Katrin Olsen bor i Norge och arbetar i vanliga fall på ett företag, men när hon är ledig är det naturen och fysiska utmaningar som lockar. Hon sprang sitt första halvmaraton för nästan tio år sedan, och sedan dess har utmaningarna bara blivit större och större. Hon har bland annat bestigit Aconcagua i Argentina, som är det nästa högsta av bergen som är med i Seven Summits, alltså de högsta topparna i de sju världsdelarna.
Just nu befinner sig Katrin i Malaysia och just idag, när du läser den här intervjun, springer hon loppet ”The Most Beautiful Thing”, ett 50 km långt lopp i tropisk hetta. Vi har intervjuat Katrin om de mest utmanande strapatserna, om hur hon håller sig i form och om hennes planer inför framtiden.
Innehållsförteckning
Kan du berätta lite om dig själv? Vad gör du till vardags?
Till hverdags jobber jeg som Global Service Manager for et selskap som driver med BPO, eller Business Process Outsourcing som det heter på fint. Vi gjør med andre ord jobb for andre selskap som de ser nytten av å ikke gjøre selv.
Det er kjempespennende, utfordrende og aldri kjedelig. Akkurat nå er jeg i Malaysia på jobb reise for å møte to av teamene mine som sitter her nede. Utenom jobb er jeg svært aktiv, jeg elsker eventyr og å leke ute i naturen.
När började du klättra i berg och springa lopp? Varför började du och vad fick dig att fortsätta?
Jeg begynte å löpe før jeg klatret mitt förste fjell. Det hele starter väl med at jeg meldte meg på Oslo halvmaraton for nästen 10 år siden … da måtte jeg løpe for å trene. Jeg fullførte og synes det var supert! Etter dette har det gått sånn litt etter litt, jeg löp min förste hele maraton for 2 år siden i Stavanger, og løp mitt første ultraløp nå i sommer.
Det er terrengløp og fjelløp som er det beste synes jeg, ikke bare er det hardt og tungt, men man kommer opp i høyden og får utsikt. Jeg bare elsker å være over tregrensen og nyte naturen. Dette gjør også at jeg elsker fjell og alt som kommer med det, ski, vandring og ikke minst å bestige høye fjell.
Det var far som fikk meg opp på mitt aller første fjell; Kilimanjaro i 2012. Det var fantastisk og har endret livet mitt. Å få kjempe kampen opp dette fjellet sammen med min far er en ubeskrivelig følelse. Jeg ble hekta på det å bestige fjell!
Hva som motiverer meg … i hovedsak friheten, friheten man føler når man tar på løpeskoene og setter ut i ukjent terreng, kanskje i mørket eller i vind og regn – følelsen av å være fri, uavhengig og å presse kroppen til å yte, å sette seg mål å nå dem, å kjenne vinden i håret, naturkreftene på kroppen og bare leve i nuet. Det motiverer meg.
Med fjellene er det likedan, når man klatrer i høyden er det spesielt instinktene man må slåss mot, sin egen psyke, kroppen gir beskjed at her skal man ikke være; snu å gå ned. Men så fortsetter man, et steg om gangen til man når toppen – også ubeskrivelig, det må oppleves for å forstå hva jeg mener. Alle mennesker i verden burde klatre et 5000m fjell. Man lærer mye om seg selv 🙂
Vilka berg har du bestigit? Kan du berätta om den mest utmanande klättringen?
Jeg begynte som sagt med Kilimanjaro i 2012, deretter bestemte jeg ganske kjapt for at jeg ville klatre Aconcagua i Argentina. Aconcagua er det nest høyeste av Seven Summits og verdens høyeste fjell utenfor Himalaya. Det ville ta tid og krefter å klare det, så jeg bestemte meg ca 1år før at dette ville jeg prøve. Jeg begynte å trene med personlig trener, og klatret Elbrus i Russland som trening. Det var hardt nok det alstå 😉
26 januar 2014, etter et helt års forberedelse stod jeg som eneste i min gruppe sammen med turleder og mentor Jakob Urth på toppen av Aconcagua, 6962m over havet. Jeg gråt og lo og visste ikke helt hva som skjedde, det var og er fremdeles den hardeste kampen jeg noen gang har kjempet. Men også den beste, alt skjedde på denne turen, og jeg fikk prøvd absolutt alle mulige følelses spekter. Jeg har aldri vært så sliten og glad på samme tid – det er verdens beste følelse.
Man blir ydmyk og rørt over at man får muligheten til å gjøre sånne ting. Minnene er med meg for alltid. Foruten disse tre har jeg klatret Island Peak i Nepal, Mount Kinabalu i Malaysia, og en hel det andre små topper både i Norge og i andre land. Jeg har også prøvd meg på Mont Blanc to ganger, men har måttet avbryte pga dårlig vær begge ganger. Dit skal jeg neste år!
Vad är det för lopp du brukar springa? Kan du berätta om det mest utmanande loppet du har sprungit?
Jeg har frem till nå löpt mest gateløp; 10km, 21km og i alt 3 helmaraton. Jeg elsker det, jeg setter meg mål, ofte om å slå meg selv, og har nesten alltid klart det. Men det kjekkeste løpet så langt var definitivt Haukeli Ultra trail, som var et terrengløp på 47km ute i naturen rundt om Haukeli.
Mitt første ultra løp, og mitt aller første løp mes så mange høydemeter og over så lang tid. Jeg brukte ca 8,5t … du kan trygt si jeg var i himmelen når jeg krysset målstreken der. For en følelse man har i kroppen etter å ha fullført noe sånt. Jeg elsket det!
Du ska springa att väldigt speciellt lopp i slutet av oktober – berätta!
Ja, nå på lördag 29 okt. skal jeg löpe et terrengløp her i Malaysia. The Most Beautiful Thing heter det, og er 50km rundt om et fjell som heter Kinabalu. Malaysia er i tropene, så dette blir varmt, vått og helt sikkert ubeskrivelig spennende.
Vi løper for det meste i jungel, men også mye opp og ned. Vi skal totalt forsere ca 3500 høydemeter … jeg gruer meg og gleder meg. Er spent på hvordan kroppen føles under slike forhold, og er spent på hvor lenge jeg må være ute. Jeg tipper mellom 10 og 12 timer… kanskje mer også 🙂 Spennende er det!
Hur håller du dig i form för att klara utmaningarna?
Jeg passer på å spise nok og riktig, nyte friheten i hverdan og helger, prøver å stresse så lite som mulig og å sove godt. Det er basis. Utöver det er det träning, mye löp, svømming for å variera og litt styrke innimellom. Jeg prøver meg også på yoga i perioder, men kan absolutt bli bedre til det. Et friskt sinn og positive tanker tar meg langt. Mitt moto er “Attitude is everything”, og jeg tror man får til alt man vil bare man bestemmer seg for det.
Hur ser dina planer ut för framtiden?
Framtiden … jeg drömmer om å klatre Ama Dablam … värdens flotteste fjell i mine øyne. Jeg har drømt om det siden 2012 … etter Kilimanjaro. Det er krevende, og krever mye forberedelse. Google å se – jeg håper jeg får muligheten til det innen et par år… jeg må bare bestemme meg 🙂
Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål Katrin Olsen?
Ama Dablam … som beskrevet ovenfor.
Tack Katrin Olsen för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar!
Översta bilden: Katrin Olsen, Chamonix sommeren 2016; lang løpetur i høyden for å trene til Haukeli Ultra Trail. Man ser Mont Blanc i bakgrunnen.
Lennart säger:
Beundrar dem som kan springa långt!
29 oktober 2016 — 7:43
Geddfish säger:
Vilka otroooliga människor det finns! 😀 Jag blir matt, bara jag läser.
Beundransvärt!
Och inte blev jag någon storhet, för att jag en gång i tiden sprang tjejmilar och oslo sentrumlöp 😉
Ha det bra, och att husbilen funkar bättre nu. Kram.
29 oktober 2016 — 10:13
Solan säger:
Är det detta som kallas att gå på tur? Måhända aningen långa och många…Heja Norge 🙂
29 oktober 2016 — 13:24
Marianne - Glimt av verden säger:
Wow, imponerende! Det der er veldig langt fra hva jeg selv er i form til å klare!
29 oktober 2016 — 15:28
BP säger:
Vilken tjej! Blir matt bara jag läser, och det beror inte bara på att texten är på norska;-) Fantastiskt med sådana äventyrare.
Osis med husbilen. Hoppas verkligen att det ordnar sig och att reparationen inte blir alltför svettig samt att ni har tinat upp vid det här laget. Lycka till med föreläsningen! Hoppas du berättar ii bloggen!
29 oktober 2016 — 15:32
admin säger:
BP, vi kommer självklart att skriva om allt imorgon! Men nu blir jag förvirrad … hur har du lyckats få den här ”förhandsinformationen”…? 😉
29 oktober 2016 — 15:57
Lena i Wales säger:
Oj, vilka grejer hon gjort! Blir trött bara av att tänka på hur utmattad man skulle vara.
Ha en bra weekend!
29 oktober 2016 — 16:14
BP säger:
Svar: Hahaha! Ha du ingen koll på din man?! Uppenbarligen inte;-) Peter skrev en lång kommentar om ert missöde till gårdagens inlägg. Å jag tyckte så väldigt synd om er då ni nästan frös ihjäl er.
PS. Går nästan aldrig tillbaka för att läsa kommentarer till kommenterarna om man säger så. Er blogg är dock ett undantag. Undrar varför;-)
29 oktober 2016 — 23:47
Steve säger:
Puh!!! Imponerande. ”Attitude is everything”. Det tänket behövs om man ska palla med den tjejens alla strapatser.
Har aldrig tänkt på norska som ett svårt språk, men nu så…
30 oktober 2016 — 7:55
Frank Olsen säger:
Se det ja, der gikk den stolte faren glipp av innlegget om min datter i går.
Så travelt er det å være på Kreta:-)
Men bedre sent enn aldri.
Og jeg kan fortelle at Katrin ble nr. 4 i sin klasse i løpet.
Gratulerer Katrin!
30 oktober 2016 — 8:52
Eva – People in the Street säger:
Vilken intressant intervju! Jag imponeras alltid av människor som verkligen utmanar sig själv och tänjer på sina gränser.
30 oktober 2016 — 9:06
Elin Thorsen säger:
Herliga London Katrin som du imponerer! Så kjekt å lese om alt du holder på med. Spennende! Lykke til videre.
30 oktober 2016 — 9:18
Arvid Tollaksen säger:
Ja du får til det du vil tidligst. 4 plass er jo Knallbra. Det er det jeg sier snart har vi deg på tv, når noen i dette landet finner ut hva og hvilken presentasjon du gjør, knallbra og lykke til videre ☺️
30 oktober 2016 — 9:50
Katrin säger:
Tusen takk alle sammen 🙂 Dette var kjekke kommentarer å lese 🙂
31 oktober 2016 — 2:40
admin säger:
Katrin, tack så mycket för att du ville vara gäst på vår blogg! Och STORT grattis till fjärdeplatsen! Helt fantastiskt! Grymt imponerad!
01 november 2016 — 22:23