Oroar vi oss för mycket på resan? Eller oroar vi oss kanske ibland för lite? Det där med riskperception är intressant. Ibland oroar man sig kanske oproportionerligt mycket. Men ibland fattar man kanske inte att man borde oroa sig lite mer …
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaInnehållsförteckning
Vad är farligast – hajar eller myggor?
Det är ju lätt hänt att oroa sig för sånt som verkar superläskigt (såsom hajar och rånare) medan myggor och biltrafik för det mesta egentligen utgör betydligt större risker. Att vara orolig för att flyga är ju relativt vanligt, men man hör sällan någon som oroar sig för att åka bil, trots att många fler dör och skadar sig i biltrafiken än på flygresor. Varför är vi människor så ologiska när det kommer till vad man är rädd för?
Länder som vi inte vet så mycket om – är de månne farliga?
Vilka länder vi är oroliga för är sällan helt logiskt heller. Länder som vi svenskar känner till väl, såsom Thailand och Spanien, väcker sällan någon oro. Inte ens om det faktiskt pågår något som skulle kunna uppfattas som oroväckande, såsom demonstrationer eller oväder.
När vi nyligen reste till Uzbekistan var det däremot ett gäng som undrade över just säkerheten. Kanske inte nödvändigtvis för att de hört något oroväckande, utan snarare för att de inte hört så mycket alls. Det som man inte vet så mycket om är det ju lätt att vara orolig för, eller hur?
På sätt och vis är det ju helt rimligt att tänka så. Om man känner till ett ställe är det lättare att bedöma riskerna. Om man inte känner till ett ställe är det svårt att veta om man ska vara orolig, vad man i så fall ska vara orolig för och hur man ska skydda sig mot det där luddigt okända. Helt begripligt alltså, samtidigt som det kanske innebär att man överdriver risker i länder som man inte känner till så väl …
Minska risker genom att skaffa information
Det bästa sättet att minska risker på en resa kan vara att se till att våra påläst, eller att skaffa sig information på andra sätt. Finns det riskfyllda områden som man bör undvika? Ska man se upp för en viss typ av bedrägerier, som är vanliga i just det landet eller den staden? Bör man ha koll på någon sorts sjukdomar som man kan drabbas av?
Vi brukar alltid kolla UD:s reseinformation (till exempel i appen ”Resklar”) och dessutom kan det vara bra att läsa annan reseinformation samt att fråga hotellpersonal eller andra på plats. Ibland kan man behöva skaffa någon sorts vaccin eller kanske ta till olika försiktighetsåtgärder kring värdesaker. Men, framför allt kan det vara bra att ha lite koll. På så sätt kan man minska riskerna, men också slippa onödig oro …
Att oroa sig lagom mycket
Att oroa sig lagom mycket kan vara utmaningen. Att oroa sig för mycket är ju både trist och onödigt. Då förstörs en del av glädjen över resan och man missar kanske fina upplevelser för att man väljer att undvika saker i onödan. Att oroa sig för lite kan ju å andra sidan vara olämpligt det också. Det är ju just när man blir nonchalant och oförsiktig som saker händer …
Tankar från Sydafrika
Inför den här resan till Sydafrika har vi haft lite svårt att hitta rätt i det här med att oroa sig ”lagom mycket”. Före avresa varnade många för risker i Sydafrika – eftersom dessa finns – samtidigt som många berättade om alla fantastiska platser och upplevelser.
Hittills känns det som att det är detta med att ”skaffa sig information” som gäller. Det finns definitivt riskfyllda områden i Sydafrika och man behöver, i större utsträckning än vad vi är vana vid, tänka på att låsa, hålla reda på värdesaker, undvika vissa ställen och liknande. Det känns bra att vi har läst på, frågat om råd och vidtagit olika försiktighetsåtgärder. Då är det lättare att njuta av resan – för detta är verkligen ett fantastiskt land!
Vår första vecka i Sydafrika var otroligt intensiv, men imorgon kommer vårt första reportage (utöver en liten teaser i förra Happy Friday) från detta fantastiska land. Missa inte det!
Hur tänker du kring oro på resan?
Hur tänker du kring oro på resan? Brukar du oroa dig för mycket, eller kanske till och med för lite?
Du kanske också gillar:
Boka resan i god tid eller vara spontan – tänker vi annorlunda i dessa tider?
Akut hjälp med pengar på utlandsresan – hur gör du?
Att våga resa utanför ”boxen” – härligt eller skrämmande?
