Ok, nu kör vi! Peter vid tangentbordet och vi fortsätter med nya tider. I innebandylaget hade vi stora planer för Kallhäll IF så varför inte utöka. Vi tränade 2 dagar i veckan och vi spelade i tre serier varje helg, och en av serierna var mot vuxna och det här gänget var bara 16 år, men dom ska härdas.
Vi åkte som galningar mellan matcherna och det tog enormt mycket tid men vi fostrade 20 stycken galna tonåringar i förorten som ville slå sönder allt som dom kom åt. Vi var på turneringar och spelade t.o.m final mot Falun ena året, så det gick väldigt bra. För några år sen fick jag höra från några i laget att jag hade varit en mentor för dem för att klara sig i livet, och oj vad det värmde, det värmde mer än vad många kan ana.
Innehållsförteckning
Vindarna vänder
Under tiden ville inte min son Robin bo hos mig längre för han trivdes inte hos oss och det tog hårt. Han tränade och spelade i laget men det var för att träffa mig. Kärleken med min fru hade runnit ut i åtaganden och jag visste inte vad kärlek betydde längre. Jag lever på känslor och jag behöver det, MASSOR AV DET och kärleken kom som ett brev på posten.
Vi hade en hel del fester i vårt radhus och en dag kom en tjej som hette Helena till oss och festade, och vilken trevlig tjej tänkte jag men inget mer och vardagen gick vidare. Under året blev det fester då och då i vårt hem, och den här tjejen dök upp ibland och helt plötsligt kunde jag inte få henne ur mitt huvud. Jag var 43 år och hade fastnat i att vara pappa och alla dagar såg likadana ut. Min fru var nöjd med det men jag vill ha ut mycket mer av livet.
Helena
Den här tjejen Helena satte sig i mitt huvud. Jag vet inte om det var lukten,
känslan i magen eller vad som hände men jag MÅSTE träffa henne igen. Till en fest bjöd jag in henne personligen och det kändes som jag var 14 år igen. Rädd, handsvettningar, kan inte sova, haha, och jag behövde också tala om allt jag är bra på, som en jäkla försäljare. HERREGUD jag kommer att göra bort mig totalt.
Helena hade allt som jag ville en tjej skulle ha och hon var bara WOW. Vi skapade en halvtimme mitt i natten ensamma och jag förklarade vad jag kände Och hon kände desamma och vilken lättnad. NYÅRSSMÄLLARE, champagne, nää skit i champagnen, LOVE, yes LOVE, peace and FREEDOM, finally FREEDOM. Efter 12 år kom ett vägskäl och jag gick min väg mot framtiden.
Nya tider
Helena och jag blev väldigt kära i varandra så det fanns ingen återvändo. Efter att ha talat med min fru om skilsmässa och allt jobbigt som kom till, flyttade jag efter 3 väldigt tunga månader. Övertalningsförsök, förföringstaktik, gråt, bråk, barnen som blev upp och ner, vänner och familj som hatade mig varje dag för mina handlingar.
Jag vet att jag sårade väldigt många personer men jag kunde inte leva 40 år till för att behaga andra. Med all erfarenhet som jag hade i ryggsäcken genom livet, så visste jag på något sätt att Helena var den rätta, eller vi visste. Helenas vänner sa till henne att Peter kommer att backa när trycket kommer, men hon visste att det gör han inte. Jag tog min stereo och mina kläder och flyttade. Jag hade mina 2 söner, och Helena hade en etta på St:Eriksplan i Stockholm på 22 kvm och två tamråttor, TOPP! Vad gör vi nu?
Framtid
Vi hyrde en trea i andrahand i Sundbyberg på ett halvår, och det var den tiden vi hade på oss att förändra situationen. Min minsta son Billie som var 7 år kom redan andra dagen till oss och hade sina synpunkter.
Sängen som fanns i lägenheten till oss vuxna var en 120 bred säng och det tyckte han inte om, för vi låg ju nästan på varandra. Sådant får ju bara min pappa och min mamma göra. Vi åkte alla tre till IKEA och köpte en stor dubbelsäng och då tyckte han att det var ok, CHECK!
Att skiljas är tufft för barn och självklart hade vi en hel del problem i övergången, men Helena var fantastisk med min yngste son Billie. Han spårade ur i skolan som vi trodde berodde på skilsmässan, men det visade sig senare att det var större problem än vad vi någonsin kunnat ana.
