Ok, nu kör vi och Peter vid spakarna igen. Vid 26 års ålder slutade jag på H&M och började som asbestsanerare. Jag hade varit på massor av intervjuer för att bli säljare men kom inte ända fram, så istället för att fastna där tog jag jobb så länge som sanerade, med väldigt mycket bättre betalt.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela1987 blev jag pappa till en pojke (som heter Robin) som hade kolik och skrek till 05 00 varje morgon i 6 månader. ÄR DET SÅ HÄR DET ÄR ATT HA BARN? Jeanette och jag var två zombies. 4 månader senare gjorde jag bort mig ordentligt.
Hur dum kan man bli?
Firmafest med 30 grabbar från firman på Ålandsbåten. Sprit i kroppen och totalt nedbruten med 6 månader tillbaka vaggande i kolik med sitt barn hela nätterna långa. Japp, där satt hon som också hade det tufft i sitt förhållande, fan, fan, fan.
Vad skulle jag på denna förbannade Ålandsbåt att göra? En natt som jag knappt kom ihåg men som inte går att förklara bort, när man vaknar naken med en annan kvinna. Efter en vecka sökte hon upp mig på jobbet för hon ville vara med mig. Jag var tvungen att prata med Jeanette och sen var allt kaos såklart.
Jeanette tog vår son och åkte hem till sina föräldrar. Ett pussel som äntligen var klart, och gick i tusen bitar mitt framför ögonen, hur dum kan man bli? Vad gör jag nu? Bort med bruden, prata med Jeanettes föräldrar och starta om.
Vi börjar om
Vi bytte vår lägenhet som jag hade renoverat till ett fint radhus i Järfälla 2 mil från Stockholm. Kvinnan hade ett brustet förhållande från radhusområdet, och jag fattade noll vad en radhuslänga kan göra med ett förhållande. Jag fick mitt sälj jobb inom chark med bil, bra lön, och biltelefon, wow och det var stort då.
Nu var vi det perfekta svenssonparet i radhuslängan. Jag jobbade 3 veckor i Stockholm och en vecka i Östergötland varje månad som säljare. Jag träffade väldigt mycket nya vänner i radhusområdet som vi hade flyttat till och som min tjej satte tänderna i.
Varje ny manlig vän som jag skaffade så var hon där och ville förföra dom, och efter många nära vänner i 4 år så blir gräset vääääldigt grönt på andra sidan. Nu var jag sårad ända in i själen, och jag vågade knappt åka och jobba för att inte veta vad som händer bakom min rygg. Jag bad den ena efter den andre att fara åt helvete och radhuslängan firade med sitt rykte. Det var många förhållande som gick i kras och jag skulle snart följa efter.
Glad igen
Efter 3 år tröttnade jag på att åka omkring och sälja och öppnade ett byggbolag med min yngre bror som var snickare i grunden. Vi fick kontrakt med en kommun och helt plötsligt har vi 6 anställda. På kommunkontoret satt en tjej som ville ha mig och jag fick uppskattning för vem jag var och ”kom och gör mig kär och galen”. Jag hade inte känt kärlek på flera år så jag föll pladask.
Jeanette som jag nämner i den här historien är riktig, och hon är mamma till vår son Robin. Vi hade våra fina och jobbiga år tillsammans men sårade varandra alldeles för mycket. Sedan många år tillbaka är vi världens bästa vänner. Helena, jag, Jeanette, vår son Robin och hans fru, Robins syster med kille har träffat varandra många gånger och vi har väldigt kul ihop. Så bra allting kan bli med tiden. Happy Friday!
Kommer du ihåg vad som hände dig runt 30? Berätta gärna eller från något kul i veckan!
Nästa vecka: i skilsmässa, nya barn, knarkarkompisar och vad fasen har jag gett mig in på?
Missade du förra Happy Friday? Läs Här är mitt liv del 3
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Alexandra säger:
Det här är ju bästa följetången ever ? Kanske borde bli film? 😉
Ja eftersom jag fyller 30 nästa år så minns jag ju mina ”runt 30-år” väldigt bra haha.
21 oktober 2016 — 7:02
Lennart säger:
Jättekul att läsa även denna gång!
