Kan man fota fattigdom och elände på ett bra sätt? Det är en fråga vi ställer oss ibland. Det här med att fota människor, och sedan publicera fotona, kan ju vara en utmaning i sig. Om man vill skilda fattigdom och elände uppenbarar sig ytterligare några frågetecken.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaAtt fota människor – och att publicera fotona
Till att börja med, redan innan vi funderar över detta med fattigdom och elände, kan man ju fördjupa sig i frågan om att fota andra människor, och att sedan publicera fotona. Denna fråga kan nog behöva ett eget inlägg egentligen. I korthet kan man säga att man behöver förhålla sig till både lagar och regler, och till etik.
Enligt Dataskyddsförordningen (GDPR) räknas foton, där människor kan kännas igen, som personuppgifter, vilket innebär att man måste följa vissa regler. Om man har utgivningsbevis, vilket vi på FREEDOMtravel har, finns dock möjlighet att publicera vissa uppgifter som annars inte skulle vara tillåtet enligt GDPR. Sedan tillkommer förstås det faktum att det kan finnas olika lagar och regler i varje nytt land man besöker …
Vi brukar oftast vara någorlunda försiktiga, både av lagliga och av etiska skäl. Vi fotar, och publicerar, foton på folksamlingar, människor på avstånd, samt människor bakifrån utan att tveka. Om vi fotar människor på nära håll brukar vi frågar vi om lov angående publicering.
Kan man fota fattigdom och elände på ett bra sätt?
Nästa fråga, huvudfrågan för dagens fundering, är om man kan fota fattigdom och elände på ett bra sätt? Det kan till exempel handla om att fota människor som lever under fattiga förhållanden, eller att fotografera fattiga människors bostäder. Detta innebär, enligt oss, ytterligare några knepiga aspekter.
När man frågar om lov att fota människor är det ju ofta för att man vill visa upp något positivt. Man kanske vill berätta om ett trevligt möte med en grupp människor, visa upp deras vackra kläder eller fota dem framför deras mysiga café. Om man haft ett trevligt möte med en grupp fattiga människor kan det alltså kännas helt naturligt och positivt att ta ett foto av dem. Men att fota dem enbart för att de är fattiga, det kan ju kännas konstigt och kanske till och med respektlöst.
Samtidigt kan det ju finnas en poäng med att visa upp och berätta om att människor i ett land lever i fattigdom och med dagliga utmaningar. Om man bara berättar om det lyxiga och fina i ett land, då blir det ju en skev bild. Men, hur fotar man då fattigdom och elände på ett bra och respektfullt sätt?
Vi tycker att det ibland faller sig naturligt att fota omgivningen, oavsett om den består av exklusiva eller spartanska bostäder. Andra gånger kan vi tycka att det är svårt. Här i Sydafrika, där man avråds från att röra sig i townships på egen hand, men ständigt ser dem från bilvägen, känns det extra knepigt.
Hur tänker du om att fota fattigdom och elände?
Hur tänker du om att fota människor på resan – och om att fota fattigdom och elände? Vi vill gärna höra dina tankar!
Du kanske också gillar:
Oroar vi oss för mycket på resan? (Eller ibland för lite?)
Heja svemester! (Men svenska resmål fokuserar på utländska turister …!?)
Betalvägg eller annonser – vilket gillas bäst/sämst?
Campare eller husbilist – är det viktigt vad man kallar sig?
Camping är det där som ”andra” gör
Traditioner vid midsommar – hålls de vid liv och förändras de?
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Anna Nilsson Spets säger:
Knepig fråga. Jag reser ju oftast i väldigt fattig länder med extremt eländiga boenden, smutsiga och sjuka barn, håglösa föräldrar osv. Jag frågar till 99 procent om det är ok fr jag vill genom mina bilder visa att världen ser annorlunda ut för så många. Det budskapet är viktigt. Men sen är det ju den etiska aspekten, ska man låta andra vältra sig i andras olycka. Svårt.
28 februari 2024 — 6:29
Helena säger:
Jag tycker att du ofta lyckas ta väldigt bra och respektfulla bilder av människor, varav många lever under enkla förhållanden. Ofta som en del i en berättelse, där det faller sig naturligt. Men ja, bra att fundera ibland!
28 februari 2024 — 16:34
Annar Aas säger:
Gillar ert resonemang,, men att enbart skildra rika vita i Sydafrika känns ändå fel. Majoriteten är färgade o många lever i missär. Det vet vi genom media o litteratur.. De som bryr sig om världen vet var fattigdomen finns, den dehöver inte skildras på resebloggar. Tack för era reportage.
28 februari 2024 — 9:38
Helena säger:
Ja, här i Sydafrika har det varit extra påfallande. I Filippinerna träffade vi också många människor som lever enkelt, men där kändes det mer naturligt att fotografera eftersom vi ofta rörde oss i dessa områden, pratade med dessa människor osv. Här i Sydafrika är det så segregerat, och på grund av kriminaliteten rör man sig väldigt lite i fattiga områden. Men man ser dem ju, och precis som du säger så är majoriteten av befolkningen färgade och väldigt många lever under mycket, mycket enkla förhållanden. Vi känner ett behov av att berätta om fler aspekter av Sydafrika än det turistiga och planerar ett annorlunda inlägg till på lördag. Inte så mycket beskrivande foton kanske, men vi ska försöka berätta på ett annat sätt.
