Veckans Gäst: Lars Bengtsson, cyklist genom världen

Till FREEDOMtravel

Annons

Lars Bengtsson lockades tidigt av resor och äventyr, men tyckte att backpacking handlade för mycket om att jaga nästa buss. Istället kom han på att han kunde uppleva världen från cykelsadeln. Den första stora cykelresan gjorde Lars 2004, då han cyklade hela vägen från Europa till Asien.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Därefter har han hunnit med ett flertal olika långresor genom Afrika, Sydamerika, Nordamerika och Australien. Klimatet har pendlat från osannolik hetta till sträng kyla medan Lars korsat otaliga öknar, regnskogar och bergsmassiv.

Vi har förstås ställt ett antal nyfikna frågor till Lars, som just nu befinner sig i norra Kaukasus, på väg mot Kina … Om du vill kan du också följa hans äventyr på Instagram på @lostcyclist eller kika in på bloggen lostcyclist.com.

Kan du berätta lite om dig själv?

Jag heter Lars och kommer ursprungligen ifrån Falköping. De senaste sjutton åren har det mesta i mitt liv handlat om resor som dragit allt mer åt äventyrshållet. Först någon enstaka charter. Sen lite liftande och backpacking.

Från år 2004 och framåt så har jag mest cyklat omkring i världen (varvat med jobb på hemmaplan) men jag har även paddlat ett par floder och gått uppför några berg. Jag har rest i cirka hundra länder, varav nittiotvå på cykel. Just nu har jag lagt 91 000 kilometer bakom mig.  Jag har nog bott cirka 1500 nätter i tält. Jag ser ingen återvändo till ett normalt liv, men det är inget jag sörjer för haha.

Hur kom du på idén att cykla genom världen och vart gick din första längre cykelresa?

Jag tyckte backpacking blev tråkigt. För mycket tid gick åt till att jaga nästa buss. Dessutom tyckte jag att man hela tiden gick i andras fotspår, jag tröttnade snabbt på the Banana Pancake Trail så att säga. Samtidigt, runt 2002-03, träffade jag cyklister när jag luffade runt i Burma, Kambodja och Egypten. Det där vill jag testa, tänkte jag. Så jag testade.

Första långresan gick från Sverige till Nepal och vidare genom Australiens Outback och en skvätt i Sydostasien. Jag provpackade cykeln hemma i lägenheten, och cyklade sen upp och ner på gatan utanför några gånger. Sen gav jag mig iväg i femton månader. Det gick hur bra som helst. Fast jag fuskade med buss genom Baluchistan på grund av reell risk för kidnappning.

Nämn 3 fantastiska platser du upplevt i världen och berätta varför du gillar dessa!

Jag gillar torra, karga och folktomma platser. Gärna med rikt djurliv. Namibia är en stark favorit och jag har varit där flera gånger – och jag kommer resa dit igen. Det är ett extremt vackert land.

Jag gillar även sydvästra USA. Utah, norra Arizona, däromkring. Färgerna, bergen. Världsklass.  Mitt tredje val går till norra Pakistan.  Det är många år sen jag var där nu, men det är ett häftigt ställe. Vilt, galet, äventyrligt och oerhört vackert med grusvägar och snöklädda berg.

Kan du berätta om den tuffaste utmaningen du varit med om under dina resor?

Det var nog en tur tillsammans med en kompis uppe på tibetanska högplatån år 2010 – där största delen gick i väglös terräng på mellan fyratusen och femtusen meter över havet. Jag hade mat för ca femtio dagar i cykelväskorna. Bland annat 72 paket nudlar, krossade och uttömda i en vattentät säck.

Efter 39 dagar kom vi tillbaka till civilisationen, och då hade jag klättrat tre bergstoppar som ingen tidigare klättrat. Det var en fantastisk känsla. Jag tippar på att jag tappade tio till tolv kilo i vikt under turen.

En annan tuff resa var de trettiofem milen jag paddlade i en tung hembygd träkanot längs med Nigerfloden i Guinea. Lågt vattenbestånd gjorde det oerhört svårt att passera vissa partier. Samtidigt var vi tvungna att ständigt hålla utkik efter krokodiler och flodhästar. Jag hade just flodhästar utanför tältet en natt, när jag sov på stenblock mitt i floden. De är onekligen respektingivande varelser. Dessutom utgjorde insekterna det än tuffare.

Vad har du för cykel och vad finns i din packning?

En skräddarsydd Surly Long Haul Trucker med 26″ hjul. I packningen finns allt som behövs för campingliv, det vill säga tält, liggunderlag, sovsäck och kök. Det finns lite reservdelar, ett par böcker och kläder. Sen en hel del tekniska prylar: kameror, laptop, telefon och nån musikspelare. En GPS. Ibland blir jag trött på all teknik och alla dessa tunga kablar. Men jag gillar att skriva och fota så det är ändå värt det.

Hur finansierar du dina resor?

Egentligen enbart genom ett vanligt lågavlönat kneg, med så mycket övertid jag får. Ibland kommer det in donationer från bloggläsare – främst sådana som följt mig i åratal. Några hundralappar gör verkligen skillnad för mig.

Dessutom får jag ibland en och annan pryl sponsrat, men det ovanligt. Inför denna resa fick jag en ny cykelsadel från Gamla Stans Cykel i Stockholm och ett tält från Outdoorexperten i Västerås. Företag tycks inte föredra halvgamla rävar som jag 🙂

Hur ser dina framtidsplaner ut?

Att fortsätta jaga solnedgången så länge som jag vill göra det. Det kan bli ett år till, eller i trettio år till. Vi får se. Att jag kommer lägga av med luffandet, fast jag egentligen inte vill, för att samhällets normer säger ditt och datt om hur en människa bör leva sitt liv – kommer inte hända. Jag kommer fortsätta fram tills dess att jag träffar på något jag hellre vill göra.

Det är egentligen mycket enkelt. Ingen frågar en musiker, konstnär eller författare hur länge hon eller han ska fortsätta. Men en gammal stackars cykelluffare får frågan hela tiden, haha. Dock vill jag göra annat än att cykla. Tror jag kommer paddla och vandra mer i framtiden. Ombyte förnöjer.

Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål Lars Bengtsson?

Otaliga. Främst sådana som är knepiga att ta sig till av en eller annan orsak. Får jag nämna flera? Tibestibergen i norra Chad. En dag ska jag stå på toppen av Emi Koussi – det högsta berget i Sahara. Det finns för övrigt många platser i Saharaöknen som jag vill besöka, platser med namn som balanserar på gränsen mellan verklighet och myt: Agadez. De heliga städerna i M´zab. Enediplatån. Hoggarbergen.

Sen skulle jag såklart vilja besöka några riktigt avlägsna hörn av Kongo och Centralafrikanska Republiken. Och några obskyra hörn av Sibirien. The Road of Bones. Kanada lockar också enormt mycket. Och norra Afghanistan.  Troligen finns det många höga berg där som ingen har satt sin fot på efter 1979 … Jag skulle även vilja se mer av norra Sverige. Ja, som ni ser – min lista tar aldrig slut.

Tack Lars Bengtssom för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar!

Du kanske också gillar:

Att göra i Schweiz – 25 sevärdheter och upplevelser Tjeckiens högsta berg – Sněžka i Sudeterna Prachovské skály i Bohemian Paradise, Tjeckien Tisá i Tjeckien – inspelningsplats för Narnia