21 oktober 2016 — 7:11
åsa i åsele säger:
Tack för att Du delar med Dig av Ditt liv.
Håller med både Alexandra & Lennart… fredagens bästa läsning 🙂
Jag hoppas allt är okey med Er å att Ni får en fin helg.
21 oktober 2016 — 7:18
Steve säger:
Stark levnadsberättelse du bjuder på. Ditt sätt att berätta tyder på att du står stadigt i livet. Det är för väl att relationer kan upphöra, men ändå fortsätta utvecklas till något väldigt bra. Måste vara skönt att titta tillbaka och konstatera ” Så bra allting kan bli med tiden.”
Vad gjorde jag själv runt 30? Oops, det är ju så där 35 år sedan. Det hände mycket, Jag var gift sedan 26, köpte första huset i Sunnersta, Uppsala och levde ett bra liv. Jag debuterade som fängelsechef, jobbet tog allt mera av min tid och sedan rullade det på med en faslig fart.
Den gångna veckans höjdpunkt var när vi firade Osbornes 1-årsdag. Trevlig helg!
21 oktober 2016 — 7:41
Inga säger:
Det här avsnittet var det bästa hittills. Fanns det inte en svensk serie om radhusliv ”Svenska Härtan” eller ngt? Kom osökt tänka på den! Ha en bra helg! Min veckas händelse är att jag och maken har jobbat första gången på tio månader, vi hjälpte några bekanta och vi kommer nog återhämta oss resten av veckan hehe
21 oktober 2016 — 7:44
anita wåg agrimanaki säger:
Intressant läsning, och vad tufft av dig att berätta om ditt liv.
21 oktober 2016 — 8:16
Aila säger:
Så underbart att läsa om ditt. Sitter och längtar tills nästa fredag..
21 oktober 2016 — 8:18
Evy Knoph säger:
Härlig läsning :-). Vid 30 (84) sa jag: Barn?? Vadå barn? Jag ska inte ha några barn! Jobbade mkt, flyttade till Holland för att starta upp/jobba på kemifabrik..Bra 4,5 år..kom hem med färdig familj och en dotter :-). Sverige är ändå Sverige som jobbande småbarnsförälder….På semestrarna var det skidåkning o Franska Rivieran som hägrade..o självklart var det ju då all bra musik skapades…dom vars konserter jag flänger runt på o numera planerar mina resor efter…just nu påväg till Düsseldorf o en dos Jean Michel Jarre . Ha en härlig helg!
21 oktober 2016 — 8:30
Anette Åhnbrink säger:
Det här är ju värsta Carin Mannheimer storyn! Lite ledsen blir jag hur du haft det, men som vi alla nog förstått är du en överlevare, som du säger, det kan ju bara bli bättre! Själv fortsatte jag livets glada dagar med att plugga och jobba i Åre under 80-talets början, det var tider det! Efter några års säsongjobbande hamnade jag i Göteborg, och sedan var jag fast! Vi gjorde allt baklänges, barn först, sedan hus och till sist bröllop! Vi har varit ihop i 29 år och till jul är det lika många år sedan vi flyttade in i huset! Veckans happy, ja att förkylningen börjar ge med sig, fint fredagsmys på er/Anette
21 oktober 2016 — 8:37
Geddfish säger:
Vilken underbar berättarförmåga du är! Tack för att du delar så privata saker, men du är en stadig filur med glimten i ögat 😉 och som växt upp 😀
När jag var 30 hade jag tre barn och skulle få ett fjärde vid 35 år.. Tredje barnet fyller i dagarna 40.
Roligast denna veckan, var att bilen gick igenom besiktningen med gott beröm, haha!
Trevlig helg, kram ♥
21 oktober 2016 — 8:40
Deciree säger:
Tuff du är som lägger ut ditt liv såhär. Bra ändå att du hittat Helena ? ni är så passande för varandra. Sen ser du ut att ha fina söner☺️Trevlig helg
21 oktober 2016 — 8:48
Kors och Tvärs säger:
Vid 30 bildade Göran och jag familj och vi hade Happy Friday varje dag ☺
21 oktober 2016 — 9:15
nils-åke säger:
Detta var händelserikt! Innan 30 ja, jag gifte mig vid 27 men innan var det lite vilset. Bilar ute liv full fart framåt. Men jobb har aldrig varit problem, fanns massor att välja på. Men nu har vi varit tillsammans i 42 år. Minns också detta med barn som skrek natten lång.
21 oktober 2016 — 9:24
Ama de casa säger:
Jösses… Verkligen en fängslande och självutlämnande berättelse du bjuder på! Ibland tycker jag att veckorna går på tok för fort, men nu kan jag knappt vänta tills nästa fredag 🙂
Runt trettio… Då tog resandet fart på riktigt. Många turer till både öst och väst blev det. Och lite söderut med. Norrut? Nej, inte så mycket. Lite ”hem” till Skellefteå och nån Islandstripp 🙂
Tack för dina berättelser! 🙂
21 oktober 2016 — 9:32
Ditte säger:
Mycket händer i livet och erfarenheterna ta man med sig. Man utvecklas på olika sätt och går vidare. Men vägen kan vara både slingrig och kuperad. Spännande läsning och tack för att du delar med dig.
När jag var 30 bodde jag i New York ett år, reste runt mycket i USA och såg och upplevde så mycket. Jag gifte mig också. Men det skedde i Stockholm, på Karlberg slott.
Ser fram emot mer nästa vecka.
21 oktober 2016 — 9:44
Marias Memoarer säger:
Så fint att du vill berätta om ditt liv sådär öppet, jag visste faktiskt inte att du har en son ens! 🙂 Ser fram emot fortsättningen! Själv har jag ju inte nått 30 ännu, ungefär ett år till dess. Men de senaste 2-3 åren har varit rätt omvälvande för mig och jag har varit med om en del skit, saker som nästan ingen annan vet om. Ändå inte i närheten lika omvälvande som det tycks ha varit för dig förstås, men likväl för tidigt för att jag skulle klara av att berätta om allt i bloggen. Kanske om nåt år, eller tio 😉
21 oktober 2016 — 12:06
Ruth i Virginia säger:
Älskar rubrikbilden! Ett gulligt ungt par med en ljuvlig
liten baby och pelargoner på fönsterbrädan. En idyll!
Men det var ett rörigt liv för dej. Har hört att Ålandsbåtarna
är ”farliga”.
Verkligen intressant läsning. Du skriver på ett mycket
medryckande sätt. Och du hade verkligen nåt att skriva om!
Vid 30 hade jag två flickor, 2 och 4 år. På sommar´n bodde vi
i Lovelock, Nevada, en liten stad mitt emellan Reno och Winnemucca,
där maken gjorde sitt geologiska fältarbete, Annars var det det
vanliga hemmalivet. På 50-talet var det inte många fruar som jobbade
utom hemmet. Det var ett lugnt och fridfullt liv – bäst av allt var att
älskade min make – alltid!
Bästa som hänt – Den tredje och SISTA debatten mellan
Trump och Clinton.. 8 november kan inte komma snart nog. 🙂
21 oktober 2016 — 13:40
Peter Bergström säger:
Alexandra: Tack för att du tycker om vad jag skriver och wow, är du så ung. Men då har du hela livet framför dig, haha. Nu vet du att korttidsminnet fungerar fortfarande. Trevlig vecka!!
Tack Lennart: Jag blir trött bara jag ser tillbaka på allting, haha.
Tack Åsa i Åsele: Självklart är det kul att höra att ni tycker om hur jag skriver. Vi har influensa och äter knappt och springer på toaletten och värk i hela kroppen, men annars är allt toppen:-). Trevlig helg!
Steve: Det är väl inte så mycket som ruckar mig idag och jag har valt en väg att vara positiv i livet, och lösa problem till någonting bra. Att det rullar iväg håller jag med om och vad fort allting gick efter 30. Man ska vara noga med att göra någonting varje dag som blir minnesvärt. Jag säger det för att inte jag klarar att leva upp till det själv, men det låter bra, haha. Vilket coolt namn, Osborne! Ha en trevlig helg och tack för att du delar med dig Steve.
Inga: Jag kan nog bara hålla med föregående talare, ni kommer att känna av det i en hel vecka. Försök att stretcha lite för att sträcka på musklerna. Serien ”Svenska hjärtan” är typisk radhusliv och det är så det ser ut i verkliga livet på många ställen och tydligen behövde jag också vara med, puh. Ha en trevlig vecka!
Anita Wåg Agrimanaki: Hej Anita! Visst är det lite tufft och jag vill inte såra andra för mycket i min historia, men man får faktiskt stå för vad man har gjort. Jag har en självdistans till mitt tidigare liv och det är en historia som inte går att ändra på. Tack för att du skriver och ha en trevlig vecka.
Aila: Haha och tack! Det är alltid kul att få uppskattning för vad man gör. Trevlig vecka.
Evy Knoph: Jag tycker att 70 och 80 talet har bjudit på så mycket musik som håller än idag. Nu är jag allätare så jag går från klassisk till hiphop och musik har alltid följt mitt liv. Vad häftigt att du åker och kombinerar musik fortfarande. En härlig vecka önskar jag dig Evy.
Anette Åhnbrink: Värsta skidåkerska alltså! Det känns ända hit att det har nog varit en hel del fester under dom åren:-). Tack för att du tycker om berättelsen och jag blir trött bara jag tänker tillbaka på allt, och jag har inte ADHD, haha. Trevlig fredag ni också.
Geddfish: Jag känner likadant för att en bil som inte går igenom blir indirekt kostnad, energi och tidsförlust. Jag har alltid ågren när jag ska besikta en bil, helt galet. Tack för att du tycker om hur jag skriver, det värmer i hela kroppen. Trevlig helg Gerd.
Deciree: Tack! Jag har äntligen hittat rätt med Helena och tredje gången gillt så satt den. Jag har en väldigt härlig kompisrelation med mina barn och vi pratar med varandra flera gånger i veckan. Ha en trevlig helg tillsammans och var rädda om er.
Kors och tvärs: Ni måste ha varit så där skönt nykära så allt i kroppen bara hoppar runt. Det är en väldigt skarp känsla och den ska vara i ett år och sen kommer alla fel och brister som man har dolt från början. Går man igenom den fasen så kommer en djupare kärlek och det är väldigt härligt. Trevlig helg till er båda.
Nils Åke: Du hittade en kärlek och det finns dom som aldrig gjorde, så bättre sent än aldrig, eller hur. Det blir påfrestande när ett barn har brister i mage och tarmar när den föds. Det är som att den kom ut för tidigt och inte var riktigt klar. Tuff start för vissa föräldrar och lycka varje minut när barnet inte skriker. Trevlig helg.
Ama de Casa: Tac för att du tycker om vad och hur jag skriver, oj näsan slog i taket, haha. Jag har förstått att du inte tycker om kyla och du har verkligen gått din väg, för att hitta vad just DU kommer att trivas i resten av livet. Helt rätt att gå sin väg! Ha en trevlig vecka så hörs vi snart igen.
Ditte: Vilken grej att få gifta sig på ett slott och bara det vore ett helt inlägg tror jag. Dags för dig att skriva en bok och jag skulle absolut läsa den, typ 2000 sidor, haha. Ha en underbar vecka Ditte.
Marias memoarer: Oj, det där lät inget vidare men jag tror inte man ska jämföra olika upplevelser. Jag förstår dig att det är för tätt inpå när man är med om bedrövelser i livet. Jag hoppas verkligen att du har kommit ur det mesta annars får du höra av dig privat, och jag menar det. Ibland behöver man hjälp men vill inte be andra för dom har sina egna problem, så man släpper det och jag känner igen det där. Jag skriver det igen så det går fram. hör av dig om jag kan göra något. Var rädd om dig och ha en mysig helg. Kramar Peter.
21 oktober 2016 — 14:30
Peter Bergström säger:
Ruth i Virginia: Som vanligt en medryckande historia och vilken härlig känsla att bara älska villkorslöst. Du pratar om min idyll och jag tror att du känner igen dig i fotot från dina unga år, lycka, barn, hus och 50 talet, wow. Nu pratar vi idylliskt, The American dream. Härligt att få växa upp som du har gjort. Vi i Sverige förstår inte den här galna grejen med valet och att det är så stort. Jag följer valet och jag tycker att inte någon av dom är topp för US just nu. Jag tror ändå att Hillary drar längsta strået till slut. ha en spännande och bra vecka.
