Ok, nu kör vi , och det är Peter som skriver igen. Kär som en tok och flytta skulle jag göra efter 4 års mental misshandel och alla killar som passerat. Jag hade verkligen försökt att få ihop förhållandet i flera år och till slut så blir man väldigt mottaglig för inviter och jag vart kär.
När jag väl skulle flytta så blev det självklart total kaos. Då helt plötsligt var jag den enda i hennes liv, men det fanns inte på min karta att jag tog tillbaka mitt beslut. Dessutom till något som hade varit dåligt.
Flerbarnspappa
Jag tog min stereo och mina kläder och flyttade till min nya tjej. Hon hade 2 barn på 3 och 4 år och min son Robin var 5. Att ha min son halvtid var en självklarhet för mig, men att få ihop den här skaran barn som hade blivit svikna med nya föräldrar var ingen lek. Vilken omställning i livet att bli pappa till tre små barn och jag som hade tänkt att gå till urologen för att jag bara ville ha ett barn. Mitt ex gjorde flera charmoffensiver för att få tillbaka mig så det var en turbulent tid.
Lugn och ro, NOT!
Min nya tjej hade ett ganska brokigt förflutet med kompisar som drogade och vänner inom HD klubbar. Jag blev en sorts ordning i hennes liv och det var vad hon sökte och jag sökte lyckan i ett förhållande. Två trasiga själar slog sina påsar ihop.
Hon bröt sig ur sina gamla vänner men dom kom och hälsade på oss och det var inte vilka lirare som helst. Några kom och sa att dom hade tagit en hel LÅNGTRADARE från systembolaget med Absolut sprit i, och som kom på efterlyst på tv. När vissa kom och som hade drogproblem så försvann alltid pengar, tandkräm eller något annat i hemmet.
En av hennes kompisar lånade jag ut bilen till för att han skulle åka och handla, men jag fick inte tillbaka bilen. Jag letade efter den i Järfälla dagen efter och hittade bilen med stereon borta, och en knarkare i baksätet som höll på att dö, verkligen dö på riktigt. Jag ringde polis och ambulans och det var fullt kaos IGEN.
Kärlek övervinner allt
I min hjärna kastades det runt om ansvarstagande, skyldigheter, och vad jag hade gett mig in på. Nu skulle jag sköta det egna företaget samtidigt, och vara en bra trebarnsfar, NU FÅR DET VARA NOG! Här kom en gränsdragning! Mig eller dom! Jag kan inte leva så här och barnen ska inte ens se den här tillvaron. Hon valde bort dom andra helt och nu kunde vi äntligen gå vidare. Har man tagit fan i båten, så får man också ro han i land. JAG FÖRSÖKTE!!!!
Glöm inte bort dig själv att berätta någonting om dina år eller från din vecka. Det är inte bara jag som älskar att läsa om era berättelsen, utan alla som skriver. Peter.
Nästa Happy Friday: Bröllop, Barn igen och att nästan arbeta ihjäl sig.
Missade du förra Happy Friday? Läs Här är mitt liv del 4
Lena - gott för själen säger:
Oj oj vilket liv du levt. Intensivt minst sagt! Själv blev jag ensam, som 25åring, med en 2-åring och en 9-månaders son. Försökte plugga samtidigt. På den tiden var barnen hos pappan enbart varannan helg. Det här var i början av 90-talet då det inte fanns några jobb. Och hur attraktiv var man på arbetsmarknaden som ensamstående med två små barn?! Till sist fick en företagare tips om mig och jag fick jobb. Så lättad. Efter ett tag gjorde jag och pappan ett nytt försök i några månader, men det är svårt att väcka några känslor som inte finns. Stax efter att vi brutit träffade jag min nuvarande man som varit en fantastisk pappa till mina söner och vi har nu en 22-årig dotter tillsammans.
Lite kort om mig. Allt kring flyttar, husbyggnation och företagande får vi ta en annan gång, haha 🙂
Kram Lena
28 oktober 2016 — 6:58
åsa i åsele säger:
Meen Yes 🙂 Äntlien fredag å blogginlägget jag har längtat efter… tack,
nu ska jag läsa… va ju bara tvungen å få kommentera först 😀
28 oktober 2016 — 7:19
åsa i åsele säger:
Nej meen Du Peter, nu avslutade Du för snabbt… jag vill läsa mera nu.
28 oktober 2016 — 7:22
Imelda säger:
Du kan inte avsluta så snabbt!!! ? Längre inlägg åt folket! ?
