Meny Stäng

Kryssning runt Kanarieöarna – en vecka i solen med m/s Opera

Annons

Gästskribent: Björn Erik Gustavsson

En kryssningsresa kan te sig paradoxal. Huvuddelen av tiden befinner man sig på ett och samma ställe – ändå hinner man få uppleva många ställen.

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

I månadsskiftet november/december var jag passagerare på en veckolång kryssning mellan Kanarieöarna, inklusive en heldag på Madeira. Denna helt nya rutt har i höst lanserats av Mediterranean Shipping Company, MSC; ett företag med en historia värd att återge: En skeppare i Neapel, Gianlugi Aponte, köpte 1970 en båt – i förhoppning om att bygga upp en egen verksamhet. Idag är han 82, bosatt i Genève och styrelseordförande för ett av världens största rederier. Utöver att kontrollera en femtedel av världens containertrafik är MSC nu världens tredje största kryssningsrederi.

Exklusivt? Inte nödvändigtvis. En veckas kryssning mellan Kanarieöarna behöver inte bli särskilt mycket dyrare än en vanlig charter. I priset ingår (för svenska resenärer) direktflyg till Las Palmas, transfer, hytt samt helpension.

Fartyget på den aktuella rutten (MSC har en rad kryssningsbåtar som trafikerar hela världen) bär det ståtliga namnet Opera, är byggt 2004 (vid sjösättningen champagne-döpt av Sophia Loren) och rymmer 2 679 passagerare (betjänade av en besättning på drygt 700 personer).

Kryssning runt Kanarieöarna
m/s Opera har lagt till i Funchal

Ombord på m/s Opera

Redan när man närmar sig hamnområdet utmärker sig den väldiga båten bakom raden av palmer. Med sina smäckra linjer utstrålar m/s Opera något klassiskt, sofistikerat; påminnande om legendariska Cunuard Line (med flaggskepp som atlantkryssaren Queen Mary).

Så snart jag passerat landgången och hälsats välkommen av besättningsmän i vita uniformer får jag förnimmelsen av säreget äventyr. Det är som att med ens befinna sig i ett parallellt universum: allt är sig likt men samtidigt annorlunda.

Kryssning runt Kanarieöarna
Övre däck på m/s Opera under färd till havs

I hissarna trycker man sig upp och ner mellan våningsplanen, alla namngivna efter kända operor; Aida, La traviata … Visas så fram till hytten som ska bli min fasta punkt under den kommande veckan. Bäst av allt: en generöst tilltagen privat balkong längs skeppets långsida. En ”chief attendant” med ansvar för just detta korridoravsnitt visar sig vara en uppassare av den gamla skolan – och förser mig dessutom med färska exemplar av båtens ”Daily program”.

Hytten, med balkong. Las Palmas, med Gran Canarias höga berg i fonden

Utbudet av aktiviteter och förströelser är enormt, från tidig morgon med ”Sunrise stretching” på övre däck till kvällarnas broadwayinspirerade, högklassiga shower på Teattro dell’opera och – slutligen – ”Disco night” med början klockan 01.

Påkostade shower bjuds om kvällarna i fartygets teater – utrustad med hypermodern laserteknik

På övre däck arrangeras dans och tävlingar av alla de slag, och i anslutning till det långsträckta poolområdet bjuds en mängd aktiviteter för alla åldrar – även för barn. Utöver poolerna finns även gym och ett påkostat spa som också erbjuder massagebehandlingar. Härtill mycket, mycket annat – såsom bibliotek och läsrum.

Om kvällarna uppsluppna konserter med färgrik ”spanish flavour” under stjärnhimlen och smått euforisk stämning när musiker och dansare väl kommit i form. Åtskilliga barer, naturligtvis – plus en ”vitaminbar” med fantastiska smoothies och juicer gjorda utifrån ett överflöd av färska frukter. Överflöd präglar även den väldiga bufférestaurangen; lite mer ombonat i à la carte-restaurangerna.

”Spanish flavour”. Hög stämning med musik och dans sent en kväll på överdäck

Även den passagerare som eftersträvar lugn och ro (och kanske vill öva sig i det ljuva i att inte göra någonting alls; ”il dolce far niente”) har utmärkta möjligheter. För även om de flesta passagerare nyfiket strömmar ut ur båten när den varje dag ankommit en ny destination, går det lika bra att stanna kvar ombord: det mesta hålls öppet från morgon till kväll.

