Som du kanske vet så var vi ute och seglade med fartyget Gratia i helgen. Men vad är det här för skepp egentligen? Vi måste faktiskt berätta lite om Gratias fascinerande historia!
Innehållsförteckning
Sagan börjar År 1900 i Isle of Wight
Gratias historia börjar i Isle of Wight år 1900. På den tiden hette fartyget Bertha, men redan 16 år senare köptes hon av en fransman, döptes om till Aziade och flyttades till den franska västkusten. Fartyget bytte ägare ytterligare några gånger och 1936 fick den ett återigen nytt namn – Blue Shadow.
Lyxyacht med badkar
År 1938 tog en man med namnet Einar Hansen över fartyget, som han döpte till Cinderella. Einar ville få lite ordning på sin oregerlige son och tänkte att det skulle hjälpa (?) att fixa en lyxyacht åt honom. Han lät måla skeppet vitt och inredde det med badkar och flygel.
Fartyget blir skolskepp
När Einar Hansen 1964 ville sälja skeppet kom han på att Stiftelsen Svenska Kryssarklubbens seglarskola skulle vara en bra ägare. Det visade sig att de inte hade några pengar, och då bestämde sig Einar för att ge bort fartyget. Tyvärr var seglarskolan fortfarande tvungna att tacka nej – hur skulle de ha råd att bygga om så att båten passade för skolverksamhet?
Ytterligare ett bud: Einar Hansen gav bort fartyget tillsammans med en check för att bygga om. Seglarskolan tog tacksamt emot och döpte fartyget till ”Gratia”, det vill säga ”tacksamhet”.
Skolskepp med många sängar
Här kommer ett Nikon 360-KeyMission foto från mässen, där man äter och där besättningen sover. Dator: Tryck på den lilla fyrkanten längst ner till höger för att få helskärm och använd musen för att röra dig runt i fotot. Telefon: Tryck på fotot och för telefonen runt dig åt alla håll.
Ganska länge förvarade man grönsaker i det beryktade badkaret, men med tiden har det bytts ut till mer funktionella utrymmen. I mässen finns nu 18 elevsängar och ett matbord. Det finns också ett litet, litet kök (byssa), där det uppenbarligen går att laga mat till 25 personer, och två toaletter.
Gratia av idag
Gratia är knappt 30 meter lång och riggad med åtta segel: storsegel, storsegeltopp, fock, klyvare, jagare, mesan, mesantopp och mesanstagsegel (röde baron). Fartyget tar 18 elever och sju befäl.
Ama de casa säger:
Verkligen en intressant historia! Men jag hade för mig att det betydde otur att byta namn på en båt? Det hade jag helt klart fått om bakfoten, för det verkar inte finnas nåt oturligt alls med den där vackra skutan 🙂
09 maj 2017 — 11:09
Helena säger:
Det har folk sagt till oss också ibland, med tanke på att vi bytt namn på vår husbåt. Så jag tycker att det är positivt att det inte verkar helt ovanligt att byta namn hit och dit 😉
09 maj 2017 — 15:56
Åse säger:
Vilken härlig seglats och historia . Åse
09 maj 2017 — 17:57
Helena säger:
Det var en speciell upplevelse att vara med att segla! Och alltid roligt med äldre fartygs historia tycker jag 🙂
09 maj 2017 — 18:56
Staffan säger:
Tack för skildringen. Har sett henne tidigare på Västkusten. Hur är det med Gratitude i dag? Seglar hon också?
09 maj 2017 — 18:29
Helena säger:
Kul att du känner till fartygen! Ja, Gratitude seglar också! 🙂
09 maj 2017 — 18:56
Matts Torebring säger:
Men vad kul! Nästan som Knutsson på Antikrundan, ”Storyn som du har, höjer prislappen avsevärt”.
09 maj 2017 — 18:37
Helena säger:
Haha, ja så kanske det är!? 🙂
09 maj 2017 — 18:57
Znogge säger:
Vilken spännande historia men jag hade också bestämt för mig att det betydde otur att byta namn på en båt. Men ingen regel utan undantag för Gratia verkar i alla fall hålla sig flytande 😀
09 maj 2017 — 19:07
Helena säger:
Jag har också hört det nån gång, men jag har bestämt mig för att inte tro på det 🙂 Och namnbytena verkar inte ha inneburit några problem för Gratia … 😉
09 maj 2017 — 19:17
Lisa i byn säger:
Intressant! Jag har bara åkt med en segelbåt en gång. Det var då yngsta dottern var på skolresa. Vi åkte från Oskarshamn ut till blå jungfrun. Tyvärr så hade vi ingen vind, så det blev ingen segling. Vi var iväg 3 dagar och 2 nätter. Men just nu kommer jag inte ihåg vad båren hette. Den ägdes av någon bibelskola om jag nu minns rätt.
Må väl!
09 maj 2017 — 20:48
Helena säger:
Kul att ni varit iväg på tur med segelbåt! Synd att det inte blev någon vind förstås … men ändå härligt att vara ute på vattnet i en sådan båt! Ha det fint!
09 maj 2017 — 21:37
BP säger:
Vilken otroligt intressant historia. Å så himla kul att hon lever än Gratia!
Härliga biler förresten. Älskar fotot på toan – hahaha:-)
09 maj 2017 — 22:43
Helena säger:
Hehe, jag var ju bara ”tvungen” att fota denna intressanta grej 🙂
09 maj 2017 — 22:58
Yvonne säger:
Jag avundas dom som tycker om att åka båt.Jag blir sjösjuk.
S…Det är bra med promenader också.
God natt!
09 maj 2017 — 22:55
Helena säger:
Det är tur att man får välja här i världen! 🙂
09 maj 2017 — 22:59
Lena - gott för själen säger:
Kul att få lite historia. Och såna där skepp är ju så galet vackra!
Kram Lena
10 maj 2017 — 6:10
Anonym säger:
Jisses så kul det var att återse dig idag. Lite sliten, men under upprustning. Så kul och lärorikt det var (på många sätt) att få segla med dig då en gång för länge, länge sedan.
18 tonårstjejer kan inta ha varit lätt för de stackars sju befälen. ?
Ett minne för livet. Var även ute med Leader. Det var lika fantastiskt och båda resorna finns kvar i mitt hjärta, men Gratia är så vacker.
Minns till och med vår sång… ?
27 juli 2018 — 23:57
Christer säger:
Som boende på Limhamn och flitig spinnfiskare i Norra Hamnen som liten påg på 50-talet, så upplevde jag ett kärt återseende i går. Gratia hade lagt till i sin gamla hemmahamn och dom vackra linjerna var inte att ta fel på – det var f.d S/S Cinderella som brukade ligga på svaj i den yttre delen av Norra Hamnen under ett par decennier av min barndom. Hon var vacker vit då och kickade igång min fantasi på ett sätt som fick mig att gå till sjöss som 16-åring och senare bli ägare till flera segelbåtar. Härligt att skåda att den gamla damen är still going strong!
04 augusti 2018 — 16:32