28 oktober 2016 — 7:49
Peter Bergström säger:
Åsa i Åsele: Ett stort tack Åsa för din berättelse! Jag har aldrig trott på att försöka reparera något som är dåligt i förhållanden. Jag förstår dig för att barnen finns där och du tänker på den ursprungliga familjen. Du har haft tur ändå som både lyckades med jobb och kärlek. Och så fick jag tillbaka att jag får höra mer av din berättelse som jag blir nyfiken på, nästa fredag, haha. Verkligen kul det du skriver.
Åsa i Åsele: vad go du är! Jag får väl ta en dubbel nästa fredag för jag har skrivit färdigt 5 till. Jag har en del foton för nästa fredag men behöver några till så jag ska leta hos gamla vänner. Vissa perioder har man mindre foton och det här var en sådan period. Jag får ligga i hårdare, haha. jag önskar dig en bra vecka och lovar en dubbel nästa fredag.
28 oktober 2016 — 8:18
Peter Bergström säger:
Imelda: Nu får jag skärpa mig, eller hur! Folket ska få en lång nästa gång, haha.
28 oktober 2016 — 8:28
Rolle o Carina säger:
Det var en lång brokig history,skönt att det ordnat upp sig nu!
Ha det gott o trevlig helg……
28 oktober 2016 — 8:31
Lennart säger:
Intressant att följa.
En vild barndom ger ofta bra vuxna om de kommer på rätt spår i tid.
Jag har många exempel på dett
28 oktober 2016 — 8:38
nils-åke säger:
Det är nog så att man inte visste vad man sökte i början på ett förhållande. Jag skruvade mycket bil och körde lite biltävling också. Men vid 27 år ålder träffade jag min fru (vi har firat 42 år som gifta) Och vi fick ett barn fort så nu var jag två barns far. Två till skulle det bli. Då gjorde jag som du hade tänkt dig att göra så inga fler barn. Jobb var aldrig problem.
28 oktober 2016 — 9:34
Ditte säger:
Efarenheterna och våra upplevelser i livet präglar oss på olika sätt och ger en annan dimension på tilllvaron.
Du har ju levt ett brokigt liv, milt sagt…
Jag har nog på många sätt levt helt annorlunda och inom en stor trygghetszon. Skolan var viktig och utbildning likaså och jag bestämde mig för att gå ut gymnasiet med i princip gögsta betyg för jag ville kunna söka den utbildning jag ville. Så blev det också och valen kom att stå mellan läkare och gymnastikdirektör. TYckte att utbildningnen på Gymnastik och idrottshögskolan verkade rolig och tog den. Tänkte att läkare kan jag bli senare i livet. Men det blev jag inte för det kändes så småningom inte alls lockande.
Ser fram emot nästa fredags avsnitt.
28 oktober 2016 — 9:35
Kors och Tvärs säger:
Vilket brokigt förflutet du har, Varje fredag imponeras jag över att du tagit dej ur ”skiten” och blivit den härliga person du är! Kram till dej
28 oktober 2016 — 9:56
Ama de casa säger:
Jag blev också snopen att inlägget tog slut så snabbt, men jag ser att du har skrivit klart fem till. Vad sägs om ”fredag hela veckan” nästa vecka? 😉
Verkligen en omtumlande tillvaro du har haft. Skönt att ha facit på att det har slutat lyckligt!
PS: Hur länge räckte den där spriten? 😉
28 oktober 2016 — 10:02
Kattis säger:
Så roligt att få veta lite mer om dig och ditt liv Peter också och härligt att veta att det blev bra till slut iaf!☺ det är ju ändå vår historia som gör oss till dom vi är idag och jag har själv ett par saker i ryggsäcken som både på gott och ont format mig till den jag är idag!
28 oktober 2016 — 10:28
Lena & Jan säger:
Starkt Peter! Har ej läst allt än men om någon är värd det liv du lever idag så är det DU och Helena!
Lite fredagspoesi; ”Lev, blomstra o slå knopp i en gammal kaffekopp”. Kram-fredag på er ??
28 oktober 2016 — 10:35
Anette Åhnbrink säger:
Oj, idag var jag sen att läsa din fredagstext, som var för kort! Men du vet ju hur du ska få oss att längta, men håller med Ama kan du inte ha fredag hela veckan?, här var man uppe halvsex för att skjutsa yngsta sonen med kompisar till tåget, sen har det varit full rulle, och snart får jag packa det rullande motorhemmet för en förhoppningsvis bra helg i Grebbestad! Mina år runt 1991, präglades av fler barn, nu två killar alltså! Vi flyttade, mannen hade olika jobb och vi hyrde ut vår del av huset i Göteborg till en rysk bandyspelare! Vi var i Kalmar några år, fint där, kom hem och då jobbade vi båda två, barnen på dagis, någon åkte hem för att hämta dom och lämna dom till barnflickan, någon slutade tidigare för att lösa av barnflickan, ja det var tider det, nu skulle jag ge min dåliga vänsterarm och båda knäna för att ha ett jobb, men solen skiner från en klarblå himmel och det är fredag? Trevlig helg på er!
