Belfast – från krigszon till semesterdestination

Till FREEDOMtravel

Annons

Gästskribent: Roksana Corswant

Det är under en Irlandsresa som jag och mitt resesällskap beslutar oss för att ta bussen från Republiken Irlands huvudstad Dublin till Nordirlands huvudstad Belfast.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Bussresan tar ungefär en timme och femtio minuter, beroende på hur lång tid det tar vid gränsen. Men, det visar sig vara enkelt att ta sig över gränsen denna gång, och ta sig in i Nordirland som tillhör Storbritannien. När bussen kör in i Belfast är det första vi ser de så kallade ”fredsmurarna”, som ska hålla isär protestantiska områden från de katolska. Trots att kriget sen länge är slut, så finns sekteristiska tendenser kvar.

Vi hittar in på Starbucks och beställer in varsin kaffe av den vänliga personalen. Staden känns som vilken annan huvudstad som helst. I lugn och ro dricker vi kaffe och beställer in varsin lunch, innan vi ger oss ut på Belfasts gator.

Gatorna vimlar av folk, och dessutom har solen börjat titta fram genom det tunga molntäcket. Längs de kullerstenslagda gatorna pryds husens väggar av muralmålningar. På väggarna finns motiv som inte sällan föreställer soldater, både katolska och protestantiska.

Vi vandrar vidare och går in på ett shoppingstråk i centrala Belfast. Här finns alltifrån restauranger till caféer, till religösa bokhandlar och kyrkor. Staden är förvånansvärt ren och hel med tanke på historien, och många byggnader ser nybyggda ut. Upprustningen efter inbördeskriget är tydlig, samtidigt som de många muralmålningarna vittnar med all tydlighet om de sekteristiska tendenserna som fortfarande finns kvar.

På gatorna finns det många poliser, kanske hänger detta ihop med att protestanterna ska fira sin högtid, den 12e som den kallas. Den årliga högtiden uppmärksammar ett historiskt slag för protestanterna som ägde  rum under 1600- talet, då en protestantisk kung vann ett slag över en katolsk kung.

I mitten av juli börjar protestanterna bygga stora bål där de ofta bränner irländska flaggor och bilder på katolska politiker. På en pub möter vi upp Martin Collins, som arbetat i EU och nu arbetar för organisationen Pavee Point, som kämpar för mänskliga rättigheter. Han har stor erfarenhet av de sekteristiska tendenserna som fortfarande finns kvar.

-När jag var ung var det förknippat med livsfara att korsa gränsen till Nordirland. Men nu är det lugnare. Men det är i mitten av juli när protestanterna firar som det kan bli våldsamt.

Hur påverkas samhället i helhet av dessa firanden?

-Sekteristiska tendenser finns det gått om, men när det tänds eld på flaggor, bilder av påven eller bilder på politiker upplevs det som ondskefullt. Av båda sidorna. Ingen mår bra av att leva vid fredsmurar och så segregerat.

Men trots att Martin Collins berättar om många problem, så vill han även lyfta hur långt både Irland och Nordirland har kommit.

-Republiken Irland har under århundraden varit väldigt fattig, men vi har gått från att vara ett land som behövt ekonomiskt stöd från andra länder, till att nu vara ett land som stolt kan ge andra länder i världen ekonomiskt stöd. Vi får inte glömma hur långt vi faktiskt kommit, även när det gäller Nordirland, säger Martin Collins.

Efter mötet med Martin Collins köper vi lättare tilltugg i form av fish and chips, och ger oss sen ut på Belfasts gator igen. Vi passerar ett flertal skolor, här i Nordirland går de flesta barnen i segregerade flickskolor och pojkskolor som mestadels styrs av respektive kyrka. När vi vandrar genom stan stöter vi på en och annan nunna.

Staden har många affärer, alltifrån bokaffärer till klädaffärer. Vi går in på Jady’s Sport som erbjuder ett stort utbud av träningskläder och träningsutrustning. Jag frågar personalen om de brukar ha många turister, och hon svarar att det gått uppåt med turismen på Nordirland efter inbördeskrigets slut. Det milda klimatet och kusterna, landskapet och landets rika historia lockar till turism, tror hon.

Efter ytterligare en promenad kommer vi fram till Belfasts marina. Han finns en fin gångstig vid vattnet och segelbåtar guppar längs kajen. I bakgrunden skymtar de gröna kullarna.

Efter ett tag kommer vi fram till en av stadens mest populära sevärdheter- nämligen Titanic museum. Byggnaden tonar upp sig med kullar och han i bakgrunden. Längs kajen finns det segelbåtar. Vi beslutar oss för att ta en rundtur på museet som visar sig vara över all förväntan. Här finns all information om Titanic och dess passagerare, både för gamla och unga. I den stora byggnaden finns flera olika avdelningar med information om skeppet och dess passagerare.

När vi är klara med museet promenerar vi tillbaka mot centrum och busshållplatsen. Innan vi sätter oss på bussen tillbaka till Dublin, går vi in på kända hotel Europa som trånar upp sig. Vi beställer varsin drink och skålar för en väldigt lyckad dag i Nordirlands huvudstad.

Roksana Corswant

Roksana Corswant är född och uppvuxen i Ryssland, Uralbergen. Under dessa år härjade krig och oroligheter i stora delar av landets asiatiska delar. Redan som ung tonåring väcktes hennes intresse för journalistiken då hon önskade att lyfta fler perspektiv, inte minst om tyngre ämnen såsom krig och konflikter. Hon pratar och skriver på svenska, engelska och ryska. Hon har läst journalistik och har skrivit artiklar i tidningar. Roksana har även ett stort intresse för djur, hon har arbetat och utbildat sig till hundtränare och även tränat och tävlat med hästar.

Du kanske också gillar:

Att göra i Lund – 16 tips på sevärdheter och upplevelser Att göra i Ystad – 12 tips på upplevelser och sevärdheter Att göra i Dessau – 14 tips till Bauhausstaden Weekend i Split – mysigt även på vintern Att göra i Hammamet i Tunisien – 13 tips