Innehållsförteckning
Gästskribent: Björn Erik Gustavsson
En kryssningsresa kan te sig paradoxal. Huvuddelen av tiden befinner man sig på ett och samma ställe – ändå hinner man få uppleva många ställen.
I månadsskiftet november/december var jag passagerare på en veckolång kryssning mellan Kanarieöarna, inklusive en heldag på Madeira. Denna helt nya rutt har i höst lanserats av Mediterranean Shipping Company, MSC; ett företag med en historia värd att återge: En skeppare i Neapel, Gianlugi Aponte, köpte 1970 en båt – i förhoppning om att bygga upp en egen verksamhet. Idag är han 82, bosatt i Genève och styrelseordförande för ett av världens största rederier. Utöver att kontrollera en femtedel av världens containertrafik är MSC nu världens tredje största kryssningsrederi.
Exklusivt? Inte nödvändigtvis. En veckas kryssning mellan Kanarieöarna behöver inte bli särskilt mycket dyrare än en vanlig charter. I priset ingår (för svenska resenärer) direktflyg till Las Palmas, transfer, hytt samt helpension.
Fartyget på den aktuella rutten (MSC har en rad kryssningsbåtar som trafikerar hela världen) bär det ståtliga namnet Opera, är byggt 2004 (vid sjösättningen champagne-döpt av Sophia Loren) och rymmer 2 679 passagerare (betjänade av en besättning på drygt 700 personer).
Ombord på m/s Opera
Redan när man närmar sig hamnområdet utmärker sig den väldiga båten bakom raden av palmer. Med sina smäckra linjer utstrålar m/s Opera något klassiskt, sofistikerat; påminnande om legendariska Cunuard Line (med flaggskepp som atlantkryssaren Queen Mary).
Så snart jag passerat landgången och hälsats välkommen av besättningsmän i vita uniformer får jag förnimmelsen av säreget äventyr. Det är som att med ens befinna sig i ett parallellt universum: allt är sig likt men samtidigt annorlunda.
I hissarna trycker man sig upp och ner mellan våningsplanen, alla namngivna efter kända operor; Aida, La traviata … Visas så fram till hytten som ska bli min fasta punkt under den kommande veckan. Bäst av allt: en generöst tilltagen privat balkong längs skeppets långsida. En ”chief attendant” med ansvar för just detta korridoravsnitt visar sig vara en uppassare av den gamla skolan – och förser mig dessutom med färska exemplar av båtens ”Daily program”.
Utbudet av aktiviteter och förströelser är enormt, från tidig morgon med ”Sunrise stretching” på övre däck till kvällarnas broadwayinspirerade, högklassiga shower på Teattro dell’opera och – slutligen – ”Disco night” med början klockan 01.
På övre däck arrangeras dans och tävlingar av alla de slag, och i anslutning till det långsträckta poolområdet bjuds en mängd aktiviteter för alla åldrar – även för barn. Utöver poolerna finns även gym och ett påkostat spa som också erbjuder massagebehandlingar. Härtill mycket, mycket annat – såsom bibliotek och läsrum.
Om kvällarna uppsluppna konserter med färgrik ”spanish flavour” under stjärnhimlen och smått euforisk stämning när musiker och dansare väl kommit i form. Åtskilliga barer, naturligtvis – plus en ”vitaminbar” med fantastiska smoothies och juicer gjorda utifrån ett överflöd av färska frukter. Överflöd präglar även den väldiga bufférestaurangen; lite mer ombonat i à la carte-restaurangerna.
Även den passagerare som eftersträvar lugn och ro (och kanske vill öva sig i det ljuva i att inte göra någonting alls; ”il dolce far niente”) har utmärkta möjligheter. För även om de flesta passagerare nyfiket strömmar ut ur båten när den varje dag ankommit en ny destination, går det lika bra att stanna kvar ombord: det mesta hålls öppet från morgon till kväll.
För egen del hittade jag en underbar ”filosofihörna” på akterdäck; en liten absid med solstol på ett av de övre planen där jag oftast var helt ensam och kunde försjunka i kontemplation och ostört njuta av turkosblått hav och fjärran öars resliga silhuetter.
