Angeliqa Mejstedt bor i Västerås och pluggar för närvarande till en magisterexamen, men när hon är ledig är det vandring i naturen som lockar. För Angeliqa handlar friluftsliv inte om någon tävling där man ska komma längst eller högst, utan det är istället det glädjefulla, enkla och avslappnade som står i fokus. Angeliqa har gått otaliga vandringsleder i Sverige, men också gjort spännande vandringar i länder som USA, Malaysia och Spanien.
I dagens intervju delar Angeliqa Mejstedt med sig av sina bästa tips på vandringsleder, packning och på hur man enkelt kommer igång med vandring som nybörjare. Du kan också läsa mer på Vandringsbloggen, där Angeliqa ständigt bjuder på tips och inspiration.
Innehållsförteckning
Kan du berätta lite om dig själv? Vem är du och vad gör du när du inte är på vandringstur?
Mitt namn är Angeliqa Mejstedt, jag driver Vandringsbloggen sedan 2013. När jag inte vandrar eller bloggar läser jag gärna böcker (är en riktig boknörd och bok-hoarder, fackavdelningen på Stadsbiblioteket i Västerås är min favoritavdelning – där kan man lära sig precis vad som helst som man inte redan kan 😉 ), tränar karate eller yogar.
Jag jobbar som HR specialist på en personalavdelning – men har tagit tjänstledigt för att läsa en magisterexamen inom Strategisk Kommunikation och Journalistik. Är utbildad personalvetare från Uppsala Universitet och civilekonom. Jag bor i centrala Västerås och längtar ut till skog och berg väldigt ofta – i familjens torp på Ängsö ägnar jag gärna vardagskvällar och helger.
Bloggen blir som en slags ventil mellan vardagen i stan och längtan ut till nästa friluftsaktivitet och jag drivs av kontrasterna mellan stad och natur, mellan naturen och årstidernas växlingar och glädjen i gemenskapen och lugnet som finns i naturen.
Vad är det bästa med att vandra?
För mig har vandring aldrig handlat om själva transporten från A-B. Jag är inte en sådan som räknar kilometrar, höjdmeter eller vill ta mig fram så fort som möjligt. Det som gör att jag älskar vandring är att upptäcka omgivningarna och uppleva kontrasterna i naturen.
Kontrasterna mellan storstad och natur, kontraster mellan årstiderna och kontraster i vädrets förändringar. Det finns något meditativt i att vara ute en lång dag, leva nära naturen, klara sig med den enkla sova i tält, göra en eld på kvällen.
Med ordet Hikefulness vill jag försöka sätta ord på den där känslan som inbitna friluftsmänniskor känner till väldigt väl men kanske har svårt att beskriva för andra. När naturupplevelsen blir en andningspaus, något som uppstår när vi sätter oss ned framför en lägereld tillsammans efter en lång vandringsdag, tittar ut över en spegelblank sjö eller sitter på en solvarm sten, känner doften av mossa och jord, hör hur trädens löv susar i vinden. Att vara ett med naturen och stunden där vi just nu befinner oss – när det inte finns något då eller sen – bara här och nu. Då pratar vi Hikefulness.
Ett av mina favoritcitat är ”Naturen skyndar sig inte. Ändå blir allt utfört.” Jag tycker om att tänka på det – hur mycket vi skyndar och jäktar helt i onödan. Saker och ting behöver få ta den tid det behöver ta – varken mer eller mindre. Det går inte att skrynkla ihop oss människor hur mycket eller länge som helst med att pressa in fler och fler saker på kortare tid eller att hela tiden multitaska.
Våga koppla bort – även om det bara är för en stund. I naturen tycker jag att det är lättare att släppa allt som hör stadslivet och storstaden till och kanske är det just den kontrasten som gör att jag älskar vandring och friluftsliv. Gemenskapen och andrummet som finns där.
Om man inte är van att vandra, hur kommer man igång? Finns det några nätverk eller gemensamma turer?
Oavsett vad man drömmer om eller har för mål så tror jag det är lätt att gå för fort fram. Man kanske ser framför sig en veckolång fjällvandring och så känns drömmen om att börja vandra ouppnåbar. Men börja nära hemma, upptäck det vackra kustlandskapet, vandra i bokskogarna längs med någon av de låglandslederna som finns.
Börja med att tälta i trädgården innan du åker iväg lite längre. Eller fjällvandra stuga till stuga istället för att ta med tält. Då får du en bra smak på fjället och vandringen men kan bära lite lättare – och råkar det vara busväder så vet du att du i alla fall är både torr och varm till kvällen.
Ett annat grymt tips är att gå med andra mer erfarna vandrare – du kanske redan har dem i ditt nätverk utan att veta om det eller så får du hitta nya vandringskamrater. För den som inte vill vandra själv finns många olika organisationer och föreningar som anordnar vandringsturer över hela Sverige, och några enkla knep som kan vara värda att prova för att hitta nya vandringskompisar i sitt närområde.
Angeliqa Mejstedts tips till dig som vill hitta någon att vandra med:
- Friluftsfrämjandet har vandringsgrupper runt om hela Sverige. Hör med din närmsta lokalavdelning vilka vandringar som är inplanerade i sommar.
- STF har guidade vandringar runt om i Sverige
- Prata med vänner och bekanta, kanske en bekants bekant saknar vandringssällskap?
- Sätt upp en lapp på ICA med dina kontaktuppgifter
- Starta en Facebookgrupp för dom som vill vandra nära dig
- Anmäl dig till Fjällräven Classic eller något av de andra vandringsevenemang som äger rum och för-vandra tillsammans med andra deltagare
Jag gjorde något så enkelt som att jag bestämde en tid och plats – måndagar klockan 19.00 och en plats här hemma i centrala Västerås där jag utgår varje vecka på en 1,5-2 timmar lång vandringstur.
Jag skapade en grupp på Facebook och bjöd in mina vänner – och hitintills har jag inte gått själv en enda måndag utan det har hakat på gamla kollegor, träningskamrater, familj och vänner, det har till och med gett mig chansen att träffa nya bekantskaper vilket är väldigt glädjande. Det här är en enkel sak alla kan göra – bjud med varandra – bjud in till kravlös vandring tillsammans.
Annars har jag startat Facebookgruppen Vandringsbloggen Community där jag bjuder in alla att ta med varandra på vandringar. Vi har haft flera som träffats via gruppen och vandrat tillsammans, men det är också en grupp att ställa frågor, dela erfarenheter och kanske bara skicka en bild från helgens äventyr till några likasinnade.
Kan du ge dina bästa packningstips för vandringsturen, angeliqa Mejstedt?
Haha, less is more måste vara mitt bästa tips – men jag är rätt dålig på att leva efter det själv så därför vill jag verkligen uppmana andra att inte ta med bra-att-ha-sakerna. För varje extra kilo i ryggsäcken blir det mycket slitage på kroppen och onödig energi som istället hade kunnat ägas åt att njuta av omgivningarna.
De viktigaste investeringarna du gör som vandrare är kängor och ryggsäck – att de sitter skönt, är anpassade för din kropp och den aktivitet du kommer att utföra kan göra hela skillnaden för hur turen blir. Lägg tid på att fråga om hjälp och framför allt prova utrustningen. Tänk på vilka saker som kan ha flera användningsområden. Ex. kan en stor scarf bli både halsduk, turban som skydd mot solen, picknickfilt eller filt.
Viktiga prylar som Angeliqa mejstedt alltid har i packningen:
- Pannlampa
- Stormsäkra tändstickor
- Kniv
- Vikkåsa
- Karta och kompass
- Termos med varmt vatten
Angeliqa Mejstedts bästa tips på vandringsleder:
- Kungsleden: Här finns totalt 400 kilometer vandring. En tur som (med all rätt) blivit vald till Världens Vackraste Vandring finns mellan Nikkaloukta och Abisko 110 km, Den som vill kan pilgrimsvandra den sträckan i Dag Hammarkjölds fotspår. En riktig utmaning är att bestiga Kebnekaise som är Sveriges högsta berg.
- Höga Kusten: Här vandrar du i världsarvet på Höga Kusten, längs med sandstränder, upp för berg med fantastisk utsikt över skärgården och havet. Dessutom finns urskog med 200 år gamla träd, grottor och fantastisk vandring.
- Grövelsjön: Här finns vandring för alla nivåer från flera dagar i väglös terräng eller trevliga dagsturer från fjällstationen där man kan åka båt över grövelsjön och sedan vandra tillbaka. Från Grövelsjön når du snabbt Norska gränsen när du vandrar. Den svenska sidan har snällfjäll som inte når mer än 1000 möh.
- Sarek: Utmanande vandring för erfarna vandrare finns i högfjällsområdet Sarek som ligger i västra Jokkmokk. Sarek har inte några markerade leder eller fjällstugor. För den som vill känna på vandring i riktig vildmark.
