Resa från Coron till Boracay i Filippinerna - 3 båtar och 1 buss

Annons

Att resa från Coron till Boracay i Filippinerna! Idag ska vi inte berätta om alla vackra och underbara platser som finns i Filippinerna – utan om hur det kan gå till när man ska ta sig emellan dem … Denna resa inkluderade tre båtar och en buss, och tog två dagar.

Innehållsförteckning

Att resa från Coron till Boracay

Vi skulle resa från Coron i Palawan till Boracay, och vi hade gjort upp en plan:

Dag 1

8:00: Färja Coron – San José, Mindoro (bokat online)
15-tiden: Buss, van eller taxi från San José till Bulalacao (ej bokat)
Boende: Hotellet By the Sea vid hamnen i Bulalacao (bokat online)

Dag 2

10:00: Färja Bulalacao – Caticlan (ej bokat)
14-tiden: Båt från Caticlan till Boracay (ej bokat)
Boende: Hotellet Cocoloco på Boracay (bokat online)

Att ha en plan är ju en sak, men hur funkade det i verkligheten?

Från Coron till Boracay — Resan var planerad från Coron i väst till Boracay, längre österut

Färja från ön Coron till ön Mindoro – oväntat lång resa i sängar

Den första etappen på resan var en färja från ön Coron till ön Mindoro. Vi hade köpt online biljetterna två veckor i förväg (vilket är en historia i sig, då vi fick lära oss att använda det filippinska betalsättet GCash) och tog en tricycle så att vi var på plats vid färjeläget två timmar i förväg, det vill säga klockan sex på morgonen.

Att göra i Coron Filippinerna — Dags att säga farväl till vackra och dramatiska Coron

Vakten vid grinden tittade på den digitala biljetten och skakade på huvudet. ”Nej, ni måste ta en tricycle till huvudkontoret och få en biljett på papper.”

Var det nödvändigt? Ja, naturligtvis. Vi delade tricycle med en annan turist som hade ett liknande dilemma, köade en stund på huvudkontoret, fick det viktiga pappret och tog tricyclen tillbaka. Nu var vi välkomna in på färjeterminalen!

På terminalen var det sedvanlig betalning av ”terminalavgift”, fysisk kontroll av väskor och sedan uppradning av väskor på golvet, så de skulle kunna kontrolleras av sniffande hundar. Färjan skull gå klockan åtta, men kom iväg först vid nio-snåret.

Från Coron till Boracay - Bunso transport — Bunso Transport, som tog oss från Coron till Mindoro

Ombord överraskades vi av att få en säng på däck istället för en stol. Inte så dumt faktiskt! Nästa överraskning var att lunch ingick i biljettpriset. Det var bara att vifta med biljetten så fick man en flätad tallrik, överdragen med plast, med ris och kycklinggryta.

Dessutom fanns möjlighet att köpa nudlar, vatten och chips. Inte dumt alls med tanke på att färjeturen tog drygt sex timmar, istället för utlovade fem.

Från Coron till Boracay - utsikt från färjan — Utsikt från däck medan färjan lämnar Coron

Framme i San José på Mindoro – flest turister i sitt fordon vinner

Vi hade trott att vi skulle vara framme i San José, på ön Mindoro, vid ett-tiden. Istället var klockan över tre när vi kom fram.

Från San José behövde vi ta oss vidare till orten Bulalacao, där nästa färja skulle gå, men hur? Det var en resa på runt 1,5 timme med bil och vi hade läst att det skulle gå en buss, men hur ofta? Vi var beredda att ta en taxi om det skulle behövas.

San José på Mindoro — Hamnen i San José på ön Mindoro

Vi frågade första bästa tricycle-chaufför och han lovade att ta oss till ”rätt” ställe för vidare transport. Vi packade in oss själva och våra fyra ryggsäckar i den pyttelilla tricyclen (jo, den kändes ovanligt trång) och var beredda på att åka. Men nej, chauffören ville vänta och se om han kunde få med ytterligare två passagerare. Två till, var då?

Chauffören snirklade fram och tillbaka i hamnen, men ville inte åka. Till slut fick han tag på en filippinsk kvinna med några grönsakskassar. Hon fick plats på den lilla sidoplatsen, och kassarna kunde trängas ihop med våra väskor. Dags att åka!

