Till!
30 april 2016 — 13:05
Steve säger:
Inte konstigt att åsikterna är många i kommentarerna då den här familjen lever ett liv fjärran från oss ”vanliga dödliga”. Jag skulle nog behöva tänka efter länge för att ha nån definitiv åsikt om det här livet. Jag nöjer mig med att fascineras av de val familjen gjort. Jag tror att det många gånger kan vara av godo att ”tänka utanför boxen”.
30 april 2016 — 13:24
Lena i Wales säger:
Mycket spännane läsning!
Gillar när man vågar tänka och leva utanför boxarna.
Som f d lärare tycker jag detta låter fantastiskt och öppet, inte styrt av konvensioner och hur man ska tänka och tycka. Det finns så mycket utanför de s k skolämnena som kan vara väl så värt att lära sig.
Tack för att vi fått tagit del av detta!
30 april 2016 — 14:49
Resfredag säger:
Verkligen häftigt att läsa mer om Caroline och deras familj. Jag följer deras blogg och utan att veta att det var deras företag har jag också köpt en av hängmatta av dem.
Tycker det är otroligt intressant att läsa kommentarerna om hemskolning – alla tycker väldigt mycket om det ämnet. Jag har helt fått omvärdera mina (negativa) åsikter om det efter att min syrra började hemskola sin dotter när de flyttade till USA. Alla passar inte in i samma mall, det är min bestämda uppfattning. Friheten att välja över sitt eget liv är ovärderlig, men med friheten kommer såklart också ansvar.
30 april 2016 — 15:07
admin säger:
Åsa, tack för kommentar och länk! 🙂
Ruth i Virginia, tack för kommentar! Jag låter Carolime själv svara här!
Elisabeth, tack för din synpunkt! Samma här, jag låter Caroline själv svara!
Paul, thank you for replying! This discussion is very interesting to follow! As homeschooling is unusual in Sweden I am not surprised that there are many different opinions as well as questions.
Caroline, Den andra resan, vad bra att du svarar! Hemskolning är ju ovanligt i Sverige så jag är inte förvånad att det finns olika åsikter och frågor. Även jag fick olika funderingar och frågetecken och tycker att det är väldigt intressant att följa diskussionen! Stort tack igen för att du ville vara gäst hos oss och dela med dig kring era resor och erfarenheter kring hemskolning mm, väldigt intressant!
Mirjam, tack för dina synpunkter! Det är väldigt intressant att följa den här diskussionen! Jag har själv inte funderat så mycket kring hemskolning förut.
Hanna, detta med det sociala är det ju många som drar upp, och det finns förstås olika sidor av myntet!
Veiken, tack för din kommentar! Jag tänker i första hand låta Caroline svara själv, men väldigt intressant att följa diskussionen!
Steve, jag är inte heller förvånad över att det kommer många synpunkter och tankar! Jag (som inte funderar så mycket över detta förut) följer diskussionen med stort intresse!
Lena i Wales, roligt att du gillar intervjun! Vi vill gärna lyfta fram personer dom vågar resa/leva lite annorlunda. Vi tycker själva att det är intressant och ger tillfälle till reflektion!
Resfredag, haha vad kul att du köpt en hängmatta av dem! Ja, det är alltid intressant att utmana sina uppfattningar. Jag vet inte hur vanligt hemskolning är i USA, men jag har ju förstått att det förekommer där.
30 april 2016 — 15:08
Ika i USA säger:
Intressant läsning! Vilket äventyr, låter underbart att kunna göra en sån resa under en period. När jag bodde i Sverige så visste jag inte så mycket om hemskolning (förmodligen för att det är så ovanligt), och av den anledningen tyckte jag att det var negativt. Efter att ha bott i USA i några år så har jag ändrat uppfattning. Det är mycket vanligare här, och jag tror att det passar vissa familjer väldigt bra så länge man tar ”jobbet” på allvar och följer någon slags plan.
