Gästskribent: Anna Nilsson Spets
Det är torsdag morgon och marknaden i Key Afar är redan i full gång. Det står visst turist i pannan på mej och min guide betalar entré och får stränga order vad det gäller fotografering. Funderar lite på grejen med att betala för foton och jag blir snabbt varse om regeln inga pengar-inga foton. 3 spänn per porträttfoto. Å andra sidan, vem vill få ett objektiv uppkörd i fejjan. Birren försvinner snabbt ur plånkan och cirkusen kan börja.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela
Här samlas försäljare ur några av Omodalens olika etniska minoriteter; Ari, Benna och Hamer. Skillnaden ser man på hur de klär sig eller dekorerar sig. Hamarkvinnornas ockrafärgade hår lyser rödbrunt emedan Bennas låter sitt hår vara naturellt. Bennakvinnorna tycker mycket om färgade pärlor, Hamerkvinnorna visar sin status genom tjockleken på sina halsringar.
Männen är obeskrivligt vackra, långa med estetiskt finmejslade drag, konstfullt utformade frissor med dekorationer av spiraler, gem och SIM-kort.
På marknaden har Hamerkvinnorna t-shirt på sig, enbart för att det är mycket turister, i hemmamiljö är de ofta barbröstade.
Det är kvinnornas marknad, männen sitter i skuggan och skickar en kanna hemgjord öl emellan sig. Många har färdats långt och sover kvar när marknaden är över.
Utbudet av varor är extremt stort, basvaror som sädesslag, köksattiraljer, ved och hudar. Hantverk för turister i massor, vackra smycken och träarbeten, här finns allt.
Efter timmar i dammet och under den stekande solen blev det lunchdags och naturligtvis injera, nationalrätten. Och injera blev det sen varje dag och jag vill aldrig mer äta en injera i hela mitt liv.
Injera är en surdegspannkaka som görs av sädesslaget teff, vatten, olja och salt. Smaken är lite sur och konsistensen svampig. Maträtten äts med olika fyllningar, grönsaker eller köttröror. Äter gör man med höger hand.
Stannar vid en by innan vi far vidare mot södra Omodalen, det är fattigt, skitigt och rökigt.
Här är knappt några män närvarande, kanske har de fått ett dagsverke eller jobbar långt bort.
Detta är kvinnornas värld, getterna mjölkas, en tallrik tillverkas av lera, lus plockas ur barnahår.
Världens godaste kaffe, i mitt tycke finner man i Etiopien. Som inbiten kaffetant som konsumerar ett par liter per dag är detta HIMMELRIKET!
Det är en ceremoni i sig, kaffedrickandet som faktiskt kan ta flera timmar. I hemmen är det husmor som utför det hela, på kaffehus o restauranger speciella kaffedamer i vackra klänningar.
Kaffet har en stor social, religiös och kulturell innebörd. Blommor, örter o gräs sprids över golvet för väldoft och för att skrämma bort onda andar. Kaffekannan i lera sätts på glödande kol, under tiden rostas bönorna, därefter mals de i en trämortel, tillsätts i kaffekannan och får koka upp.
Kaffet dricks i små koppar utan öron, tre vändor, alla har olika betydelse. Socker tillsätts, i vissa delar av Etiopien blandas honung eller salt i.
Och ja, närmare paradiset kan man inte komma. Kaffemässigt.
Följ Anna här:
Anna Nilsson Spets
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
BP säger:
WOW, vilket inlägg!!! Fantastiskt fina bilder. Förstår nästan att ”modellerna” tog betalt. Det syns, speciellt på tjejerna att de är vana att posera och tjäna en slant. Tre spänn/bild är helt klart värt det hela.
Sedan skrattade jag gott åt att du inte kommer äta Injera nåt mer. Alltså vi har en lunchkrog här som drivs av två kvinnor från Etiopien. Och på torsdagar stor det Injera på menyn. Kan väl säga att jag är stamgäst där på torsdagar. Älskar Injera… men inte varje dag. Jag förstår;-)
10 oktober 2023 — 19:12
Anna Nilsson Spets säger:
Tack för fin kommentar ! Jo jag gillade injera innan jag åkte till Etiopien och de första dagarna där. Nu gillar jag injera lika mycket som jag gillar bananpannkakor efter att ha varit på Lombok. Lagom är bäst du vet….
11 oktober 2023 — 6:18