Tant Anna husmorssemestrar i Paris

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Minns ni ordet husmorssemester? Husmorssemester var ett sätt för utarbetade kvinnor att få lite ledigt och förekom på 50- och 60-talet.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Jag bestämde mej rätt snabbt för att ta just en husmorssemester, fast inte på nåt vilohem på vischan, jag gjorde tvärtom, ur askan i elden liksom och drog till Paris. Tro det eller ej, jag har faktiskt aldrig varit där.

Eurostartåget från Bryssel tar 1,20 minuter, väl framme börjar jag med det mest typiska för parisarna; en kaffe på ett utecafé.

Sen letar jag på närmaste stopp för en hop on-hop ofbus, äventyret kan börja.

Det är bra med dessa bussar, då får man en bra överblick av staden även om det känns lite väl turistigt att sitta på ett busstak.

Operahuset passerar jag, Louvren hoppar jag över när jag ser köerna, hu vale, stå en timme i kö för att se en leende förvisso världsberömd kvinna, det kan jag skippa.

Vid Notre Dame hoppar jag av. Efter den tragiska branden omgärdas katedralen av höga stängsel och byggnadsställningar, sorgligt.

Katedralen öppnar först i december med stort baluns.

Dagens gatuteater med mycket dammiga marionetter visar lejonet och musen. En äldre sliten farbror tigger mat åt sin hund.

Och baluns blir det onekligen snart när OS börjar. Hela Paris andas olympiska spel, på gott och ont.

Längs Seine är de legendariska bokstånden nymålade, egentligen var ju förslaget att de inför OS helt skulle tas bort, men det blev ramaskri och de blev kvar.

Vid Hallarna är det mycket folk i rörelse, droghandeln är i full gång och här skulle jag nog inte gå sent på kvällen. 

Det är en salig blandning av olika nationaliteter, en färgglad kör underhåller.

Bussen stannar så vid Montmartre, där ska jag kvarta två nätter på ett litet hotell, mitt i smeten.

Efter incheckning kastar jag ryggan över axlarna och stånkar mej upp för alla (jävla) trappor till Sacré-Coeur.

Det var mödan värt, vartenda trappsteg, en hisnande vy över stan.

Inne i basilikan råder mässa med nattvard, bedjande sitter i en egen del och vi otrogna får betrakta och följa det hela på avstånd.

En nunna sjunger så vackert så himlens änglar gråter, från orgelläktaren kommer dova toner och jag sänder en tanke till min pappa kantorn, han hade säkert velat spela där.

Min första dag på husmorssemestern avslutas med en trerättersmeny som avrundas med en megastor crème brûlée som lägger sej som bomull runt hjärtat.

Paris verkar aldrig sova, sophämtarna skramlar med tunnorna i ottan, en ny dag kan börja.

Det trestjärniga hotellet har definitivt ingen airco, tur att det inte är så varmt. Hotellfrukosten var väl ok, men jag är inte nåt större fan av de små enportionspytsarna med smör o ost.

Kaffet smakar skit så jag knallar iväg genom Montmartres små kullerstensgator, en riktig kaffe och ytterligare en croissant slinker ner.

Och mitt i Montmartre ligger en vingård!! Tyvärr inte öppen för besökare.

På Place du Tertre, konstnärernas torg, har karikatyrmålarna fortfarande inte vaknat.

Men det finns så mycket annat att kolla på; vackra muralmålningar, färgglada dörrar som snart ska slås upp för dagens anstormning av turister.

De afrikanska kvarteren visar en helt annan sida av Paris, det är som att komma till Dakar eller Dar es Salaam.

Det är skräpigt, rörigt och ett oändligt virrvarr av butiker. Man kan få sig en ny frissa, låta skräddaren sy upp en färgglad boubou, inhandla typiska rotfrukter som taro, kasawa och jams.

Lukterna av fisk och kött blandar sig med dofterna av mogna mangos och papaja.

Afrika, mitt Afrika, jag längtar dit.

Jag knappar in Père Lachaise på min google maps, hej å hå, 5 kilometer för att se en kyrkogård?

Går och går, fötterna värker och jag tankar i mera koffein, vid Bellevue tycker en sengales att jag har en fin afrikansk klänning och vill bjussa mej på fika.

På kyrkogården verkar tiden ha stannat redan för årtionden sen. Gravarna ligger nästan staplade på varandra och verkar inte skötas om överhuvudtaget, men även mossbelupna gravstenar med dammiga plastdekorationer har sin charm.

Det är lummigt och svalt, bruset från stan når inte in. Père Lachaise är extremt stort och indelas i sektioner och gator. 70 000 har sitt sista vilorum i kolumbarium eller jordgravar.

Kyrkogården är en stor turistattraktion då många kända personer vilar här; Jim Morrison, Edit Piaf och Oscar Wilde är några av de mest besökta.

Nä, jag tänker inte gå 5 km tillbaks, jag tar metron och börjar med att åka åt fel håll. Hoppar av vid Havre och köper biljett till en tur på Seine. 

Min väska kollas för minst tionde gången, säkerheten är hög nu inför OS.

Den stora båten tuffar ut på floden och kör förbi diverse sevärdheter, nya byggnationer inför olympiaden.

Enstaka tält och sovplatser hänger sig kvar under broar och längs kajen. Efter 45 minuter vänder vi och kör åt andra hållet och passerar Eiffeltornet som även det har dekorerats för de kommande spelen.

Det instagrammas och tiktokas för fullt, jag vädrar fötterna och undrar hur jag ska orka gå flera kilometer tillbaka.

Vid metrostationen i Montmartre skramlar sig Hare Krishna fram, en reunion med två streetpreformers av en helt annan genre bjussar på en härlig mix.

Sista måltiden, tjaa, det blev en läskigt smarrig napoletansk pizza och försvinnande god och dyr macaronetoppad glass.

Avresemorgonen knallar jag till Gare de Nord för att ta tåget hem, där har morgonen just börjat och de hemlösa ruskar liv i trötta lemmar och tvättar natten av sig i en allmän kran.

Ett hårt liv på gatorna för papperslösa, missbrukare och tiggare.

I norra Paris finns ett läger där mer än tusen hemlösa lever sedan stan rensats upp inför olympiska spelen, men visst ser man många missbrukare i centrum med, fastfrusna i en rörelse efter intag av crack eller ICE.

Två heldagar i Paris är till ända, jag har sett medaljens framsida och många delar av dess baksida med.

Jag har skrapat lite på ytan, sett och gjort mycket och konstaterar att jag hade nog kunnat husmorssemestrat ett par dar till.

Följ Anna här:

• Webb
• Facebook

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

5 tips på att uppleva Paris utöver det vanliga Mdina på Malta – den tysta staden på kullen Att göra i Hammamet i Tunisien – 13 tips

Kasinoturné genom Europa: mest populära kasinon Att göra i Gävle – 30 sevärdheter och upplevelser