Socotra, Jemen del 2 – Tant Anna goes camping

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

En gång i tiden var jag fältbiolog och tälta jämt, i alla väder och jag hade nog sagt till mej själv att nu är det nog med camping.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Efter den här resan har jag omvärderat beslutet. Får man chansen att tälta på alla dessa vackra platser i en totalt oexploaterad natur så inte vill man missa det. Visst finns det hotell, ett par, men långa avstånd och extremt dåliga vägar gör det praktiskt omöjligt.

Teamet Socotra Specialty Tours, vilket gäng alltså.

Varje dag sätts tälten upp med madrasser och filtar, väskor bärs ner och mat lagas tre gånger om dan, som en all inclusive.

Dag 3: Vi drar vidare mot Homhil platån, ett naturskyddat område känt för sin naturliga sötvattenspool och breda diversitet av flora och fauna.

Dagens första stopp är Socotras museum, ett av de minsta museer jag någonsin har varit i. Lite dammigt och slitet, men riktigt intressant att se olika former av verktyg, klädsel och hantverk.

Tiden liksom står stilla här, mjölstenen som fortfarande används, den enkla vävstolen som formar de mest underbara, grova tygerna.

Och så här klättrar man i träd på Socotra!

Några småinköp görs i byaffären, en handfull nyfikna barn samlas runt oss förstås.

Byarna ja, de ligger först och främst utmed norra kusten, husen är byggda av sten för att hålla värmen ute samt stå pall för orkanvindar och extrema regnfall när den tiden på året infaller.

Dörrarna är alla olika, färgglada med olika ornament.

I januari är temperaturen på behagliga 25-27 grader, det värmer min ganska slitna lekamen, själen med.

Landskapet är hisnande, gröna dalar och höga berg, vägen slingrar sig som en skallerorm.

Fotostopp vid de lustiga ökenrosorna, Adenium obesum socotranum, en växt som liknar en flaska och det är just det den är. Vid regn samlar den upp vattnet i sin tjocka suckulenta stam för att under torrperioden hämta sin fukt därifrån.

Blomningen är egentligen något senare på året men vi hade tur. Just denna art är endemisk för Socotra och unik.

Vårt nästa övernattningsställe är vid kanten av en dal, det blåser för fullt och tälten blir nästan som flygande drakar !

Vandringssandalerna åker på, jag fattar min käpp och vi går i dalgången mot Homhil pool, en tur som tar dryga halvtimmen.

Homhil är ett naturreservat, många arter både inom flora och fauna är endemiska. Cucumbertree, Dendrosicyos socotranus är en av dessa arter som är endemisk, alltså den växer enbart i vilt tillstånd på Socotra.

Det är ett träd som kan bli mellan 3-5 meter hög, den samlar sin fukt i den tjocka stammen. Blommorna är orangegula och frukterna ovala. Naturen har verkligen skapat sina plantor för att överleva under svår torka.

Naturligtvis stöter vi på Drakblodsträdet som kanske är det mest typiska för Socotra, mer om det sen.

Vattnet är grönturkost, naturens egenskapade pool är djup och kall. Javisst får man ta sig ett dopp eller bara chilla lite.

I de mindre poolerna hittar vi sötvattenskrabbor.

Kvällen kom och våra tält blåser nästan bort, vårt fantastiska team flyttar tälten till matplatsen under tak och vi kan sova gott en ny natt.

Dag 4: En ny dag med nya upplevelser …

Kilisan wadi. Wadi, betyder ravin och nere i ravinen ligger de största naturliga poolerna på ön.

Resan dit, ja det var på vägar som var som hämtade ur en bättre Indiana Jonesfilm.

Vandringen ner till själva ravinen såg ut som jag inte skulle klara den, i allafall inte tillbaks, men man måste ju tänja sina gränser. Igen.

Med hjälp av vandringsstaven och en hjälpande hand från Abdullah kommer jag ner, beundrar de extremt turkosgröna djupa poolerna, på med baddräkten och i det kalla vattnet som piggar upp. Kalkstenarna är mjuka som sammet, slipade under tusentals år av vind och vatten.

Ungdomar från närliggande byar hoppar från de höga klipporna, någon klättrar som en spindel på de lodräta vita kalkstensväggarna.

Tillbaks … hmmm, jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt, men upp kom jag. Lunch intogs i en conteiner.

Och där är barnen igen, andra ljuvliga, nyfikna busungar.

Den bildsköne mannen …

Vi segar oss vidare på dessa vindlande vägar och hamnar vid de enorma sandynorna, Sahek dunes.

På ena sidan de vackra bergen som skiftar i blå-lila och långt borta skymtas havet.

Den som är sugen kan ta en ridtur, om inte annat för lite foton.

Kameler används inte bara för mjölk och transport, de jobbar lite extra inom turismen också. För 10 dollar får man en tur över dynerna.

Det är solnedgång som vi njuter av sittandes på de kritvita mjuka kullarna.

En ny camp, en ny härlig middag och tidig kväll.

Följ Anna här:

• Webb
• Facebook

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

Förberedelser för Socotra – Tant Annas listor Socotra i Jemen – en annan värld med Tant Anna Utsikt från cockpit – en annorlunda flygresa Gorillor i Uganda – Tant Anna och Silverryggen Tant Anna bland kaffe och pannkakor i Etiopien Senegal del 2 – Tant Anna och suckarnas hus