28 oktober 2016 — 10:50
Steve säger:
Både intressant och imponerande att läsa om hur du tagit dig fram i livet. Målmedveten och stark har du varit och kloka beslut har du tagit. Och du verkar vara dig lik än idag.
När jag tänker tillbaka på mitt eget 90-tal så dominerades det av jobb. På ett bra sätt även om jag gick in i väggen (stroke) till slut, 2001. Som tur var hann jag möta MITT LIVS STORA KÄRLEK innan dess och i den lever jag kvar. Om än ett väldigt annorlunda liv. Ett väldigt bra liv.
Jag ser fram emot nästa din Happy Friday.
28 oktober 2016 — 11:37
Geddfish säger:
Tack för din spännande fortsättning på din historia, som var alldeles för kort 😀
Häftigt liv och leverne, läser jag ut, en riktig spännande följetong, där man ville tjuvkika i slutet 😉
Jag ska nog ge ut Mitt Livs Novell någon gång 😉 då mitt liv varit lite brokigt runtomkring, själv har jag väl stampat tryggt på jordgolvet 😀
Ha en Happy Friday och till kvällen ska jag kolla på bandy Villa Lidköping (!) jag, som inte ens gillar sport, men det är för den goda sakens skull 😀 jag ska vara MODig 😀
28 oktober 2016 — 11:46
Inga säger:
”Har man tagit fan i båten får man ro den i land” Haha det stämde verkligen när jag gifte mig i Los Angeles och upptäckte berg av problem redan första veckan. Efter ett års försök, var det dags att återvända hem till Svedala. Fyra år tog det att få ut en skillsmässa, den fan gick inte att ro i land 😉 Fast jag gifte om mig samma år med min drömprins.
28 oktober 2016 — 13:13
znogge säger:
Vilket intensivt liv du levt och ett liv med många utmaningar och prövningar. Ibland är vägen krokig men tack och lov så hittar många rätt ändå. Under gymnasiet var jag nog inte den mest sansade men annars har jag haft en trygg och bra tillvaro på många sätt. Samma man och tre barn och så hoppas jag att det förblir!
Trevlig fredag 😀
28 oktober 2016 — 14:00
Peter Bergström säger:
Rolle & Carina: Jag har kämpat mycket och gör det fortfarande på det jag tror på, men mer utan massa andra faktorer. Nu kan jag lägga energin på mig och Helena. Trevlig helg.
Lennart: Du har så rätt och jag var nog aldrig orolig själv, för inget jag gjorde var brottsligt utan mer vetgirigt. Trevlig vecka.
Nils-Åke: Jag hade en tid på urologen med en granne till mig sa att du vet aldrig vad som händer i livet, och gick väldigt hårt åt på mig. Jag gick inte och jag fick ett barn till. Rätt eller fel så älskar jag ändå ungjäkeln idag.
Ditte: Du visste så tidigt vad du ville och du genomförde det, väldigt snyggt jobbat. Jag vet först idag vad jag vill och nu är jag 56år, haha. Bättre sent än aldrig. Ha en skön vecka.
Kors och tvärs: Vilka varma härliga ord, TACK. Jag njuter av livet idag och är väldigt nöjd själv där jag är just nu. Nu ska vi bara dra upp växlarna några hål till och öka, så Helena och jag får igång den rörelsen som vi vill driva. Ha en underbar helg.
Ama de Casa: Eftersom jag har måndag hela veckan och jobbar jämt, så går det inte att ändra till fredag hela veckan, haha. Killarna som hade den skulle ”Absolut” ha betalt för varje flaska. Visst köpte jag ett gäng, men dom var för heta så jag ville inte ha med dom att göra. Ha en skön vecka.
Tack Kattis: Nästa vecka vill jag nog höra lite om dig om du törs. Jag väntar med spänning. Jag önskar dig en trevlig helg.
Lena & Jan: Tack så hemskt mycket och vi älskar livet tillsammans. Lite poesi på FREEDOMtravel skadar inte alls, haha. Kram på er och en härlig helg.
28 oktober 2016 — 14:13
Peter Bergström säger:
Anette Åhnbrink: Vilket flängande och farande det blev men det är så att ha olika jobb och småbarn. Jag fick mitt senare i historien så jag förstår precis vad du menar. Jag sitter just nu i husbilen och väntar på Helena för att vi ska föreläsa i helgen för Caravan Club, eller deras medlemmar. Trevlig husbilshelg.
