Inga och Richard Sundell är ett gift par som levde vanliga liv i Stockholm med vanliga jobb, men som kände att de behövde en timeout från ekorrhjulet. Då bestämde de sig för att ta ett sabbatsår. De sa upp sig från sina respektive jobb, packade varsin ryggsäck och gav sig av till Asien. Nu har de rest runt i flera månader och bland annat hunnit med att spendera tid på Bali, i Japan och i Vietnam.
Vi har frågat Inga och Richard hur man bär sig åt för att komma iväg på ett sabbatsår, vad som är det bästa med att resa på det här sättet och vad som kanske inte gått som de tänkt. Läs den intressanta intervjun och kika också gärna in på parets blogg Nomaderna.
Innehållsförteckning
Kan ni berätta lite om er själva? Hur lever ni när ni inte reser och vad fick er att bestämma er för att ta ett sabbatsår och resa?
När vi inte reser är vi It-projektledare respektive arbetsledande elektriker bosatta i Stockholm. När vi sålde vårt hus, som vi hade totalrenoverat samtidigt som vi jobbade heltid, i drygt tre år, var vi ganska utbrända.
Vi tänkte ta en tremånaders vinterresa. Eftersom vi båda var i arbetsledande positioner, skulle ingen arbetsgivare gå med på det. Så vi sade upp oss. Jag hade bott utomlands nästan halva livet, medan Richard aldrig har gjort det, jag visste att han skulle komma att älska det. Jag hade rätt.
Hur förbereder man en sådan här lång resa? Hur gjorde ni med jobb, bostad, post, ekonomi och annat praktiskt?
Jobbet är lätt. Se över ditt anställningskontrakt så att du inte är låst i långa uppsägningstider, det ska du förhandla bort. En månads uppsägningstid är normen. Den sista månaden på jobbet känns ändå som världens längsta, när man planerar en Bali-resa.
Uthyrningen av lägenheten tog längst tid, eftersom vi verkligen ville ha någon som skulle trivas där och inte vilja flytta efter tre månader. Posten erbjöd min mor sig att hämta varje månad. Jag hade ringt alla våra leverantörer och bett dom att kontakta oss via e-mail hädanefter. Alla räkningar är på autogiro och med Skandiabankens bankomatkort är det inga avgifter för att ta ut pengar utomlands.
Berätta om resan! Hur ser resrutten ut och vilka länder/platser har ni besökt?
Vi landade på Bali och gjorde verkligen hela Bali på knappt 6 veckor. Det var inte planerat att bli en bocka av-resa, vi var bara så pass nyfikna på Bali.
Därefter tillbringade vi sex veckor i Japan, där jag tidigare har bott i drygt tre år. Vi sammanstrålande med våra föräldrar för att uppleva årets körsbärsblomning, hela familjeklanen på sex personer. Efter att vi tagit våra farväl den elfte april, återvände våra föräldrar till Sverige och jag och Richard flög ner till Okinawa för att invänta våren. Sådan vår som vår Bali-garderob kunde tåla.
Jag älskar Japan, men det är sannerligen inget longstay land. På en minshuku (ungefär guesthouse) träffade vi ett vietnamesiskt par och blev rekommenderade att åka till Danang i Vietnam.
Danang ligger i mellersta Vietnam vid kusten. Det är Vietnams tredje största stad, men ingen har hört talas om den eftersom det inte finns några turistattraktioner här. Turisterna brukar hamna två mil härifrån, i Hoi An, som är som gamla stan med aningen ivriga försäljare. Vi har fastnat i Danang i fem månader och kommer att stanna här januari ut.
Hur bor ni under resan?
Första tre månaderna bokade vi budgethotell, b&b, minshukus och hostels. Sedan började vi boka lägenheter genom Airbnb. Nuvarande bostad hittade vi genom våra vietnamesiska bekanta och bor i sedvanlig vietnamesisk lägenhet i lokalkvarteret, sådär bara! Inga konstigheter.
Vad har varit det bästa med resan? Berätta om någon extra fin plats eller upplevelse!