Min äldste son Robin har alltid gått på räls och gjort allt rätt i livet, nästan skrämmande. Alltid glad, omtänksam, förståndig och han är det än idag. Helena och jag pratade även om att vi ville resa mer och var vi ville resa. Båda sa att vi vill resa i Nya Zeeland och Transsibiriska järnvägen genom Ryssland.
Here we go again, haha
Planen var att totalrenovera Helenas etta, sälja den och hitta något större på 6 månader. Att vara nykär, att vilja älska och lära känna varandra känslomässigt fanns inte på kartan, så glöm det för vi hade ett ”MISSION”.
Redan till helgen första veckan vi flyttade in började vi riva Helenas etta, och köra över allt hennes bohag till lägenheten vi hade hyrt. Varje kväll och varje helg var det full fart med renoveringen och Billie var med. Lämna Billie varje morgon i skolan åt fel håll i Stockholm, arbeta, hämta, äta och renovera. Varannan vecka med barn och varannan utan.
Det måste gå!
Efter 3 månader var den klar och vi fick då 1,1 miljoner för lägenheten och det var en av de bättre försäljningarna i Stockholm då. Efter att mäklaren hade tagit sina pengar hade vi en miljon kronor. Helena har inget körkort och ville inte flytta allt för långt från city, så vi riktade in oss runt Sundbyberg. Helena pluggade och jag hade anmärkningar så ingen kunde låna, och det fanns självklart inga större lägenheter för en miljon i Sundbyberg, jobbigt läge!
Just då dök det upp en försäljning av ett gammalt kontor som bara var ombildad till bostadsrätt med utgångspris på 600 000 och 76 kvm. 4 kontorsrum i starka färger med glasrutor mellan rummen, trinettkök och ett äckligt badrum. 2,2 meter i tak och massor av ventilationsanläggningar under innetaket som var av plattor. GRANDIOSO HONOM SKA VI HA!!!!!
Helena höll på att rasa baklänges men jag såg alla möjligheter och hjärnan gick på högvarv. Jag hade ritat klart lägenheten på 5 minuter i mitt huvud, så jag ville börja på en gång. Det blev budgivning och vi fick det för precis en miljon, så nu hade vi drygt två månader på oss att ordna det här.
Vi rev hela kontoret och alla ventilationsgrejor i taken som vi hade köpt och det var en bärande vägg kvar. Nu hade vi 76 kvm och 3 meter i takhöjd och det skulle bli en trea i barockstil. Helena hade en del besparingar, jag kunde få loss lite pengar och jag hade dessutom min byggfirma. Som vanligt i mitt liv är sömn överskattat så full gas för att renovera, men inte vilken renovering som helst. Helena älskade också gammal stil blandat med ny teknik.
Vilken tajming
Under tiden hade Helenas mormor flyttat till ett hem 93 år gammal och hon hade köpt gamla möbler i hela sitt liv. Helena hade varit till sin mormor i Halmstad och valt ut vad hon ville ha, så det kom en lastbil med 1700- och 1800-talsmöbler till oss under renoveringen som passade in perfekt i hur vi hade tänkt oss
Vi hann inte barnrummet och badrummet men vi kunde flytta in, puh. Vi fortsatte att renovera varje dag i två år till för att få det som vi ville ha. Jag hade tidigare lärt mig att marmorera, dra el, rör, måla, kakla och bygga. Att marmorera vardagsrumstaket var en ny utmaning för det är klart att det ska vara marmoreringar i taken om man tänker 1700-tal.
Under andra året av renoveringen fick vi chansen att köpa en lägenhet på 42 kvm bredvid oss, som också hade varit ett gammalt kontor. Vi hade redan 5:ans växel i, så NU KÖR VI! Vi lånade på vår lägenhet och köpte den för 860 000. Vi rev allt och fortsatte arbeta dygnet runt.
Här fanns ingen tid till innebandy eller övertidsjobb. Efter 3 månader sålde vi den för 1,3 miljoner. Efter skatt och utlägg så fick vi 300 000 på kontot och vad ska vi göra med pengarna? RESA! Nu börjar vår resa på riktigt. Ryssland och Nya Zeeland, HERE WE COME!
2003-2006. Nu fyller ni också på eller något härligt från veckan!
Nästa vecka: Ut i vida världen, köpa husbil och social fobi
Missade du förra Happy Friday? Läs Här är mitt liv del 6
Steve säger:
Din Life story blir bara bättre och bättre. Nu dessutom kryddad med en Love story. Visst är det härligt när Kärleken slår till. Så många härliga ingredienser idag;
– din betydelse för innebandygrabbarna,
– Helenas inträde i ditt liv.