Att följa trender i sociala medier – eller sin lust?
Campare eller husbilist – är det viktigt vad man kallar sig?
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Anna Nilsson Spets säger:
Det är väl det jag alltid får höra… hur vågar du ? Jag reser ju i regel till en del konstiga länder utan infrastruktur, extremt fattiga länder som inte har det där som turister är vana vid att det finns i form av vård och godkända läkemedel.
Jag följer UDs rekomendationer och Belgiens motsvarighet med. Jag är fullvaccinerad och har ett digert resapotek med. Ränner inte ute efter mörkrets inbrott och riskkalkylerar. Hör mej för på boendena hur läget är osv. Det jag oroar mej mest för är att bli rejält sjuk vilket jag ju tyvärr oftast blir. Men inte ens det hindrar mej.
07 februari 2024 — 6:19
bmlarsreseblogg säger:
Att gå omkring och oroa sig över saker som eventuellt kan hända tär på krafter och dödar glädje och är till ingen nytta. Vi tror att det är a och o att skaffa sig information om eventuella risker, ta dem i beaktande och sedan ta ett beslut om en ev. resa eller ej. Självklart ska man inte vara dumdristig eller utmana ödet ute på resor men annars är ju faktiskt merparten av alla människor trevliga och ärliga.
07 februari 2024 — 14:08
Helena säger:
BM och Lars, ja precis så tänker vi också. Läsa på, besluta sig för om man vill resa och sedan ta rimliga försiktighetsåtgärder, men utan att det överskuggar glädjen. Vår erfarenhet är också att de flesta människor är både vänliga och hjälpsamma.
08 februari 2024 — 6:03
Helena säger:
Anna, Intressant att höra dina tankar! Du har ju också mycket erfarenhet av att resa i denna typ av länder, vilket förstås också underlättar på olika sätt. Alla risker kan man ju inte ta bort, man vill ju leva också, det kan vara lite balansgång ibland …
08 februari 2024 — 6:01
Jossu säger:
Jag brukar också kolla UD:s reseinformation, och bedömer sedan om jag vågar eller inte vågar åka.
När jag läser om olika försiktighetsåtgärder är det lätt att jag börjar oroa mig för mycket. Fick nästan känslan när jag reste till Chile att alla skulle stirra på mig och vänta på tillfälle att rycka väskan ifrån mig. Men så var det ju inte, och väl på plats kom jag ibland på mig själv med att ha blivit lite väl avslappnad.
Det låter som att Sydafrika är ungefär som Chile. Man behöver inte vara rädd men ta det där sunda förnuftet man använder sig av även i Sverige och skruva upp volymen något.
07 februari 2024 — 19:33
Helena säger:
UD:s reseinformation är bra som en grund tycker jag. Och ja, visst kan det bli så att man börjar oroa sig för mycket om man bara läser om risker…, och det vill man ju inte heller hamna i … Vi har inte rest i Sydamerika, men har ju förstått att det finns en hel del kriminalitet där också. Så ja, bra beskrivning att ta med det sunda förnuftet hemifrån och skruva upp volymen lite 😉
08 februari 2024 — 6:06
BP säger:
Rent allmänt kan jag säga att jag/vi oroade oss inte ett dugg när vi var unga. Vi bara körde på. Men med ålder och olika mediciner som man måste ta, blev vi aningen försiktigare. Skulle inte vilja kalla det för oro, men reseapoteket är definitivt större nu än vad det var för 30-40 år sedan.
Sedan skulle jag varken då eller nu våga resa till länder som ligger i krigszoner som Israel, Egypten, Jordanien, Ukraina med mera.
07 februari 2024 — 20:00
Helena säger:
Jo, visst blir man mer försiktig med åldern … Om jag jämför med när jag var yngre har jag också större apotek med mig. Dessutom är jag mer noga med försäkringar och avbokningsskydd (i vissa fall) och liknande …
08 februari 2024 — 6:07
Lena - gott för själen säger:
Väldigt intressant det där. Att oroa sig för att besöka grannkommunen för att det varit skjutningar där, när det samtidigt varit mer skjutningar i hemstaden, är ju inte logiskt. Men känslan är nog att det invanda ändå är mer tryggt.
Jag är tack och lov inte den oroliga sorten, så jag oroar mig sällan för saker. Däremot tar jag reda på säkerhetsläget på resmålet för att ev vidta åtgärder.
