Marie Hagén och hennes man har alltid tyckt om att resa och har länge drömt om att bo utomlands, gärna i något exotiskt land. För ungefär ett halvår sedan gjorde de slag i saken och flyttade tillsammans med den 6-årige sonen Caesar från Sverige till Nya Zeeland. Nu bor familjen i Auckland, där mannen fått jobb och sonen börjat i primary school.
Nya Zeeland ligger geografiskt så långt ifrån Sverige man kan komma, med en helt annan natur och också en annan kultur. Vi har ställt åtta nyfikna frågor till Marie om allt från kulturkrockar till hennes bästa restips för den som vill besöka Nya Zeeland som turist. Om du vill veta mer om livet på Nya Zeeland kan du följa Maries blogg Resefamilj i Nya Zeeland.
Innehållsförteckning
Kan du först berätta lite om dig själv och din familj?
Jag heter Marie och jag arbetar i mitt eget företag som ekonom. Min familj består av Niklas som är IT-specialist inom flygbranschen och vår son Caesar som är 6 år gammal. Vår familj är passionerade upptäckare som älskar att resa.
Ni bor i Nya Zeeland nu – hur kom det sig att ni flyttade dit och vad gör ni där?
Jag och Nicke har pratat i åratal om att vi båda velat bo mer utomlands än vi gjorde när vi var yngre, då båda studerade utomlands i perioder. Vi har också varit medvetna om att Niklas genom sitt arbete är attraktiv för internationella flygbolag att anställa, genom sin specialistkompetens inom flygbemanning.
Under de senaste åren har vi pratat då och då om att söka oss utomlands när jag hade fått mer erfarenhet inom mitt nuvarande yrke, men innan Caesar hunnit bli för stor och rotad i Sverige. Jag har under några år känt mig redo att se något nytt, leva ett nytt liv någon annanstans, gärna någonstans varmare än Sverige och gärna lite exotiskt med.
Vi har under åren pratat mer och mer om just Nya Zeeland, som är ett land vi har semestrat i tidigare. Precis under den tidpunkt när vi hade tänkt sätta igång vårt sökande kom ett gyllene tillfälle förbi. Det kan knappast ha varit slumpen.
Vad är det bästa med att bo i Nya Zeeland?
Naturen här på Nya Zeeland är ju bara underbar. På 3 timmars distans från Auckland har vi en oerhörd mängd hiking, extremt många och varierande stränder, hav, Bay of Islands, den vackra Coromandelhalvön, Rotorua med alla sina termalattraktioner, en mängd varma källor att bada i, Waitomo med stora grottor med lysmaskar, Hobiton, surfning, snorkling med mera. Klimatet här på norra nordön är bara underbart. Nu är det motsvarande november i Sverige och jag går fortfarande i kortärmat och med sommarskor.
Nya zeeländare är ju oerhört trevliga, det är alla som semestrat här medvetna om. Trevligheten sitter inte bara på ytan, utan det är verkligen vänlighet som går inifrån och ut. Är någon sjuk i vår familj börjar det plinga till i min telefon med meddelanden från vänner om vi behöver hjälp med något, får någon veta att jag behöver skjuts erbjuds jag det, ett paraply om det regnar och så vidare. Det finns en väldigt fin omtanke här, som jag uppskattar mycket.
Folket här är mycket mer livsbejakande, de jobbar helt klart för att leva och inte tvärtom. De stressar inte lika mycket, tar sig tid för varandra, njuter av livet och är mycket mer lekfulla. Vi svenskar är ju väldigt lutheranska och när jag berättar om hur stressigt det är i Stockholm ser folk nästan chockade ut.
Mina vänner här har inte råd med thaim outer, nya kök, utlandssemestrar, märkeskläder på samma sätt som mina vänner i Sverige har. De är hellre hemma med sina barn längre och i min krets finns både hemmafruar och hemmamän i rätt stor mängd. Dessutom har Nya Zeeland rykte om sig att ha många bra skolor, en väldigt viktig aspekt för oss, då Caesar började årskurs 1 när han flyttade hit.
Saknar du något i Sverige och i så fall vaddå?
Jag saknar familj och vänner så klart. Det går ju inte att komma hit över en weekend eller ens en veckoresa, då flygresorna hit är långa. Jag älskar skaldjur och fisk och kvaliteten på dessa är fantastisk här på Nya Zeeland, förutom när det gäller en sak: räkor som är rätt sladdriga och smaklösa här. De svenska räkorna är oerhört mycket godare och det första jag kommer göra när jag åker hem är att köpa färska räkor eller en räksmörgås tror jag.
