Gästskribent: Anna Nilsson Spets
Precis lika mycket som jag älskar tulpanfälten i Holland, vårens äppelodlingsblomning i Limburg och ofta drömmer om lavendelfälten i Provance skulle jag vilja se saffransodlingarna i Iran.
Redan för 6000 år sedan omnämndes saffran på lertavlor från Mesopotamien, den del av världen där ungefär södra/centrala Irak, bitar av Iran, Syrien och Turkiet ligger idag. Omnämnd i bibeln och hyllad i Illiaden är den med, det sägs att Cleopatra tog saffransbad.
Det är världens dyraste krydda, den skördas för hand och det kräver tålamod och flinka fingrar att plocka av pistillmärkena i saffranskrokusens mitt.
95 procent av världens saffran odlas i Iran, resten i Indien, Grekland och Spanien. Och ja, man kan odla saffranskrokus i Sverige med!
Saffranskrokus, Crocus sativus, är en lila höstblommande lökväxt. Den växer inte vilt och har tillkommit genom mutation samt artificiellt arbete. Det FINNS en vildblommande liknande art med liknande egenskaper.
Det går åt 150 000 pistillmärken för att få ihop till ETT ynka kilo saffran, ett kilo saffran av medelgod kvalité kostar runt 1000 EURO.
Priset är beroende på färg, smak och doft och det finns en internationell kvalitetsstandard som man följer. De riktiga saffransproffsen kan bedöma med hjälp av sinnena; ögon, näsa, mun.
Fuskat med saffran har man gjort i alla tider, den har blandats med ringblommans kronblad, safflor och kurkuma. Safflor och kurkuma kan användas i matlagning för att få färgen men definitvt inte smaken. Att tillsätta socker och salt kunde också tillsättas för att fuska till sej en högre vikt.
Under medeltiden var Venedig och Nurnberg de största handelsplatserna för saffran, speciella kontrollanter checkade varan och var det fejk dömdes man till svåra straff, i värsta fall begravdes man levande eller brändes på bål tillsammans med sina fejkade produkter.
Själva ordet saffran kommer från persiskans zafaran = göra gul.
Saffran är starkt förknippad med julen, svensken älskar sina lussekatter eller lussebullar! Andra äldre och lokala namn på de gyllengula bullarna är lussekuse eller dövelskatt.
Och varför heter det just lussekatt? Sägnen berättar att djävulen i en katts skepnad gav barn stryk emedan Jesus i ett barns skepnad gav barnen bullar, färgat med saffran för att hålla djävulen borta. Djävulen skydde ju ljuset. Och ordet lusse syftar förmodligen på Lucifer, djävulen alltså.
Är man på Gutarnas ö ska man naturligtvis äta saffranspannkaka med salmbärssylt därtill, mums vad gott. Det var förr en rätt som åts efter jul då den tillagades av resterna från risgrynsgröten.
Att färga bröd med saffran är en tradition från Sverige, Norge och Finland, ett sätt att bjuda på lite ljus och värme under den mörkaste tiden på året.
Andra länder och kulturer har sina traditioner, Frankrikes bouillabaisse, Italiens paella och som ingrediens många maträtter från fjärran länder.
Som färgningsmedel till textil och ull används den också sen tusentals år och än idag.
Våra svenska kloster använde under Medeltiden mycket saffran, både till ätbart och medicin. Saffran var en känd medicinalväxt, man trodde den botade pesten och spetälska och till och med BAKSMÄLLA!
Tant Anna råder er dock att vara försiktig med intag av saffran (och sprit), högsta rekommenderade dagliga dosen är 1,5 gram, saffran är faktiskt giftigt vid större intag.
Måttlighet är en dygd.
Har vovven saffran på huvudet tro ?
Bea Gielen säger:
Je schrijft mooi en interessante artikels Anna. Leuk om te lezen.
11 december 2024 — 10:28
Anna Nilsson säger:
Dank u wel Bea, leuk dat jij dat leest.
11 december 2024 — 12:14