- Jämtlandstriangeln: En timmes bilfärd från Åre hittar du Jämtlandstriangeln som är perfekt nybörjarvandring där den som vill kan övernatta på fjällstationer och äta god mat på kvällen. Vandringen går mellan de tre fjällstationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Ett av Sveriges absolut mest populära vandringsområden.
Vilka är de bästa vandringar du gjort utanför Sverige?
Jag har vandrat i fantastiskt vackra Alperna i Sydtyrolen – Dolomiterna. Det var sådana fantastiska bergsformationer och att få vandra ovan molnen, med siluetter av bergsformationer runt om, äta god mat och bara ha det bra det går knappt att beskriva med ord. Som att vandra i ett vykort. Rätt upp för det som vintertid är skidbackar.
Ett år gjorde jag roadtrip genom USA och gjorde dagsvandringar i olika nationalparker som Yosemite, Yellowstone och Grand Canyon. GC var ett av de ställen som jag fastnade mest för – det är så häftigt för mig som älskar berg att få vandra i ett uppochnedvänt berg. Följde Bright Angel Trail ned mot dalgången, tyvärr inte hela för det hade krävt övernattning och jag fick inte tag i något tillstånd för den tidsperioden.
Har också vandrat i regnskogen i Malaysia, i Rompin National Park, paddlad kajak längs med flodbäddarna. Verraskats av åska och gått på promenader för att leta efter jätteblomman Raflesia. En annan dag gick vandringen längs med fält av teplantor och överblick över teplantagen i Cameron Highlands.
Men den absolut bästa vandringen personligen var att vandra El Camino de Santiago. Jag startade i St Jean Pied de Port på den Italienska sidan av Pyrineerna och vandrade till Santiago de Compostella – det tog nästan en månad och rent vandringsmässigt så finns det ju spektakulärare landskap att hitta.
Men det var fantastiska kontraster mellan de kyliga bergen, att vandra över den torra varma mesetan och att sedan komma till de olika vinregionerna som Rioja och vandra mellan stora fält av vinblad. Och att vandra så länge i sträck gör något fantastiskt gott med kroppen.
På leden startar ungefär 250 000 vandrare om året – så jag som till en början var chockad över alla människor (hade liksom trott att jag skulle få upptäcka leden själv) kom att se mötena och de livshistorier jag fick följa som en av de största behållningarna med leden.
Har du varit med om något missöde eller något som inte blivit som du tänkt under en vandring?
Hur mycket man än planerar och förbereder sig blir det inte riktigt som man tänkt. Det är lite charmen med att vandra. Vädret och förutsättningarna kan förändras snabbt.
En morgon på Caminon vaknade jag och var helt bergsäker på att jag skulle fortsätta dagens vandring till vänster, men efter ett tag började jag möta vandrare som gick åt andra hållet (typiskt obra tecken på Caminon för det finns bara ett håll att gå åt) så då var det bra att vända och fortsätta åt andra hållet. Det är på sådana oväntade sätt hjärnan ibland kan spela spratt.
När jag besteg Kebnekaise första gången hade jag underskattat hur tuff vandringen skulle vara och började någon timme för sent på morgonen. Jag hade långt kvar när himlen började färgas rosa och lanskapet sakta mörknade. Det är en av de gånger jag varit mest rädd ute på en vandring, för jag var trött efter en lång vandringsdag och det var svårt att hitta ledmarkeringarna även i ljuset.
Men allting slutade gott och jag hittade tillbaka till den stora leden precis i tid för det sista ljuset och skattade mig lycklig över att ha packat ned pannlampa i den lilla dagsryggsäcken för att kunna hitta tillbaka till tältet i beckmörker.
Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål?
Jag drömmer om Norge. Min syster är halvnorsk och vi har ofta varit i området kring Trøndelag och Röros. Men jag drömmer om att vandra i Fjordnorge, det finns områden där vandringarna går längs med bergskammar med utsikt över glaciärer, fjordar, bergstoppar och vattenfall.
Det är natur som rent geografiskt ligger nära Sverige men som är betydligt mer dramatisk. Jag vill sitta på någon av de vita sandstränderna omgivna med berg uppe i Lofoten och paddla kajak i solnedgången i någon av fjordarna för att sedan tälta på en öde ö.
Tack Angeliqa Mejstedt för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar!
Översta bilden: Angeliqa Mejstedt på vandringstur, foto: Sara Lansgren
Lennart säger:
Häftigt!
21 maj 2016 — 7:46
Geddfish säger:
Åh, tack för ett underbart inspirerande inlägg av och med denna fina vandrerska!
Mycket stämmer där med min filosofi på natur och enkelhet.
Jag vandrade sista biten i Spanien till Santiago de Compostela. Min man och jag vandrade mycket i Sverige. Hade jag varit yngre hade jag nog gett mig på fler äventyr, men är nöjd ändå över de jag gör idag.
En idé kvarstår dock, nämligen att vandra från Santiago de Compostela ut till västerhavet och Världens ände Cap Finisterre 😉
Jag ska genast kika in på Angeliqas ”Vandringsbloggen”.
Ha en go lördag, kram Gerd
21 maj 2016 — 7:47
Steve säger:
Vid såna här tillfällen saknar jag som mest att jag inte kan gå längre.
Ni lyckas verkligen lyfta fram personerna i era intervjuer. När jag läser den här intervjun så dyker ordet VETGIRIG upp gång på gång. Jag gillar hennes favoritcitat ”Naturen skyndar sig inte. Ändå blir allt utfört.”
El Camino de Santiago har fascinerat mig allt sedan jag läste Paulo Coelhos bok ”Pilgrimsresan”.
21 maj 2016 — 8:01
Cathinka säger:
Så inspirerande!
Tack för trevlig läsning. Nu åker vandringskängorna på för en liten tur i närområdet?
21 maj 2016 — 8:14
Ama de casa säger:
Att promenera gillar jag, och att promenera efter vandringsleder. Men inga långa etapper utan mer dagsturer (halvdagsturer…). Att bära på packning är jag alltför bekväm för 🙂
Men om man inte är så bekvämt lagd så måste det vara en fantastisk upplevelse 🙂
21 maj 2016 — 8:53
Marina säger:
Ett mycket inspirerande inlägg! Det där med vandring är något jag aldrig gjort, men man vet ju aldrig, en dag så kanske…
21 maj 2016 — 9:24
Åsa säger:
Inspirerande! Mer inspirerande än vandraren som damp ned hos oss i måndags. Tänk vad mycket vackre platser det finns! /Åsa
21 maj 2016 — 9:46
BP säger:
Har läst AMAs kommentar och har precis samma åsikt. Att kånka på en ryggsäck med 20 kg packning är ingenting för mig.
Gillar dock intervjun skarpt. Hon är verkligen entusiatisk och delar med sig av sina erfarenheter till alla som känner sig manade att testa.
21 maj 2016 — 13:28
Matts Torebring säger:
När jag fyllde femtio, (för snart 20 år sedan) var vi hela åtta dagar och vandrade i Dalarnas fjällvärld. Hemma var vi ofta ute på vandring i Höglandsleden. Vi kunde gå ett par mil på en dag. Jag ville ha med Birgitta upp på Kebnekajse, men då tog det stopp. Det är minst sagt underbart att vandra.
21 maj 2016 — 16:28
Elisabeth säger:
Trevlig intervju. Vandra är skönt, men numera får jag nöja mig med promenader, då höger axel inte klarar några tyngder.
21 maj 2016 — 17:52
admin säger:
Geddfish, kul att du vandrat en del av Santiago de campostela! Och något ska man ju alltid ha att drömma om 😉
Steve, roligt att du gillar våra intervjuer! 🙂
Cathinka, trevlig tur! 🙂
Ama de casa, jag brukar nog vara lite som du. Det brukar bli kortare vandringsturer, men inte mer. Men egentligen uppskattar jag att vara i naturen!
Marina, det beror kanske på vad man menar med vandringsturer? Jag har inte heller gett mig in på några långa vandringar…
Åsa, nu måste jag ju in till dig och läsa! 😉
BP, jag blir oxå inspirerad av att man kan börja i det lilla! 😉
Matts, waow vilken vandring, det visste jag inte!
Elisabeth, promenader är inte då dumt det heller! (Och nu börjar jag undra … var går gränsen mellan promenad och vandring…?)
21 maj 2016 — 17:56
Ditte säger:
Tack för ännu en fin och inspirerande lördagsintervju.
Och ett bra bloggtips också, ska absolut in och läsa på Angeliqas bogg.
Jga har vandrat en del i yngre åldrar både i Sverige, Norge, Alperna, Dolomiterna och i USA och tyckte om det. Nu är jag nog för bekväm. Vandra kan jag tänka mig igen men släpar inte på packning utan väljer nog stugor och helst där man kan få middag och frukost.
