Ok, nu kör vi! Peter vid spakarna och ”Här är mitt liv” del 1. Jag kommer att berätta om mitt liv ett par gånger framöver på fredagar och här börjar det. Peter Andersson 19600706 föddes på Sabbatsbergs sjukhus mitt i city och självklart Djurgårdare. Vid min födsel bodde vi på Karlbergsvägen i Karlberg och sommarställe på Blidö, så vid två veckors ålder körde dom ut mig till skärgården, och där började jag min karriär eftersom att jag är född i juli.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaInnehållsförteckning
Mina första år
Vi bodde i en tvåa utan hiss på en innergård 4 våningar upp i Karlberg och det kan inte ha varit lätt att få upp en barnvagn där. Så var det och det var tåga i den generationen. Vi åkte till sommarstället på Blidö utanför Norrtälje varje dag det var ledighet under mina första 20 år, och det var där jag hade alla mina bästa vänner och underbara minnen.
Vi flyttade till Jakobsberg (Järfälla) två mil väst om Stockholm till en fyra 1968 för Stockholm byggdes ut då. Det var byggkranar eller skog så långt ögat kunde nå.
Vad kommer jag ihåg?
Min morbror jobbade med musik och vi fick all möjlig musikutrustning från honom. Han kom alltid med senaste grammofon, stereoanläggning och skivor från första Beatles, Heppstars, (där Benny Andersson började sin karriär) Stones och Tom&mick, (Tommy Körberg) m.m ja name it.
Han umgicks med alla inom branschen så musik har speglat hela mitt liv. Min pappa var uppvuxen med Jazz och klassisk musik så det sitter och min mamma älskade Fred Alistair och gänget så det fastnade också.
Och lite till
Nu kommer vi till dom jobbiga sidorna, haha. Dom där jäkla yllebyxorna som bara kliar när man ska bort och vara fin och en skjorta som såg ut som en tapet och fluga på det, hur fan tänkte dom? Jag hatade det och grät mest hela tiden.
Sen när det kom till julafton så var det så härligt att få en julklapp på morgonen som man kunde underhålla sig med hela dagen, och vad skulle vi göra mer då? Vi skulle till både mormor och morfar och farmor och farfar samma dag, jo hejsan. Det var alltid stress att hinna med alla och när vi barn fick paket av dom äldre så var det örngott och skedar i silver, och hur kul var det för ett barn, haha. Vilka tider.
sista lugna perioden i mitt liv
Att konfirmera sig ingick liksom och det gjorde jag på Blidö skärgård men jag ångrade mig under dom första dagarna. Min pappa var väldigt hård och sa bara ”du har anmält mig till det här och då år det bara att genomföra det”. Han var väldigt tuff på att man får stå för vad man gör och säger i livet och det följer mig än i dag, och jag älskar det.
Jag hade väldigt mycket kärlek i min uppfostran och hela släkten väldigt nära mig så jag är lyckligt lottad och dom första 14 åren var lätta. Sen hände det något vid 14 års ålder med hjärna och kropp och jag slog mig lös men det tar vi nästa fredag.
Vad har du för minnen dom första 14 åren?
Missade du förra Happy Friday? Läs Dagens skratt
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Ditte säger:
God morgon!
Trevlig fredagsläsning att börja morgonen med och roligt att få veta mer om dig.
Och visst kan vi nog konstatera att åren gått ganska fort.
Roligt med fortsättning nästa fredag.
Minnen från de 14 första åren; en livlig tjej som hittade på hyss , ”hyrde” cyklar av äldre kamrater som fyraåring och trampade runt Törebodas gator. (Västergötland )
Växelboende i Norge, flytt till Solna, gamla Huvudsta när jag var 10. Mycket friidrott och basket. Utlandsresor med familjen som började med Mallorca redan 1960, fortsatte med Italien, Grekland, forna Jugoslavien och Cypern. Under en längre vistelse med min pappa på Cypern blev det även besök i Beirut, Libanon, som då var en blomstrande och vacker stad.
Konfirmation i Solna kyrka där jag inte ville ta nattvarden, förstod inte vitsen. Men prästen och jag var helt överens. Redan som ganska ung gjorde jag det jag trodde på och med uppmuntran av mina föräldrar.
Så någon revolt kom inte under tonårstiden .
23 september 2016 — 7:00
Lennart säger:
Kul läsning!
23 september 2016 — 7:13
nils-åke säger:
Du skriver bra! Som 14 år vad minns jag kan det vara skolan och minnen från våra Stockholmsresor. Jag har tappat eller förträngt minnen från unga år.
23 september 2016 — 7:29
Steve säger:
Trevlig fredagsläsning. Roligt att lära känna killen bakom dagens Peter. Vilket minne du har. Jag har oxå rätt bra koll på milstolpar i livet, men exakt vilket år det var minns jag sällan. Och många härliga foton har du sparade. Just gamla foton har jag ofta saknat att jag inte varit mera aktsam med.
Det ska bli kul att nästa fredag få läsa om din ”tonårsrevolt”.
23 september 2016 — 7:38
Elisabeth säger:
Kul med gamla kort. Minnena kommer när man tittar på dem. Jag växte upp i ett brukssamhälle och min frigörelse började vid 12 år. Det året växte jag mycket och började söka nya kompisar.
23 september 2016 — 7:59
Peter Bergström säger:
Vad kul att höra Ditte! Jag vet att du har haft ett liv där du har rört på dig mycket, men jag visste inte att du började så tidigt. Du fortsätter än idag att snurra runt och berika ditt liv och det är du väldigt duktig på. Du verkar vara bestämd med vad du vill och inte och det kanske var därför inte tonårsrevolten kom. kul läsning Ditte.
Tack Lennart för att du uppskattar det jag skriver!
Tack Nils-Åke! Jag tror mer på att du har glömt dina unga år, men att förtränga minnen gör man mer med saker man inte vill komma ihåg.
Tack Steve: Att spara gamla saker är inte alls min stil för jag vill bara se framåt, men på något sätt har just dom här pärmarna med gamla foton hängt med i livet. vilken tur för att jag just nu tänker berätta en hel story om mig själv och tonårsrevolten kom som ett slag i ansiktet.
23 september 2016 — 8:01
Peter Bergström säger:
Elisabeth: Visst kommer minerna med foton och tjejer börjar ju tidigare än killar att slå sig lösa så jag förstår att du började vid 12. Hoppas att du kan berätta lite nästa fredag om din revolt på bloggen.
23 september 2016 — 8:04
Anonym säger:
Kul läsning! Vi har en del gemensamt, fast jag hade mina hoods mer söder/väst om stan, dvs Tullinge/Tumba, men sen visade det sig lagom till skolstart, då flyttade vi till Kungsängen! Härliga tider, men flyttlasset gick en gång till innan jag var 11 och då hamnade vi i Stöde, utanför Sundsvall, där Ingrid Bergmans första man kom från! Kan väl säga att min revolt började när jag var 13 på det fjortonde! Ska bli kul att läsa fortsättningen:) Trevlig helg förresten!
23 september 2016 — 8:10
Marina säger:
Kul läsning med många ”det-känner-jag-igen-tankar”. Speciellt det där med yllebyxor – hur tänkte de egentligen? Jag hade ett par grönrutiga och när jag växt ur dem ärvde jag min kompis som hade ett par grårutiga, hur kul var det???
23 september 2016 — 8:14
Ulrika Ahlgren säger:
Härligt skrivet och kul att läsa, ser fram emot nästa fredag.
23 september 2016 — 8:26
Anette Åhnbrink säger:
Anonym?
23 september 2016 — 8:59
Solan säger:
…en blondin redan då! Ylleeländet minns nog många, fortfarande vägrar jag bära det. En långdragen revolt 🙂
23 september 2016 — 9:06
Mary af Rövarhamn säger:
Kul läsning. Det är lätt att känna igen dig på bilderna från förr. Lika snygg då som nu. Kram. Linda
23 september 2016 — 9:24
Geddfish säger:
Vilken härligt levande beskrivning av dina barnaår som du bjuder på 😀
Du, en go blond kille, med glimten i ögat 😉
Jag själv har en massa foton tillbaka i tiden, brukar kolla på dem ibland. Min uppväxt i municipalsamhället Vårgårda, var fylld av kärlek, resor, möten (både möten i frikyrkan och möten med resande evangelister av olika nationaliteter, som kom och bodde hos oss, och så hade vi hyresgäster i vårt hus).
Jag var en ganska blyg flicka tills 12 år. Vid 14 reste jag själv till Tyskland. Rätt så framåt 😉
Kram på er och happy weekend 😀
23 september 2016 — 10:04
Lena - gott för själen säger:
Oj, vilken kul inläggs-serie! Har också några såna där grejer från föräldrarna som man tyckte var jobbiga från tonåren men som man uppskattar nu.
Ser fram emot nästa inlägg i serien 😉
Kram Lena
23 september 2016 — 11:36
Ama de casa säger:
Rolig läsning och härliga bilder! 🙂
Dom första 14 åren upplevde jag som väldigt idylliska. Med härliga somrar i stugan på landet, med hästar sol och bad. Solen sken alltid på somrarna i min barndom som jag minns det 🙂 Undrar vad som hände med vädret sen? 😉
23 september 2016 — 16:47
BP säger:
Vilket underbart inlägg både vad gäller text och de roliga bilderna:-) Love it! Toppen idé dessutom. Å förresten är du dig väldigt lik!
Som liten var jag maskott i min pappas fotbollslag redan som rosaklädd treåring och blev bortskämd av alla spelare (jag var ganska söt på den tiden;-) ). Vi flyttade från lägenhet till hus när jag var sex år. Sedan gick mycket i sportens tecken för min del, dock inte fotboll på den tiden.
Minns också min barndom som väldigt lycklig.
23 september 2016 — 18:45
Rolle o Carina säger:
En härlig berättelse om din ungdom Peter!
Ha det gott o berätta vidare 🙂
23 september 2016 — 20:12
Peter Bergström säger:
Anette Åhnbrink som vill vara Anonym: kul att du uppskattar vad jag skriver och att vi har någotsånär lika upplevelser. Jag skriver nästa fredag och du fyller på med din berättelse hoppas jag, för det hände så mycket vid den åldern. Trevlig helg.
Haha Marina: lätt att skratta åt det nu men fasen vad jag hatade när det skulle till och vara fin. Grått eller grönt i rutigt var ju modellen och helst skjortan också, vilka minnen…
Hej Ulrika Ahlgren: kul att du skriver och jag är självklart glad för att du uppskattar min berättelse och helt galna saker kommer på fredag. Trevlig helg och vecka och tänk positivt.
Haha Solan! Det är dags att släppa barnstadiet och prova igen, haha. På med yllebyxorna och upplev din barndom igen men ”gråt inga tårar för mig”. Hälsa och ha en bra vecka.
Hej Linda! Trevligt att du tycker om mitt bidrag till vår blogg och tack för dina fina kommentarer om mig. Jag sträcker på mig och blir glad. Hälsa dom där hemma och var rädda om er.
Geddfish. Hej Gerd och vad kul att höra lite om din story när saker hände från 12-14. Vilken skillnad på tjej och att träffa nya människor hela tiden i ert hem. Jag tror att det var väldigt bra för en ung tjej och kanske bidrog dom att du vågade tro på dig själv, och faktiskt resa när du var ung. Trevlig helg och en skön vecka.
Lena- Gott för själen: Vad kul att du tyckte om det och vi har alla en story att berätta om våra unga år, och jag vill höra lite om dina nästa vecka. Ha en härlig vecka och tänk positivt.
Ama De Casa: Tack för att du tycker om att föra både mig och dig tillbaka till våra väldigt unga år. Jag har också tänkt på att det också var så underbara vintrar i storstäderna och fantastiska somrar i Sverige. Jag tror att vi inte tyckte att det var jobbigt med regn för vi hade annat att tänka på, men nu så blir det ett problem för det blöter ju ner våra kläder, typ. Att vara under 12 år är ”Hakona Matata” alltså inga bekymmer, haha.
