Gästskribent: Anna Nilsson Spets
I det katolska Belgien är det många kloster som är väl värda att besöka. Här säger vi ju abdij, och hur jag ska förklara skillnaden mellan det och ett kloster, det skulle ta alldeles för långt tid. Flertalet av våra abdijs tar emot besökare, har guidade visningar och vackra vandringsleder runt om.
En kort bilresa från där jag bor i Flandern ligger Postel, ett klosterområde jag ganska ofta besöker.
I dagsläget bor runt 20 stycken bröder/munkar på själva klostret, själva privatdelen får man inte besöka. Ett antal bröder bor i närbelägna bostäder.
Norbertinerorden driver klostret i Postel.
Själva byn har anor från 1100-talet då det var en viktig knutpunkt för just post och andra resenärer. Där fanns övernattningsmöjligheter och plats för bön, något senare byggdes kyrkan som än i dag är i bruk. Själva kyrkan är liten och känns mörk, Nobertinerna har tre bönestunder om dagen.
I själva klosterområdet ligger flera intressanta byggnadsverk från 1600-1700-talet. Ett bibliotek finns förstås med över 100 000 böcker varav den äldsta är från 1475.
Klostret erbjuder också enkla övernattningsmöjligheter för den som vill lära känna Nobertinerorden bättre. Det enda kravet klostret har är att man deltar i minst en bönestund om dagen.
Klostret har egen ostproduktion, ostarna säljs tillsammans med olika sorters bröd och korv i den lilla klosteraffären. Naturligtvis blir det ett besök där och ostar och Postelöl med hem.
Ölen bryggs dock inte där till skillnad från vid andra belgiska kloster där man har egen tillverkning som tex Westvleeteren och Chimay. Och även det där med öl är en hel vetenskap, om det är en Trappistöl eller en abdijöl.
Längst bort i klosterparken ligger örtagården som skapades i slutet av 40-talet.
Just nu ligger örtabäddarna kala men på sommaren är det praktfullt med olika sorters medicinalväxter.
I bikuporna har livet och arbetet vaknat.
Man har också egen tillverkning av olika örtrelaterade produkter som essenser, piller och tvålar.
Under Medeltiden härjade pesten, smittade blev då instängda i pesthuset. Bakom huset fanns en grop där de avlidna täcktes med osläckt kalk.
Postel ligger fantastiskt vackert med många fina vandringsleder som den här tiden på året frekventeras av vandrare, cyklister och ryttare.
Bokskogen var för dagen glittrande ljusgrön och för vår valp Sally var allt ett stort äventyr.
I anslutning till klostret finns två restauranger där man endera kan ta något läskande, en kaffe och våffla eller äta en bättre middag.
Postel har en websida men den är tyvärr enbart på nederländska: Welkom – Abdij van Postel
Turistinformationens sida är på engelska. Postel Abbey – Tourism Mol
Foto: Anna Nilsson Spets och Astrid Nilsson
BP säger:
Så du har blivit med hund. Hoppas du har någon som kan/vill vara hundvakt när du åker till bland annat Afrika;-)
Måste medge att jag aldrig besökt ett kloster. Det närmaste ett kloster jag kan komma här är Birgittasystrarnas kloster i ”fiiiiina” Djusholm, men där lever ju bara nunnor. Intressant att det finns så många ”abdijs” i just Belgien. Undrar varför, för Belgien är ju inte sååååå katolskt, jämfört med till exempel Italien och Spanien…
23 april 2024 — 20:28
Anna Nilsson Spets säger:
Ja Belgien är mera kvasikatolskt,alltså katolisismen sitter i grunden, folk går till mässan osv men fortsätter sen till en bar. Många kloster hade ju på 50-60-talet också internat.
Sally är min nionde hund… Alltså i mitt liv. För två månader sen fick våra två äldre hundar somna in, båda två inom 5 veckor. Eftersom jag alltid reser ensam och min sambo har pension är hundvaktsfrågan löst. Ha det gott.
24 april 2024 — 6:23