30 april 2016 — 15:31
Denandraresan.com säger:
Det var flera som undrade hur vanligt hemskolning är i USA. Det är den snabbast växande utbildningsformen där, och nu är det nästan 2 miljoner barn som hemundervisar. Många gör det av religiösa skäl tyvärr (vill inte lära ut evolutionen till barnen…suck) och många gör det för att skolsystemet inte funkar för deras barn och en del för att de inte vill att staten ska lägga sig i deras liv. Det finns många anledningar. Universiteten i USA brukar föredra hemskolade barn – av den anledningen att dessa barn har en inlärningslust och entusiasm över ämnet som det är svårt att få i vanlig skola. Hemskolade barn får ju nörda in sig i det de är intresserade av. Just nu vill yngsta sonen öppna restaurang och äldsta vill bygga raketer, han vill gärna gå på MIT. Nu är de bara 4 och 6 år så vi får se hur det går men om intresset kvarstår lär vi flytta nära MIT när de blir äldre. Vi besökte ett hemskolningskooperativ nära Harvard för några år sedan. De flesta familjer som var med undervisade på harvard eller var experter inom sitt ämne så de delade med sig av kunskaperna på kooperativet. Jag tror absolut att denna form av undervisning är framtidens undervisning och att folk i Sverige helt enkelt inte vet vad det är riktigt för att de inte har hört tillräckligt om det. Det är verkligen tråkigt att hemundervisning inte tillåts inom Sverige. De som vill satsa på det tvingas ju till att lämna landet och bli utbildnings-flyktingar.
30 april 2016 — 17:36
Ulrika säger:
Verkligen kul att ni har med Caroline som gästbloggare! För oss är det också helt uteslutet att skaffa barn i Sverige pga skolplikt och annat tvång! Ni gör ett bra jobb Caroline och Paul och ni är väldigt inspirerande 🙂
30 april 2016 — 17:36
BP säger:
Tycker att familjen har valt ett liv som är fantastiskt. Tänk att våga ”utmana” gränserna av vad vi ”normala Svenssons” inte ens kan föreställa oss i vår vildaste fantasi.
Unschooling – ja, med tanke på hur dagens elever i svenska skolor varken kan stava längre för att inte tala om att kunna räkna, så är jag helt övertygad om att barnen får en minst lika bra utbildning av en engagerad förälder.
Dessutom får barnen livserfarenhet och lär sig troligen fler språk på köpet.
30 april 2016 — 18:03
Kors och Tvärs säger:
Som vanligt – spännande och intressant att läsa
sv: Den övre delen av bakstammen på Adrian är en slideout så sängen blev stor inne. Infälld så var bilen inte längre än 5.99 m. Kul med nytänk och nåt som inte ”alla” har:) http://se.adria-mobil.com/husbilar/compact+serien/compact+plus/
30 april 2016 — 18:16
Jo säger:
Tänk vad härligt att kunna resa och undervisa samtidigt. Vilka kunskaper och erfarenheter dina barn får som de inte kan få i ett klassrum
Jag bor i USA och har hemundervisat mina barn under hela grundskolan. Nu det sista året har min yngsta valt att gå på amerikansk high school. Inte nog fick han lätt kompisar utan han fick också högsta betyg i alla ämnen, plus att han fick börja på sista årskursens matte istället för ettans/freshmen. Nu skriver jag inte detta för att skryta, utan mer för att förklara att visst kan föräldrar hemundesvisa och visst blir barnen sociala och klarar av umgänge med jämnåriga efter många år so hemundervisad.
30 april 2016 — 18:27
Frans säger:
Svenska skolan är som sagt inte frivillig (förutom på högre nivå) och skulle inte hellre vilja att mina framtida barn skulle gå där som det ser ut nu. Resultaten där talar väl för sig själv, barn som inte är på samma nivå, multikultur etc. Ouppfostrade barn osv. Nej tack.
Förstår absolut att ni inte vill ha era barn i den här bedrövliga nivån av indoktrinering och där det flesta lärare dessutom är PK-influerade i brist av ryggrad..
30 april 2016 — 19:51
Denandraresan.com säger:
Kors och tvärs – jag är nyfiken på vad husbilar har för koppling till den här artikeln?