BP: Vi har några gemensamma saker som att jag var söt på den tiden och jag kände mig älskad mest hela tiden. En liten rosa bakelse BP och jag förstår att gänget föll för det. Vems maskot är du nu? Jag tror jag vet:-).
Ha en skön vecka så hörs vi efter min galna uppväxt nästa vecka.
23 september 2016 — 20:31
Peter Bergström säger:
Rolle o Carina: Härligt att ni tyckte om det och kanske det smittar så ni tar upp någonting nästa vecka. Ha en skön vecka så hörs vi snart igen.
23 september 2016 — 20:32
Matts Torebring säger:
Du har bara blivit lite, lite äldre. Det syns ganska klart att det är du.
23 september 2016 — 20:35
Ruth i Virginia säger:
Skogvaktardotter, som bodde mitt i skogen i ett hus utan el., vatten
och avlopp, och med kor och höns, tills jag var 4 1/2. då min far dog
av hjärtattack, Mor, 4 år äldre bror och jag flyttade till närmaste ”håla”,
där min företagsamma mor öppnade matservering. Vi tre bodde i ETT
rum på 3e våningen och gick till badhuset en gång i veckan, och här kommer jag ihåg ylle! Vi hade yllestrumpor, och att sätta på sej dom,
när skinnet är fuktigt, var rena tortyren.-
Cirka 15 ungar på gården; jag var yngst och fick tidigt lära mej att ta hand om mej själv. – Mor byggde ett hus i närheten av ASEA, där de
flesta matgäster jobbade. Hade också inneboende. Delade rum med
Mor tills jag var 13. Var alltid med i sim- och skidtävlingar; gillade
alltid att vara utomhus. Hade lätt för mej i skolan och trivdes med livet,
Älskade min bror, som alltid såg efter mej. Tyvärr dog han bara 65 år gammal. Beundrar min Mor mer än jag kan säja.
23 september 2016 — 21:16
Alexandra säger:
Kul läsning! Dina happy fredag piggar alltid upp. ?
Å ser fram emot fortsättningen på ditt liv ?
23 september 2016 — 22:13
Peter Bergström säger:
Tack matts Torebring! Det är skönt att veta att jag bara har blivit ”lite” äldre. Jag har en plan att bli en sadelväska med ögon och jag trivs med mina rynkor och min ålder, för när man blir äldre så vet man mer och det är också ett lugn. Ha en bra vecka Matts och det kan du.
Wow Ruth i Virginia! Jag skulle verkligen vilja göra en story av hela ditt liv för du är född och uppvuxen på en tid jag skulle velat uppleva, på gott och ont. Av din berättelse så skriver du hur mycket du uppskattar dina släktband, och vad jag förstår så var dom otroligt tajta. Jag förstår hur ni har kämpat tillsammans för att överhuvudtaget överleva och du har så mycket mer att berätta än vad du gör. Jag är glad när du skriver och jag skulle vilja träffa dig i verkliga livet och bara prata. Var rädd om dig och skriv igen. Varma kramar Peter.
Hej Alexandra! Jag uppskattar verkligen att du uppskattar vad jag skriver, konstig mening, men så är det. Vi får väl se vart åt det här tar vägen. Trevlig vecka och var positiv.
