Från Prag till Wien - en upptäcktsresa fylld av tjeckisk kultur

Annons

Gästskribent: Björn Erik Gustavsson

Direkt efter ankomsten till Prag beger jag mig till legendariska kafé Slavia, alldeles intill Moldau och Nationaloperan.

Allt är sig likt som jag minns det från 1980-talet. Pianisten spelar samma slags evergreens vid den svarta flygeln, kyparna glider runt med sina brickor och ett stycke bort syns dagstidningar uppspända på träramar. De röda spårvagnarna dundrar förbi utanför panoramafönstren, och på andra sidan floden reser sig gamla stans höjder upp mot det centrala slottsområdet.

Kaféet invigdes 1884 och var länge en samlingspunkt för intellektuella. Här satt Rilke och diktade, och här samlades under kommunisttiden oppositionella, såsom Vaclav Havel – medan hemliga polisen höll uppsikt några bord bort. Under 80-talet fanns inbyggda övervakningskameror i taket.

Till det yttre är Slavia sig likt – men det dröjer inte länge förrän jag inser att allt faktiskt är annorlunda. Förr diskuterades, lästes och skrevs runtom vid borden. Nu är det mobiler, selfies och högljudda turistgrupper.

Prag har verkligen förändrats under senare decennier. Till det yttre ännu en av Europas vackraste städer, dominerat av magnifika stenhus från sent 1800-tal och med spännande gränder och inbyggda passager. Men pulsen är en annan, snabbare, mer mondän, butikerna flashigare, och antalet turister så stort att man dagtid knappt tar sig fram på de mest populära stråken.

Jag övernattar på stilfulla Mozart Prag hotell, inrymt i ett palats nära Karlsbron och med magnifik utblick över Moldau. Här bodde Mozart under sin tid i stan, där han som kompositör ju rönte så stor framgång. På kvällen ser jag en enastående uppsättning av Dvoraks Rusalka på närbelägna Statsoperan.

Efter ytterligare en dag, med museibesök och vandring längs nästan folktomma gränder uppåt höjderna, i ett område där stora delar av filmen Amadeus spelades in, checkar jag in på designhotellet Mosaic house, med påfallande serviceinriktad personal och ett ekotänk som tycks genomsyra hela verksamheten. Mest imponerande: ett jättelikt bibliotek med högt i tak alldeles innanför lobbyn.

Prag är fortfarande en billig stad för svenskar, generellt ungefärligen 25 procent billigare än Stockholm. Tar man sig ut i förorterna, och i landet i övrigt, är prisnivån än lägre.

Ute på landsbygden är antalet turister rätt litet, med vissa undantag, såsom de anrika kurorterna Karlsbad och Marienbad. Själv besöker jag provinsstaden Pardubice, en timmes resa österut, där innerstan bevarat en ålderdomlig karaktär. I närheten av slottet finns ett expansivt kulturcentrum, inrymt i väldiga kvarnbyggnader, uppförda 1909 i förmodernistisk stil.

Än längre bort i Böhmen – förr i tiden en del av det haubsburgska kejsardömet – bör man inte missa charmiga staden Litomysl, uppbyggd på en höjd med ett medeltida slott tronande överst på höjden. Allra mest sevärt är nog den inbyggda, ytterst välbevarade hovteatern från 1700-talet; i mångt och mycket lik Drottningholmsteatern.

Öster om slottsgården kan man besöka våningen där kompositören Smetana växte upp. Hans far var bryggerimästare – och den dagen sonen föddes, rullade han ut en stor öltunna på torget och bjöd in till stor fest.

Litomysl betraktas som en av Prags mest livaktiga kulturstäder. Här brukar finnas evenemang året runt att ta del av. I juni hölls den årliga Smetanafestivalen, en internationell musikfestival med mängder av konserter – och i år dessutom extra laddad eftersom det är 200 år sedan den nationalromantiske kompositören föddes.

Ströva omkring i klosterträdgårdarna uppe vid slottet och blicka ut över den lilla staden, eller gå upp i tornet i katedralen – som nu restaurerats efter långt gånget förfall under kommunisttiden då det växte meterhögt sly längs altargången och bilar parkerade lite varstans. Strax nedanför breder ett 500 meter långt torg ut sig, omgivet av arkader och husfasader målade i milda ockrafärger.

I södra delen av Mähren, väster om Breclav, finns ett av landets största vinodlingsområden. I Lednice besöker jag ett världsarvsklassat renässansslott omgivet av väldiga parkområden – och längre ut på landsbygden finns fina vandrings- och cyklingsleder för den som vill komma i närkontakt med tjeckisk landsbygd.

I charmiga småstaden Valtice besöker jag en restaurang i sandstenslika grottor och gångar där vinfat ännu lagras och där det förutom ypperliga viner senare på kvällen även bjöds på mährisk folkmusik, med musiker och dansare i färggranna folkdräkter.

Från Breclav, som ligger nära österrikiska gränsen, är det bara en timmes tågresa till Wien. Hinner med besök på de klassiska kaffehusen och får en inblick i österrikisk 1900-talskonst på Wien Museum innan det är dags att bänka sig på Staatsoper; en arkitektonisk bakelse prunkande av ornamentik, guld och speglar. Här gavs en oerhört stark Salome, Richard Strauss banbrytande opera, denna kväll med finlandssvenska Camilla Nylund som briljant solist och som fick publiken att hänfört ropa sin uppskattning.

Som avrundning övernattning på närliggande Grand Ferdinand; ett lyxigt hotell på Ringstrasse med förvånansvärt moderata priser – åtminstone jämfört med legendomsusade hotell Sacher några kvarter bort och som torde vara ett av Europas dyraste.

Text och foto: Björn Erik Gustavsson

Björn Erik Gustavsson

Björn Erik Gustavsson, numera bosatt i Värmland, har sedan 1980-talet försörjt sig som frilansande kulturskribent och kritiker - samt under senare år till stor del även som resejournalist. Han har utgett 14 böcker; bland annat en volym som fokuserar på Eyvind Johnson som resenär (Resebrev 1921-1952) och en rad skönlitterära verk; fyra diktsamlingar, en novellsamling och en roman.