Julblommans liv efter julen – Tant Anna och blommorna

Till FREEDOMtravel

Annons

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Mitt dagliga bröd är blommor, massor med blommor och så har det varit 36 år nu, jag älskar det fortfarande. Varje dag. Tro nu inte att det är ett glamoröst jobb, det är allt annat än det.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Visst finns det ett liv efter jul för julblommorna. Och det fanns ett liv före jul med. Tror jag.

Julstjärnan Euphorbia pulcherima (pulcherima betyder vacker) är väl den mest älskade julblomman av dem alla, men också den kinkigaste, en riktig dramaqueen. Precis som en fin dam avskyr den kyla och drag, kallt vatten och övervattning. Denna dam ska behandlas med försiktighet, värme och ljus.

Den har sina rötter (bokstavligen) i Mexiko men förekommer också i andra varma länder, inte som en krukväxt men som stora buskar.

Hos  aztekernas vördades växten högt och hade ett stort värde, man dekorerade templen med den, utvann färgämnen från högbladen samt tillverkade medicin mot feber av växtsaften. Det man ser på bilden är alltså själva blommorna.

I Mexiko kallas den ”Flores de la Noche Buena”, den heliga nattens blomma efter en legend där en fattig flicka uppvaktade Jesusbarnet med några vilda blommor. Vid stallet växte då julstjärnor med praktfulla röda blad upp. Ett julmirakel.

Julstjärnan har runt om i hela Europa blivit en årligt återkommande följeslagare i våra hem, den gjorde entré på 60-talet. Genom förädlingsarbete kan vi njuta av många fina färger och former.

Efter jul, javisst, spara som en grön växt men riktigt röda högblad (eller andra färger) fås bara genom en speciell artificiell ljusbehandling där växten står i mörker ett antal timmar och i ljus dito. Klipp ner den hårt, ställ ljust och varmt och gärna ute på sommaren.

Hyacinter är förknippade med julens alla dofter, vår mamma köpte alltid blå hyacinter till Waldermarsuddekrukan som sedan sattes på bordet i salen. Salen ja, och finrummet, en yta som stod tom större delen av året för att öppnas upp vid högtider. Fotot är från mitten av 70-talet.

Efter blomning ger man en giva vatten med näring, ställer svalt och mörkt tills tjälen gått ur jorden och planterar sen ut dom. Förvänta dej inget rafflande resultat vid följande blomning, stänglarna blir lite tunna.

Denna lökväxt har sitt ursprung i Turkiet och Syrien och hittade till Sverige på 60-talet. Ursprungsfärgen är blå men idag finns flera olika färger, svagt gula och mustigt lila emedan rosa, blått och vitt är de vanligaste.

Den grekiska mytologin förtäljer oss att namnet hyacint härrör till guden Hyakinthos som attraharede två andra gudar; Apollon och Zefyrus. Ett svartsjukedrama skedde och Hyakinthos blev träffad av en diskus och dog. Apollon skapade hyacinten av Hyakinthos blod.

Hyacinten har en lång historia, ända tillbaka till antiken. I 1600-talets Holland var den nästan lika hysteriskt attraktiv som tulpanen.

Amaryllis, den ståtliga primadonnan …

En lökväxt som absolut är värd att bevara. Efter blomning kommer bladen, då ger jag den en omgång vatten med näring och låter den vissna ner, ställer svalt o mörkt och gör sen inget mer förräns 12 veckor före nästa jul.

Ny jord, löken ska sitta med en tredjedel under jord. Vattnar igenom, ställer ljust och varmt och vattnar inget mer förräns knoppen vuxit över lökkanten. Voilla, en ny julamaryllis. Man kan också plantera ut sin lök men då blommar den vår-sommar.

Ordet Hippeastrum, amaryllisens botaniska namn, betyder ryttarstjärna vilket det är tveksamt var det kommer i från. Den härstammar från Sydamerika och det finns en mängd olika sorter och hybrider, alltifrån storblommiga till de mer sirliga cybisteramaryllisarna och småklockiga papiliosorterna.

Själva ordet amaryllis härstammar frwn grekiskans amarysso vilket betyder skinande, färgsprakande. Naturligtvis finns det en kärlekshistoria bakom, om den sicilianska herdinnan Amaryllis som gör allt för att fånga den lata herden Alteo. Amaryllis rådgjorde med Afrodite som uppmanade henne att sticka en gyllene pil i sitt hjärta och lägga den blodiga pilen vid Alteos hus och givetvis växte en röd vacker blomma upp där.

Opp amaryllis … vakna min sköna! är ett av Bellmans försök till att skriva opera, Amaryllis var i hans text en underskön kvinna á la 1700 tal.Det var också under det århundradet som lökväxten introducerades i Europa. Amaryllis symboliserar beslutsamhet, pånyttfödelse och kärlek.

Allt det andra i julgrupperna då? Gröna växter, fetbladsväxter och små barrväxter går ypperligt bra att plantera om i egna krukor, återbruk är inne så spara pyntet o skålen med! Kalanchoe/höstglöd går förvisso att spara, men kanske inte mödan värt, nya blommor tar lång tid.

Så det finns ett liv efter jul för våra älskade julblommor.

Foton: Den översta bilden samt fotot från familjealbumet är Annas privata. Övriga foton på blommor kommer från bildbanken Pixabay.

Följ Anna här:

• Webb
• Facebook

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

Julklappsrim – 25 tips på julklappar med rim

Personliga julhälsningar – att göra egna fotokort 9 platser som är förknippade med Lucia God Jul! (och 8 favoriter på julbordet)

Att besöka Skuleberget och Skuleberget Havscamping Båttur och linbana i Tromsö – Tant Anna på fjord och fjäll