Meny Stäng

Tyska Chemnitz – Europas kulturhuvudstad 2025

Annons

Gästskribent: Björn Erik Gustavsson

En äldre kvinna i tidningskiosken på Chemnitz centralstation fnyser högljutt när personen före i kön fått sina cigaretter och avlägsnat sig.

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

-Såg du? Typiskt ungdomar att vara så oartiga. På DDR-tiden var det annorlunda minsann.

Mellan 1953 och 1989 hette stan Karl-Marx-Stadt och var belägen i Östtyskland. Hösten 1989 föll järnridån – och kort därefter blev Chemnitz åter Chemnitz.

Nästa år blir stan europeisk kulturhuvudstad. Den 25 januari väntar officiell invigning och stora gatufester.

Chemnitz – beläget vid randen av mineralrika Erzgebirge – var länge var en av Tysklands viktigaste industristäder, med fokus på textilier och maskintillverkning. Men från 1990-talet, i takt med privatiseringen av de tidigare ”folkägda” industrierna, har många fabriker lagt ner – alternativt avskedat flertalet anställda. Kulturhuvudstadsutnämningen kan komma att betyda åtskilligt för en stad som sedan 90-talet söker nya vägar framåt.

Årets stora tyska turistmässa, GTM, hölls i år i Chemnitz. Företrädare för de lokala turistorganisationerna framhöll att en stor del av kultursatsningarna skett i dialog med lokalbefolkningen och att man är mån om att investera i sådant som kan gynna staden även långsiktigt.

Mängder av förberedelser är igång. Minst 100 projekt och 1 000 arrangemang planeras. Och på ett 26 hektar stort område byggs nu Tysklands största järnvägsmuseum. De lokala turistmyndigheterna räknar med minst två miljoner besökare nästa år.

Läs mer om det kommande kulturhuvudstadsåret på www.chemnitz2025.de

Redan 1822 togs en ångmaskin i drift i Chemnitz och under 1800-talet tredubblades befolkningen här i ”Tysklands Manchester”.

Stora delar av centrum förstördes fullständigt under de allierades bombningar mot slutet av andra världskriget. Den del av Tyskland som hamnade inom den ryska maktsfären ombildades till kommunistiska DDR, Deutsche Demokratische Republik.

Fabriksorten Eisenhüttenstadt utnämndes till ”socialistisk mönsterstad” och fick 1953 namnet Stalinstadt. Samma år omdöptes Chemnitz till Karl-Marx-Stadt. Den sönderbombade innerstaden schaktades ren för att kunna återuppstå som ett slags kommunistisk idealstad, präglad av breda avenyer och mastodontbyggnader i sovjetisk stil.

Dagens Chemnitz kan – med sin brokiga bebyggelse – påminna om Berlin: skilda historiska epoker återfinns i ett uppbrutet och växlingsrikt stadslandskap. I förorterna – som undgick de förödande bombningarna våren 1945 – syns vackra patriciervillor och områden präglade av det sena 1800-talets utopier om trädgårdsstaden – men också fabriksbyggnader, hus i jugendstil och djärv bauhausmodernism.

Väldiga köpgallerior har vuxit upp vid sidan av östtyska paradgator med kvarvarande väggmålningar – idealistiskt illustrerande arbetarstatens framgångar.

Guiden som visar runt berättar att han hösten 1989 reste till Ungern och därifrån flydde till väst: mitt i natten simmade de över Donau och lyckades utan upptäckt ta sig in i Österrike. I dag bor han åter i staden: Karl-Marx-Stadt som nu blivit Chemnitz och återfinns i ett annat land: i det förenade Tyskland.

På 1930-talet bodde här uppemot 400 000 människor, men efter världskrig, kommunism och stor utflyttning är befolkningsantalet nu nere på knappt 250 000.

I bästa fall kan kulturhuvudstadsåret pumpa in nytt framtidshopp. Sett till jämförelsevis låga bostadspriser och möjligheterna att omvandla gamla industrilokaler kan Chemnitz komma att bli alltmer attraktivt för inte minst unga, entreprenörer och konstnärligt verksamma.

Potentialen finns.

Spår från DDR-tiden är ännu synliga i stadsbilden. Karl Marx-statyn, skapad av en sovjetisk konstnär och stående på en sockel med granit från Ukraina, dominerar avenyn Brückenstrasse. Texten i bakgrunden manar, på många språk, världens alla arbetare att förena sig.

Miljön kring Stadthalle och intilliggande kongresshotell är rena tidsmaskinen: här slungas man tillbaka till det tidiga 70-talets stadsbyggnadsdrömmar. Detsamma gäller det jättelika bostadsområdet Fritz Heckert: en likformig, betongdominerad stadsdel byggd för att härbärgera 90 000 östtyskar.

Stans sevärdheter är många. Utöver konstmuseer finns storslagna Industriemuseum som åskådliggör hur lilla Chemnitz under 1800-talet blev en av landets största och viktigaste industristäder. Haus der Archeologi, inrymt i ett funkisvaruhus från 1930, visar regionens tidigaste historia, och stilrena badhuset Stadtbad, i en blandning av modernism och nyklassicism, har behållits intakt. Vid invigningen 1935 annonserades det som ”Europas största och vackraste inomhusbad”.

Somligt har fortlevt genom både nazism och kommunism – som exempelvis stadens livaktiga Goethe-sällskap, som alltjämt arrangerar spännande kulturprogram och som årligen bjuder in till ”sommarfest i det gröna”. Festen äger rum den 28 augusti – Goethes födelsedag.

Kulturintresserade besökare bör inte missa operahuset. Ursprungligen invigt 1909, efter kriget återuppbyggt och i nuvarande skepnad från 1992. Här ges både opera, teater, balett och konserter.

Chemnitz omges av ett böljande pastoralt landskap med ålderdomliga byar, skogar och berg, inklusive många vandringsleder. En rad vandringsleder finns att välja på för den som vill njuta av detta Caspar David Friedrich-romantiska landskap. En idyllisk liten stad neråt tjeckiska gränsen är den högt belägna gamla bergsstaden Annaberg, sedan 1500-talet centrum för omfattande gruvdrift. Och i närbelägna Zwickau kan man besöka ett av landets största bilmuseer, August Horch-museum, där de första Audi-bilarna byggdes, liksom senare tvåtakts-Trabanten. I stan finns också ett spännande Robert Schumann-museum.

Text och foto: Björn Erik Gustavsson

Björn Erik Gustavsson
Sverige

Björn Erik Gustavsson

Björn Erik Gustavsson, numera bosatt i Värmland, har sedan 1980-talet försörjt sig som frilansande kulturskribent och kritiker - samt under senare år till stor del även som resejournalist. Han har utgett 14 böcker; bland annat en volym som fokuserar på Eyvind Johnson som resenär (Resebrev 1921-1952) och en rad skönlitterära verk; fyra diktsamlingar, en novellsamling och en roman.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev