Tant Anna och Nelson – ett besök i Johannesburg

Till FREEDOMtravel

Annons

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

På väg till Mocambique gör jag ett tredagarsstopp i Johannesburg. Jag kinesar på Authentic backpackers i Soweto, som mer kan liknas vid ett home stay.  

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Lunghi med familj har alltid bott här och har massor att berätta, han är också en rätt känd jazzmusiker. Ett fåtal rum, man lagar sin egen mat eller betalar lite för frukost och middag.  

Med mina knappa tidsramar har jag bokat en guidad heldagstur i Johannesburg och Soweto med den eminente guiden NK som känner sin stad utan och innan. 

Jag hade donat lite själv med turen, jag är inte så superintresserad av shoppingmalls och arenor, min dag ska fokuseras på kultur och människors dagliga liv och leverne. Och så Nelson förstås, Mandela alltså.  

Lokal minibuss till Braamfontein, en stadsdel med mycket puls, studentliv, försäljare, roliga fik och framför allt street art.  

Här kan man fika mellan Mandela och Lincoln. Jag sitter nära Mandela.  

Jag har en viss förmåga att hitta färgstarka karaktärer, överallt. 

Följande stopp är Kliptown, en förstad tillika den äldsta delen av Soweto. Förorten ligger runt 17 kilometer från själva Johannesburg och kontrasterna kan inte räknas i kilometrar. 

I denna kåkstad bor runt 45 000 människor, arbetslösheten ligger på mer än 70 procent. 

Under apartheidtiden var den färgade befolkningen (runt 90 procent) förbjudna att bo i själva Johannesburg, de var endast tillåtna (medförandes speciella intyg) att arbeta där. Efter arbetets slut återvände man hem till kåkstäderna i och runt Soweto. 

Infrastrukturen är skrämmande, skjulen ofta utan eller med tjuvkopplad el, inget fungerande avloppssystem och sophämtning. Toaletterna är gemensamma bajamajor. Hela Kliptown skriker misär. 

Man kämpar med sjukdomar som TBC och HIV. Att testa sig för HIV är gratis, bromsmediciner likaså, men många säljer sin medicin som också kan användas som drog. Drogmissbruk är utbrett.  

Ja visst, barnen går i skolan, tills föräldrarna tycker det är dags för dem att hjälpa till med handel eller hemmasysslor. Det finns en hel del projekt att besöka i Kliptown, projekt som drivs av volontärer, dels lokala men också utländska. 

 Jag besökte The Chalk som fångar upp barn efter skolan, ger dem en måltid, läxhjälp och bistår med andra praktiska saker. 

På marknaden som vanligt liv och rörelse, handlarna köper kollektivt in sina produkter för att få bättre inköpspriser. Här finns allt från lokala skönhetsprodukter till en egen medicinkvinna.  

Kliptown har en lång historia av politisk aktivitet, också med våldsamma inslag. På Walter Sisulu square ligger minnesmonument Freedom charter. 

I juni 1955 samlades 3000 personer för att deklarera de s.k Freedom charters, tio olika statut önskvärda efter apartheidtidens slut. 

Så gick färden vidare, i min lilla värld har jag alltid trott att Soweto är rätt litet, vilket det nu inte är … Soweto är en förkortning av South-Western township och är sålunda en förstad till Johannesburg. Området är runt 200 km2 stort, alltså ingen liten by. Här bor och lever runt 1,5 miljoner människor.  

Ett landmärke mitt i området är Orlando Towers, de före detta koldrivna kraftstationerna. Tornbyggena startades 1935 och stod klara 1955. De hölls i drift fram till 1998. 

I dag är tornen en välbesökt turistattraktion. På utsidan går en hiss de hundra metrarna upp och man kan gå mellan tornen via en bro. Den som har is i magen kan ju alltid hoppa bungy. Det gjorde INTE jag. 

Min tur fortsatte sedan till Vilakazi street, även det ett stort turistmål. 

Som absolut enda land i världen kan Vilakazi street stoltsera med TVÅ fredspristagare; Ärkebiskop Desmond Tutu och frihetskämpen Nelson Mandela. Båda två är människor som har min fulla beundran. Jag gillar både Nelson och Desmond. 

I det här huset bodde Mandela mellan 1946 och 1962, därefter hölls han fängslad fram till 1990. Efter frigivningen bodde han här endast en kort period då säkerheten kring hans person inte var fullgod.  

I dag är Mandelas hem ett museum, här finns många fina bilder och minnen bevarade men också mindre roliga såsom kulhål och skador av molotovcocktails på fasaderna.  

Handen på hjärtat, den här gatan är ett riktigt spektakel … kantad med krimskramsstånd, restauranger och street performance i form av Zuludansare.  

Sista stoppet för dagen görs vid Hector Pietersons minnesplats. 1976 skedde en till början fredlig studentdemonstration mot kravet att all undervisning skulle ske på de vitas språk; afrikaans. 20 000 ungdomar deltog, en av dem var Hector Pieterson, en skolpojke på 13 år. Polisen svarade med våld och 600 ungdomar miste sitt liv. Hector var en av dem. 

När man rör sig i just Soweto möts man överallt av just minnesplatser från apartheidtiden, en tid som ingen vill ha tillbaka. 

Följ Anna här:

• Webb
• Facebook

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

Blyde river Canyon i Sydafrika – Three Rondavels och Bourke’s Luck potholes Nieu-Bethesda i Sydafrika – konst, fossil och charmigt boende Att göra i Mossel Bay i Sydafrika – 14 tips Vingårdar i Stellenbosch i Sydafrika – 4 härliga besöksmål Simon’s Town i Sydafrika – boende vid havet, pingviner, utflykter Vad äter man i Sydafrika? – 17 sydafrikanska specialiteter