Kolmården – Tant Anna traskar jorden runt

Till FREEDOMtravel

Annons

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Jag letar i minnets arkiv och funderar på när jag var på Kolmården sist, kan det ha varit 30 år sen? Eller 40? Jag minns faktiskt inte, men nu är vi här; jag, sonen och mina två barnbarnsflickor.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Nåväl, jag är ingen älskare av djur i fångenskap men jag älskar mina barnbarn och en tur till Kolmården stod på agendan vid sista Sverigebesöket i juni. 

Plånboken var påfylld för en heldag, vi ställer oss på betalparkeringen tidigt och checkar in i parken, hämtar ut en skrinda för 75 spänn och äventyret kan börja. 

Backen upp till parken är lång och brant, vi flåsar och stretar med den tunga och otympliga skrindan. Och ja, det finns en rulltrappa för de utan skrindor. 

Vi hamnar direkt hemma hos Bamse och hans vänner som bjuder på allehanda åkattraktioner i form av snurrande dunderhonungsburkar och flygplan. Köerna på morgonen är hyfsade, klimax var på eftermiddan med mera utmattade barn o deras ännu mera utmattade föräldrar, varmt som i en bakugn var det också.  

Vi drar vidare in i Asien, inte ett djur att skåda, de ligger väl och trycker i skuggan denna varma dag. 

Det första djur som dyker upp är ekorren som letar ätbart vid wokställets soptunnor. 

Lunch intas just där, det ska väl vara wok i Asien, den serveras på engångstallrikar med vingliga bestick och smakar snabbmat.  

Tigrarna visar sig upp sig framför glasrutorna, tar en sväng och förpassar sig tillbaks in i skuggan. 

I Australien hälsar vi på kapybaras som även dom inte gör så värst mycket i värmen, ser skönt ut att vara kapybara. 

Sonen Erik vill åka berg o dalbana, Wildfire är utnämnd till Europas bästa bana i trä med en maxhastighet av 115 km/tim. Kön är lagom lång och Erik kommer tillbaks vit i ansiktet … 

Sälarna har uppvisning och vi bänkar oss för att få se dem göra konster på befallning, vad gör man inte för en fisk liksom? Vi får lära oss om sälarnas liv och leverne och det är lagom pedagogiskt och intressant. 

Den största attraktionen är naturligtvis Hope, delfinshowen. Efter vad jag förstått skulle den egentligen stängts men svårigheter att sälja delfinerna gjorde att den förblev öppen. Köerna ringlar sig långa, vi har köpt till garanterad sittplats och får gå i en egen snabbkö, rekommenderas. 

Ljuset i hallen släcks ner, på en storbildsskärm visas bilder från jorden och en kraftfull högtalarröst förmanar oss att vara rädda om vår planet. 

Showen … ja jag kan ju inte annat än säga att publiken och mina barnbarn gillade den, 8 delfiner som hoppar, stänker ner publiken, låter sig ridas på i en väl synkroniserad uppvisning.  

Mitt hjärta gråter, delfiner ska vara i det vilda, inte i en bassäng. 

Runt delfinhuset ligger allehanda utskänkningsställen, det finns otroligt mycket att välja på, vi väljer varsin stor kulglass som intas på en sten i skuggan. 

Vi drar kärran vidare mot Afrika och dess primater som för dagen mest chillar, gorillorna har gott om plats och det gör mej lite gladare. Schimpanserna kastar sig mellan lianrepen och roar åskådarna. 

Mitt emot aporna ligger presentbutikerna med allt sitt krimskrams i form av gosedjur, muggar, kylskåpsmagneter och annat man kan köpa för att minnas sin djurparksdag. Alice och Elsa väljer var sin schimpans, farmor betalar. 

Fika intas med utsikt över savannen, vi ser giraffer och zebror. Kaffet smakar bra och fikabrödet inte alltför plastigt. 

Safaribanan … Klart att vi skulle åka den. Kön tog 15 minuter trots att den ringlade sig ganska fort fram. 

Att se allt från ovan är spännande även om barnbarnen tyckte det var lite läskigt. Gondolen glider fram över de olika världsdelarna med maxhöjd 20 meter. Vi ser älgar, lejon och giraffer. Turen tar 29 minuter och är faktiskt värt att göra.  

En strålande utsikt över Bråviken. 

Barnbarnen börjar vara i tröttstadiet och efter en heldag i parken ger vi oss mot utgången och vidare in i Tropicarium som tydligen inte är samma företag som själva parken, läs ny entréavgift á 180 spänn per vuxen.  

Tropicarium är spännande för både vuxna och barn, massor att se och upptäcka. Läskigt håriga spindlar och stora ormar, vi hittade Nemo och träffade riktiga Skalmans. Utomhus huserar ringsvanslemurer som är nyfikna och inom en arms avstånd. 

Dagen är till ända, barnbarnen somnar i bilen och farmor och pappa pustar ut. 

Kolmården är stort, ska man nu verkligen hinna se ALLT samt göra ALLT, så rekommenderar jag två dagar. En karta över området är bra även om det är skyltat.  

Det finns flera visningar att se: rovfåglar, surikater, tigrar mm, vissa visningar ingår i entrébiljetten, andra bokas till. Privatvisningar går att boka för den som vill ha det lilla extra. 

Summan av det hela var en lyckad dag, tom plånbok men nöjda barnbarn. 

Följ Anna här:

• Webb
• Facebook

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

Kungsbyn i Västerås – med Farmor Anna och barnbarnen Ställplats i Valdemarsviks gästhamn – husbilsresans avslut Tropikariet i Helsingborg – exotiska djur från hela världen Vidinge gård och ställplats – hundvänligt boende i Småland