Socotra i Jemen – en annan värld med Tant Anna

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Dag 1: Svinotta, enligt Wikipedia betyder det obehagligt tidigt och det var det den morgonen jag skulle ta mej vidare till Socotra.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

I kön till incheckningen hos Air Arabia spekulerar jag hej vilt vilka som skulle ingå i min grupp på denna resa, var det amerikanen som skränar om sina upplevelser världen över? Eller de tiktokande japanskorna i bredbrättade hattar med sjal? Det är lite av ett socialt experiment att resa med okända.

Efter 1,5 timme dimper planet ner på den lilla ön Socotra som ligger mellan Somalia och Jemen, efter diverse visum och inresekontroller hittar jag min lokala guide och mina 5 medresenärer.

Vi far in till Hadibo, huvudorten, blir varmt mottagna av Taylor, en av delägarna i den lokala resefirman Socotra Specialty Tours.

Det bjuds till bords men det finns inga bord i detta socotriska typiska hem. Det smakar gott och mer!

En av Socotras tusentals getter hoppar in genom fönstret!

Praktiska saker gås igenom och vi sätter oss i 4W jeepar, resan har onekligen börjat.

Första övernattningen sker på Arher beach där enorma sanddyner letar sig ner mot havet.

Sanden är vit och mjuk och vinden formar virvlar och mönster. Man hade säkert kunna åka pulka nerför.

Ser ni prickarna? Det är människor !

Vi möter solnedgången innan middag på campen, bekantar oss med varandra. Maten är första klass; fisk, ris, röror och nybakat bröd. Kocken är 19 år.

När mörkret kommer är det som att dra ner en rullgardin, här finns ingen neon, inga gatlyktor och ingen el. Jag somnar i mitt lilla tält, vaggad av Indiska oceanens vågor.

Dag 2: Frukost med utsikt över ett brusande turkost hav med en blåklintsblå himmel. Nybakade chapatiliknande bröd, frukt, bönor, ägg och massor med kaffe.

Dagens första programpunkt är Hoq cave, en kalkstensgrotta med stalaktiter och stalakmiter. Grottan är 3 km lång och skyddat område. Här har man också hittat uråldriga inskriptioner, arbetet med att utforska grottan fortgår.

Det skulle bli en närmare 1,5 tim vandring uppför, jag började … 

Efter 30 minuters flåsande och klivande över stenar och klippor ger jag upp och inser att även jag har mina fysiska begränsningar. Surt, jäkligt surt.

Jag stapplar tillbaka neråt, gurkträd och ökenrosor kantar stigen, jag vilar en stund och går till en närliggande by följd av varenda byunge.

Barnen tränar sin engelska:

 -What’s you name? What’s your name?

De överräcker teckningar och vi pratar världens bästa språk; kroppsspråket.

En kvinna bjuder mej in till sitt hem, hon visar sitt vardagsrum med madrasser och kuddar, kokplatsen utomhus och en rensopad och trevlig innergård. Tiden har stannat till och jag ser att de har en annan sorts rikedom trots avsaknad av pengar.

Barn och män låter sig mer än gärna plåtas, att få ett foto på en kvinna visar sig vara svårt och självklart respekteras det. Det ligger något etiskt vackert hos människorna här, ett skimmer av naturlig skönhet. Kanske är det sättet att leva enkelt utan större påverkan av den stressade del av världen jag kommer i från.

På Socotra är månggifte vanligt, upp till tre fruar. På landsbygden förekommer arrangerat äktenskap. Antal barn per familj ligger runt 5 eller mer.

En man kommer med en knippe fisk, en pojke med en bläckfisk, dagens mat är infångad. Man fiskar med nät, rev eller harpun, både dag- och nattfiske.

Vid kusten lever man på det havet ger, getter och det lilla man kan odla. Resten av förnödenheter importeras från fastlandet.

Smutsgamarna följer oss med blicken … De har stenkoll.

Resten av gruppen kommer tillbaka, leriga men med en fantastisk upplevelse rikare som är dem väl unt.

Vi far ut till ostspetsen, nära byn Erissel.

Stranden är precis full med olika snäckor och musslor och jag vill packa ryggan full men nix, utförsel är ej tillåtet, vare sig av snäckor eller definitivt inte växtmaterial. På Socotra värnar man om den sårbara naturen och dess många endemiska arter.

Jag hittar en del av en ryggrad från en val, vilket fynd.

Solen ramlar ner i havet.

Så, gänget, vilka är dom ?

Kathleen och John från Seattle, 50-årsåldern, paret som klättrar berg och rider kamel och volontärarbetar världen över.  Kathleen är epidemiolog, John veterinär.

Becky och Tom från England, 30-årsåldern, Becky är advokat och Tom båtbyggare. Vana resenärer och seglare.

Bee är spansk/italienska 30-årsåldern, digital nomad som flyttar runt i världen.

Teamet från SST består av chaufförer, vår guide Abdullah, kock och medhjälpare, allt är noga planerat in i minsta detalj.

En ny fantastisk dag på Socotra avslutas med en lika fantastisk middag och spanar upp mot himlen som är prickig av stjärnor och en nymåne som i den här delen av världen ser ut som en vagga.

Att resa till Socotra – bra att veta

• Turoperatör: Socotra Specialty Tours, webbplats: https://socotraspecialtytours.com/, Instagram: @sstours.socotra
• Ta sig dit: Flyg Abu Dhabi-Socotra Air Arabia runt 900 dollar. SST bokar bäst biljetten då de inte är helt enkla att boka själv. Flyg 2 ggr/vecka. Flyg Kairo-Socotra är en mindre pålitlig flight.
• Inreseregler: Visum krävs, SST ordnar det med.
• Vaccin/vård: Sjukhus finns men endast för basvård. Grundvaccin. Malaria och rabies existerar inte.
• Försäkring: UD avråder resor till Jemen = svårförsäkrat, jag använde Safety wings.

Fakta om Socotra

• Land: Socotra tillhör Jemen.
• Storlek: Socotra är till storlek ungefär som ett smalt Öland.
• Invånare: Totalt innevånarantal är cirka 70 000.
• Huvudort: Hadibo med runt 10 000 innevånare,
• Religion: Islam
• Språk: Soqotri samt arabiska
• Praktiskt: Dålig infrastruktur, räkna med dagar utan nätåtkomst, rinnande vatten och elektricitet.

Följ Anna här:

• Webb
• Facebook

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

Förberedelser för Socotra – Tant Annas listor Utsikt från cockpit – en annorlunda flygresa Förberedelser för båtluff – ett äventyr på Filippinerna Gorillor i Uganda – Tant Anna och Silverryggen Tant Anna bland kaffe och pannkakor i Etiopien Senegal del 2 – Tant Anna och suckarnas hus