– yngste sonens acceptans av den nya situationen.
– era fantastiska lägenhetsaffärer och renoveringar.
Tack Peter, jag ser bara ljus trots att det är kolsvart utanför mitt fönster. Hoppas att snökaoset avtar hos er och att ni får en riktigt skön helg tillsammans!
11 november 2016 — 8:01
Lennart säger:
Ser verkligen fram emot fortsättningen, bra!
11 november 2016 — 8:38
Peter Bergström säger:
Steve: Mitt liv fick en mening och vad glad jag blir att lysa upp din tillvaro Steve. Du lyser upp min med vad du skriver. Hälsa och ha en underbar helg.
11 november 2016 — 8:45
Peter Bergström säger:
Hej Lennart! Vad kul att du tyckte om det och det finns massor mer att berätta:-). Trevlig helg.
11 november 2016 — 8:47
Kors och Tvärs säger:
Härlig att ni sprang på varandra – du och Helena. Ni är så söta ihop 🙂
11 november 2016 — 9:15
Peter Bergström säger:
Kors och tvärs: Tack och vilken fin kommentar:-) Jag behöver aldrig leta mer, så att lägga kraften på gemensamma mål är fantastiskt. Vi drar alltid åt samma håll och vill se hela världen tillsammans. Trevlig helg.
11 november 2016 — 9:41
Anonym säger:
Vilken resa du gjort och så bra du har skrivit ner den. Ser fram emot nästa vecka! Ha’ en skön helg och hälsa kärestan!,
11 november 2016 — 10:12
Ulla Widing säger:
Vilken livsresa du gjort och så bra du beskriver den. Ser fram emot nästa vecka. Ha’ en skön helg och hälsa kärestan!
11 november 2016 — 10:18
Geddfish säger:
Vilken underbar läsning denna fredag! Nästan så jag blir lite tårögd.
Det där med Kärleken är ju så viktigt. Och ibland finns den bara där, bakom hörnet! 😀
Jag blir glad 😀 denna fredag över er härliga Love story ♥ kärleken övervinner allt, liksom.
Jag hittade också min pusselbit ♥ för många år sedan och vi skrev tillsammans ”The Real Love Story” ♥ Vi hade båda ett trasigt äktenskap bakom oss. Är så tacksam över allt vi hann uppleva.
11 november 2016 — 10:26
Ama de casa säger:
Fantastiskt! Vilken vacker kärlekshistoria, och vilket enormt jobb ni la ner på den där lägenheten! Eller dom där lägenheterna, snarare.
När jag såg översta bilden och sen läste jag texten lite längre ned så tänkte jag att ni nog hade nytta av dom där ”20 galna tonåringarna i förorten som ville slå sönder allt som dom kom åt” 😉
Men vad hände med råttorna? 😉
Du berättar så underbart. Jag blir alldeles tagen av dina berättelser.
2003 – 2006 tog vårt resande i världen nästintill slut. Anledningen var att vi på impuls råkade köpa en semesterlägenhet i Spanien 2002 som blev inflyttningsklar 2003. Nästan all ledig tid spenderade vi således i Spanien. Trots att jag vid inköpet av lägenheten tydligt hade sagt att jag inte sett världen klar för det…
11 november 2016 — 10:29
JoY säger:
Visst är det härligt när man träffar en likasinnad och kärlek uppstår.
Kram till er
11 november 2016 — 11:21
nils-åke säger:
Här har det varit renoveringar också . Men inte i den storleken. Men mera familjeliv Jobb, barn , fru. bilar och husvagn. Flyt mellan hus och även ända ned till Skåne. Jobbet flyttade och blev tillfrågad om jag ville följa med. Men himla kul att läsa hur du/ni har tagit er fram
11 november 2016 — 11:46
Eva - People in the Street säger:
Visst bara vet man när man träffat helt rätt med kärleken! Då är det verkligen bara att köra 🙂 Ni är verkligen skapta för varandra.
Vilken fantastisk lägenhet ni fick till också! Imponerande.
2003-2006 blev jag också varannan vecka-förälder och bodde i en liten trea och hade en sovhörna i tv-rummet (blä). Så i december 2006 köpte jag en egen villa i Gammelstad till mig och barnen. Renoverade den, men lät orginalluckorna i köket från 1964 vara kvar. Sprejmålade dem ferrarriröda och köpte en svart SMEG-kyl. Rutigt golv till det. Bestämde mig att INGEN annan än jag och barnen skulle bo där … Någonsin!
