Jul i Belgien – Tant Anna vägrar jula

Vieraileva kirjoittaja: Anna Nilsson Spets

Höstens stora händelse i Belgien, i alla fall det dyraste, var påvens besök i landet. Det var överstökat på ett par dagar och inkluderade fyra minuters samtal med sexuellt utsatt offer inom den katolska kyrkan. Fyra minuter …

Twiittaa

Kyllä

Kyllä

nasta

Kyllä

Kyllä

Påven landade i hällande regn och kastvindar som fick fatt i hans klädedräkt som draperade sig snyggt över hans helighets huvud á la spöke, det var lite kul i alla fall.

Hösten har kommit och med den alla katolska och mindre katolska helgdagar. Alla helgons dag är mycket stort här, gravarna ska dekoreras med stora snittblomsarrangemang, ju större desto bättre. Som grädden på moset, en stor bollkrysantemum. Ljus tänds också, votivljus som kan vara ilsket röda med en bild av Jungfru Maria.

Familjevis vallfärdar massorna till kyrkogården, själv föredrar jag den svenska enklare varianten med tända lyktor och enkla granriskransar.

I mitten av november anländer Sinterklaas med anhang till Belgien, till Antwerpen kommer han med ångbåt under stort pompa och ståt.

Sinterklaas är från början ett helgon som uppmärksammas på morgonen den 6 december. Kvällen innan sätter barnen fram sina skor, lägger en teckning i samt en morot eller sockerbit till Sints häst, den är vit. Hästen alltså.

Sinterklaas har en medhjälpare, Zwarte Piet, han är en mörkhyad knekt med rötter hos morerna. Barn som har varit snälla får en present, mindre välartade barn får smaka på Zwarte Piets käpp och stoppas i säcken och får åka med tillbaka till … tjaa Nordafrika?

Den ständiga frågan är hur länge Zwarte Piet får vara svart, diskussionerna går heta sen flera år och vissa kommuner håller sig med en ljushyad Piet. Även den nu så kommersiella Sinterklaas som tidigare hade ett kors på sin färggranna mitra har blitt avkorsad.

Advent, näää, i belgiska fönster lyser det inga ljusstakar eller stjärnor och även bordsljustaken lyser (bildligt) med sin frånvaro.

December är också tiden för alla julmarknader, det där med hantverk är ingen stor grej, ska man ha sig en halmbock eller en vacker handbunden dörrkrans får man nog bege sig till Sverige. 

Marknadsstånden innehåller mest ät- och drickbart och i goda vänners lag tar man sej en eller två eller tre jenever. 

I varenda stad finns en julkrubba i fullskalig storlek, ofta med en uttråkad (levande) åsna och ett par sömniga får. Eller en utställning med olika varianter på krubbor som på bilden.

Julmarknad XXL finner man i de stora städerna, det är all in med krimskrams och karuseller. Beger man sig till Ardennerna finns dock ett par riktigt mysiga marknader som är värda att besöka, om inte annat för att äta färska ostron och rostade kastanjer.

Belgiens svar på pepparkakor heter speculaas och äts väl egentligen året runt men antar en mer julaktig form den här tiden på året. Att göra hemgjort godis, hmm näää, vi bor ju i chokladlandet och lägger till marsipan till jul.

Lucia är ingen känd person, det är dock en morgon jag börjar framför datorn och med en tår i ögat och en kopp kaffe tittar jag på svenskt lussefirande. Tärnan på bilden är idag 39 år. 

Julafton är en vanlig dag och man inväntar juldagen med familjesammankomster, tomte och massor med mat och dryck, kanske man går till midnattsmässan.

Julskinkan och julbordet lyser med sin frånvaro om man inte åker till välkänt svenskt möbelföretag och äter en jultallrik där. Skinkan på bilden vandrar omkring i Senegal.

Vad belgarna sätter på julbordet har jag aldrig fått kläm på men en högoddsare är fylld kalkon. Hemma äter vi en god osttallrik på julaftonskvällen, kanske Sally kan bjuda på nåt vintips?

En VIT jul kan man fetglömma, det händer ibland men vid 2 cm snö är landet nästan satt i undantagstillstånd.

I vårt gamla hus har vi ingen värme på övervåningen, jag tar till gamla metoder.

Min jul … Belgarna som älskar att dekorera tror inte jag är riktigt klok som vägrar julen, men det gör jag sen 30 år tillbaka. Jobbar man i blomsterbranschen som jag gjort större delen av mitt liv är man rätt trött på juleriet.

Jag har INGET mer julaktigt framme än en mysko röd gipsklump som den nu 37-åriga skaparen gjorde på dagis. Vi undrar fortfarande vad det är. Och så har jag mammas och pappas gamla ljusstake framme, det är ett måste.

Jo jag smygjular om jag är i Sverige, här hemma NO WAY.

Tack till Andy, Linda och Kristel för lån av bilder.

Seuraa Annaa täällä:

• Web
• Facebook

Anna Nilsson Spets

Yli 60-vuotias nainen, jolla on elinikäinen rakkaus Afrikkaan. Muutti Flanderiin Belgiaan ja työskentelee päivittäin kasvien parissa. Kirjoittaa, ottaa valokuvia ja yrittää inspiroida muita budjettimatkailuun omatoimisesti. Bloggaa "Anna's mix" -blogissa matkustamisesta, työstä, kasveista, kirjoittamisesta ja paljon muusta.

Saatat myös pitää:

Faktaa Belgiasta - 30 asiaa, joita et (ehkä) tiennyt ... Anna-täti ja Belgian kuningas - Laekenin kasvihuoneet

Henkilökohtaiset joulutervehdykset - omien valokuvakorttien tekeminen Faktoja lussekatterista - 12 asiaa, joita et (ehkä) tiennyt? Anna-täti Keski-Afrikan kuninkaallisessa museossa Tervurenissa, Belgiassa. Anna-tädin elämä ja ajat Belgiassa