21 oktober 2016 — 14:40
Rolle o Carina säger:
Ja livets långa resa innehåller allt möjligt,både roligt o tråkigt!
Nu har ni nog ett bättre o trevligare liv ihop,eller hur?
Ha det gott o trevlig helg tillsammans Peter…….hälsa 🙂
21 oktober 2016 — 15:45
BP säger:
För varje vecka – eller ska jag säga år – som går blir jag mera och mera imponerad över ditt sätt att skriva om ditt liv och ditt mod att kunna/våga blogga så självutlämnande. Eloge! Man kan väl säga att du är rik av erfarenhet och att du har lärt dig den hårda vägen. Enda sättet att lära sig nå’t enligt mig;-)
Själv minns jag ganska väl vad jag gjorde. För jag levde loppan efter min skilsmässa. Det gällde ju att ta igen det man ”missat” mellan 16 och 28 – ungefär så alltså. Ja, åsså köpte jag en Beach Buggy som var ”custom built” på ett VW-chassi. Hur coolt om helst!
Veckans bästa – jo besöket på Stadsbiblan, den färgglade Elmässan i Kista samt tre uteluncher. Det har sina fördelar att vara panschis:-)
21 oktober 2016 — 18:00
Peter Bergström säger:
Rolle & carina: Självklart har vi ett spännande och roligt liv ihop och det märker ni säkert av det vi skriver. Ha en underbar helg tillsammans.
Tack BP: Det värmer men det har varit hårt och jag har inte fått något gratis i livet. Det är säkert därför jag har tatuerat in ”nothing changes unless you make it changes” på min kropp för det är bara jag som kan påverka mitt eget öde. Jag tror att du var Drottning på stan med ditt monster och alla tyckte att den där tjejen vill jag ha, haha. Jag förstår dig precis och jag tror du var extra lycklig just då, för du behövde så sjukt mycket uppmärksamhet och du tog chansen. Alla vågar inte för man tror att man har så mycket att förlora, men man har mer att vinna. kramar BP och jag skrattar fortfarande.
21 oktober 2016 — 19:19
Matts Torebring säger:
Förlåt att jag är ärlig och är tvärt emot vad andra skriver. Jag tycker inte att det var ett behagligt liv du levde. Att du orkade? I dag känns det som att ni har det bra. Det är väl värt att fira.
21 oktober 2016 — 19:32
Ruth i Virginia säger:
Matts – Jag tycker inte alls att det var ett behagligt liv Peter levde
i sin ungdom. Om man läser om ,dvs. en andra gång, vad Peter säjer, förstår man, att han han brottades med många interna saker, tills han,
så att säja, fann sin egen väg.
”Hur dum kan man bli?” frågar han sej själv efter Ålandsresan.
”… ett pussel gick i tusen bitar….”. Låter inte behagligt precis.
Beundrar hur han kom tillbaka, och vad han åstadkommit.
21 oktober 2016 — 23:01
Peter Bergström säger:
Matts Torebring: Hej matts. Jag tror ingen tror att jag levde behagligt och jag hade ändrat tusen saker på vägen om jag hade haft mer erfarenhet av livet. Jag tycker om din reflektion och jag håller med dig om väldigt mycket men så var mitt liv. Jag kan tala om att inombords så firar jag varje dag att jag fann Helena så du har helt rätt, vi firar. Fortsätt att tycka, tänka och skriva dina åsikter för vi ska inta hålla tillbaka någonting. Försök bara förstå att det finns stora problem i olika förhållanden, men jag kommer till det senare i happy Friday. Tack Matts för att du är ärlig!
Ruth i Virginia: Ibland så krävs det en kvinnas röst för att förstå. jag var egentligen från start uppfostrad som Matts att man gråter inte, och man får en kindsmäll om man tjurar. Jag kom också i en tidsperiod på 70 talet där många slog sig lösa, och jag är en känslomänniska som också följde med tiden. Det var en tid då Sverige bara såg framtiden som något underbart men med massor av krockar kulturellt. Tänk om man kunde ändra historien och det vill jag inte, för då hade jag inte mött Helena.
