Meny Stäng

Flygskam och coronaskam – några tankar om skammandet

Annons

Flygskam och coronaskam – de senaste två-tre åren har varit skammandets år. Det finns en viss poäng med att vi människor känner skam ibland, men nu undrar vi om inte skammandet gått ett steg för långt.

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

Att skämmas – och att skamma

Att skämmas, eller att känna skam, kan förmodligen ha ett vettigt syfte. Man inser att man gör något som inte är socialt accepterat, och skamkänslan driver en i riktning mot att ändra beteende. Om man kissar i grannens blomsterrabatt på fyllan känner man (förhoppningsvis) skam och försöker bete sig bättre nästa gång.

Att ”skamma” är ett ord som kom in i svenskan på allvar 2016 och som betyder ”att få någon att skämmas”. Genom att medvetet skamma andra kan man alltså försöka få dem att ändra beteende. Och nog är det lite intressant, istället för att från statligt håll pusha människor i önskad riktning med regler eller ekonomiska styrmedel, så kan medborgarna styra varandra genom att förändra sociala normer och skamma dem som inte följer de nya normerna.

Skämmas - flygskam och coronaskam

Skammandet – ett problem?

Att styra varandra med sociala normer behöver inte alltid vara fel. Tvärtom är det antagligen bra att vi gör det till en viss del. För hur skulle samhället se ut om alla accepterade allt? Få vill ha ett samhälle där det är ok att hur som helst slänga skräp i skogen, knarka på jobbet eller gå naken på gatorna. Samtidigt är det något i det där skammandet som gnager i mig.

När flygskammen härjade som värst blev det nästan en tävling i vem som bäst kunde trampa på andra, för att på så sätt höja sig själv. Trots att vi förmodligen alla lever på ett sätt som förbrukar jordens tillgångar för fort, och trots att det ofta är svårt att jämföra effekterna av olika beteenden, så blev det populärt att peka finger.

Överallt hördes röster som idealiserade de beteenden som man själv ägnade sig åt och nedvärderade det man själv lyckades undvika, för att på så sätt försöka framstå som fri från synd. Rätt som det var fanns även bilskam, köttskam och flerbarnsskam.

Skampåle - flygskam och coronaskam

Coronaskam – det nya skammandet

År 2020 har präglats av en hemsk pandemi som skördar människoliv, försätter vårdpersonal i ohållbara arbetssituationer och gör att företag går i konkurs och människor blir arbetslösa. Vi kan alla försöka hjälpas åt att minska smittspridningen genom att hålla social distans, tvätta händerna och ställa in aktiviteter som gör att människor träffas. Och här kommer skammandet in igen.

Återigen, det är nog bra att vi till viss del känner skam. Om vi inte skämdes över alltför vidlyftigt socialt beteende skulle vi kanske inte begränsa det, vilket vore lyckligt för viruset och olyckligt för alla oss andra. Men samtidigt, hur beter vi oss när vi skammar andra? Är vi tillbaka i flygskammandets idealisering av det egna beteende och nedvärdering av alla andras?

Covid-19 och coronaskam

Jag läste en tråd på Facebook …

Facebook är kanske den idealiska platsen för skammare och andra som gillar att få ur sig aggressioner genom att spotta på sina medmänniskor. Jag har varit inne på det förut, när jag skrev ett inlägg om ”Varför så mycket hat på internet?”.

Jag läste en tråd som startades av ett par som befinner sig i södra Europa med sin husbil. Vad tråden från början handlade om minns jag inte riktigt, för trådens syfte försvann snabbt till förmån för ett aggressivt skammande. Man kan för all del fundera över om det är klokt att resa i dagens läge, med tanke på att smittan ökar lavinartat och att restriktioner skärps runt om i Europa.

Att det är viss skillnad om man redan befinner sig utomlands torde ju vara uppenbart och att det då kanske är viktigare att följa det aktuella landets restriktioner är ju inte heller en helt avlägsen tanke, men sådana ”detaljer” har en uppretad skammarmobb inte lust att befatta sig med. Nu är det ju fritt fram att släppa loss sina inre demoner i form av utrop som ”idioter!”, ”egoister!” och ”åk hem!”.

Hatmeddelanden och coronaskam

Nu skammar jag skammandet

Vuxna brukar uppröras när barn mobbar varandra i skolan. Jag upprörs mer när vuxna mobbar vuxna, för de borde väl ändå veta bättre. Visst ska vi bry oss om miljön och försöka minska smittspridningen av covid-19, och visst ska upprättande av sociala normer vara en del i det. Men, nog ska vi tänka oss för innan vi öser ut vår ångest, vår ilska och vår avundsjuka i form ogenomtänka och smutsiga påhopp på våra medmänniskor. Härmed skammar jag skammarna. Skäms på er!

Stoppskylt

Prenumerera på vårt nyhetsbrev