Kebnekaise besteg jag när jag gick på GIH och vi var ute i fem dygn på skidor i mars. Men sista biten upp var utan skidor…
(Helt myggfritt var det också)
21 maj 2016 — 18:41
Veiken säger:
Helt plötsligt kom jag på att jag faktiskt har varit ute och vandrat. I Sverige runt Grövelsjön, i Idre, i Österrike och Costa Rica. Vi har alltid haft en fast punkt och gett oss ut på dagslånga vandringar. Det kanske inte räknas för vi hade inte mycket att bära på!
Det har varit fantastiska dagar precis som den här intervjun är! 🙂
21 maj 2016 — 22:01
Ruth i Virginia säger:
Har aldrig vandrat med huset på ryggen, men dagsvandringar
har jag och familjen gjort många., 10 år i rad var vi med på Sierra Club
hikes på nyårsdagen. Tog plats på vackra Monterey Peninsula söder
om San Francisco, över Pebble Beach och Spyglass Hill golfbanor.
Maken tog våra tonåringar och deras kompisar på flera-dags vandringar i Yosemite och i Marble Mountains i norra Kalifornien.
Enda fler-dags camping jag gjort, var med kanot i Ontario.
Jättekul, och man behövde inte ha nånting på ryggen. 🙂
Kanske du har läst Annikas blogg: ”Life in the suburb” om hennes
och makens vandringar på delar av the Appalachian Trail.
22 maj 2016 — 1:33
admin säger:
Ditte, oj du har ju en hel del vandringserfarenhet! Jag är nog som du idag faktiskt. Skulle nog gärna vandra, men kanske under lite bekvämare former, haha 😉
Veiken, det låter som härliga vandringar. Och så är det intressant det här med vad som ”räknad”. Angeliqa kanske kan ge oss en definition på ”vandring”…?
Ruth i Virginia, det låter härligt med dagsvandringar, och jag förstår att det finns många fina ställen att vandra på i USA! Och ja, jag följer Annikas blogg! 🙂
22 maj 2016 — 11:11
Angeliqa (Vandringsbloggen) säger:
Vad roligt att läsa alla fina kommentarer. Jag är överväldigad =) När det kommer till vandring och vad som går att innefatta i vandringsbegreppet så kan det ju bli bäldigt stort. En fefibition jag gillar mycket är; ”att förflytta sig till fots”. Det är vandring för mig. Jag vandrar i storstadsmiljö, jag gör fjällvandring, låglandsvandring och långdistansvandring och dagsvandring. För mig är det viktigt att lyfta fram näräventyren och de fina naturupplevelser som går att hitta nära hem. Vilket behov man har av utmaning eller avkoppling i naturen handlar ju till sist om vart i livet man befinner sig. Naturen finns alltid där ute och vi kan välja på vilket sätt vi vill finnas där. För mig är den rlda tråden ”till fots”.
22 maj 2016 — 21:15
Annika säger:
ÅH vad härligt att läsa detta. Jag tycker ju precis samma sak om vandringar. Det handlar inte om målet, eller att ta sig från A till B, utan det handlar om att vara DÄR. Vara DÄR just DÅ. Ta in hela alltet. Andas och vara i naturen.
Caminon står på min lista också! ATT den gör. OCH den är överkomlig.
Annars drömmer jag mest om att verkligen kunna vandra hela Appalachian Trail, från Georgia till Maine, och det tar ju 5-6 mån. Så det känns som ett livsprojekt, mer eller mindre. MEN ååå vad jag hoppas att jag och Peter ska kunna genomföra det en dag.
Så roligt att läsa detta, och nu har jag fått bra bloggtips!!!
23 maj 2016 — 13:48
Dawan säger:
Jag älskar att vandra men samtidig kan jag tycka ibland att det är urtråkig!? När det är som svårast kan jag undra varför jag utsätter mig själv för en pina så för mig är målet jätte viktig. Det är en sorts belöning och bekräftelse att man har ”lyckas”. Älskar den känslan när man har nått toppen! Den längsta vandringen jag har gjort var 11 dagar till Annapurna BS i Nepal. Och den svåraste var att bestiga volkanen Rinjani i Indonesien.
23 maj 2016 — 14:37
admin säger:
Annika, oj Appalachian Trail låter som en utmaning! Så spännande om ni lyckas genomföra det projektet någon gång, det måste vara en speciell upplevelse!
Dawan, vilka spännande platser du har vandrat på! Jag är ingen vandrare själv, men jag kan absolut föreställa mig den där känslan av att det både kan vara fantastiskt och urtråkigt, haha 😉
24 maj 2016 — 7:15