Bali, Japan och Vietnam är förförande destinationer och det är omöjligt att välja en plats. Direkt kommer jag att tänka på vad det är som gör just denna resa så annorlunda och speciell för oss.
Det bästa med resan är att jag har känt mig lycklig varje dag i sju månader, det existerar inga problem. Så lycklig som jag var som tonåring när jag cyklade i vårsolen, öppen och glad, en sån person som jag alltid skulle vilja förbli. Tiden backar när man inte har ansvar, jag känner mig fri och ung igen!
Jag har detoxat, yogat, varit spirituell, pluggat vietnamesiska, startat en webbshop, volontärjobbat, organiserat grupputflykter, med mera. Men jag har inte ”ställt upp” för någon, satt någon annans intressen före våra egna, utan satt mig själv (och min make) som nummer ett. Vi tog en paus från kraven och gör det vi vill, det är helt underbart. Jag rekommenderar fler att testa det, om man vill detoxa själen. Just för oss två var det nödvändigt.
Har ni varit med om några missöden under resan, eller något som inte gått som ni tänkt? Berätta!
På Gili Trawangan skimmades båda våra bankomatkort och banken stängde dom! Som tur var hade vi ett kreditkort med oss, vilket innebar dyra avgifter tills ersättningskorten kom.
Det var mycket strul med att inte ha ett mobilnummer, då många applikationer (Airbnb, über) verifierar med hjälp av ett SMS. Av någon anledning vill inte min iPhone sammarbeta med lokala simkort.
Vi glömde vår Swiss Army kniv i handbagaget och såg den slängas i soptunnan framför våra ögon. En motorcykelolycka innebar två veckors haltande och en varig infektion.
Det höll på att gå riktigt illa när jag skulle bli fotograferad framför en klippavsats med Balis djungel bakom mig. Jag ställde foten på elefantgräs (vassliknande superhalt gräs) och försvann ned i avsatsen. Min man frös till is av skräck medan jag slog klorna i gruset med fötterna dinglande ned i ett buskage där det kom omänskliga ljud ifrån haha.
Hur ser resten av resan ut, och vad planerar ni att göra när ni kommer hem?
Nästa vecka stundar Kambodja-resan, där vi ska fira Richards födelsedag och halloween. Sista månaden innan vi återvänder hem kommer vi att tillbringa på någon ny destination, någonstans där billiga flyg till Stockholm finns.
Vi har fullt med planer inför hemkomsten, det ska varvas jobb med kurser, jag är sugen på att göra tjejklassikern (fast tvekar redan inför Vansbrosimmet) och så vill vi flytta ut från Stockholm till någon svensk kuststad. Sen så ska vi planera nytt sabbatsår haha.
Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ert drömresmål?
Jag skulle vilja åka överallt där Johnny Friskilä åker. Annars är någon by vid foten av Everest intressant.
Tack Inga och Richard Sundell för att ni ville dela med er av era erfarenheter och tankar!
Lena - gott för själen säger:
Men åh vad härligt att bara släppa allt och dra! Skulle jag också behöva nu tror jag. Inspirerande intervju!
Kram Lena
05 november 2016 — 8:43
Steve säger:
Så enkelt dom får det att låta. Och så underbart. Tänk att i vuxen ålder varje dag få känna sig som en i vårsolen cyklande 7-åring.
Att göra så här låter så självklart, Om man har möjlighet och vågar så är det väl inte mycket att tveka på.
05 november 2016 — 8:51
Lennart säger:
Spännande människor som vågar det annorlunda!
05 november 2016 — 8:18
Matts Torebring säger:
Fantastiskt gjort och vågat! Så olika drömmar och mål i ett liv, som vi människor har. Detta var storstilat och vågat. Min egen dröm skulle ”bara kunna vara” en röd liten stuga på landet, liggande på en sluttning ned mot en sjö, med minimal skötsel och ett snyggt uthus att backa in husbilen i.
05 november 2016 — 9:54
Ama de casa säger:
Spännande! 🙂 Men det där med att fota vid stup kan absolut bli alltför spännande… TUR att det gick bra!
05 november 2016 — 10:08
Eva - People in the Street säger:
Jag imponeras av människor som verkligen gör det de pratar om. Som följer sin dröm. Heja!
05 november 2016 — 11:18
Comsi Comsa säger:
Underbart friskt vågat att lämna allt och ge
sig hän i något nytt.
Trevlig helg, kram ♥
05 november 2016 — 11:55
Solan säger:
Härlig inställning till livet…mycket bra skrivet också.
05 november 2016 — 14:18
Ditte säger:
Verkligt inspirerande! Härlig läsning! Och att inte tveka när man verkligen vill något för det mesta går ju att genomföra. Det är mest vi själva som begränsar oss.
Tack för ännu en stimulerande lördagsintervju.
05 november 2016 — 14:29
Ikas USA säger:
Wow så underbart och inspirerande! Och modigt! Jag har varit sugen på att göra något liknande många gånger, men det funkar inte med makens jobb…
05 november 2016 — 15:07
BP säger:
Den här berättelsen var den bästa i hela serien tycker jag då. Att ta ett sabbatsår har ni ju också gjort, så ni känner nog igen känslan som Inga och Richard förmedlar här. Vad som imponerar mig med det paret är det ovanliga och annorlunda valet av resmål och att de har stannat på varje ställe såpass länge. Det tilltalar mig faktiskt.
05 november 2016 — 17:49
Inga säger:
Tack för alla gulliga kommentarer, vad härligt att kunna inspirera alla<3 Det var jättekul att vara med.
05 november 2016 — 18:37
Åsa säger:
Härligt! Hade jag inte hunnit göra det själv hade jag ruttnat av avund. (inte samma länder, men ändå!) Jag trodde faktiskt jag skulle göra om det fler gånger men det kom annat emellan. (husbygge, barn och Portugal)
05 november 2016 — 21:13
BP säger:
Svar: Om du bara visste hur mycket jag har funderat i dessa banor – alltså i samma tankar som i din kommentar. Å jag har inte kommit till någon slutsats än. Vi lär nog aldrig få en lösning på ”problemet” heller. Å då kan Fi och feministerna skriker hur högt de vill;-)
05 november 2016 — 23:58
Ruth i Virginia säger:
Det är fantastiskt vad man kan göra nu för tiden.
När jag reste på 50-60 talet, fick man lov att att ha American
Express resecheckar, som man fick betala en hel del % för
att kassera. Att sköta ett jobb från andra sidan klotet! HA!
Betala räkningar – endera kontant eller med check.
Roligt att höra om folk som inte skyndar, skyndar på resan;
som önskar att uppleva atmosfären och bo bland ”riktigt folk”.
Låt mej veta, om ni tänker er till Saigon. Min son är gift med en
Vietnamesiska; har bott där ca 20 år.
06 november 2016 — 0:35
Lisa & livet från den ljusa sidan säger:
Jätterolig läsning! Helt missat deras blogg – men nu ska jag direkt in och läsa!
06 november 2016 — 1:27
admin säger:
Lena, roligt att du uppskattar våra intervjuer! Vi tycker också att det är inspirerande att höra om såna här resor 🙂
Matts, alla har ju förstås olika drömmar. Din låter inte så dum den heller!
Ama de casa, jag har också stor respekt för att fota vid stup …
Ditte, roligt att du uppskattar våra intervjuer! Det finns många spännande och intressanta människor att intervjua! 🙂
BP, roligt att du gillade intervjun! Och intressant att du funderat över samma sak som jag, och inte heller har några svar …
Inga, stort TACK för att ni ville vara med som gäster och dela med er om er spännande resa och av era erfarenheter! Fortsatt härlig resa önskar vi!
Ruth i Virginia, visst har saker och ting förändrats på många sätt, och världen har ju på sätt och vis ”krympt” nu när man kommunicerar så snabbt tvärs över världen.
06 november 2016 — 9:56