Astrid Lindgrens värld i Vimmerby - farmor Annas hemliga resa 2024

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Det var dags för den årliga hemliga utflykten med barnbarnen och vissa ledtrådar hade de under våren fått i form av en sång, en bild av en soppskål, en råtta osv.

Alice 6 ½ år och Elsa precis 4, har packat gosedjur, paddor och reskost i form av salta pinnar. En lång bilresa från Enköping får ett antal stopp för bad och mat.

Vimmerby, ja det känns lite som om tiden står stilla och över staden vilar Astrid Lindgrens ande naturligtvis.

Runt torget kör Volvoraggare och EPAtraktorer runt runt med högsta volymen på, technomusiken stör småstadsidyllen som för övrigt består av restauranger och frissor. Måste vara stendött här på vintern. Stendött.

Vi checkar in på Vimmerbys vandrarhem vilket var det billigaste alternativet, vandrarhemmet ligger i den gamla stationsbyggnaden och har 18 rum, samtliga klaustrofobiskt små.

Stället har akut behov av uppfräschning, vårt rum har en våningssäng och en oerhört sunkig bäddsoffa, dörren går knappt att öppna av gistenhet, det är lyhört och svinvarmt på rummet.

Här bor barnfamiljer som kan lufta sina telningar i trädgården i form av en stor gräsplan med en rutschkana av okänt datum samt ett litet lusthus där plankorna lossnar. Det allmänna köket är för litet och ingen frys finns. Det blir kö till disken.

Nåväl, det är för två nätter. Det får gå.

Astrid Lindgrens värld skapades 1981 av privatpersoner för att sedan övergå i olika ägandeformer.

Redan innan öppningsdags rullar bil efter bil in på parkeringen, Alice och Elsa är taggade för en heldag, jag och deras pappa Erik med faktiskt. Jag har varit här med mina barn tidigare, runt 1991, då fanns det inte alls så mycket, jag minns vår lilla stad med sina miniatyrhus.

I dag besöks temaparken av runt 1/2 miljon besökare per år. Vi är några av dom.

Vi börjar med PIPPI förstås, bänkar oss framför Villa Villekulla för att se dagens föreställning när Pippi ska sättas på barnhem och alla de kära karaktärerna är med; Kling och Klang, Prussiluskan, Tommy och Annika. Och så en alldeles äkta Lilla gubben. Herr Nilsson var dock inte levande.

Föreställningen är välgjord, duktiga skådespelare och trevligt manus. Alltså, allt är imponerande välgjort, Hoppetossa ligger i hamn och barnbarnen klättrar och stakar sig i land med flotten.

Naturligtvis är det mycket folk, men denna dag var det regn på morgonen, så kanske något mindre besökare. Vi träffar MATTIS !

Mattisborgen … vilken skapelse, vi går genom de dunkla rövarrummen med autentisk inredning. Rövarna spelar tärningsspel och vi deltar, farmor får spela häst och gnägga.

Rövarna sjunger och dansar och drar besökarna med sig i virvlande långdans.

Vi ser en ny fantastisk föreställning som innehåller precis allt i form av rövare, vildvittror och rumpnissar. Lite läskigt är det.

När teatern avslutas med Vargasången får jag allt en tår i ögat av nostalgi.

I Astrid Lindgrens värld behöver ingen gå hungrig, det finns fika, glass och pannkakor och menyerna är mer för barn än för oss gamlingar. Prismässigt, ja vad är billigt här tror ni?

Man kan naturligtvis ta egen matsäck med sig och grillplatser finns.

Hos trädgårdsmästaren verkar varesig Jumjum eller hans pappa trädgårdsmästaren hemma, kanske är de på uppdrag för att bekämpa riddar Kato ridandes på Miramis?

Körsbärsdalen är en makalös upplevelse även för mej som farmor. Vackra små inredda hus, fina genomtänkta detaljer och framför allt växtlighet i form av klätterrosor och perenner i alla färger.

Katlas grotta är både spännande o läbbig och Alice och Elsa provar på att krypa genom den dolda gången från Mattias hus.

EMIIIL! Den förgrömmade ongen träffar vi naturligtvis på och han låter sig villigt fotograferas.

Vi vilar benen i Katthult och kollar på teatern som handlar om när Emil hällde paltsmet på sin pappa och täljde sin hundrade trägubbe.

Griseknoen är på plats och mutas med godsaker.

Det är verkligen folkligt, en sagoskatt som inte nog kan uppskattas. Jag hör många olika språk talas även om kanske det mest är Pippi och Emil som är kända utanför Norden.

Vi vandrar genom den ena älskade miljön efter den andra; Bråkmakargatan, Vasastan hos Karlsson, hemma hos Madicken och Bullerbyn.

Hos Nils Karlsson Pyssling tar vi på spiken, säger KILLEVIPPEN och kliver in i den stora världen.

Råttan har flyttat till Södertälje och Bertil verkar vara i skolan. Vid lekladan är det full fart, nästan så man får lust att hoppa i höet men jag vet inte riktigt vad som skulle sägas om en farmor tumlade runt där.

I hagen finns getter och killingar att klappa, klia och borsta. Det gör vi.

Efter 8 intensiva timmar avslutar vi med pannkaksbuffé med extremlånga köer, vi snurrar chokladhjul och tar lotter. Presentaffären blidde det sista stoppet, sen var farmors plånka tom så det dammade. En härlig dag med sonen och barnbarnstöserna är till ända.

Här hemma ska jag damma av barndomens böcker om Mio och alla de andra älskade karaktärerna som fortfarande läses av generation efter generation.

Reflektioner om Astrid Lindgrens värld i Vimmerby

+ Plus

Otroligt genomtänkt, välskött, många platser att pausa på.
Föreställningarna kanon med duktiga skådisar som interagerar med folk både före, efter och under. Massor med aktiviteter.
Många ät- och fikamöjligheter, mest baserat på mat för barn även om husmanskost för vuxna finns.
Gott om toaletter.

– Minus

Dyrt. Naturligtvis är det dyrt, allt är dyrt. För budgetbesökare, tag med egen matsäck, egen vagn.

Rekommendation: Använd gärna två dagar, det är SÅ mycket att se och göra. Kom gärna vid öppningstid.
Kostnad: Högsäsong endagsbiljett barn 3-14 år 375:- Vuxen 495:-. Vandrarhem familjerum 4 bäddar runt 900:- per natt. Lakan 100 x 4. (Priser gäller för 2024)

Foto: Erik Spets och Anna Nilsson Spets

Följ Anna här:

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.