Kram Lena
09 februari 2024 — 15:11
Helena säger:
Visst är det väl så att det okända alltid är lite mer läskigt … Och ja, läsa på om säkerhetsläget och vidta eventuella säkerhetsåtgärder kan ju vara klokt!
14 februari 2024 — 6:27
Monica säger:
Jag tror att det där i hög grad beror på hur man är lagd. Och också på ålder, erfarenhet och hälsotillstånd. Och inneboende reslust och upptäckariver förstås! Den som ni har i hög grad, till stor glädje för oss som gärna följer er, men oftast framför skärmen! Den reseerfarenhet ni har är ju en enorm tillgång och ger er ju både styrka och trygghet och vad jag vet så har ni inte råkat ut för riktigt allvarliga händelser under de här åren? Jo kanske någon historia för Peter med vapen inblandat för länge sedan? Har man inte stött på allvarliga problem ökar naturligtvis riskbenägenheten. Den som fått en hjärtinfarkt långt från närmaste sjukvårdsmöjlighet eller fallit och brutit ben eller fått sin axel söndertrasad för livet genom en alltför äventyrlig klättring upp till något utsiktsmål tänker sig ju för nästa gång. Och den som fricampat och haft skrämmande oväntat besök under natten gör definitivt inte om det. Förmågan att klara olika typer av klimat och oväntade fysiska påfrestningar varierar ju också med ålder, hälsa och mental kapacitet. Ni är fortfarande i den ålder då man kan tänka sig ett ”hippieliv” i tre månader under rätt knappa omständigheter på Filippinerna – det tillhör ju verkligen inte vanligheten! Såg ett avsnitt på Studio 65 nyligen som handlade om reslust och resvanor bland seniorer – titta på det så ger det en inblick i hur vissa äldre ser på sitt resande. Inte någon av dessa tuffa personer sa att de någonsin var oroliga under sina resor! Och att reslusten är stark hos de flesta vittnar ju alla lottovinnare om. ”En resa” är ju standardsvaret när man tillfrågas vad vinsten ska gå till! Personligen är jag försiktigare än de flesta och läser på betydligt mer. UDs resklar upplever jag som hopplöst ouppdaterad, i synnerhet i dagsläget när saker sker blixtsnabbt över natt! Och för mig är det av många skäl extremt viktigt att kunna kommunicera på landets språk – utan den möjligheten är man extra utsatt om olyckan skulle vara framme. Tycker jag.
11 februari 2024 — 10:39
Helena säger:
Ja, visst beror det nog en del på hur man är lagd. Och som du säger, i kombination med ålder, hälsa och annat. Som du säger har vi inte råkat ut för något riktigt allvarligt. Vi hamnade iofs i en allvarlig situation i Kenya vid valet 2007, då tusen människor dödades och hundratusentals drevs på flykt. Vi fastnade på ett pensionat då, och kunde inte ta oss därifrån, och när vi väl kunde det var det under väldigt dramatiska former. Men vi klarade oss ju. Att tala landets språk underlättar självklart, för att förstå vad som händer omkring en. Nu befinner vi oss i ett land med 11 officiella språk varav vi pratar ett …
14 februari 2024 — 6:32
Monica säger:
Min kommentar om språket hänför sig enbart till att jag vet hur fruktansvärt onödigt man kan hamna fel om inte kan kommunicera rätt. Hos polisen. På ett sjukhus. I affärer, på restauranger, i en taxi. Att hitta rätt till en akuttandläkare, att förstå och kunna navigera på nätet på ett okänt språk. Under våra frankrikeår fick jag ständigt rycka ut till både boende och semestrande svenskar som hamnade i olika prekära situationer för att man trott – och ställt krav på!! – att alla fransmän ska förstå och prata engelska. Bara svenskar tänker så. Fransmän som inte kan engelska åker inte ensamma utomlands – de inser sin begränsning – och beklagar den! Utöver att klara sin vardag utan att vara totalt bortkommen och handfallen om det gäller, betyder också språket att att du får en verklig bild av landet du besöker. Allt annat är bara turistifierad yta. Bortsett från synupplevelser i form av natur och byggnader förstås!
15 februari 2024 — 11:07
Helena säger:
Visst har det betydelse att kunna språket när man reser, håller med dig Monica! Och självklart har man alltid ett bättre utgångsläge om man kan det språk som talas i landet. Att man inte reser ensam utomlands om man inte kan engelska, det förstår jag! det skulle inte jag heller göra.
16 februari 2024 — 18:06