Gästskribent: Anna Nilsson Spets
Edens lustgård, orden kom till mej när jag stod på en klippkant och tittade ut över Ngorongorokratern, det var hisnande vackert och ett lätt lager av morgondimma svepte över landskapet målat i 50 nyanser av grönt. Vyn träffade mej som ett knytnävsslag i solar plexus.
Resan, med fyrhjulsdriven jeep startar i Arusha, Tanzania och vidare norrut, Ngorongoro sträcker sig mellan Serengeti i väst och Great rift valley i öster.
Ngorongorokratern är en så kallad kaldera, dvs en kittel som skapats av vulkanutbrott, denna kaldera är världens största och mäter 16 x 19 kvadratkilometer. Man tror att vulkanen var runt 5 kilometer hög och hade sitt utbrott för runt 3 miljoner år sedan.
Själva kratern är bara en liten del av det naturskyddade området som också finns med på UNESCOs världsarvslista. Ngorongoro Conservation area; NCA, är inte någon nationalpark, det är en speciell typ av naturskyddsområde vilken tillåter att tex massajer får bo och hålla sin boskap här.
Massajerna är runt 40 000 och flera av deras boplatser går att besöka mot betalning.
Vi rullar vidare …
Naturtyperna är högland, savann och skog och ytan är storleksmässigt jämförbart med Västmanland.
Underverk … javisst, Ngorongoro ÄR ett underverk och dessutom ett av Afrikas 7 underverk.
Den svarta noshörningen/spetsnoshörning är en högst utrotningshotad art, här finns det runt 20 stycken. Svart noshörning är mycket mindre än en vanlig noshörning, dess huvudform är mera spetsigt och anpassad till att kunna äta buskar emedan den vanliga noshörningen har ett trubbigt huvud anpassat för att äta gräs. Att den är utrotningshotad beror naturligtvis på tjuvjakt, hornen är viktiga i den asiatiska läkekonsten.
För den som gillar fåglar är det optimalt, mer än 500 arter finns att skåda.
The BIG FIVE är ett känt begrepp, ett måste om man är på safari, alla fem finns att se i Ngorongoro; elefant, buffel, noshörning, lejon samt leopard. Vad man däremot inte ser är giraffer, detta pga att deras kroppsbyggnad gör att de inte kan förflytta sig i den kuperade terrängen.
Runt 25 000 djur har sin hemmaplan i kratern, inte bara the big five.
Hyenan är en ensam själ som ser luggsliten ut, även fast hyenan är ett gruppdjur ser man de oftast ensamt jagande över savannen, de äter as samt färskvara i form av mindre däggdjur, fåglar och ägg.
Vårtsvinen lever i ett matriarkat, alltså suggor och kultingar för sej och galtarna ensamma.
De gräsätande gnuerna är speciella … Och många.
Stora flockar av zebror, hur är det nu, går ränderna aldrig ur?
Flodhästarna tar sig ett bad i lerpoolen, vi måste hålla avstånd och får stå på en slags brygga ganska långt ifrån. Det är inga små däggdjur detta, en flodhäst kan väga upp till 2000 kilo, bara huvudet väger runt 450 kilo.
Och ja, flodhästar kan te sig gulliga och fredliga där de ligger o plaskar i sin pool men i fel situation går de till anfall och det kan leda till dödsfall, inte alls ovanligt. Dess hörntänder kan bli 50 cm långa … Vi håller oss på vår brygga.
Denna dag är det inte många turister som kör sina gamedrive, chaufförerna håller kontakt via kommunikationsradio om något spännande ses. Ett samtal säger lejon och vi åker dit. Lejonen tar ingen större notis om oss.
Ngorongoro kan absolut betraktas som mänsklighetens vagga, i ravinen Olduvai Gorge har många fynd av fossila mänskliga kvarlevor hittats, man tror att människans föregångare bodde här för 3 miljoner år sen. Hisnande.
För botanikintresserade, ja, massor att se, på bilden ett korvträd.