23 september 2016 — 23:12
BP säger:
Svar: Måste faktiskt ge dig en komplimang Peter! Du är en fena på att skriva personliga och varma kommentarer till dina läsare. Konstigt nog så läser jag sällan kommentarer till kommentarer om du förstår vad jag menar, men dina åsikter följer jag faktiskt upp. De verkar så genuint ärliga och intresserade. Det ska du ha en stor eloge för. (Jo, ibland läser jag även Helenas personliga kommentarer;-) )
Att sedan Steve gissar på din tonårsrevolt nästa vecka satt som pricken på i:et:-)
Å Ruth i Virginia är nog den mest fascinerande kvinnan jag träffat på i blogglandia. Tjejen är långt över 80 å hur pigg och klar i skallen som helst. Hon är en fantastisk kvinna som jag också gärna skulle vilja träffa irl. Hon sitter på barer och följer hockey- eller fotbollsmatcher. Herregud, så vill jag också vara när jag blir riktigt gammal:-)
PS. Ja, inte är jag AIK:are. Står ut med DIF (drack en öl på deras stampub vid Östra Station idag) men är nog Hammarby-fan för hela slanten, vilket du ju redan visste:-) DS.
24 september 2016 — 1:05
Inga säger:
Jätterolig serie! Tänk om ni visste då vad Karlbergsvägen lägenheten skulle kamma att värderas till! Fantastisk frilla! Hemmaklippt? Ser framemot revolten!
24 september 2016 — 6:39
Peter Bergström säger:
BP: Hej igen och vad kul att få svar och ett väldigt fint sådant också. Att få uppskattning för den man är är det allra bästa i livet så tack BP för dina fina ord och dom bär jag med mig.
Inga: Jag undrar också vad en lägenhet kostade på Karlbergsvägen 1966 så jag får nog Googla. Jag kommer faktiskt inte ihåg om frisyren så det är en väldigt bra fråga, och jag sitter just nu och kliar mig i skallen och tänker. Nej, jag vart inte klokare, haha. Det ska faktiskt bli kul även för mig att sätta ihop fredagens inlägg för desto mer jag tänker på allt som hände dom där åren så är det helt galet. Ha en bra vecka Inga!
24 september 2016 — 10:43
Lena i Wales säger:
Intressant! Kul att få veta mer om dej.
Jag var enda barnet och minns mycket ensamhet, tyckte om skolan, även om jag aldrig var ett ljus, underbara föräldrar i fantastisk miljö och mycket , mycket mer!
Ha en fin weekeend!
24 september 2016 — 12:53
Anna i Dubai säger:
Meh….vad hände….hur långt är det til nästa fredag. Jag väntar med spänning!
24 september 2016 — 14:37
Ama de casa säger:
Vi har haft det stora nöjet att träffa Ruth i Virginia ett par gånger. En helt UNDERBAR kvinna med många fantastiska berättelser.
Om du inte har sett hur hon ser ut, så kan du kolla här:
https://amacasa.wordpress.com/2014/04/09/idag-gratulerar-vi-5/
Hon är bara så fantastisk, denna ”Krutis” 😀
25 september 2016 — 2:17
Eva – People in the Street säger:
Verkligen kul läsning! Ser fram emot fortsättningen 🙂
Ha en fin söndag!
25 september 2016 — 10:12
Peter Bergström säger:
Lena i Wales: Kul att du skriver! Skolan och jag gick skilda vägar efter ett tag men vänner hade jag alltid. Du får gärna skriva lite mer nästa fredag om du har lust. Trevlig vecka.
Haha Anna! Det kommer att bli lite galet nästa fredag så att du vet. kul att höra av dig.
Lycko dig Ama de Casa: jag ska självklart kolla din länk.
Eva: People in the street. Vi hoppas att uppföljaren är lika bra men det bedömer ni. Ha en bra vecka Eva.
25 september 2016 — 21:52
Discovering The Planet säger:
Tack för att du delar med dig. Mina fjorton första? Accepera att man har två kulturer i bagaget och försöka anpassa sig till den svenska. Kämpar fortfarande med där att inte sticka ut för mycket 😉 🙂
26 september 2016 — 11:53
Anna, New York - My Bite of the Big Apple säger:
Sån härlig läsning! Jättekul att få veta mer om ditt liv. Du är dig lik på översta bilden med brorsan. De andra bilderna syns tyvärr inte på min dator; de är bara smala streck?!
Mitt livs historia kan vi ta IRL nån gång. 🙂 Kan dock säga så mycket som att somrarna på landet betydde enormt mycket för mig med.
28 september 2016 — 18:25