Utsikt från en tricycle — Vi kikar ut från tricyclen – dags att åka snart?

Från San José till Bulalacao – hur många får plats i en van?

Tricycle-chauffören släppte av oss vid en grusplan som fungerade som terminal för vans. Detta skulle bli bra, trodde vi. Vans är ofta ett smidigt sätt att resa i Filippinerna. Ett gäng passagerare får plats, det brukar vara någorlunda bekvämt och gå hyfsat snabbt.

Vi fick ett pris på 300 peso per person (cirka 55 kronor) och visades in i vanen, som än så länge var tom, tillsammans med ett tyskt par. Sätena var pyttesmå och så tätt placerade att vi omöjligen kunde sitta med benen rakt fram, hur mycket vi än försökte.

Peter och jag trängde in oss så gott vi kunde, men upptog ändå nästan tre säten. Vi oroade oss lite för att någon skulle behöva sitta på det tredje sätet bredvid oss, men anade föga att chauffören snart skulle vilja ha in två personer där …

Van i Filippinerna — På van-terminalen i San José. Detta borde bli bra, eller …?

”Vi kan inte åka förrän klockan fem”, meddelade chauffören, vilket var om en halvtimme, och vi förstod att han planerade att fylla vanen. Successivt ramlade nya passagerare in. En kvinna stuvades in i bakluckan tillsammans med en cykel. En annan kvinna fick sitta i knät på en man.

Vi gjorde några slags omänskliga manövrar för att pressa oss mot väggen, sätet framför och taket, allt på en gång. Mina ben började värka nästan outhärdligt och jag insåg att jag omöjligen kunde sitta i den ställningen i en och en halv timme. Jag fick lätt panik och kände att ”jag måste ut”.

Väl ute ur fordonet hoppades vi att någon kortare person kunde ta platsen längst in och att vi kanske kunde sitta längre ut, mot ytterdörren, med lite mer benutrymme. Men när det var min (Helenas) tur att hoppa in fanns inga platser kvar.

Nu satt 16 personer i vanen och chauffören pekade på 10 centimeter sits, strax intill där vanens skjutdörr skulle stängas. Det fanns ingen chans i världen att jag skulle rymmas där …

Nu hade jag fått nog och blev upprörd. Vi var ju där först, hade väntat i 40 minuter och hade betalt för varsitt säte. Chauffören fortsatte envist att peka på den omöjliga platsen. Kanske hade det varit mer logiskt att tvinga dem att lösa situationen, men istället krävde jag upprört tillbaka pengarna och plockade ut våra väskor. ”Det finns inget annat sätt att resa till Bulalacao. Det finns ingen taxi”, hävdade chauffören. Det brydde vi oss inte om just då.

Klockan var fem, den sista vanen hade åkt och vi var kvar i San José.

Från San José till Bulalacao – att jaga ikapp en buss

Van-chauffören hade rätt i en sak. Det finns inga taxibilar i San José, åtminstone inga lagliga sådana. Vi frågade i en moppebutik och de tipsade om att det kunde finnas en buss. Men klockan var över fem nu, skulle den gå idag?

Vi stoppade en tricycle-chaufför som trodde att vi skulle hinna till sista bussen och tog med oss till bussterminalen. När vi kom in på terminalen började alla skrika och vifta, och tricycle-chauffören gjorde ett ärevarv och körde ut ur terminalen igen. Bussen hade åkt, och vi skulle jaga ikapp den. Nu gick det undan på San Josés gator! Det gasades, tutades och viftade och den stora bussen körde in till kanten.

Ville vi till Bulalacao? Absolut, det var bara att hoppa in! Puh, vilken lättnad …!

Från San José till Bulalacao med buss – ett under av komfort

Bussen var stor, rymlig och luftkonditionerad. Den var heller inte mer än halvfull, så det var bara att breda ut sig. Priset? 200 peso (cirka 37 kronor) per person.

På ett ställe gjorde vi ett 15 minuters stopp för att chaufför och andra skulle kunna äta. Bussen skulle nämligen göra en mycket längre resa än den 1,5 timme som vi skulle åka med den. Vi passade på att köpa dricka och lite snacks, och sedan var det bara att fortsätta resan …

Framme i Bulalacao – äntligen!

Vid sju-tiden på kvällen var vi äntligen framme vid hamnen i Bulalacao. Vi skyndade till biljettkontoret för att köpa biljetter till nästa dag, men nix, det kunde vi inte göra förrän nästa morgon. Istället checkade vi in på hotellet ”By the Sea”, som låg på fem minuters promenadavstånd från hamnen.

Det här hotellet var väldigt enkelt, och det luktade mögel i badrummet. Men rummet hade luftkonditionering och dög utmärkt för en natt. Dessutom var personalen supertrevlig och vi kunde beställa varsin pizza innan det var dags att sova. Vi var så lättade över att vara framme!

Dag 2 på resan – dags att köpa ännu en färjebiljett

Resdag nummer två startade vi med frukost på hotellet By the Sea i Bulalacao, vilket ingick i priset (cirka 300 kr/natt om vi minns rätt).

Filippinsk frukost — Frukost på hotellet By the Sea: ris, ägg och friterad kyckling

Därefter tog vi vår packning, promenerade ner till hamnen och köpte varsin biljett till färjan Bulalacao – Caticlan. Lätt som en plätt!

Från Coron till Boracay - Port Bulalacao — Terminalen i Bulalacao, där vi fick vänta på färjan Bulalacao – Caticlan

Färja från Bulalacao på Mindoro till Caticlan på Panay – inte så långt kvar

Från Bulalacao åkte vi med bolaget FastCat, med en färja som kändes både snabbare och modernare. Den här färjan skulle bara ta tre timmar. Skönt! Men gick det så fort? Nja, det tog nog snarare fyra timmar …

Vi satt i alla fall hyfsat bekvämt och här fanns en ”riktig” bistro där vi kunde handla nudlar, öl och till och med en smörgås med skinka och ost (även om ”ost” i Filippinerna inte riktigt är detsamma som hemma …).

Från Coron till Boracay - FastCat — Färjan från FastCat kändes lite modernare och snabbare

Båt från Caticlan till Boracay – oj, vilken turistbusiness!

Framme i Caticlan, på ön Panay, möttes vi av en nästan hysterisk turistbusiness. Det är nämligen härifrån man tar sig vidare till ön Boracay – som är Filippineras i särklass mest populära semesterdestination.

På terminalen trängdes massor av människor som alla skulle slussas omkring för att köpa båtbiljett och betala miljöavgift. Vi köpte ett paket med båtbiljett + miljöavgift + transport till hotellet för 800 peso (cirka 150 kronor) per person.

Vi fick varsin klisterlapp att fästa på kläderna och sedan var det bara att låta sig slussas framåt. Först skulle vi ombord på en båt för överfart till Boracay, vilket bara tog en kvart.

Framme på Boracay – till slut!

Framme på Boracay slussades vi vidare av händer som viftade och pekade. ”Ma’am, Sir, please go right.” ”Ma’am, Sir, please wait here.”

Vi köade tillsammans med alla andra turister och blev därefter upphämtade av en slags tricycle driven på el – något som vi inte sett någon annanstans i Filippinerna. Vi vet att Boracay stängdes under ett halvår, för några år sedan, på grund av överturism och miljöförstöring, så kanske är de elektriska fordonen en del i det ”nya” Boracay.

Turister i kö för att en elektrisk tricycle-skjuts till respektive hotell

Inga fordon (förutom räddningsbilar) får köra ner på stranden, så den sista lilla biten fick vi promenera. Sedan var vi framme vid vårt hotell, Cocoloco Resort på White Beach. Fantastiskt skönt!

Restaurangen på Cocoloco Resort på Boracay, där vi bodde

Hur var det att resa från Coron till Boracay?

Hade vi inte kunnat flyga från Coron till Boracay? Jo, men inte direkt, utan vi hade i så fall fått flyga till Cebu City eller Manila och sedan ta ett nytt flyg, och det kändes inte lockande. Vår resa från Coron till Boracay var ett riktigt äventyr, men på det hela taget gick det bra. Hoppas att du tyckte att det var intressant att ”hänga med”!

Atremaru Jungle retreat på Palawan i Flippinerna

Video 7 av 7

12 kommentarer

Skriv kommentar →

Carin Ager säger:

Ni är otroliga och att allt löser sig till slut !
Skönt att ni kom hem med så mycket nya upplevelser.