För egen del hittade jag en underbar ”filosofihörna” på akterdäck; en liten absid med solstol på ett av de övre planen där jag oftast var helt ensam och kunde försjunka i kontemplation och ostört njuta av turkosblått hav och fjärran öars resliga silhuetter.

Det speciella med en kryssning som denna: man får varje dag möjligheten att upptäcka något nytt, vare sig man på egen hand ger sig ut i staden dit man anlänt eller följer med på någon av de halv- eller heldagsresor som MSC på varje nytt resmål erbjuder. Vilket man än väljer hinner man få många intryck av varje destination. Båten ankommer varje ny hamn ganska tidigt om mornarna och lägger sedan inte loss förrän vid 21—22.

Kryssning runt Kanarieöarna
Solnedgång till havs, vindstilla och drygt 20 grader denna decemberkväll

Kryssning runt Kanarieöarna

Den nya kryssningsrutten innefattar Teneriffa, Fuerteventura, Lanzarote, La Palma, Madeira och Gran Canaria. Just min vecka avvek något och inkluderade två dagar på Lanzarote.

Gran Canaria i adventstid: 29 grader i skuggan, blommande julrosor på nyklippta gräsmattor, och några kvarters promenad från hamnen: ett myller av solande, badande längs den kilometerlånga, guldgula Playa de las Canteras …

Decemberdag i Playa de las Canteras, Las Palmas
Playa de las Canteras, Las Palmas
Decemberblommande julrosor i Las Palmas parker

Nästa morgon: Teneriffas huvudstad, Santa Cruz. Här har jag inte varit sedan 1976. Då fanns ännu bebodda grottbostäder i bergssluttningen, och herdar drev sina getter genom centrum … Turistparadisen i söder – Playa de las Americanas och Los Cristianos – var alltjämt sömniga fiskebyar, med fåtaliga turister solande mellan uppdragna träbåtar.

Kryssning runt Kanarieöarna
Ankomst till Puerto de la Cruz, Teneriffa

Idag är Santa Cruz en modern stad, men ändå med bibehållen kanarisk charm. Jag besöker Afrikanska saluhallen i två våningar, invigd 1943. En explosion av dofter och färger! Sedan lokalbuss till pittoreska byn San Andres några mil norrut; känd inte minst för sina fantastiska fiskrestauranger.

”Afrikanska saluhallen” i Santa Cruz

Strax intill: Teneriffas kanske allra vackraste – och minst kända – strand: den flera kilometer långa Playa de las Teresitas med importerad Sahara-sand och kantad av skuggande palmer, barer och restauranger. 30 i luften, 22 i vattnet. Så bländande vackert och ljuvligt att det kändes som om livet öppnats på glänt mot Paradiset …

Playa de las Teresitas, Teneriffa
Playa de las Teresitas, Teneriffa

Nästa stopp: Fuerteventura! Vår vita m/s Opera stävar i starkt morgonljus sakta in mot Rosario; en lite ålderdomlig stad med låg bebyggelse och ”afrikansk” känsla.

Rosario, Fuerteventura

Jag har föranmält mig till jeepsafari; en halvdagstur. Vi packar in oss sex personer i varje fordon och sätter kurs mor nationalparken Corralejo, ett milsvitt område med böljande sanddyner; därefter en kort promenad vid en av öns många vulkantoppar (sedan länge inaktiva).

Sanddyner i nationalparken Corralejo, Fuerteventura

Det månliknande landskapet är kargt, täckt av stelnad lava och nästan helt utan vegetation. För 500 år sedan, däremot, var Kanarieöarna skogbeklädda. Klimatet har blivit allt torrare. Utan avsaltning av havsvatten skulle befolkningen knappast klara sig.

Så når vi ännu ett paradis: en sandstrandsliknande lagun i väster, La concha, med ett enkelt kafé ett stycke bort. Därefter skumpig off-roadåkning längs en brant, hög klippkust. Väldiga dyningar bryts dånande långt under oss. Rader av tyska husbilsekipage står parkerade i ödsligheten.