Som en paradox till mitt svar på den förra frågan saknar jag även den svenska effektiviteten samt den höga lägstanivån som det finns på vardagstjänster i Sverige. Här är folk mer ovana vid att ta egna initiativ. Det kan vara en butikssäljare som står och hänger och väntar in sin chef istället för att själv reda upp situationen, så som vi är vana vid i Sverige.
Kan du berätta om några kulturkrockar ni upplevt?
Vi bodde de första veckorna i en hyreslägenhet och när kontoret för det komplexet öppnade gick jag dit för att få tillgång till internet med mera. Jag gick in till damen på kontoret och sa i snabb takt: ”Hejsan hur är läget, jag skulle behöva internet, adressen till komplexet för att kunna fixa vårt skattenummer” och jag fortsatte sedan med listan med småsaker jag behövde hennes hjälp med.
Hon tittade på mig, fortfarande artig så som Nya zeeländarna alltid är, men med en lite hårdare ton än vanligt och sa: ”Du var allt effektiv du”. Sättet hon sa det på var artigt, men hade en tydlig underton av kritik. Jag hade läst en del innan vår avresa om koderna på Nya Zeeland, så jag förstod att hon uppfattade mig som oartig.
Vad jag borde ha gjort var att säga något i stil med: ”Hej, vilken vacker morgon. Hur har du det?” Hon hade svarat: ”Tack bra, hur är det själv?” Jag: ”Det är bara fint, ska precis avnjuta en promenad på kajen. Jag heter Marie och bor i lägenhet 1C ett par veckor framöver. Vi kommer från Sverige och uppskattar mycket att bo i detta fina komplex. Vilka vackra planteringar ni har på innergården.” Hon: ”Tack, ja vår vaktmästare tycker mycket om att pyssla med dom och visst är han duktig. Så, vad kan jag hjälpa till med?”
Och där var vi framme vid första punkten på listan, en sak i taget, ingen stress. Det krävs mycket mer så kallat lull lull här, även när man mailar om saker eller på sin arbetsplats. Man hälsar god morgon när man möter någon på morgonpromenaden och småpratar gärna med okända om man hänger vid en busskur. Väldigt annorlunda från den svenska tystnaden och avskildheten man känner i Sverige. Det skapar ett väldigt trivsamt klimat att vistas i. Jag känner en större samhörighet här.
Hur har er son Caesar upplevt flytten och vad tycker han om att bo i Nya Zeeland idag?
Den första tiden var oerhört tuff för honom. Han hade inte ens börjat i förskoleklass i Sverige, men kastades in här direkt i slutet av årskurs 1. Han förstod ingen engelska och förstod inte heller vad de gjorde i skolan många gånger.
Barnen här ligger helt klart före kunskapsmässigt än i Sverige och de flesta i hans klass kunde skriva och läsa bra när dom var 5 år. Efter ca 8 veckor i skolan gjorde vi något ganska radikalt, då hans lärare berättade för oss att han började bli obstinat i skolan. Vi sa då till Caesar att vi inte ville höra något negativt om skolan på en vecka.
Under den veckan fick han inte klaga, gråta på morgnarna eller säga emot sina lärare. Då vi människor har en tendens att förstärka det vi uttrycker, klagan leder till att man uppfattar något som ännu tråkigare.
När veckan var slut frågade jag honom hur han hade uppfattat den senaste veckan och han kom fram till att han hade tyckt den var bättre och trivsammare än någon annan vecka i skolan. Sedan den veckan vände det på en femöring för honom och han skuttar numera dit, han har en mängd fina kompisar och börjar komma ifatt med engelskan.
Då de har en så stor mängd immigranter är skolorna väldigt vana att få in barn som inte kan engelska och Caesar går fortfarande hos en speciallärare ett par gånger i veckan tillsammans med andra immigranter i skolan.
Däremot saknar han snön och Sverige, mer än vi gör. Vi som föräldrar märker däremot att han är mycket mer harmonisk här och då han är extremt social passar samhällsklimatet honom bättre här. I Stockholm hejade eller pratade han ofta med främlingar som inte svarade tillbaka eller tittade surt på honom. Här sker det i princip aldrig, utan han möts alltid av ett leende och några vänliga ord.
Vad är dina bästa tips till svenskar som vill besöka Nya Zeeland på semestern?
Ha gott om tid. Många kommer hit och tänker att det är ett litet land som man nog kan täcka av på ett par veckor. Det kan man göra om man aldrig går ur bilen … Avstånden är rätt långa, vägarna ofta små och slingriga och framför allt är det ett land som är värt mer tid, på grund av att det är ett av de absolut mest vackra länderna i världen.
Dessutom finns många av de bästa sevärdheterna och scenerierna ofta längst ut på någon liten grusväg ute i ödemarken. Det är oerhört vanligt att åka omkring med husbil och det är det absolut bästa sättet att resa här.
