Podróż do krajów bałtyckich w latach 90. - rzut oka na album ze zdjęciami

Za FREEDOMtravel

Reklama

När vi nyligen besökte Tallinn fick det mig att minnas den allra första gången jag besökte Estland. Jag (Helena) har grävt i fotoalbumen och idag ska jag berätta om en resa till Baltikum på 1990-talet.

Tweet

Udostępnij

Udostępnij

Pinezka

Udostępnij

Udostępnij

Tågluff i Östeuropa 1996

Det var populärt att tågluffa när jag var ung, och när jag fick nys om att interrail-kortet kunde ta en till de östra delarna av Europa blev jag nyfiken. Spännande! Men vem skulle vilja följa med på en sådan resa? Min barndomskompis Johanna från Skåne kanske? Jag, som fyllde 21 år denna sommar, bodde nu i Stockholm men kontaktade Johanna. Och ja, hon ville hänga på!

Det mest östliga man kunde uppleva med tågluffarkortet på denna tid var Polen, Ungern och Tjeckien. Men vi ville också uppleva Baltikum. Sagt och gjort, vi tog färja från Stockholm till Tallinn och reste sedan långsamt söderut genom Baltikum.

Estland: Tallinn – inte många maträtter att välja på

Vårt första mål på resan var Tallinn. Jag har inga anteckningar från denna resa, förutom några korta noteringar i fotoalbumet, men vissa minnesbilder hänger sig kvar.

Jag minns till exempel det begränsade utbudet på restaurangerna. Vi pekade på något på menyn och servitrisen skakade nekande på huvudet. Nästa sak vi pekade på gav samma resultat. Vad har ni då? Servitrisen pekade på en enda av maträtterna, och det var bara att ”välja” det som fanns.

Vad vi fick att äta? Jag har ett svagt minne av burkskinka med kokt potatis. Jag minns också en hamburgare, som inte kändes genomstekt, och som vi inte riktigt vågade äta. Samt korv med bröd med ”allt” på, det vill säga även vitkål och morötter. Men det kan ha varit i Polen, minnena glider ihop lite …

Framför allt minns jag att vi köpte små bullar eller piroger med fyllning på bagerierna. Vi kunde inte läsa skyltarna och personalen kunde inte engelska, så vi fick gissa och peka. Vissa bullar innehöll sylt, andra en bit korv. Vi skrattade ofta hejdlöst när vi bet i det oförutsedda. Skulle det bli sylt eller korv den här gången?

Enligt fotoalbumet besökte vi också klosterruinen efter Birgittaklostret i Pirita i stadens utkant, tillsammans med svenska vänner till Johanna.

Estland: Pärnu – vackra stränder och sunkiga sovsalar

Resan fortsatte till Pärnu vid kusten. Här fick vi uppleva de fantastiska sandstränderna, och jag tror att en och annan Original Long Drink slank ner. Jag minns att vi bodde i en slags sovsal, som nog kvalar in på listan över de sunkigaste boendena jag upplevt någonsin. Jag har ett minne av en extremt fläckig madrass, och ett annat minne av en säng som buktade så djupt i svanken så att det var lika bra att sova på golvet.

Lettland: Riga – flera familjer i samma lägenhet

Från Estland fortsatte vi till Lettland och huvudstaden Ryga. Johanna hade en lettisk kompis här, Renate, som hade gått ett år i skola i Sverige, som en slags stipendiat. Renate visade oss runt i sin stad, och gav oss också möjlighet att uppleva landet lite mer som ”en local”.

Vi besökte Renates föräldrar, som bodde lite utanför centrala stan, och fick en inblick i vad som kunde upplevas som extremt lyxigt i Lettland vid den här tiden: telefonkataloger och en begagnad dammsugare från Sverige.

Renates föräldrar hade också lyckats ordna ett boende i centrala Riga åt Renate, så att hon skulle ha någonstans att bo när hon studerade. Det som var annorlunda för Johanna och mig, som kom från Sverige, var att många familjer bodde i samma lägenhet. För att komma till Renates rum, längst in i den stora lägenheten, var vi tvungna att passera genom flera andra rum, där en familj bodde i varje rum.

Lettland: Engure – idylliskt på landsbygden

Renates familj hade också ett sommarhus på landet, i Engure. Vi följde med hit, och fick uppleva den rofyllda och idylliska landsbygden. Med svenska 1990-tals mått mätt var livet här mycket enkelt, och jag minns att vi till exempel serverades stekt potatis eller pelmeni – en slags ravioliliknande maträtt, med små degklimpar i soppa.

Samtidigt var ju livet här fantastisk, med rofylldhet och vacker natur. Jag minns att vi plockade blåbär och att vi åt honung direkt från familjens bikupor. Familjens gästfrihet betydde mycket för oss och bidrog till en fantastisk fin upplevelse av Lettland.

Litauen: Vilnius – tiggande barn och visum till Vitryssland

Efter Lettland var det dags att fortsätta till Litwa, med dess huvudstad Vilnius. Jag minns att denna stad kändes sliten på den tiden, och att fattigdomen kändes utbredd. Utanför kyrkorna satt barn i slitna kläder och tiggde. Det hade vi inte sett tidigare under resan.

Det starkaste minnet från Vilnius är att vi plötslig insåg att tåget vi skulle ta, från Vilnius till Warszawa, skulle passera genom Belarus, eller Vitryssland som landet hette på den tiden. Även om vi inte planerade att gå av tåget så behövde vi visum!

Tåg genom Vitryssland (Belarus) – smuggling i kupén

Som jag minns det så fick vi vansinnigt bråttom till Vitrysslands ambassad, som otroligt nog utfärdade ett visum åt oss illa kvickt. Vi stannade en taxichaufför på gatan och signalerade pociąg genom att härma tågens hjul med armarna och göra tågljud (nej, inte ett enda ord engelska fungerade!). Och ja, vi kom med tåget!

Tågresan är en historia i sig självt. Elementen (eller vad det nu var?) skruvades upp och varor som skulle smugglas proppades ner. Vakterna kom in och kollade sängarna – inga smugglingsvaror där. Nu skruvades elementen upp och varorna gömdes i sängarna. Vakterna kom tillbaka och skruvade upp elementen – inga smugglingsvaror där. Allt verkade fungera som ett väloljat maskineri!

Vi passerade en station i Vitryssland – tror att det var i Minsk – innan tåget fortsatte mot Polen.

Fortsatt tågluff i Polen, Ungern och Tjeckien

Vår tågluff fortsatte i Polen, Ungern och Tjeckien. Även den delen av resan var fantastisk, och jag har många fina minnen. Men, jag minns också att det kändes som att vi nu kom tillbaka till västeuropa. Som att den mest annorlunda delen av resan, den hade vi lämnat bakom oss.

Besökte du också Baltikum på 1990-talet? Eller har du några andra tidiga resminnen som betytt extra mycket för dig?

Może Ci się również spodobać:

Nie zapomnij o swoich zainteresowaniach na wakacjach

Plusy i minusy handlu na rynku Forex podczas podróży zagranicznych Plany podróży FREEDOMtravel na jesień i zimę 2023 r. Rok podróży 2023 - gdzie podróżowaliśmy i jak było. 12 miejsc, o których warto marzyć w 2024 roku Podróż śladami Nobla - Zatoka Zimowa, Gruzja, Tallinn