28 februari 2024 — 16:39
Anna Nilsson Spets säger:
Du har en punkt, men alla tar inte till sig fattigdomen. Jag tycker det är viktigt att visa baksidan av medaljen, den som är bara ett stenkast bortom hotellen o resorterna.
29 februari 2024 — 6:08
JoY säger:
Det är en knepig fråga, det blir liksom fel att bara ta bilder av rikedom, när det finns så mycket fattigdom. Bilden ni visar över den så kallade kåkstaden, en sådan bild räcker och säger så mycket. Att ta näst intill porträtt bilder är väl knepigt och sedan fråga om lov. Hur ställer man den frågan och förklarar vad bilden ska användas till, på ett språk som man själv inte kan (just här pratas det engelska) och förstår personen räckvidden av sociala medier? Lite att tänka på om man funderar mer, än bara trycka på kamerans avtryckare. Ha det fortsatt bra på resan.
28 februari 2024 — 13:35
Helena säger:
Ja, en bild kan ju säga mycket! Bilden från kåkstaden (som vi lånat från en bildbank) visar ungefär hur det ser ut i kåkstäderna här, och jag tror till och med att den är fotad i Sydafrika. En bra aspekt som du tar upp också, detta med hur man förklarar vad bilden ska användas till. Det kan ju vara ganska svårt att förklara lite ”snabbt och enkelt”.
28 februari 2024 — 16:41
Eva säger:
Jag känner mig inte alls bekväm med att fota fattiga och/eller utsatta människor, såvida man inte får någon slags kontakt först och sedan ber om lov. Det gäller förresten människor överlag.
(Har skrivit mina tankar i inlägget: Att fotografera människor, länk nedan)
28 februari 2024 — 18:22
Helena säger:
Bra reflektioner i ditt inlägg Eva! (Man kommer till inlägget när man klickar på ”EVA”!) Håller med om att det ofta känns naturligt när människor klätt upp sig, ska spela en roll eller liknande, då är personen kanske redan mentalt förberedd på att foton kommer att tas. Sedan kan man ju fråga, men då blir det ofta dubbelt, dvs jag vill både fråga om jag får fota och om jag får publicera fotot på min blogg, vilket inte alltid är enkelt att förklara lite snabbt. Mot betalning kan jag också tycka är helt ok. Det är en transaktion och båda parterna är förmodligen nöjda med transaktionen.
29 februari 2024 — 6:40
Jossu säger:
Den här frågan kom som på beställning. Jag har några bilder från min vandring i Anderna där människor syns och som jag försökt ta ställning till. Och det är verkligen svårt.
När jag skriver om en upplevelse och har en bild där någons ansikte syns tydligt brukar jag fråga mig om den bilden verkligen behövs, eller om jag kan skildra upplevelsen på ett bra sätt ändå.
Och det blir ännu svårare om det är fråga om fattigdom, när människan på bilden inte symboliserar en positiv upplevelse.
28 februari 2024 — 19:09
Helena säger:
Ja precis, de här frågorna kommer ju när man fotar människor generellt också … Jag vill gärna ha med människor i bild, så det ser naturligt ut, men jag försöker ofta vänta med att knäppa bilden tills ingen är ”direkt i fokus”.
29 februari 2024 — 6:42
BP säger:
Jag tycker inte att man vill fota misär och fattigdom. Jag vill fota verkligheten, oavsett om den är rik eller fattig. Men om ni blir avrådda att besöka fattiga områden då är det ju betydligt svårare att skildra verkligheten. En som är en fena på att fota lokalbefolkningen är Anna Nilsson Spets. Och även om hon måste betala för att folk ska ställa upp, så gör hon det.
Har bara erfarenhet av Gambia och Marocko, och där ställde de mera än gärna upp. Ibland fick de en slant eller en present.
Jag är ganska orädd att ta ”mammarazzi”-bilder både här och utomlands. Endast på offentliga platser såklart.
28 februari 2024 — 20:32
Helena säger:
Håller helt med dig om att Anna tar fantastiskt bra foton på lokalbefolkning!!! Vi har också betalat folk ibland, i Vietnam bland annat. Och i Filippinerna kändes det ganska enkelt att ta naturliga foton av människor vi mötte i olika sammanhang. Här tycker vi att det är knepigare, men på lördag kommer vi publicera ett annorlunda inlägg, som berättar om landet på ett annat sätt.
29 februari 2024 — 6:49
Anna Nilsson Spets säger:
Tack ! Ja, betala för foton har jag gjort en gång, i Etiopien, då de lokala stammarna klädde upp sig för just turister. Annars… jag frågar, får jag ett nej för ett portträtt så accepterar jag. Ska väl erkänna att jag smyger lite runt hörnet och använder zoomen i bland.
02 mars 2024 — 6:58
Lotta säger:
Fantastiskt bra skrivet!
28 februari 2024 — 22:01
Helena säger:
Tack! Roligt att du uppskattade det!
02 mars 2024 — 6:36
Lena - gott för själen säger:
Ja det där är riktigt knepigt! Jag brukar generellt undvika att ta bilder på folk där ansikten syns. Och i situationer där det kan uppfattas som nedlåtande att ta en bild låter jag bli. Det är iallafall grundtanken.
Kram Lena
01 mars 2024 — 10:31
Helena säger:
Visst kan det vara lite knepigt! Bra att ha en grundtanke att utgå ifrån!
02 mars 2024 — 6:37