Det många inte tänker på är att det är industrisemester i december och januari här, då det även kommer flest internationella turister hit. Landet är litet och de små mysiga byarnas hotellrum kan ta slut nästan 1 år i förväg.
Vill vi åka bort en weekend när det är långhelg här kan hotellrummen och campingplatserna i hela staden vi tänkt besöka vara slut 4 veckor innan avresa, helt slut alltså. Det lönar sig mycket mer att vara ute i god tid med bokningar av hotell och flyg här. Hotell och flyg är dessutom dyrare än vi är vana med i Europa.
Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål?
Oj, jag vet inte var jag ska börja ens. Nu när vi bor här har vi tänkt taktiskt och fokusera oss på de resmål som är allra svårast och dyrast att ta sig till som svensk, och det är Söderhavsöarna. Vi åker i år till tre riktiga drömresemål faktiskt.
Om ett par månader åker till Fiji för en båtluff och senare i år till Samoa. Vi avslutar året med några veckor i husbil på sydön, som vi inte har sett så mycket av ännu. Cook Islands, Tahiti och Norfolks islands är andra öar vi hoppas kunna besöka under våra år här.
Tack Marie Hagén för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar!
Åsa säger:
Låter underbart! Vi drömde om att utvandra till NZ länge, och Sverker har ju faktiskt bott där, men det blev ju Portugal i stället och nu trivs vi här. Jag känner igen mycket av det Marie skriver och tänker att en del av det stämmer om Portugal också. Naturen, att folk är så vänliga och prioriterar annorlunda än svenskar. Sverige var nog mer så förut. På sjuttiotalet typ.
Ändå är Portugal väldigt olikt NZ….
07 maj 2016 — 11:17
Lena i Wales säger:
Intressant läsning eftersom jag sedan länge har följt resefamiljen.
Har idag tagit igen mycket jag missat i er blogg. Intressanta synpunkter på reklam. Känns det bara etiskt riktigt är det ju bara bra. Det kostar att blogga, vilket säkert många ickebloggare tänker på eller vet om.
Härlig bild från er husbåt.
Ha en trvlig weekend!
07 maj 2016 — 12:06
Steve säger:
Jag har länge fascinerats av Nya Zeeland, riktigt varför vet jag inte. Det kan väl inte bara bero på att det inte finns giftiga ormar där, eller… Kanske oxå för att jag ofta haft idrottsidoler från Nya Zeeland t ex Peter Snell, John Walker och Valerie Adams. Trots att jag inte kan så mycket om rugby så gillar jag ändå All Blacks, NZ:s herrlandslag.
Den livsfilosofi som beskrivs här räcker långt för att min fascination ska kvarbli. Besöket på ”lägenhetskontoret” är en underbar beskrivning av hur olika vi människor kan vara.
Så bra de löste sonens avoghet mot skolan.
07 maj 2016 — 13:48
Ditte säger:
Tack för ännu en stimulerande och intressant intervju.
Nya Zeeland tyckte vi också mycket om och precis som Marie säjer så är det viktigt att ha god tid på sig och inte jäkta fram genom landet.
Jag tycker det är härligt att man vågar bryta upp och bo någonannastans och Sverige ligger ju förhoppningsvis kvar.
Och just att nu passa på att besöka Fidji, Samoa och andra platser ”i närhethen” är ju perfekt.
Roligt att höra om Ceasar och han skolgång och hur föräldrarna tacklade hans ovilja att gå i skolan. Mycket är ju beroende på inställning.
07 maj 2016 — 14:36
Ruth i Virginia säger:
Hade turen att kunna semestra i NZ, då vi bodde i Indonesien (1980-82). Tyvärr hade vi knappt tre veckor på oss.
I Auckland köpte vi kort för obegränsat resande på buss
och tåg. Tog en postbåt genom Bay of Islands; intressant att se hur
posten levererades till de små öarna.
Syd-ön är helt annorlunda. Christchurch var som en del av England,
med croquet, tea with scones and clotted cream, en liten Avon
rinner genom det underbara Botaniska Trädgården.
Som du säjer, känner man sej välkommen och rytmen är helt
annorlunda. Det där du kallar ”lull lull” är som olja i maskineriet;
allting flyter mer ohindrat i umgänget med lite lull lull. 🙂
Otroligt vackert land.
07 maj 2016 — 18:20
BP säger:
Helt underbart att förverkliga sin dröm på det sättet. Inlägget påminner mig om min (snygga) husläkare som tog med sig fru och tre söner till Nya Zealand för några år sedan. Han och hans fru – även hon läkare – jobbade i 6 månader i ”outback” på norra ön. Dit får man nämligen inga läkare så man rekryterar från utlandet. Familjen älskade de äventyret. Även yngsta sonen, som hade precis samma svårigheter med skolgången som Caesar i början, men anpassade sig snabbt han också.