Det speciella med en kryssning som denna: man får varje dag möjligheten att upptäcka något nytt, vare sig man på egen hand ger sig ut i staden dit man anlänt eller följer med på någon av de halv- eller heldagsresor som MSC på varje nytt resmål erbjuder. Vilket man än väljer hinner man få många intryck av varje destination. Båten ankommer varje ny hamn ganska tidigt om mornarna och lägger sedan inte loss förrän vid 21—22.
Kryssning runt Kanarieöarna
Den nya kryssningsrutten innefattar Teneriffa, Fuerteventura, Lanzarote, La Palma, Madeira och Gran Canaria. Just min vecka avvek något och inkluderade två dagar på Lanzarote.
Gran Canaria i adventstid: 29 grader i skuggan, blommande julrosor på nyklippta gräsmattor, och några kvarters promenad från hamnen: ett myller av solande, badande längs den kilometerlånga, guldgula Playa de las Canteras …
Nästa morgon: Teneriffas huvudstad, Santa Cruz. Här har jag inte varit sedan 1976. Då fanns ännu bebodda grottbostäder i bergssluttningen, och herdar drev sina getter genom centrum … Turistparadisen i söder – Playa de las Americanas och Los Cristianos – var alltjämt sömniga fiskebyar, med fåtaliga turister solande mellan uppdragna träbåtar.
Idag är Santa Cruz en modern stad, men ändå med bibehållen kanarisk charm. Jag besöker Afrikanska saluhallen i två våningar, invigd 1943. En explosion av dofter och färger! Sedan lokalbuss till pittoreska byn San Andres några mil norrut; känd inte minst för sina fantastiska fiskrestauranger.
Strax intill: Teneriffas kanske allra vackraste – och minst kända – strand: den flera kilometer långa Playa de las Teresitas med importerad Sahara-sand och kantad av skuggande palmer, barer och restauranger. 30 i luften, 22 i vattnet. Så bländande vackert och ljuvligt att det kändes som om livet öppnats på glänt mot Paradiset …
Nästa stopp: Fuerteventura! Vår vita m/s Opera stävar i starkt morgonljus sakta in mot Rosario; en lite ålderdomlig stad med låg bebyggelse och ”afrikansk” känsla.
Jag har föranmält mig till jeepsafari; en halvdagstur. Vi packar in oss sex personer i varje fordon och sätter kurs mor nationalparken Corralejo, ett milsvitt område med böljande sanddyner; därefter en kort promenad vid en av öns många vulkantoppar (sedan länge inaktiva).
Det månliknande landskapet är kargt, täckt av stelnad lava och nästan helt utan vegetation. För 500 år sedan, däremot, var Kanarieöarna skogbeklädda. Klimatet har blivit allt torrare. Utan avsaltning av havsvatten skulle befolkningen knappast klara sig.
Så når vi ännu ett paradis: en sandstrandsliknande lagun i väster, La concha, med ett enkelt kafé ett stycke bort. Därefter skumpig off-roadåkning längs en brant, hög klippkust. Väldiga dyningar bryts dånande långt under oss. Rader av tyska husbilsekipage står parkerade i ödsligheten.
Nästa dag: Lanzarote, endast 15 mil från den afrikanska kusten. Också denna ö präglas av enahanda lavalandskap och med en mängd toppiga vulkanberg.
Strax norr därom ligger en av den kanariska arkipelagens minst kända öar, Isla gracioso, med bara 750 invånare och gyllengula sandstränder. Här finns ännu – förvånansvärt nog – inga moderna hotell, bara några smärre pensionat och restauranger i lilla byn Caleta del Sebo.
Vi lägger till i huvudstaden Arrecife, med vackra, palmkantade gator och bibehållna fästningar från 1500-talet, byggda som skydd mot sjörövare. En lugn, stilla stad där livet tycks gå sin gilla gång och där barn spelar fotboll på den stora sandstranden i centrum. Särskilt de gamla fiskarkvarteren med vitrappade hus och smala gränder kring bukten med små fiskebåtar: tidlöst charmigt!
