Ryggskott efter träning – så gick det

Till FREEDOMtravel

Annons

Ok, nu kör vi och Peter rycker in på måndagen. Jag gick för hårt in för träningen och jag har mig själv att skylla, men fy vilken vecka. Jag kör den här MMA träningen och jag ska självklart köra den 100 procent som vanligt och jag tror alltid att jag är 26 år, haha.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Det började med slagserier och jag slog mina kotor ur led och sen när jag hoppade rakt ner på golvet och upp igen på ett ben, så var det STOPP. Vad gör jag nu på en söndag (förra söndagen) med ett ryggskott?

Ryggskott efter träning

Jag blev sittandes och sa direkt till Helena att nu är det kört. Jag kom inte upp så hon fick hjälpa mig och bara det var svårt för hon har inte en aning när det gör ont och inte. Det blev värre på söndagskvällen och att komma ner i sängen fanns inte, så vi drog ner madrassen på golvet för det är lättare att krypa.

Det tog ca 30 minuter innan jag hittade ett sätt att ens komma ner krypandes. Att ha ett ordentligt ryggskott är att om man ens böjer sig 2 mm fel så stoppar någon in en kniv i ryggen direkt i dina nervbanor.

Hjälp

Jag tog med mig telefonen för att ringa min naprapat som jag har haft i 20 år på måndagsmorgonen för att få en snabb tid och ställde klockan på 06:30, nooooooooooo, så lätt gick det inte. Han har tid på onsdag, nooooooooooo. Ok, vad gör jag nu?

I hela mitt liv har jag sagt: Vad gör jag nu? Tänk, tänk. Först att ta sig upp och börja stretcha, ok, nu kör vi. Att ens försöka komma upp i krypande ställning från liggandes med en kniv i ryggen tog säkert en 15 minuter, sen bor vi i en husbåt, yes! Handikappanpassat? Nooooooo.

Jag kröp fram till den smala trappan och tänkte resa mig med trappans hjälp, noooooooo. Och dessutom smärtan så kan jag säga som man, att vissa morgnar är blåsan väldigt stor och jag behövde en mobil toa, NU. Jag kom inte upp från nedre däck för det gjorde för ont. Vilken tur att man har en person i livet som har spring i tassarna, så det levererades en hink till ”lower deck” så det inte skulle bli översvämning.

Två tunga dagar

Måndagen och tisdagen var inte kul och jag har inte krypit så mycket sen jag var 6 månader gammal. Jag laddade stenhårt på att på onsdag så bryter min naprapat tillbaka mina kotor och så går jag lycklig därifrån. När man inte kan gå, sitta och knappt krypa så förstår ni också hur mina toabesök såg ut, hmmm, if you got to go, you got to go. Det här var värre än att starta företag. Toasitsen är ju i helt FEL HÖJD, vem har kommit på den här höjden, jag kräver ett kvartsantal med tillverkaren!

Det tog mig 30 minuter att ens komma ner och sitta med armarna spända och sen kom nästa chock! Hur ska jag få upp kalsonger och byxor, tänk, tänk. Sopborsten står på samma plan och den vart min räddning och vilket krånglande för jag kunde inte ens luta mig framåt. Dra upp på ena sidan och så på andra och den första sidan åker ner, det är inte sant! Är det här en Disneyfilm? Ok, problemet löst efter 30 minuter  till.

Ståplats i husbilen

Jag ringde min son Robin efter HJÄLP för jag förstod att i vår lilla Renault Clio kommer jag aldrig in. Nu var det den STORA husbilen som gäller och där jäklar ska jag få plats. Jag försökte att krångla mig ner på passagerarsätet men det gick inte, så jag fick snällt gå in i bodelen och stå upp hela resan på 30 minuter till naprapaten och min son Robin körde så snällt han kunde. Jag kunde inte gå för egen maskin så jag höll i honom hela tiden. Min naprapat Rolf tog emot oss med ett ”oj, det ser väldigt allvarligt ut”. NÄÄÄÄÄHE.

Han sa direkt att jag bara skulle ta av mig tröjan och det var tre kotor som hade vridit sig på olika ställen samtidigt, så jag hade aldrig varit så sne i ryggen någonsin. Lägg dig på sängen sa han och jag försökte men det gick bara inte.

Han masserade mig ståendes och sa att han inte kunde hjälpa mig för jag måste ligga ner när han knäcker kotorna tillbaka, DET ÄR INTE SANT. Jag har inte tid till det här, jag har jobb och massor att göra! Jag fick åka stå resa hem i husbilen och tänkte på att nästa toabesök kommer inte att bli kul. Lena Philipsson fick en hel ny dimension, ”Det gör ont”.

Fokuserad på fredag

Eftersom jag skriver nu så överlevde jag men toabesöken tänker jag hoppa över. Jag laddade för fredagen och det är ju bara två helvetesdagar till i mitt liv, och jag tänkte även på ”Happy Friday” som jag vill förmedla till alla underbara läsare. Det är mycket som snurrar i hjärnan. Tordagen kom och jag var väldigt dålig och kröp fortfarande med enorma smärtor. Vad gör jag nu? Vilka val har jag? Jag har ätit dubbla Kodein var fjärde timme och det hjälper inte och jag behöver komma ner på denna gudomliga sits hos naprapaten.

VAL? Ska jag vara hemma i 4 veckor och läka det här  i lugn och ro, NÄÄÄ. Vi ska till ett bloggmöte på måndag kväll och vi ska till Malta på torsdag, så vad finns? ALKOHOL bör hjälpa och jag måste. Jag sms:ade Helena att handla hem en box vitt vin och jag började att dricka på torsdagskvällen, typ halva boxen för att försöka sova bättre än på hela veckan.

Jag ställde klockan på 06:30 för jag hade tid klockan tio och började dricka till frukost med kodein för att lyckas med mitt uppdrag. Fy fasen för vin till frukost! Min son Robin körde mig ståendes och vinglandes i husbilen till naprapaten efter resten av boxen och jag kom ner.

Jag sa aldrig till min naprapat att jag hade druckit en massa för jag vet inte om han får ta emot mig då och han ska inte råka illa ut, men mina kotor fixade han. Jag var ovanligt slapp sa han, haha. Oj vad jag mådde dåligt under fredagen efter allt vin och den laddningen men ”mission complete och Happy Happy Friday”. Ibland så krävs desperata åtgärder för akuta situationer.

Jag har min rygg och Helena har sin migrän som vi får hantera i livet. Berätta gärna vad som sätter käppar i vägen i ditt liv.

Du kanske också gillar:

Nyårslöften och dieter – om mat och hälsa i längden Nyttig mat – vad menar man med det? Jogga på vintern – kläder efter väder Inre frid i Sierra de Madrid – Kadampa Buddhistcenter i Mataelpino