02 maj 2023 — 8:40

Svara
- Kommentar av inläggsförfattaren
  
  Helena säger:
  
  Ja, det mesta brukar ju lösa sig till slut, på ett eller annat sätt! 🙂
  
  02 maj 2023 — 17:07
  
  Svara
Annar Aas säger:

Jättetrevligt berättat.

02 maj 2023 — 8:58

Svara
- Kommentar av inläggsförfattaren
  
  Helena säger:
  
  Tack, roligt att du gillade vår berättelse! 🙂
  
  02 maj 2023 — 17:12
  
  Svara
Helena från Finland säger:

Såna upplevelser är väldigt mycket roligare när man om nån månad tänker tillbaka på dom😊. Det har varit roligt att följa er resa. Ser fram emot nya äventyr

02 maj 2023 — 16:58

Svara
- Kommentar av inläggsförfattaren
  
  Helena säger:
  
  Heeelt sant, precis så är det!! 🙂
  
  02 maj 2023 — 17:12
  
  Svara
Ditte säger:

Absolut! Känner igen en del av detta från resor på bl.a. på Borneo. Men dock lite lugnare där och även från ö-luff i Thailand. Men även där lite lugnare.
Var med här i alla byten och du berättade verkligen livfullt- Förstår att du vägrade åka med i denna van och gick av-
Men det är just detta som är att ”resa”.
Härliga minnen att ha mer er vidare.

02 maj 2023 — 17:02

Svara
- Kommentar av inläggsförfattaren
  
  Helena säger:
  
  Roligt att du uppskattade vår berättelse! Och ja håller med, det är ju just detta som är att resa 😉
  
  02 maj 2023 — 17:13
  
  Svara
BP säger:

Det var absolut roligt att ha hängt på er tre månader lång resa. Inte bara sista dagarna. Hade jag varit 20-30 år yngre så hade jag absolut uppskattat alla äventyr, även sista resan. Men nu som pensionär vill jag har det så bekvämt och ”lyxigt” som möjligt…

02 maj 2023 — 19:10

Svara
znogge säger:

Så intressant att få läsa om er resa. Allt gick väl inte så på räls men ni kom dit ni skulle vilket var det viktigaste. En upplevelse helt klart!

02 maj 2023 — 20:59

Svara
bmlarsreseblogg säger:

De här upplevelserna känner jag igen från mina fyra veckors luff i Indien, men i efterhand är det minnen som man aldrig glömmer!

02 maj 2023 — 23:22

Svara
Lena - gott för själen säger:

Hahaha, det var verkligen underhållande läsning! Kan tänka mig att det var så lagom kul där och då, men jag gissar att det blir en rolig historia att titta tillbaka på!

Det har varit riktigt roligt och intressant att ”hänga med” på er resa!

Kram Lena

04 maj 2023 — 15:55

Svara

Resa från Coron till Boracay i Filippinerna – 3 båtar och 1 buss

Att resa från Coron till Boracay

Dag 1

Dag 2

Färja från ön Coron till ön Mindoro – oväntat lång resa i sängar

Framme i San José på Mindoro – flest turister i sitt fordon vinner

Från San José till Bulalacao – hur många får plats i en van?

Från San José till Bulalacao – att jaga ikapp en buss

Från San José till Bulalacao med buss – ett under av komfort

Framme i Bulalacao – äntligen!

Dag 2 på resan – dags att köpa ännu en färjebiljett

Färja från Bulalacao på Mindoro till Caticlan på Panay – inte så långt kvar

Båt från Caticlan till Boracay – oj, vilken turistbusiness!

Framme på Boracay – till slut!

Hur var det att resa från Coron till Boracay?

Video 7 av 7

Du kanske också gillar:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

12 kommentarer

Carin Ager säger:

Helena säger:

Annar Aas säger:

Helena säger:

Helena från Finland säger:

Helena säger:

Ditte säger:

Helena säger:

BP säger:

znogge säger:

bmlarsreseblogg säger:

Lena - gott för själen säger:

Lämna ett svar Avbryt svar

OM FREEDOMtravel

KONTAKTA OSS

Sociala medier och nyhetsbrev

SÖK OCH HITTA PÅ FREEDOMTRAVEL

Kategorier

Arkiv