Socotra, Jemen Del 3 – Tant Anna och drakblodet

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Det finns vissa delar av världen som lämnats orörd från större yttre påverkan, Socotra är en av dem.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Nätterna är kolsvarta med en stjärnhimmel som hämtad ur en astronomisk faktabok. Inga gatulampor, neon eller chans till internet, här kopplar man upp sej mot naturen.

Socotra Specialty Tours värnar om miljön, vi får alla en kanonbra vattenflaska, vi har inget engångsmaterial och soporna samlas ihop.

Turism, ja visst ser vi andra turister, men bara en handfull. Man räknar med runt 5000 turister per år. Ön kämpar dock med en vacklande infrastruktur, sophantering är ett av problemen.

Dag 5: Vi börjar dag 5 med frukost de luxe och sen en kort vandring till Dagub grottan.

Själv öppningen är bred och innanför ligger en enorm sal som får mej att tänka på Bergakungen, men jag ser honom inte.

Däremot ser jag små fladdermöss som hänger i grottaket och någon slags tornseglare flyger in och ut. Grottan är fuktig och det dryper från väggarna och droppar uppifrån.

Skålar och droppstenar som formats av tusentals års droppande, det tar andan ur mej.

Utsikten ska vi inte tala om, eller jo, den är milsvidd.

Det dagliga brödet ska inhandlas i dag med. Affären verkar vara den naturliga mötesplatsen för stora och små.

Jeeparna ska tankas.

Så far vi mot nya mål nämligen Diksam platån, vi åker upp, upp på vägar som knappt är farbara. Våra chaufförer rattar proffsigt mellan stock och sten.

Vips så ser chaffisen en kameleont i en buske. Det är en Chamaeleo monachus, Socotra Chameleon som för stunden är gråsvart.

Diksam ligger högt, luften är mycket svalare och det kommer säkert att bli en kall natt.

Firmihin skogen är platsen där tusentals drakblodsträd växer, som utropstecken sträcker de sig mot skyn, smutsgamarna har dom som utkiksplats.

Drakblodsträd är lite av ett signum för Socotra. Träden kan bli upp till 20 meter höga, grenverket är som en massa gafflar, ser märkligt ut. Bladen är smala och sitter i toppen, barken är silveraktig. Träden är runt 500 år eller äldre.

Varför de kallas för drakblodsträd? Jo, skrapar man på stammen sipprar en röd vätska ut, drakblodet. När denna stelnar bildas en sorts harts som samlas in och används i många olika sammanhang.

Det sägs att drakblodet har magiska krafter inom folkmedicin och alkemi, man använder det till att stoppa blödningar efter förlossning till exempel. Inom hantverk är den flitigt använd då den ger en mycket kraftig röd färg.

Dracaena cinnabari är precis som flera andra träd endemisk, andra arter av drakblodsträd finns på Teneriffa.

Natten blev … svinkall.

Vissa camper har toaletter, europeiska eller ståtoaletter. Fanns det inga så sattes portabla upp.

Dag 6: Vi gör ett stopp i en liten by och besöker en familj som odlar drakblodsträd och en del annat.

För mej som jobbar med växter är det naturligtvis intressant, dessvärre är utförsel av fröer och växtmaterial belagt med mycket höga böter.

Kvinnan visar sina handgjorda keramiksaker, det är en slags rökpipa och ett rökelsekärl. Jag köper en påse mald drakblodsharts och lite kåda från frankincense tree.

Vi blir bjussade på sur getmjölk. Mjölk från kameler är också något man dricker.

Boswellia sacra, Frankincense tree/Olibanum är ett mycket speciellt träd där man använder kådan som vid förbränning avger en angenäm doft, som en sorts rökelse. Vid insamling av kådan skär man snitt i stammen, väntar tills kådan förhårdnat och skrapar av.

Frankincense står omnämmnt i bibeln, de tre vise männen medförde gåvor till barnet i krubban, det var guld, myrra och Frankincense/olibanum.

En snabbkurs hur man hälsar på Socotra ges av vår toppenguide Abdullah och chaffisen Issah.

Längs kusten får vi chansen att krypa in i en sovjetisk stridsvagn, spår från kalla kriget, jag avstår.

Detwah lagun, det är här jag funderar på om jag har kommit till paradiset … Det finns nåt med öar som ger mej sinnesro, det turkosskimrande havet med korallrev, lekande delfiner och en bred artrikedom.

En kväll på en bergstopp avslutar dagen.

Aftonens förtäring i skenet av ljusslingor.

Följ Anna här:

• Webb
• Facebook

Anna Nilsson Spets

60+ årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

Förberedelser för Socotra – Tant Annas listor Socotra i Jemen – en annan värld med Tant Anna Socotra, Jemen del 2 – Tant Anna goes camping Fyrhjuling i Tunisien – fartfylld upplevelse i Sahara Djibouti – eller Tant Anna reser till månen Omodalen i Etiopien – Tant Anna på ”zoo”