Räkfiske med häst i Belgien – Tant Anna och Nordsjöns giganter

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Ett ton häst sitter räkfiskaren på, hästen drar en trål, fram och tillbaka i lågvattnet utanför den belgiska kuststaden Koksijde. Det ska trålas räkor och jag har bilat nästan två och en halvtimme för att se detta gammaldags sätt att fiska som faktiskt står på UNESCO:s kulturarvslista.* 

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Räktrålning med häst är ett gammalt yrke som idag inte utförs längre annat än som hobby eller som turistattraktion. Traditionen med den här typen av fiske går tillbaks 500 år i tiden och har utförts längs den belgiska, nederländska och franska Nordsjökusten. I nutid trålas det med häst enbart i Belgien, det finns endast 12 aktiva räkfiskare varav två är kvinnor. 

Att tråla med häst var ett sätt som fattiga bönder använde för att dryga ut sina inkomster under vintermånaderna, nu trålar man med båt och rensningen sker i andra länder.  

Hästarnas arbetsdag börjar hemma i stallet, de spänns framför låga kärror som lastas med nät, korgar och allt vad som behövs, i sakta mak kör man till stranden, möter upp kollegor, lastar av och förbereder för trålning. 

Trålen är ett håvliknande nät som är 7-10 meter långt. Mellan hästen och nätet sitter ett par stora träskivor som har som funktion att skrapa upp bottensanden så att räkorna hoppar upp från sina gömslen. 

Ryttarna är klädda för att skydda sig mot vatten o vind, gula oljerockar gör att de syns. Någon traditionell sadel finns det inte utan det är mer en slags sadelliknande träställning. Det här jobbet är onekligen mycket fysiskt svårt med väder, vind, kallt vatten och tunga pållar. 

Så vadar ekipagen ut tills vattnet når ungefär brösthöjd på hästen, man rider fram och tillbaka längs kustlinjen, det är lågvatten och de har ungefär tre timmar på sig innan tidvattnet kommer in igen.  

Hästarna då … de fantastiska tåliga och enormt kraftiga brabanterna …  

Min absoluta favorithäst som man tyvärr inte ser så många av i Sverige, men tänk en häst som är en bra bit större än en ardenner, som för övrigt också är en belgisk hästras. 

Brabanten väger runt ett ton, alltså 1000 kilo så det är inga ponnys vi pratar om, det är en urgammal ras som i nedåtstigande led visar oss i riktning mot urhästen. Rasen är ett kallblod, mäter ungefär 165-175 cm i mankhöjd. Färger som förekommer är fux, brun samt röd, brun och gråskimmel. Karaktärstecken är naturligtvis musklerna och de stora platta hovarna med massor med hovskägg.  

Tidigare kuperades svansen för att förhindra att den trasslades in i kärror och andra arbetsredskap. Det är nu förbjudet. 

Efter avlutad trålning synas näten, denna dag var fångsten klen, i näten satt också musslor, pyttesmå krabbor, maneter och en och annan fisk, allt utom räkorna kastas tillbaka i havet. 

En bra dag kan man per ekipage tråla in runt 10 kilo räkor av arten sandräka aka hästräka som är betydligt mindre än vanliga räkor. Fånga räkor gör man alla månader på året utom på sommaren då havet är för varmt. 

Den lilla fångst som var idag rensas fri från allt annat som inte är räkor, kokas i havsvatten och antar en lite brunorange färg. Rensningen är ett pillergöra de luxe. 

Här i Belgien kallar vi dessa pyttesmå varelser för grijse garnalen, alltså grå räkor och det är en delikatess som oftast äts som en cocktail med tomater och majonäs eller också används de som en ingrediens i räkkroketter. Dagspriset på kusten ligger på 270 euro per kilo för oskalade.  

Koksijde är en av de många städer som ligger längs Belgiens kuststräcka som är 67 kilometer lång. 

 Man kan lätt åka kustspårvagnen mellan de olika städerna som i mina ögon ser ungefär likadana ut, dvs sönderbyggda och helt utan karaktär.  

Längs stranden är det en lång promenad kantad av restauranger, caféer och krimskramsbutiker. Höga lägenhetskomplex för kort eller långtidshyrning, usch så vedervärdigt fult. 

Det är dyrt, svindyrt, men det är hit belgarna åker och sommartid är bilköerna enorma.  Dagen jag var där, den 7 oktober, var vädret strålande och 23 grader och fortfarande varmt i havet, men att bada är bara att fetglömma för i Belgien är det badförbud om det inte finns badvakter. Jag vadade iaf ut till låren för att få lite fina bilder.  

Kustsäsongen är i princip över, dock lockar räkfestivalen i mitten på oktober med tusentals besökare. Nu stänger kusten ner och de bofasta kurar inne tills senvåren kommer. De fina hästarna och dess duktiga ryttare får också lite andrum tills fiskedemonstrationerna börjar i april igen.  

*UNESCOS kulturarvslista är alltså inte samma som deras världsarvslista. Den kulturella listan handlar mer om bevarande av traditioner och kunskaper. 

Följ Anna här:

• Webb
• Facebook

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

Yerseke i Nederländerna – Tant Anna i musselparadiset 25 fakta om renar – vackra djur på fjället Charter från Umeå, husdjur på hotell och förlängd avrådan Hästridning i Kappadokien – upplevelse i solnedgången Att besöka Skansen – friluftsmuseum i Stockholm Disgusting Food Museum i Malmö – ett ”äckligt” besök