Det finns många sätt att se detta område, de flesta gör det från jeep, en så kallad gamedrive. Man kan också göra walkingtours, flyga luftballong samt rida, allt efter tycke, smak och plånbok. Arrangörer finns naturligtvis i mängd, min åsikt är att man anlitar en lokal förmåga så man slipper att ens pengar hamnar i många mellanhänder och i stället går direkt till den som behöver det bäst.
De flesta safaris utgår från Arusha, kör via Lake Manyara, Ngorongoro och avslutar i Serengeti. Avstånden är inte så långa men vägarna usla och det innebär också övernattningar. Boendemöjligheter finns i alla prisklasser och varianter, allt från lyxiga lodger till tältkamper.
Bra att veta om Ngorongoro, Tanzania
Ta sig hit och runt
- Flyg: Flyg till Kilimanjaro airport som ligger i Arusha, utgångspunkten för de flesta safaris.
- Lokala turer: I Arusha finns en mängd lokala förmågor som arrangerar allt ifrån safaris till Kilimanjaroklättring. Prisbild är extremt olika beroende på nationell/internationell aktör.
Praktisk info
- Visum: Online eller eventuellt VOA; visa on arrival.
- Dricks: Ja, allt ifrån chaufförer till guider förväntar sig lite extraslantar.
- Hälsa: Vacciner enligt råd från vaccineringscentral, malariaprofylax, myggspray och myggnät. Vatten endast från flaska.
- Boende: Arusha är en rörig stad, jag tycker Moshi däremot var alldeles utmärkt att ladda upp och ladda ner i.
- Resa vidare: Många föredrar att avsluta på Zanzibar eller varför inte Mafia island, går utmärkt att flyga från Kilimanjaro airport.
bmlarsreseblogg säger:
Tack för ett fint inlägg dom tog mig tillbaka i minnet till min första Afrikaresa, söder om Sahara för snart tjugo år sedan. Jag känner precis igen känslan när vi stod uppe på kanten och tittade ut över kratern. Det blev en otrolig upplevelse när ett lejon jagade ikapp en ung zebra och en medresenär i jeepen nöp mig i armen och andäktigt konstaterade: Det här är på riktigt.
Efter det har vi ändå haft våra mest otroliga naturupplevelser i Botswana där vi verkligen fick uppleva ”närkontakt” med det vilda Afrika.
03 december 2023 — 8:29
Anna Nilsson Spets säger:
Ja men visst är det så… det var som att titta ut över Eden, med alla olika arter som strövade lugnt o fridfullt. Botswana är jag lite sugen på. Tack för att du läste
03 december 2023 — 12:35
BP säger:
De första två bilderna såg ut som oljemålningar. Oerhört vackra!
Och så lyckades du nästan med att fota the ”Big Five”. Hyenan är otroligt ful. Den lider nog av skabb. Kanske kosten inte var så näringsrik;-)
Gillade de färgglada fåglarna, de sticker ut tycker jag.. Och det inzoomade zebrahuvud var en höjdare. Utgår ifrån att det inte var en makro;-)
03 december 2023 — 18:10
Anna Nilsson Spets säger:
Ja men en av de bilderna är en av mina bästa bilder från den resan, den är jättecool, det hade precis regnat och färgerna kom fram. Hyanor ser alltid väldigt skabbiga ut, inte så särdeles vackra heller. Tack för att du läste.
04 december 2023 — 19:46
Lena - gott för själen säger:
Åååhh, vilken flashback till vår resa för två år sen. Du beskriver den där knytnävsslagskänslan i magen så bra! Just den där första känslan av att stå på kanten hade vi vår första kväll på en lodge. Att överblicka savannen med dess djur. Så mäktigt!
Vi hade några special moments med djuren i både Serengeti och Ngorongoro. Just i kratern kunde vi sätta check på den sista ”femman”. Vår guide fick syn på en noshörning låååångt bort strax innan vi skulle avluta vår fyra-dagars safari.
Kram Lena
04 december 2023 — 12:22
Anna Nilsson Spets säger:
Ja men det är en så himla speciellt känsla att stå där på kraterkanten, bara dom som varit där förstår känslan. Ha det bra å hälsa stan.
04 december 2023 — 19:47
Lena - gott för själen säger:
Tack, jag ska hälsa 😉
06 december 2023 — 9:51