Steve: Att veta vad som är rätt och fel idag är inga problem och jag tar bättre beslut efter loverfarenhet, och det gör vi alla. Vilken lycka att hinna träffa din liv kärlek! Ibland så tror man att saker är menat på ett visst sätt. Tack för att du delar med dig Steve och jag tycker väldigt mycket om era berättelser. Ha en god helg.
28 oktober 2016 — 15:19
BP säger:
Att det blev ett kort inlägg idag som många av dina läsare har uppmärksammat speglar på något sätt din tillvaro då. Jag menar vem har tid att blogga när man har tre småbarn och ett jobb att ta hand om. Inte att det fanns bloggar då, men du förstår nog vad jag menar.
Har nog också levt ett ganska stillsamt liv jämfört med ditt. Levde iofs loppan efter skilsmässan men efter några år då jag träffade (nuvarande) maken var det mest resor som gällde. Det där med att köpa hus, hund och Volvo slutade endast med ett lägenhetsköp;-) Vi var faktiskt nära att köpa lägenhet på din före detta hemmplan i Viksjö. Men sedan blev det Täby.
28 oktober 2016 — 15:20
Annika säger:
Wow, Peter, vilket liv du levt.
Jag ser fram emot fortsättningen. Låter som jobbiga år med tre småbarn och en strulig partner.
Det är intressant att läsa om detta, önskar inlägget vore längre 🙂
Så skönt att veta att det är du och Helena och era Freedomar idag 🙂
28 oktober 2016 — 15:40
Nils Åke Hansson säger:
Peter klart som korvspa att du gjorde rätt. Även jag gjorde rätt.
Trevlig helg
Look
28 oktober 2016 — 17:43
Anna, New York – My Bite of the Big Apple säger:
Det är alltid så spännande att läsa om ditt liv, Peter! Du har verkligen en förmåga att fängsla läsaren. Ser fram emot fortsättningen – och det är skönt att veta att du hittat din rätta väg i dag.
28 oktober 2016 — 20:14
Peter Bergström säger:
Inga: Det känns som att ditt beslut gick väldigt fort och du blev nästan inte av med den jäkeln. Ibland tar vi beslut med underlivet eller att vi är för kära och det kan bli så mycket fel. Du lyckades att sätta honom på grund och simma vidare, haha. Härlig story och tack.
Szogge: Min väg kommer nog alltid att vara krokig. Jag vill så mycket och det sprutar idéer jämt så jag ställer nog till det också. Skönt att du hittade din väg som faktiskt fungerade, så håll i. Trevlig helg.
Annika: Fortsättningen blir värre och jag har nog levt ett dramatiskt liv, men det var för att underlätta för er. Om vi delar allt med alla så får jag lättare och ni svårare, haha, nääää så fungerar det inte, haha. Tack för att du skriver Annika och jag har lovat dubbla ”happy Friday” nästa gång.
Anna, New York – My bite of the big Apple: Hej Anna och tack för dina fina ord och dom värmer mer än du tror just nu. Ha en mysig helg.
Tack alla för era underbara berättelser och det hjälper väldigt mycket nu. Vi var på väg till Kristinehamn och vi ska föreläsa för Caravan Club och många pensionärer. Normal resa 4 timmar, nu 7 timmar. Vår husbil gick sönder på vägen och dom har bogserat bilen till Kristinehamn city. Det är två mil från där vi ska föreläsa så vi måste gå upp och hyra bil imorgon. Helena och jag satt i två timmar på en bergskulle i 7 grader och väntade på bärgningsbilen och det var inte ett dugg kul, för det blir jäkligt kallt. Bilen stod på E18 på motorvägen så vi vågade inte ens gå i närheten av den. Nu sitter vi i bilen och har värmt upp oss lite och jag läser era brev så blir det lättare. Tack alla underbara läsare. En väldigt trött Peter
28 oktober 2016 — 23:30
Matts Torebring säger:
Vilken resa du gjort! Det är beundransvärt att du kunna lyfta dig upp och lämna det gamla livet.
29 oktober 2016 — 7:17
Marias Memoarer säger:
Oj, du borde ju verkligen skriva en roman om ditt liv eller något, du verkar ha otroligt mycket att berätta! Själv har jag haft en pojkvän som varit beroende av marijuana. Efter att det tog slut förstod jag att det var lika bra att det inte höll, men samtidigt kunde det ju ha varit ett betydligt värre missbruk än så (typ heroin eller något, men då hade jag definitivt inte vågat ha att göra med personen till att börja med tror jag, jag är livrädd för speciellt heroin efter att ha sett filmen Trainspotting (tror det var den)… Det värsta med hans marijuanabruk var kanske främst de pengabekymmer det orsakade.
30 oktober 2016 — 9:28