Vackrast av allt: Madeira; ”Atlantens flytande trädgård” och allt vad denna subtropiskt grönskande ö kallats. Här möter smaragdgröna berg och lagerskogar (som nyligen tagits upp på Unescos världsarvslista). Ön har ännu inte nåtts av de riktigt stora turistströmmarna, förmodligen eftersom här finns få naturliga stränder.
Madeira är starkt präglat av den portugisiska kulturen, trots att ön sedan 1976 är en autonom, självstyrande portugisisk region. Huvudstaden Funchal är en av Europas vackraste städer, med vackra gamla palats – ofta omgjorda till lyxiga hotell – i bergssluttningarna och med ett ålderdomligt gyttrigt centrum nära hamnen, med smala charmiga gränder och skuggande parker. Och överallt: blommor, blommor, blommor …
Promenerar man några kilometer norrut från hamnen kommer man till ett område med naturliga havspooler, Doco da Cavacas. Ett under av fridfull skönhet – likaså den enkla restaurangen i intilliggande blåa stenhus. Fortsätter man genom gångtunneln norrut passerar man en storslagen strand med svart lavasten och därefter en liten fiskeby, mer eller mindre opåverkad av modern turism.
En av de starkaste upplevelserna på kryssningen blev den nästan dygnslånga färden Madeira–Gran Canaria . En hel dag till havs – och med ens kändes det som att det var just detta som toppade kryssningsupplevelsen: att få komma till ro och få smälta något av veckans alla intryck.
Så blev nog min lilla ”filosofihörna” på akterdäck resans höjdpunkt, den där dagen då vi stävade fram i tio knops fart över det bländblå havet.
Slutligen två Arlandahotell som båda rekommenderas för alla som inte bor i Stockholm och behöver boende i anslutning till avresa eller hemkomst. Jättelika Comfort hotell, endast några minuters promenad från utrikesterminalen, har utmärkt ljudisolerade rum; detsamma gäller intilliggande stilrena Clarion – dessutom med en utomhuspool i anslutning till gymmet.
Text och foto: Björn Erik Gustavsson
Madde säger:
En kryssning står på min bucketlist. Madeira, denna magiska ö. Älskar den. Teneriffa var vi på i februari förra året. Lanzarote i början på 90 talet.
02 januari 2025 — 7:32
Björn Erik säger:
Varenda ö var ”magisk”! Åtminstone en decembermånad – och ur ett svenskt perspektiv.
04 januari 2025 — 16:03
Ditte säger:
Vad roligt! Tack för din berättelse. En liknande kryssning gjorde vi med ”Princess Cruises” för många år sedan . Verkligen trevligt och kan absolut tänka mig att göra den igen. Öarna har jag besökt flera gånger i andra sammanhang men på en kryssning blir det ju helt annorlunda. Och ”förförståelsen” för de olika öarna hade vi ju.
02 januari 2025 — 11:31
Björn Erik säger:
Låter trevligt. Denna arkipelag är ju nästan som gjord för kryssningsresor!
04 januari 2025 — 16:06
Netti Starby säger:
Vilka härliga kryssningsresor och det hade varit underbart att göra i framtiden. Kramis <3
02 januari 2025 — 14:04
Björn Erik säger:
Hoppas du någon gång får möjligheten!
04 januari 2025 — 16:07
Äventyret Framtiden säger:
Vi ser m/s Opera med jämna mellanrum från vår terrass, här i Funchal. Tack för trevligt inlägg…
Allt gott önskas!
02 januari 2025 — 19:29
Björn Erik säger:
Allt gott även till dig!
04 januari 2025 — 16:08
Susjos säger:
Ser fram emot att någon gång får göra en kryssning liknande den här, och varför inte mellan de ljuvliga Kanarieöarna! Har varit på Lanzarote och på Teneriffa bara för att ta båten över till La Gomera! Gran Canaria är favoriten!
God fortsättning på det nya året!
03 januari 2025 — 0:06
Björn Erik säger:
La Gomera lär vara en fantastisk ö.
La Palma har jag besökt tidigare – och fascinerades särskilt av den regnskogsliknande urskogen i nordost.
God fortsättning!
04 januari 2025 — 16:10