11 november 2016 — 13:20
Annika säger:
Alltså wow, vilket LIV! OCH tack för att jag får läsa om det. Vilka prövningar du gått igenom, och sen alltid landat på fötterna.
Jag är såååå glad att Helena och du träffades. Fattar ju att ni är soul mates grande och liksom bara HÖR ihop. OCH sen är jag glad att Helena och din son har en så bra relation.
Minns er gamla lgh, verkligen storslagen. Coolt.
TACK för ditt öppenhjärtiga berättande.
Ha en toppenfin helg önskar jag från ett Washington DC som är kantstött och chockat!
11 november 2016 — 15:52
Anette Åhnbrink säger:
Vilken Love-story❤️ Men skönt att du hittade rätt till slut! Det var en väldans mycket renoverande ni hållit på med, men det gav ju resultat! Vi gjorde nog en del själva oxå, det skulle vara egna rum till tre stycken så källaren och farmors vävstuga fick flytta på sig! Annars så började det räta upp sig på hemmafronten, och 2005 gick jag in i min mans firma och vi kunde arbeta och vara lediga tillsammans ? Nu började vårt resande! Vi hade ju skaffat ny husbil 2004 och den blev nu väl använd, mest på sommarhalvåret men vi åkte en hel del till fjälls också! En ny era började! Allt var ju inte frid och fröjd, men dom stora killarna hade sin peak i sina handbollskarriärer, och den lille var mer harmonisk och vi fick avlösning, så det var början på en ”lugn” period i vårt liv!
Veckans happy, att vi inte fått er snö i Stockholm! Vi får se om vi kommer upp om två veckor…nu sitter jag i husbilen i ett soligt Varberg och väntar på mannen, vi börjar helgen i förväg, ska arbetas på söndag istället…ser fram emot fortsättningen nästa fredag? Ha det nu så himla bra i helgen båda två?
11 november 2016 — 15:57
Marianne - Glimt av verden säger:
Så utrolig flott jobb dere gjorde med renoveringen! For en forvandling av lokalene!
Våren 2003 gikk jeg på folkehøgskole og var på min første reise utenfor Europa; til Kenya. Etter det flyttet jeg til Oslo og begynte å studere, så 2003-2007 var studietiden min.
11 november 2016 — 17:33
Maggan säger:
Vilken härlig läsning så här på slutet av veckan. Du är mycket duktig på att skriva, inte bara på att bygga och renovera…..man kan nästan se er jobba, dag och natt, med renoveringarna. 🙂 Fantastiskt gjort…..du tänkte väl aldrig att, med den stressen kunde det sluta med infarkt 🙂
Skönt att du slapp en sådan och i stället fann kärleken.
Nu måste jag gå tillbaka och läsa tidigare inlägg…..tiden har inte funnits till det innan. Lycka till med era resor och jag ser fram emot att få läsa mer.
11 november 2016 — 18:23
Znogge säger:
Fantastiskt och så härligt att kärleken verkligen kom in i bilden! Men att du/ni orkade efter alla kämpiga år. Minst sagt imponerande. Men visst, förmodar att det satt i ryggmärgen 😀
Trevlig helg!
11 november 2016 — 18:45
Ditte säger:
Ibland är det en mening med det som händer och det var det ju den dagen du träffade Helena.
Mycket renoveringar med enormt mycket jobb, men också en chans att få till pengar att resa för. Mycket i livet prioriterar man, offrar en del och får så mycket annat och vill man så går det mesta. (Sjukdomar och olyckor borttagna.)
Imponernade att ni orkade men ni hade ett mål och er lärlek. Nog så viktigt.
11 november 2016 — 19:01
Kenneth Risberg säger:
Lysande, kanon, imponerande och vilken berättelse om ditt liv och hur du lyckas landa på fötterna varje gång och finna ny kärlek. Att du bara orkat hantera allt Peter, bra jobbat. Dina berättelser har också satt igång mina egna tankar kring livet jag haft, å kanske kan det bli något framöver för mina närmaste.
Tack och Må gott!!!
11 november 2016 — 19:18
Rico säger:
Otroligt Peter,
Snacka om att vara i brygga, komma till parte och slå nacksvinget för att resa sig som en segrare.
I Love IT !
Kärlek på hög nivå, men gillas……
Du är verkligen värd det.
Själv började en ny era 2004 genom att bli egen företagare på heltid efter att dubbel jobbat i 12 år( minst 100-150timmar / vecka, du vet man räknar inte. Man bara kör på…..
Däremot nu har ju en ny resa börjat igen
Top five in My life.
Sjukt roligt och skönt
Jag gör som du säger, njuter…..
Vill inte byta med er just nu, om jag förstår det hela rätt. Snö ska vara i skidbacken ingen annanstans.
För mig har det verkligen varit Happy friday, läs på FB.
Sköt om dig så ser jag fram emot next friday.
So long Peter och hälsa din kärlek.
11 november 2016 — 19:27
BP säger:
Det är inte mycket som förvånar mig längre hos dig/er kan jag säga:-) Att du blev en mentor för innebandygrabbarna förvånar mig inte ett dugg. Du satsar alltid 100 procent på allt oavsett vad det gäller. Därmed är det klart att du är en förebild för grabbarna. Eloge!
Vad gäller kärleken till Helena så tror man att sådant bara finns i filmer, men ni lyckades irl. Å ni två är verkligen som gjorda för varandra.
Att skapa ”slottet” i Sundbyberg – vilken grej, vilket fantastiskt hantverksjobb! Beundran från min sida är långt över 100 procent kan jag säga.
2003-2006 hos mig gick i arbetslöshetens tecken (2003-2005) för mig efter att företaget jag jobbade på gick i konkurs. Å under dessa år gjorde jag ”storkovan”. Hade pengar från Trygghetsrådet och A-kassa, så det gick ingen nöd på mig. Men kolla här! http://computerart.tk/ jag kan också vara kreativ;-) Sålde hur mycket datakonst som helst, och det blev en massa resor med sköna fickpengar om man säger så. Slutade med konsten 2009. Skrev också en bilderbok om makens hemstad i England. Den blev en ”storsäljare” – nåja 200 exemplar i den lilla staden, men ändå. Arbetslöshet behöver inte vara knäckande om man är lite kreativ och har fantasi;-)
11 november 2016 — 19:30
Anna, Travel on a Cloud säger:
Så underbart att läsa om hur ni träffades! Ni ör verkligen ett par som passar ihop – det utstrålar ni! Är så glad att jag fick lära känna er närmare under vår resa till Tjeckien! Ni förgyllde verkligen min resa.
Lägenheten i barockstil imponerar verkligen liksom ert fortsatta driv!
Go, go, go! Klart ni når även framtida mål.
11 november 2016 — 19:37
Britt-Marie säger:
Som jag skrivit förut förgyller era morgontidiga inlägg mina tågresor till jobbet. Dina inlägg om ditt liv inte minst. Själv mötte jag min soul mate på nätet för snart sex år sedan och trots att jag egentligen inte hade några tankar på samboliv igen tog det bara en vecka innan det var ett faktum och är man i en tämligen mogen ålder har man ingen längre tid att förspilla. Nu försöker vi verkligen ta till vara all tid vi har, reser så mycket vi kan både med husbil och på andra sätt även om jag ska arbeta ett par år till, samtidigt som vi njuter av allt som livet erbjuder bl a totalt fyra döttrar och snart sex barnbarn… Livet är otroligt häftigt, men det gäller att våga ta nästa steg (annars kan man bli stående på ett ben resten av livet).
11 november 2016 — 20:30
Matts Torebring säger:
Jag säger till dig Peter, samma som en av våra vänner säger till mig… ”Du måste vara väldigt gammal, som hunnit med så mycket”.
11 november 2016 — 20:45
Rolle o Carina säger:
Vilken resa Peter o en härlig Love Story med kärleken Helena!
Ibland känns det bara så där himla rätt….Wow 🙂
Och vilken fin renovering,där finns inte tummen mitt i handen inte!
Ha det gott på er fortsatta Kärleksresa……Trevlig Helg
11 november 2016 — 21:24
Ruth i Virginia säger:
Jag hade turen att träffa min ”soul mate”, när jag var 25. Du har verkligen ”åkt slalom” i ditt liv; nästan så man blir yr i huvu´t, men du tycks ha klarat dej över mållinjen nu, när Helena kom in i ditt liv. Vilken tur
för oss, som följer er blogg! 🙂
I oktober 2002 blev jag änka. Min älskade Don dog 18 månader
efter diagnos av njur- och blåscancer; hans första, enda och sista
sjukdom vid 79 års ålder. Vi hade 8 månader kvar till vår 50:e
bröllopsdag. Vi var glada över att ha kunnat vara i Sverige över
jul och nyår 2001, då min syster firade 90-årsdag. Träffade så
många av släkten och vännerna, och vi visste, och dom visste,
att det var Dons sista visit. Kändes alldeles rätt på nåt underligt vis.
Vi hade betalt för en resa till Chile och Argentina, när Don fick sin
diagnos, så det blev inte av, givetvis, men ett par år senare gjorde
jag resan själv i hans minne. Jag lärde mej av min Mor, att man
som jag skrev till Peter tidigare, ”play the card one has been dealt”.
Livet går vidare, och jag hade mina döttrar i närheten och Don hade
så infernaliskt många vänner i alla åldrar, som hjälpte mej.
I december kom son och sonhustru från Vietnam, och jag ordnade
ett jättetrevligt ”going-away” party for Don i en lokal i stan. Open house
var det, och så många kom och pratade om, vad Don hade betytt för
dem, i synnerhet ungdomar. Det var verkligen upplyftande.
Jag bor kvar i samma hus. En dotter bor här också. Jag gör voluntär-
jobb, där jag träffar mycket folk, och jag har underbara grannar – har
blivit liksom ”grandmother in residence” för de yngre. Jag är frisk,
jag kan köra bil, jag är intresserad av lokalpolitik, läser tidningar och
löser korsord. Slutligen spenderar jag alldeles för mycket tid
vid datorn. Och i april fyller jag 89!!!
11 november 2016 — 23:33
Peter Bergström säger:
Ok, nu kör vi. Jag har varit på foto/vin, matmässa hela dagen och jag har inte haft en chans till att svara på alla underbara inlägg från er. Jag satt här i en timme och svarade ikväll och var nästan klar, men råkade gå ur sidan och allt försvann, så nu gör jag det igen, haha.
Anonym: Tack för att du skriver och följer med och självklart blir det mer. Trevlig vecka.
Ulla Widing. Nu har jag hälsat till Helena och hon är glad:-). Jag kör nästa vecka igen med galenskaper. Trevlig helg.
Geddfish: Hej Gerd! Vad skönt att du fick en del av livet som var extra gott och det kan man leva länge på, även fast man vill ha mer. Tack för att du delar med dig och var rädd om dig. Trevlig vecka.
Ama De Casa: Vad kul att du känner glädjen genom texten, love it! Råttorna lever bara runt två år så det slutade naturligt. Du lever ett så skönt liv och har gjort så många år. Kanske lite lugnare än mig, haha men jag vet att du njuter och det räcker för mig. trevlig vecka.
Joy: Det blir JOY eller hur! Ha en skön vecka.
Nils-Åke: Visst har vi kämpat allihopa för att få ihop vår vardag och familj. Kul att du tycker om att följa med på resan och tack för att du delar med dig. Trevlig vecka.
Eva-People in the street: Vilket häftigt boende! Ferarriröda skåpluckor och rutigt golv. Lite hey babyribba över det. Nu kommer vi till aldrig som man ALDRIG ska säga och jag vet att det kommer mer, haha. Trevlig helg.
Annika: Vilka fina kommentarer och dom känns. TACK! Det är skönt att träffa någon som vill samma sak år efter år. Stackare som sitter i ett delat USA, för nu är det verkligen DELAT. Jag hoppas att det kommer något bra ut av det här som det har gjort för många andra. Ha en skön helg.
Anette Åhnbrink: Vilken mysig historia som slutar i lugn och ro. vad vi alla har gått igenom och alla har sin historia. Tack för alla fina ord och jag blåser lite snö sydväst bara för att djävlas lite. Ha en skön helg och var rädda om varandra.
Hej Marianne-Glimt av verden: kenya är verkligen bra tycker vi så vilken kul resa du gjorde. Är du Norska eller flyttade du dit när du studerade? Skriv gärna någon gång och berätta. Trevlig helg.
Tack Maggan: Det värmer att du tycker om vad och hur jag skriver. Jag hoppas att du sitter ner när du går tillbaka och läser:-). Kram och trevlig helg.
Hej Znogge: Jag tror att du har helt rätt? Det sitter i ryggmärgen och det gör det fortfarande. Jag kommer nog aldrig att lägga av, puh. Trevlig helg.
Hej Ditte: Man måste alltid offra något för att få något. Det gäller att satsa rätt och den här gången fick jag 7 rätt och jackpott. Ha en mysig vecka Ditte.
Kenneth Risberg: Tack för dina ord och självklart vill andra höra dina berättelser liksom jag. Det är en del av livet att dela sina erfarenheter. Ha en skön helg.
Hej Rico:-) Vad kul att du hör av dig och jag vet vad du menar när man nästan bara jobbar i sitt liv. Vi får lön för mödan idag, eller hur. Du missade massor i dina år så nu är det bara att köra och du lever NU! Ha en skön vecka som jag vet att du har så hörs vi snart igen.
Vad häftigt BP: Jag har kollat och vad hippt det fortfarande är, eller faktiskt ännu mer idag. Jag tror att du kan sälja det här igen, men det kanske du gör. Jag håller med dig att ”vissa” kan få igång drivkraften genom att tänka ”vad gör jag nu” när man blir arbetslösa. Tack för dina väldigt fina kommentarer och dom värmer ska du veta. Helena talade om att du var på fotomässan och jag tyckte den var kass, men matmässan var väldigt bra. Ha en trevlig vecka BP.
Anna-Travel on a cloud: Tack desamma du glada och trevliga kvinna. Du har alltid ett leende och nära till skratt så vi trivs i ditt sällskap också. tack för att du finns där ute. Trevlig vecka Anna.
Britt marie: Jag älskar när du skriver att livet är häftigt och du tog vara på livet för att du vågade. Så ska alla tänka och jag bara älskar det för vi vet inte vad som händer nästa vecka. Tack för fina ord och var rädd om dig. ha en skön helg så hörs vi snart igen.
Matts Torebring: Hahahahaha, Ja, det stämmer verkligen! Nu vet vi att vi är gamla. Jag ska börja umgås mer med 90 åringar så man blir kallad ungdom igen, haha. Ha en skön vecka Matts.
Rolle & Carina: TACK för fina ord och jag kan mitt jobb som hantverkare, det vet jag. Nu har jag ju lämnat det och satsar på en ny karriär och det är verkligen tufft men vi ska lyckas, det finns inget annat. Trevlig helg.
Ruth i Virginia: Tack, tack, tack för att du delar sådana här underbara och fina historier från ditt liv. Det är så skönt go i dig och du tar verkligen vara på livet av det du får. Jag förstår att det måste och säkert är ibland att ha mist sin kära, men vad skönt att han är med hela tiden ändå. Jag vill också ha en granne som dig Ruth så nu är det dags att ta några år på en husbåt i Sverige. Det är bara att packa datorn i bilen och köra så syns vi till våren. Tack för allt du berättar och jag ser fram emot nästa fredag. Många kramar från mig.
12 november 2016 — 1:13
BP säger:
Svar: Hur f*n kunde jag missa dig på mässan idag. Du står ju ut åtminstone;-) Ska bli kul att jämföra våra intryck imorgon:-)
PS. Osis med att man trycker på fel knapp. Känner igen mig här – å jag är då ändå lite äldre än du;-)
12 november 2016 — 1:47
Steel city anna säger:
Vilken energi och vilket jobb! Det var verkligen hårt arbete, och en risk, för att få resa för de pengarna som blev över. Imponerad att du kan så mycket, dra el och allt vad det var. Jag ringde elektrikern häromdan när en säkring gått, gick ju på en sekund att byta den 🙂 att vara lite mer praktisk hade ju inte skadat alls.
12 november 2016 — 2:39
Marina säger:
Härligt när det klickar direkt! Och skönt att ni har ungefär samma inställning till det där med att renovera och bygga om, för egen del blir jag mest trött samtidigt som jag verkligen fascineras av er energi på den fronten!
12 november 2016 — 4:26
Ruth i Virginia säger:
Hahaha, Peter! Jag på en husbåt”
Glad att kunna dela med mej om
”det som var”. Jag har skrivit om en del av mitt liv till
barnbarnen men inte fått mycket gensvar. Dom blir
nog som jag: ”Önskar jag hade varit äldre, när jag var ung
och hade frågat mer.”
Kul iaf att få gensvar från en människa, som jag förstår.
Tror att anledningen till mitt nöje av livet är, att jag alltid
är intresserad av människor. Tror att alla är goda tills dom
bevisar annorlunda. Min Mor igen.
(Trump har redan visat sin personlighet)
12 november 2016 — 4:58
Marias Memoarer säger:
Oj så romantiskt ändå 🙂 Känns som att ditt liv verkligen fick sin vändning här..? 🙂
12 november 2016 — 5:23
åsa i åsele säger:
Helt underbart, tack för att Du delar med Dig.
Så mycket Du hunnit med under Dina år här på jorden,
Du har levt ett händelserikt liv och än är det inte slut,
vi ser fram mot 50 år till – minst 🙂
Otroligt fin å mäktig lägenhet,
Lär ju ligga ohyggligt mycket arbete bakom detta.
Ni är fantastiskt duktiga.
Tack för att Du delar med Dig av Ditt (och Helenas) liv.
Jag fick min sjukdomsdiagnos 1999 så sedan dess har mitt liv varit mycket sjukdom, mycket tid har tillbringats i sängen och tidvis har det känts som om livet varit på väg ner i en avgrund.
12 november 2016 — 9:20
Peter Bergström säger:
BP: Du har väl sett mig 999 gånger så hade jag vart i närheten så hade du hajat till. Det blev väldigt mycket vin och var och varannan person var lite lulliga, haha. Vi ska gå tillsammans på söndag. Jag gick in på din länk mitt i allt skriveri innan jag skulle skriva till dig. Sen skulle jag trycka bort länken och fick med mig hela sidan så allt försvann, så kan det gå. Vi lägger ut om mässan på måndag.
Steel city anna: Hallå där Anna! Energi kommer av min nyfikenhet på allt i livet. Meningen ”jag orkar inte” finns inte i mitt liv och det har jag kört med mina söner, och de tyckte att jag var skitjobbig, haha. Jag hoppas att säkringsbytet inte blev för dyrt för dig. Du får väl ringa mig nästa gång om vägledning om vad felet kan vara. Kramar och trevlig helg.
Marina: Hej på dej:-). Jag tänker inte när det finns att göra utan det går på ren reflex. Jobbar man inte så blir inget gjort och jag tycker det är kul att skapa och att leva. Jag vill göra så mycket mer men kommer jag att hinna? Trevlig helg Marina och nu lyser solen och det är en stor källa för mig.
Hej Ruth i Virginia! Det är verkligen trevligt och kul att lära känna dig på nätet och vilken tur att det är 2016. Jag har också en stor kärlek till människor och jag har varit lite för naiv ibland. Jag tror på andra, men man går på sina minor då och då. 95% av alla människor är goda och vill göra rätt för sig, men man får inte gräva ner sig, för att man blir utnyttjad av någon på vägen som är en idiot. Man blir arg ett tag men sen kommer dom vanliga orden upp i mitt huvud ”vad gör jag nu”. Hakar man upp sig så tar dom positiv energi från mig, men jag vill ha den själv för att leva mitt liv i glädje. Nu ska vi göra oss i ordning för att åka på en lördagskryssning för min mamma fyller 80 år. Vi tre söner med våra barn ska överraska henne idag. Var rädd om dig och vilken skön vän du är på nätet. Peter
Åsa i Åsele: Jag hoppas att du vet vad du skrev? Om jag ska vara med 50 år till så ska du det också:-) Jag är så illa tvungen för jag är 56 och Helena är 41 så jag har inget val, haha. Du har inget lätt liv så vi får tacka utvecklingen för att det finns datorer. Jag är din vän på nätet och jag hoppas att du har vääääldigt många av dom runt om dig. Jag skickar dig en lördagskram, NOT, en veckokram blir det och var rädd om dig.
12 november 2016 — 11:18
Elisabeth säger:
Livet har upp och nedgångar. Du har haft en hel del sidokurvor också. Härligt att du mötte Helena och ni fått uppleva en massa tillsammans. Måste dessutom skriva att du berättar ditt liv på ett mycket bra sätt! Ha dé gott!
13 november 2016 — 1:33
Peter Bergström säger:
Elisabeth: Ett stort tack för dina fina ord. Slalom kan jag, haha, för det är nog så som mitt liv sett ut. Jag är på banan nu men sliter lika mycket men i glädje och det är den stora skillnaden. Tack för att du skriver och ha en fin vecka.
13 november 2016 — 11:48
Deciree säger:
Det som imponerar mest på mej i dina berättelser är: Hur i friden kommer du ihåg allt..som hur mycket pengar och hur mycket vinster??::) och allt annat som du berättar om….Jag minns inget känns det som…i jämförelse med dej;-) Jättekul att läsa i alla fall… Känns som ni är perfekta för varandra . Kram till er båda
15 november 2016 — 19:00