07 maj 2016 — 20:05
Lisa - livet från den ljusa sidan säger:
Härlig läsning! NZ är ju så fantastiskt, landskapet såväl som människorna, och jag kan förstå att det är underbart att bo där längre och verkligen lära känna båda.
Saknade frågan om hur länge de blir kvar – eller alls kommer hem igen. Men jag får väl fråga Marie det direkt. 😉
07 maj 2016 — 21:45
admin säger:
Åsa, intressant att höra dina reflektioner om Portugal, Nya Zeeland och Sverige. Jag tycker att det är intressant det där att det kan finnas ganska stora kulturella skillnader även i länder som kan verka ganska lika på många sätt.
Lena i Wales, visst är det så stt det kostar att blogga, och det är kanske inte alla som tänker på. Igår till exempel installerade jag ett nytt batteri i min dator (1000 kr). Den funkar ju hemma med sladd, men på resor kan jag behöva den utan el en stund… För några veckor sen fick jag betala en webbutvecklare för att fixa en del buggar. Osv osv.
Steve, jag är också fascinerad av NZ även om jag inte kan så mycket om sport 😉 Vi har ju varit där en gång och naturen var fantastisk! Marie och hennes familj som bor fär upplever ju också kulturen och människorna där på ett annat sätt, vilket vi inte riktigt hann under tre veckor i husbil…
Ditte, när vi var på semester i NZ hade vi tre veckor på oss, men jag kan hålla med om att det var i minsta laget. Förstår också att man passar på att besöka intressanta ställen i den här delen av världen. Det är ju väldigt långt att åka dit från Sverige…
Ruth i Virginia, intressant att höra om dina upplevelser på NZ på 80-talet. Vi har också varit där en gång, men det var 2007. Vi hade också tre veckor på oss, men vi hade gärna haft mer!
BP, åh det låter som ett riktigt filmäventyr, med det snygga läkarparet som bosätter sig i bushen på Nya Zeeland! 🙂
Lisa, det är sant, den frågan missade jag att ställa. Marie kanske kan svara själv?
08 maj 2016 — 8:54
Ama de casa säger:
Oj vilket härligt livsäventyr! NZ är fortfarande en vit fläck på kartan, men finns helt klart med på vill-till-listan 🙂
08 maj 2016 — 8:58
Linda, 155cm.se säger:
Fin intervju med bra frågor. Kul att få sin egen bild av ett land bekräftad för en som inte gav NZ tid utan snarare åtta dagar 🙂
08 maj 2016 — 9:00
Lanclin-Linnea säger:
Alltid roligt att läsa om utlandssvenska familjer 🙂 Oavsett vilket land man flyttar till faktiskt så är det väldigt många saker som blir beröringspunkter mellan oss utlandssvenska familjer. Skolan, språket, inställningen till balansen mellan familj och arbete, kulturskillnader osv osv.
08 maj 2016 — 10:51
admin säger:
Ama de casa, NZ är definitivt värt ett besök!
Linda, vi var där i tre veckor och tyckte det var i kortaste laget, men du verkar trots allt ha fått en bra upplevelse under dina åtta dagar!
Lanclin-Linnea, jag kan förstå att vissa upplevelser är de samma, oavsett land!
08 maj 2016 — 10:55
biggeros säger:
Wow, vilket härligt inlägg!! Jag har alltid velat åka till New Zeeland. Jag har hört så mycket gott. Nu fick jag både tips och ett god läsning från en familj som har erfarenhet av landet. Tack÷))
08 maj 2016 — 13:15
Elisabeth säger:
Härlig läsning! Känner igen vänligheten sen vi åkte runt med husbil på öarna förra året! Finns så mycket att upptäcka, så att bo där en tid m åste vara perfekt!
08 maj 2016 — 15:37
Marie säger:
Haha, Lisa, ja det får nog Niklas och hans jobb avgöra. Han älskar verkligen sitt arbete, så det måste bli rätt roll för att vi ska stanna kvar här. Jag skulle inte säga nej om det blir en förlängning kan jag säga, men Niklas har bara en aktuell arbetsgivare här i landet då han vill fortsätta att arbeta inom just flyg.
09 maj 2016 — 6:21
Alexandra säger:
So fint. Många svenskar flyttar till Costa del Sol. Vi erbjuder hus och lägenheter i Marbella till salu och uthyrning. Hos oss kan ni också nya bil
19 juni 2017 — 22:05
Michael Darlington Gustavsson säger:
Hey! I’m wondering if you can give me Marie’s email? Because I’m movin to New Zealand next year and I have a couple of questions to her about New Zealand. Have a wonderful day!
09 november 2017 — 18:31
Helena säger:
Michael, I send you an email
11 november 2017 — 9:00