Kryssning runt Kanarieöarna
Från den branta kusten på västra Fuerteventura
Skymningsmagi … Rosario, Fuerteventura

Nästa dag: Lanzarote, endast 15 mil från den afrikanska kusten. Också denna ö präglas av enahanda lavalandskap och med en mängd toppiga vulkanberg.

Strax norr därom ligger en av den kanariska arkipelagens minst kända öar, Isla gracioso, med bara 750 invånare och gyllengula sandstränder. Här finns ännu – förvånansvärt nog – inga moderna hotell, bara några smärre pensionat och restauranger i lilla byn Caleta del Sebo.

Vi lägger till i huvudstaden Arrecife, med vackra, palmkantade gator och bibehållna fästningar från 1500-talet, byggda som skydd mot sjörövare. En lugn, stilla stad där livet tycks gå sin gilla gång och där barn spelar fotboll på den stora sandstranden i centrum. Särskilt de gamla fiskarkvarteren med vitrappade hus och smala gränder kring bukten med små fiskebåtar: tidlöst charmigt!

Gamla fiskehamnen i Arrecife, Lanzarote
Kryssning runt Kanarieöarna
Sandstrand i Arrecife, Lanzarotes huvudstad

Vackrast av allt: Madeira; ”Atlantens flytande trädgård” och allt vad denna subtropiskt grönskande ö kallats. Här möter smaragdgröna berg och lagerskogar (som nyligen tagits upp på Unescos världsarvslista). Ön har ännu inte nåtts av de riktigt stora turistströmmarna, förmodligen eftersom här finns få naturliga stränder.

Dyningarna rullar in mot lavastensstrand norr om Funchal

Madeira är starkt präglat av den portugisiska kulturen, trots att ön sedan 1976 är en autonom, självstyrande portugisisk region. Huvudstaden Funchal är en av Europas vackraste städer, med vackra gamla palats – ofta omgjorda till lyxiga hotell – i bergssluttningarna och med ett ålderdomligt gyttrigt centrum nära hamnen, med smala charmiga gränder och skuggande parker. Och överallt: blommor, blommor, blommor …

Gamla tiders Funchal … Keramik uppsatt i stadens saluhall

Promenerar man några kilometer norrut från hamnen kommer man till ett område med naturliga havspooler, Doco da Cavacas. Ett under av fridfull skönhet – likaså den enkla restaurangen i intilliggande blåa stenhus. Fortsätter man genom gångtunneln norrut passerar man en storslagen strand med svart lavasten och därefter en liten fiskeby, mer eller mindre opåverkad av modern turism.

Enkelt, underbar liten restaurang i Funchal

En av de starkaste upplevelserna på kryssningen blev den nästan dygnslånga färden Madeira–Gran Canaria . En hel dag till havs – och med ens kändes det som att det var just detta som toppade kryssningsupplevelsen: att få komma till ro och få smälta något av veckans alla intryck.

Så blev nog min lilla ”filosofihörna” på akterdäck resans höjdpunkt, den där dagen då vi stävade fram i tio knops fart över det bländblå havet.

Kryssning runt Kanarieöarna
Solnedgång från överdäck, på resa mellan Madeira och Gran Canaria

Slutligen två Arlandahotell som båda rekommenderas för alla som inte bor i Stockholm och behöver boende i anslutning till avresa eller hemkomst. Jättelika Comfort hotell, endast några minuters promenad från utrikesterminalen, har utmärkt ljudisolerade rum; detsamma gäller intilliggande stilrena Clarion – dessutom med en utomhuspool i anslutning till gymmet.

Text och foto: Björn Erik Gustavsson

Björn Erik Gustavsson
Sverige

Björn Erik Gustavsson

Björn Erik Gustavsson, numera bosatt i Värmland, har sedan 1980-talet försörjt sig som frilansande kulturskribent och kritiker - samt under senare år till stor del även som resejournalist. Han har utgett 14 böcker; bland annat en volym som fokuserar på Eyvind Johnson som resenär (Resebrev 1921-1952) och en rad skönlitterära verk; fyra diktsamlingar, en novellsamling och en roman.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev