Tant Anna letar dugonger i Mocambique

Till FREEDOMtravel

Annons

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Drömmen om att se en dugong har funnits länge, jag knarkar google och slänger ut trådar hit och dit och slår till med Mocambique. 

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Vilanculos ligger i sydöstra delen, hit flyger man endera via Johannesburg (mitt val) eller Maputo.

Området är känt för milslånga stränder och bra vatten. 

Bazarutoarkipelagen, DÄR ska dugongerna bo. Jag checkar in på Baobab beach backpackers. 

Och mycket riktigt möter mej ett gigantisk baobabträd, Afrikas mest mytomspunna växt. 

Här ska jag stanna ett tag, min egen turkosfärgade hydda matchar havet som ligger så nära så jag kan hoppa dit på ett ben. 

Boendet är ett typiskt backpackerställe, enkla rum eller finare bungalows att boa in sig i. Mitt krypin har delad dusch och toa, myggnät och fläkt. Mat och bar finns på plats, menyn är väl inte jättelång men det som finns smakar bra. Här bor många ungdomar på väg nånstans i världen, jag är absolut äldst och kan vara mormor till hela högen.  

Havet ja… 28 grader varmt och jag passar att glöta mej när det är högvatten. Stranden är samlingsplatsen för locals, de samlar krabbor och musslor, spelar fotboll och hänger. 

Arkipelagen består av en mängd öar, alla är inte bebodda. Några är lite halvprivata med lyxresorter som kan nås med speedboat eller helikopter.  

Jag bokar en ötur med snorkling och picknick. Vågigt, sikten under vattnet grumligt och att ta sig upp i en båt när den guppar går ju sådär, känner mej som den sjöko jag letar efter. Den lyste för övrigt med sin frånvaro, dugongen alltså. Sjökon. 

 Andra var mer intresserade av att dokumentera sig själva … 

Några dagar senare och med bättre väder provar jag igen. Båttur till Santa Carolina, en riktig paradisö. Mitt ute på öppet hav skriker skepparn: DUGONG DUGONG ! Pulsen stiger, jag tittar och tittar och ser bara vågor, men så plötsligt, ett brungråaktigt trubbigt huvud tittar upp och bredvid ett litet huvud till. Det gick så snabbt att jag inte ens hann få upp kameran, 2 sekunder dugong är bättre än 0. 

Santa Carolina är känt för en sak; sitt övergivna lyxhotell med tillhörande byggnader. Hela ön är obebodd. På 50-talet byggde en portugisisk affärsmans detta hotell i typisk art deco stil. Portugisen byggde ytterligare ett hotell i Vilanculos, Dona Ana, döpt efter hans mocambiquanska fru. Här på Santa Carolina samlades gräddan av folk från hela världen och det var här som Bob Dylan spelade piano i matsalen och komponerade sin sång Mozambique.  

Så kom inbördeskriget, hotellet belades med näringsförbud och ön fick ej besökas. Efter en tid blev Dona Ana änka och förlorade äganderätten till hotellen. Det sägs att hon samlade 40-talet magiker som lade en förbannelse. Art deco hotellet förfaller sorgligt nog, det andra hotellet existerar men mer är det inte.  

Snorklar, tittar på lekande delfiner och simmande sköldpaddor.  

Själva Vilanculos har inte så värst mycket att bjussa på, en liten stad med runt 25 000 innevånare.  Den dagliga marknaden besöks, det börjar spöregna och allt flyter i lera och vatten. Jag snokar runt i fiskehallen i väntan på att regnet ska avta, det gör det inte och jag tuktukar hem i lervällingen. 

Dan efter gör jag ett nytt marknadsbesök, ett bra sätt att se vad folk lever av och ta del av det dagliga livet. 

I den här delen av landet lever man på småhandel och fiske. 

Och precis som i alla andra (fattiga) länder är Coca cola STORT! 

Bortom kustlinjen och dess flotta resorter är det vanliga livet oerhört fattigt. Skolgång är förvisso gratis men de flesta barnen går endast ett par år i skolan och sen väntar arbete i hemmet eller på marknaden. Barnen på öarna verkar inte gå i skolan överhuvudtaget. 

Macilla Magic är ett bykooperativ värt en visit, hantverket håller hög klass och mycket tillverkas av recyclat material. Medlemmarna i kooperativet jobbar endera hemma eller på plats, materialet är gratis och de får en del av vinsten. 

Kusten runt Vilanculos är laid back, platsen för den som behöver vila, simma, snorkla och softa. Dykningen ska vara riktigt bra. 2 sekunder dugong kunde väl varit lite längre, kan man ju tycka. Fast dugong ska helt säkert finnas i Sudan… jag googleknarkar och funderar på att spela på Lotto. 

Praktiskt vid resa till Mocambique

• Flyg: Via Johannesburg eller Maputo. Johannesburg-Vilanculos 2 timmars flyg. 
• Boende: Budgetboende Baobab backpackers, från 70 euro per natt. Trevligt ställe, laid back, lite utanför stan. Safety boxes. I restaurangen hyfsat wifi. 
• Visum: Ja, online eller via ambassad, VOA (visa on arrival) verkar funka nu. Invitationsbrev/ hotellbokning behövs. 
• Vaccin mm: Covidintyg i pappersform alternativt PCR test. (Just nu, kan ändras). Sjukvården håller inte europeisk standard, följ vaccinationsråd. Gula febern certifikat nödvändigt vid inresa från riskland. Malariarisk. 
• Språk: Portugisiska, något engelska 
• Säkerhet: I denna del av Mocambique safe, för övriga delar se UD:s reseavrådan. 

Följ Anna här:

• Webb
• Facebook

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

Ngorongoro, Tanzania – Tant Anna i Edens lustgård Hästridning i Kappadokien – upplevelse i solnedgången Rida kamel i Tunisien – en ökentur vid porten till Sahara Ön Himokilan i Filippinerna – grotta och möten med lokalbefolkningen Att göra i El Nido, Palawan – 12 tips till resan i Filippinerna Att besöka Krugerparken i Sydafrika – allt du behöver veta