30 april 2016 — 22:20
Ditte säger:
Tack för givande och intressant läsning! Jag tycker det är härligt att man inte ser hinder i resandet, var sig det är med eller utan barn, utan ser lösningar och möjligheter.
Och är man inte skriven i Sverige finns det ju ingen skolplikt.
Vad som händer senare i livet när de små barnen blir tonåringar är ju en annan sak. Men i Sverige, om man väljer att bo här senare, kanske när högre studier närmar sig, (kostnadsfria) kan man begära särskild prövning i gymnasiet och på så sätt få betyg och tillträde till dessa.
Kanske gäller liknande utomlands, men det vet jag inte. Och i detta fallet är det långt till dess.
30 april 2016 — 23:00
Alexandra säger:
Jag tycker det är bra att vi som har möjlighet att leva våra liv precis på det sättet vi vill gör det! Jag tyckte man måste utgå ifrån att alla föräldrar vill bara sina barns bästa och agerar utifrån det. Man ska respektera och vara ödmjuk inför varandras val, åt båda hållen! Jag skulle aldrig klara av att hemskola min dotter trots att jag jobbar inom skolans värld, men för vissa passar det säkert utmärkt. Men som sagt, jag tycker det är viktigt att vara ödmjuk åt båda hållen!
30 april 2016 — 23:04
admin säger:
Ika i USA, tack för din reflektion! Det är verkligen intressant att höra hur olika man ser på det här i olika länder!
Ulrika, vi är jätteglada att Caroline ville vara med som gäst och det är superintressant att följa den här diskussionen!
BP, ja visst är det intressant att ta del av hur andra människor lever och tänker, och samtidigt utmana sin egen världsbild lite!? 😉
Kors och Tvärs, tack för förklaringen om husbilen, kul med nytänk! Jag ska kolla på länken imorgon när jag sitter vid datorn.
Jo, tack för din kommentar! Intressant att höra om dina erfarenheter!
Caroline, Den andra resan, kommentaren om husbilen ovan var till oss och hade inte med detta att göra… 😉 Jag vill också uppmärksamma dig om att vissa kommentarer här ovanför blivit godkända först efter några timmar (så du kanske inte såg dem bär du tittade in sist) eftersom jag suttit på ett flyg och inte haft internet (om man inte kommenterat förut på bloggen måste jag först godkänna kommentaren innan den publiceras).
Ditte, intressant det där med särskild prövning. Det hade i alla fall inte jag någon koll på.
Alexandra, ofta är det ju så, att olika sätt passar olika människor. Detta har varit en ovanligt intressant diskussion att följa, även om vi inte själva har barn i skolåldern längre.
01 maj 2016 — 1:03
jenny säger:
De flesta lärare borde ju förstå, och ha erfarenhet av att gå i skolan inte är en garanti för att få kompisar. Snarare tvärtom. Jag är också lärare och ser dagligen mobbing, utfrysta barn, elaka ord. I den hemskolnings-Community jag är med i som förälder ser jag aldrig detta. Frågan om socialisering bland oskolade/hemskolade barn ställs ofta, men det är en myt att dessa barn inte är sociala och frågan ställs ofta av sådana som inte vet så mycket om oskolning. Om man läser på lite så lär man sig att det är tvärtom ?
01 maj 2016 — 9:58
Pedagog säger:
Som den lärare JAG är och mamma till två barn med diagnos blir jag riktigt frustrerad av tidigare inlägg om att skolan skulle vara bäst för alla elever. Alternativ skolväg borde vara ett självklart val i Sverige! Min son har aldrig blivit förstådd i skolan av lärare som gjort honom utbränd vid 11 års ålder. Han har toppbetyg trots att han missat nästan 6 års skolgång. När han äntligen fick en pedagog som förstod honom fungerar han hyfsat men väljer bort allt socialt umgänge i skolan. Han har andra utanför skolan som han träffar och har mycket mer gemensamt med. Som lärate försöker jag hitta alternativ för varje individ och familj. Det är inte alls lätt och det krävs mycket av mig som lärare att ligga steget före, att lyssna in varje barn och finnas med olika lösningar som ändå följer läroplanen. Men bara genom att visa respekt och förståelse så vinner jag enormt mycket. Tillit är a och o för varje barn i skolan och vi lärare måste inse att vi inte bara finns där för att lära ut. Vi finns lika mycket där för att hjälpa varje enskilt barn, att få utvecklas efter sina egna speciella behov. Skulle gärna hemskola mitt barn men vi har en stor familj och inte möjlighet att flytta på oss i nuläget. ?
01 maj 2016 — 11:11
admin säger:
Jenny, tack för din kommentar! Väldigt intressant att få ta del av erfarenheter från olika håll!
Pedagog, stort tack för din kommentar och för att du delar med dig av dina erfarenheter! Det har varit väldigt intressant att ta del av den här diskussionen och jag har lärt mig en hel del om hemskolning som jag inte visste innan!
01 maj 2016 — 19:42
Maria säger:
Verkligen inspirerande! Själv sitter jag med lite adrenalin i kroppen för jag fick nyss en liten spark i baken vad gäller mina tankar kring att åka på working holiday till Australien… Bli inte förvånad om jag snart skickar iväg en visumansökan… 😉 Om/när det blir av tror jag att en del av mina inkomster kommer att komma via bloggen också 🙂
02 maj 2016 — 11:15
admin säger:
Maria, oj det låter spännande med working holiday i Australien! Har du några specifika planer på hur bloggen ska bidra med inkomster, eller är det i form av annonser, sponsrade inlägg m.m. du menar?
02 maj 2016 — 22:06
Franscisco säger:
Trevlig läsning!
Tycker du gör helt rätt Caroline, förstår att du inte vill ha dina barn i svensk (dålig) skola. Sjukt att det är skolplikt och att ni tvingas flytta bara för att ni vill era barn det bästa. Men i Sverige fungerar majoritetens tyranni på det viset, det går ju inte med valfrihet eftersom alla ska ha resultatet av LIKA dålig utbildning (även om den påstådda avsikten var den motsatta) Egalitarism har blivit radikal och jämlikhet står nu inte för lika grundförutsättningar utan även försök till lika (dåligt) resultat (oavsett ambitionsförmåga)
Inte tecken på att Sverige är något gott samhälle om du frågar mig. Men så det ut när majoritetens tyranni är i farten och de dessutom är ignoranta och okunniga…
Kämpa på!
Bjuder på lite läsning som lär få er indoktrinerade att ogilla tankarna, är rädd att eran hjärntvättning sitter hårt… tyvärr. Never the less enjoy! =)
Jag tillhörde själv denna ignoranta hjord, så det finns hopp. 🙂
————- ————– ————–
Källa: mises.se/2016/05/08/demokrati-perverterar-sanning-rattvisa-och-skonhet/
”Men, jag skakar alltså på huvudet åt mycket av vad de tar sig för. Till exempel att de går och röstar. Att de med automatik försvarar att de själva och deras medmänniskor får lejonparten av sina inkomster stulna av härskarklassen. Att de känner tacksamhet över att staten tvingar på deras barn sin version av ”utbildning”. Att de slätar över och ursäktar när det centralt planerade sjukvårdssystemet skördat ännu ett dödsoffer.”
!– längre ner –!
” I skolan och via den tredje statsmaktens hovpoeter får vi lära oss hur fint och fantastiskt det är med majoritetens tyranni. Det är ett ständigt upprepat mantra som vi får oss till livs med start vid cirka två års ålder. Försök att som tioåring ifrågasätta det demokratiska systemet i klassrummet och se vad som händer, till exempel. De allra flesta tioåringar är alldeles för kloka för att göra något sådant, men jag känner en kille som bestämde sig för att utmana doktrinen under sin gymnasietid. Det blev precis så obekvämt som du troligen kan gissa dig till.
Om det var sant, att demokrati är så vackert, så underbart och så överlägset som lärarna i skolan och journalisterna ständigt påminner oss om; varför behövs då denna absurda indoktrineringsinsats? Är människorna för dumma i huvudet för att känna igen det sanna, det rätta och det vackra när de ser det? Jag tror inte det.
Jag tror att sunt förnuft är något som det stora flertalet människor föds med och har förmåga till. Jag är dessutom övertygad om att härskarklassen känner till denna förmåga. Det är därför de tvingar föräldrar att stänga in sina barn i statlig skola att utsättas för deras läroplan i minst nio år av barnens mest mottagliga och formerande år.”
09 maj 2016 — 20:20
Lanclin säger:
(Hittade denna kommentar i mina anteckningar som jag tydligen skrev när jag läst detta inlägg men satt på dåligt internet 🙂 )
Otroligt spännande ämne! För mig handlar det inte om att vara för eller emot, vi kör en blandning av båda ”systemen”. Vårt ena barn går i den otroligt disciplinerade tyska skolan här i Bayern vilket han älskar! Sen kör vi medvetet väldigt mycket hemskolning i vardagen. Med ”hemma” menar jag även på museer, djurparker och i alperna tex. Det har liksom fallit sig naturligt att spinna vidare på alla de tusen frågor som barnen ställer. Eftersom jag är lärare och har barn med en (ibland besvärligt) stor drivkraft att lära sig saker när det får utgå ifrån deras vardag och intressen, som de allra flesta barn, är det inget som kännts märkligt alls såklart. Vissa saker blir ju dessutom extra självklart att hemskola om eftersom den tyska skolan tex inte tar upp svensk geografi, historia och samhällskunskap 🙂 Inte heller hur barn blir till, olika mätsystem och hur en motor fungerar förens högt upp i årskurserna. Sånt vill mina barn veta och då är det bara att förklara, kolla böcker, besöka museer osv 😉
15 maj 2016 — 22:10
Denandraresan.com säger:
Fransisco – tack för att du delar länken till alla här. Har dock läst den förut. ”majoritetens tyranni” – haha bra benämning. ska komma ihåg det tills nästa gång jag diskuterar demokrati med någon 😀 skolplikten är ju bara ett symtom på vad som verkligen försiggår i Sverige.
Lanclin – kul att höra att du är en engagerad förälder. De växer tyvärr inte på träd. Vad tycker du om det tyska skolsystemet jämfört med det svenska?
21 maj 2016 — 13:53
Emilia säger:
Alla kan ju göra som de vill. Lite roligt att se hur föräldrarna blir så provocerade av de som inte håller med om deras val. Självklart väljer majoriteten bort ett sådant nomadliv med barn pga att nackdelarna överväger fördelarna för dem. Naturligtvis handlar det här om vad som passar föräldrarna bäst. Annars hade de gett skolan en chans innan de beslutade sig. Det finns för och nackdelar med att ta del av ett obligatoriskt skolsystem. För majoriteten är det bra, för vissa fungerar det inte bra. Nu avser jag naturligtvis barnen, inte föräldrarna. En ansvarstagande förälder provar olika lösningar och utvärderar dem innan man fattar livsavgörande beslut för sina barn. En annan aspekt i det hela är ju att dessa barn inte kommer kunna delta i högre studier i Sverige, utan att först läsa in grundskola och gymnasium. Förmodligen är det samma i de flesta andra länder med bättre utbildningssystem. Just dessa barn kanske det går fint för ändå….Men de flesta barn är beroende av skolgång för att kunna få jobb i framtiden.
En annan aspekt som inte vägs in i det hela är att det är helt ohållbart sett ur klimatsynvinkel att resa på det här sättet. Gör som ni vill säger jag. Men låtsas inte som att det är optimalt och att det inte finns baksidor, det är förljuget. Det finns för och nackdelar med allt. Var ärliga med båda sidor av kakan.
22 juni 2019 — 12:56
Magnus Aronson säger:
Kan hemskolade barn skaffa sig en högre utbildning, förutom genom att göra högskoleprovet? Vad är deras snitt på högskoleprovet?
17 augusti 2020 — 19:55