21 oktober 2016 — 23:30
BP säger:
Kan inte låta bli att kommentera Ruth:s kommentar. Å Ruth är ju bra mycket äldre än Matts. All heder till denna fantastiska kvinna. Det kan ju vara så att Matts är av den ”äldre generationen”. Men åt andra sidan – det är ju Steve också, . Å han har ju en helt annan attityd (som tur är).
Har inte heller fått nå’t gratis utan har fått (med glädje) fått jobba hårt för det jag åstadkommit. Å jag är helt säker på att du är lika stolt över var du är idag som jag är. We did it, även om det tog lite tid;-)
PS. F*n så konstig att det är så få killar som kommenterar hos er. Där slår jag er nästan – någon gång i veckan alltså;-) DS.
22 oktober 2016 — 0:43
Marina säger:
Tack ytterligare en gång för ett bra inlägg till morgonkaffet. (Det är alltid lika spännande att komma upp på morgonen och se vad som hänt under natten på andra sidan jorden) Trots allt du har med dig i bagaget är det väldigt härligt att veta att ni har det bra tillsammans allihop idag och att det fungerar. När jag var 30 var jag gift (fortfarande gift med samme man) husägare med två barn och ett jobb jag trivdes bra med. Några år senare flyttade vi till England och det var kanske där någonstans som lusten att upptäcka mer väcktes.
22 oktober 2016 — 3:56
Eva - People in the Street säger:
Jag gillar verkligen följetongen om ditt liv och ser fram emot nästa del!
När jag fyllde 30 år hade jag precis fått mitt andra barn, bodde i villa i Kyrkbyn, Gammelstad, och var gift med barnens far. Vi reste mycket och levde ett aktivt och sportigt liv. Nu bor jag i villa i Kyrkbyn och är gift, men i ett annat hus och en annan man ? Haha. Reser ännu mer, men är inte lika sportig då kroppen inte riktigt tillåter det något mer.
22 oktober 2016 — 9:11
Peter Bergström säger:
Hmmm BP: Vi får jobba på det med män men män skriver mer sällan. vi har 40% män som följer oss på bloggen enligt Google Analytics så det blir 8000 unika män i månaden.
Hej marina: Visst är det roligt att upptäcka nya platser i världen. Vi satsar på Europa och mest central och öst Europa. Där finns så mycket att upptäcka som många har valt bort. Vi har massor av resor inplanerade och det bara växer så vi känner oss bortskämda. Ha en trevlig helg.
Eva- People in the street: Hej Eva! i samma by? Det är så här inavel går till, haha. Tack för att du gillar vad jag skriver, och jag tror att ni som läser får en god stund med er själva också och tittar i backspegeln. Jag får så härliga berättelser tillbaka precis som din och det gör mig glad. Ha en trevlig vecka Eva.
22 oktober 2016 — 11:25
steel city anna säger:
Du skriver bra 🙂 Precis som nar du skrev om tonaren tycker jag inte att detta var sa chockerande utan sadant som de flesta ar med om nagon gang pa ett eller annat satt? Det tror jag iallafall, men alla ar inte sa oppna med livets kringellkrokar 🙂
Alandsbatar har jag dock aktat mej for ganska noga 🙂
Svenska Hjartan ar en av de basta serier som nagonsin gjorts tycker jag!
22 oktober 2016 — 19:42
Dryden - Traveler's Edition säger:
Sicken följetong och vilka rövarhistorier! Mitt i allt allvar är det svårt att inte sitta här och le åt det, om du ursäktar. 🙂
25 oktober 2016 — 19:30
Dryden - Traveler's Edition säger:
…och ja, alltså, nej. Elände och skit är ju inget att le åt. Så klart. Men du skriver underhållande och det är intressant läsning. Det var det jag menade från första början. 🙂
25 oktober 2016 — 19:31
Anna, Travel on a Cloud säger:
Oj, det här avsnittet hade jag missat! Upprepar vad jag sagt förut: Du berättar så otroligt bra och medryckande. Kolikbarn har jag också haft. Då kände man att man levde …
Vad jag gjorde kring trettio skrev jag i kommentaren till nästa Happy Friday.
Din historia borde absolut bli film!
10 november 2016 — 19:54